Det ska man nog akta sig för eftersom följden säkert skulle bli att folk struntade i att vaccinera sina hundar.

Hundkörkort tror jag inte heller på då man ändå inte kommer åt dom som skulle behöva utbildningen mest och det inte skulle fungera praktiskt att kolla alla. Däremot tror jag på att man skulle införa uppfödarlicenser och utbildning för alla som vill ta valpar på sina hundar och krav på att dessa hundar som ska avlas på veterinärundersöktes och mentaltestades för att få godkännande. På så sätt skulle man kunna få bort en hel del blandrasuppfödning med olämpliga hopblandningar t.ex. Större krav på uppfödarna alltså.

Sen borde alla hundägare givetvis gå kurs men då krävs det att det finns resurser för detta och kunniga kursledare i en helt annan omfattning än vad det gör idag då många som vill gå kurs inte ens får plats eller ens är välkomna hos t.ex. SBK.

Kamphundar är väl egenligen hundar som avlats för att delta i organiserade hundslagsmål?

Jag associerar iallafall till raser som rottweiler, mastiff, pitbull och dobermann då jag hör ordet kamphund.

Jag tror det är svårt att få bukt på problemet med aggressiva hundar, eftersom det oftast är hundföraren som är orsak till hundens beteende.

Jag tror de flesta associerar som du (även om jag tror ngr av raserna du nämnar är vakthundar ursprungligen)
Och ändå har rottweiler rykte om att vara en mkt stabil hund för det mesta... (om än bestämd)
De bullmastiffer jag träffat har varit likadana. Däremot har jag träffat en del knasiga vallraser och jaktraser...
Så gränsen är nog inte lätt att dra...
I många fall är nog det bäst att separera kamphunds- och ras-begreppen från varandra.

Varför det?.... om man nu har fostrat sin hund riktigt vill säga, har man ju inget att dölja..
Hundägare som inte kan visa upp ett giltigt mental intyg är det ju då lättare att plocka ifrån dem hunden för polisen eftersom den då bevisligen inte är som den ska.. eller?

Jo men det är ju inte de seriösa skötsamma hundägarna man vill åt i första hand dom kommer säkert även fortsättningsvis att sköta sina hundar på ett bra sätt. Det är dom andra skumma typerna med noll kunskap om hundar och som buskavlar hur som helst. Polisen lär inte kunna hålla koll på att alla hundar har ett intyg.

Risken finns väl att även skötsamma ägare skulle bli tveksamma... Jag menar, det finns ju en del hundar som är "lite knepiga" men som ägarna klarar av att hålla efter... De är ju inget problem men skulle ev fastna i en kontroll... eller?

Lite knepiga hundar är väl inte det som är det största problemet ? eller vad menar du med knepiga hundar? ..
Problemet ligger ju i hundar som inte mår psykiskt bra och därigenom kan/är bli farliga.
En hund måste ju vara stabil även utan sin husse/matte.. eller? för vad händer den dagen hunden gör en liten rymmarsväng
Polisen kan ju inte bara ta en hund som bitit en annan hund men kan inte ägaren visa upp ett intyg på att hunden är ok så skall de kunna göra det och därmed förhindra vidare skada, det skulle varit bra om det kunde funka så istället för att samma hund kan terrorisera grannskapet år efter år.

Ja, jag menar väl hundar med egna idéer som inte är helt normala. Typ grannen på landet vars hund var rätt läskig för att den var lite oberäknelig mot de utanför familjen, Fast e höll ju rätt på hunden så det var inte ngt problem för omgivningen... Tveksamt om den hunden hade passerat en utvärdering av typen som föreslås, eller om ägarna skulle velat chansa...Sen blir ju en del hundar rätt rabiata när de kommer till veterinären...

Angående att göra ett mentaltest i samband med vaccination, dom flesta missbrukare som äger kamphundar vaccinerar inte sina hundar, inte heller söker dom veterinärvård då deras hundar hugger varandra.
Så med andra ord så skulle dom farligaste kamphundarna inte uppmärksammas förrän dom gett sig på en människa.
Nu menar jag inte att rasen i sig är farligast, det finns sällskapshundar som kan dom med, men under dom förutsättningar som missbrukarhundarna lever så blir dom instabila i psyket och tränas oftast till att vara så.

Håller med och det är ju också så att kamphundsraserna mycket sällan ger sig på människor medan det vanligtvis är andra hundar som attackeras och råkar illa ut. Dessutom är det minsann inte bara missbrukare som är olämpliga ägare till kamphundar. Man kan ju fråga sig varför just den här typen av hundar blivit så populära i vissa kretsar. Man kan ju bara gissa sig till svaret.

En fråga som har ställts i den här tråden, men inte fått något svar av någon anledning är:
Varför vill man ha en kamphund?

Det är 2008, snart 2009. Människor i dagens Sverige behöver inte skicka upp sina tuppar och hundar i ringen för att spela om vem som kommer levande där ur. Ni som har valt att skaffa kamphundsraser och/eller avla på dem, varför gör ni det?
En välskött rottweiler kan du använda till vakthund, blindhund, spårhund, narkotikahund och sällskapshund.
Vad kan man använda de andra raserna till förutom kamp och sällskap? Vad använder ni era hundar till?

Hej!

Tänkte sticka ut min haka lite och skriva varför JAG skulle vilja he en sk. kamphund. Jag är inte ute efter själva kampen alls, utan hundens underbara mentalitet och livsvilja. En trogen vän och kompanjon som man kan jobba med och som ej ger sig i första taget. Som exempel den hund jag är intresserad utav är en Stafforshire terrier....finns både engelsk och amerikansk variant. Denna hund är även kallad för "The nannydog" i England för dess ypperliga passande och trogenhet mot barn och sin familj.
Jag har erfarenhet(dock ej egen hund) sedan jag varit liten att oftast är det den mest gulliga o lilla familjehund som är lurig och lömsk pga av den ej fått några starka regler från början...Den är ju så söt! Så liten! Tyvärr många gånger så är det ju mindre hund desto mindre regler eller mer kommer den undan med...
För ett bra tag sedan träffade jag vid samma tillfälle min systers hund (cocker spaniel) och en killes "kamphund" (han var även uppfödare i liten skala). Min systers hund betedde sig mycket illa, var mycket lurig och fungerade inte alls..Skällde,gnällde,gjorde utfall...ja opålitlig medan denne killes hund satt snällt och tog emot klapp, häng släng osv från olika barn. Han berättade såklart att de skulle vara varlig med hunden då den ej riktigt var van i situationen men han jobbade på detta. Tom en unge kom fram och matade denna "farliga" hund med korv. Något som min systers hund ej klarat. Där hade hande rukit.... Samma situation, olika ägare och olika raser. Han berättade dock att han fick hålla in honom lite vid ett tillfälle då en annan hund kom som hade bråkat med honom som liten...Det var allt! Min syster pratade om hur farliga hans hundar/hundsort var och hur de ej borde finnas...Något jag tycker e helt fel. det är ej hundens fel att den är som den är, det beror helt på ägaren. Måste även påpeka att denna kille nekade ofta yngre,ensamma killar och invandrare från att köpa då han ej ville de skulle bli en "dålig hund" eller hjälpa detta tråkiga rykte.
Han hade tom fått frågan -kan man slå den?! -Är den tuff? Va fan är det för fråga!!!? Det är ett liv, något underbart som man skall vara rädd om.

Från en Rottweiler, Stafforshire terrier, Mastiff-älskande Annica

Ps. Jag är BARA 30, så jag borde väl räknas som en ung "toka"

Vet du inte mer än du skriver ovan om dessa hundraser så tycker jag att du ska hålla inne med det tills du lärt dig mera. Det är just sådana synpunkter som du har om raserna som gör att dessa hamnar hos helt fel människor. Ja ditt inlägg får dig att framstå som en ung toka som skulle behöva lära sig oändligt mycket mer innan hon skaffade sig hund.

Om du vill ha en debatt och skapa irritation mellan människor som har stora respekteive små hundar så har du nog hamnat på fel forum, http://vovve.net/ är väl ett bättre lämpat forum för sånt.

Jag håller med dig om att små "gulliga" hundraser oftast är farliga och kan bita barn illa just för att de är små, (fula) och ouppfostrade, men vad tror du hade hänt om kamphundskillen som naturligtvis har bra hand med hundar hade fått hand om en liten gullhund? Med den förståelse han har för hundar så hade han kunnat få världens bästa hund av en sådan liten skit också, medan en som väljer kamphundar för att de imponeras av det lugna beryktade "monstret" kan ställa till rejält med skada när de sedan skaffat en sådan för att de tror att de är lättare att träna?

Tack för ditt svar, jag skulle gärna vilja höra fler anledningar från er andra till varför man vill skaffa just en kamphund.







Din hund är den farligaste av alla Stintan, det ser man ju på bilden

Jag skulle aldrig släppa Alfons i närheten av henne, det skulle ju bara bli trasor kvar...

Läste ej igenom hela tråden; men--nu är det ju skillnad på "kamphund" o "kamphund"!
Dessa olyckliga "riktiga" kamphundar är ju dessa som tvingas slåss--för att idioter
gillar att spela på dem! Vidrigt!
Se´n att andra hundar kallas "kamphundar", är åt helsicke!

Jag tycker inte detta var något särrskilt trevligt svar. Du Stintan brukar ju ofta påpeka att vi ska bemöta varandra trevligt. Annica ger sig faktiskt inte ut för att vara kunnig. Hon gör dock två iaktagelser som är intressanta. 1. Hur en hund är hänger mkt på ägaren. 2. Vissa ägare till småhundar tror att dessa inte behöver någon uppfostran. Jag håller faktiskt med Annica på båda dessa punkter.

Själv hade jag tre pitbull och trevligare kompisar har jag aldrig tidigare haft trots ett långt hundinnehav.

Nu har jag en tråkig "vinhund" hon är nog kamphund hon också men för slö för att förstå det och så valpen och även om de är trevliga så inte är de som mina tidigare hundar - där kan vi tala om personligheter och mycket tillbaka på insatt kapital.

Nu är jag inte personen som ens skulle komma på tanken att skicka upp en tupp eller två i ringen och ännu mindre att spela på dem - var får du alla dina tankar ifrån??? Grå

Blir så ledsen när förståndiga personer som dig Grå blandar dig in i denna typen av "samtal" Bara skitsnack av sådana som vet väldigt mycket om saker de inte har en aning om

Ok Ingrid, har du aldrig hört talas om kamptupparna på Filipinerna som skickas in i ring för att spelas på och de som håller på med det ser det som sin rätt för att "det är tradition" ?
"Vi ser tupparna som Heliga Krigare" sa de i en intervju - vad tupparna ansåg om saken var det ingen som funderade över.

Kan du vara vänlig och tala om för mig vad de s.k "kamphundsraserna" fått sin stämpel från? Av vilken anledning är de framavlade? För att vara barnkära familjehundar? Det jobbet var redan upptaget av Labrador tror jag.
Nej Ingrid, jag skitsnackar inte den här gången - jag vill gärna ha svar från dig och från andra varför man skaffar och/eller avlar på hundar som benämns kamphundsraser och vad man kan använda dem till.
Antingen ger du en bra presentation av hunden eller så skäller du på mig för att jag ställer frågan - valet är ditt.

Nej jag vet att mitt svar inte var särskilt trevligt men jag blir så irriterad när man måste försvara vissa hundraser genom att hoppa på andra. Visst hänger det på ägaren hur en hund blir uppfostrad men jag tror inte ett smack på att småhundar skulle vara mer ouppfostrade än andra hundar. Det finns ouppfostrade hundar av alla sorter likaväl som det finns väluppfostrade. Det finns en anledning till att kamphundar har dåligt rykte. Dom är inte framavlade för att ge sig på mäniskor så därför kan dom vara utmärkta familjehundar men dom har en lägre retningströskel än andra hundar vilket är en bidragande orsak till alla hundattacker som förekommer med dessa raser inblandade. I orätta händer är kamphundar potentiella mördarmaskiner och tyvärr finns det många orätta händer.

Visst, i sak kan man tycka olika. Problemet är att du inte alls tog upp sakfrågan med Annica, utan förklarade att hon var okunnig och borde vända sig till ett annat forum. Det tycker jag är ett verkligt dåligt bemötande.

Hejsan!

Tack till er som INTE förvred mina ord ang hundar. Jag kan Berätta att jag är inte ägare av hund men har varit med hund och omkring hundar sedan jag varit liten. TYVÄRR de jag träffat med dålig uppfostran om jag då kan skriva så är tyvärr små, då man tom får höra kommentaren -men han e ju så liten....och sedan får hunden göra som han vill.
Vad beträffar Cockerspanieln har den bitit samtliga i familjen för DEN var ej nöjd med något. Det tycker jag ej är rätt. Tycker du det? En hund skall man kunna lita på, i alla väder vare sig den är liten eller stor. Känner flera uppfödare av olika raser, stora som små och är man bara rätt person och förstår hur en hund funkar har du en vän för livet.
Jag har träffat en äldre dam i vårat grannskap och hon har nu sin 4de Stafforshire terrrier och hon och hennes barnbarn älskar den. Hur underbar som helst och damen är någonstans mellan 75-85 år och tycker att hon kan ej tänka sig en annan hundras....Hm, konstigt. Och när jag varit på utställningar av olika slag kan man OFTA se en sk. kamphund ligga och kela med en bebis i en vagn eller kanske tom ett barn hålla i den. Detta har jag även sett Rottweiler göra. Istället för att bråka ligger de och gossar med vänner och familj. Uj, vilken farlig hund. Jag VET att dessa hundar har ett enormt hårt psyke, men då får man väl komma på något annat sätt att "komma åt" hunden på. Ja, då menar jag såklart försöka med någon kontakt som hunden reagerar på tex klickerträning. En hund är lika mycket liv som du och jag och de behöver en fast hand med regler för de är en hund, ett flockdjur och de behöver en ledare för annars kan det gå mycket fel...MÅNGA böcker skriver kommentaren "en lydig hund är en lycklig hund". Där håller jag med.
Jag har tyvärr uppleft sorghistorier där det gått fel, och man behöft avliva hunden...men hur du än vände så var det ej hundens fel...Tjejen som fick köpa loss honom visste ej vilket helvete hunden hade haft innan och det slutade med att han attackerade alla som kom minsta nära tjejen. Han var så enormt rädd om henne och det hon stod för men tyvärr gick det mycket illa en gång och de fick avliva honom.
Jag står fortfarande fast vid att jag gillar dessa hundar, ja nästan alla men vissa (tyvärr små) har skrämt en rejält. De kan bli riktigt otäcka när det gäller.
MÅSTE även skriva att jag är helt emot hundslagsmål och slagsmål med djur utav olika slag! Det är ju tortyr! Vilket djur det än må vara så är det ej skapt för att slåss för våra nöjen skull.

Annica

Måste ju även berätta att INGET utav detta är påhittat och jag HOPPADE ej på någon som helst person....Ville bara skriva och berätta varför just JAG tycker såhär och vad jag har varit med om.

Kram Annica

Men alla vet ju att cocker spaniel ÄR en ras som man inte rekommenderar till ovana och barnfamiljer, likaså dalmatiner som är en mycket svår och ganska lömsk hundras.
Vad som bekymmrar mig med alla som förespråkar Rottweiler och andra hundar är att de så gärna framhäver vilka fantastiska hundar dessa är, så fina och lugna och kelar med bebisar och annat snack och resultatet av det blir att unga Fina och hennes familj springer iväg och skaffar en sådan för att de har hört att de är världens bästa barnhundar. Vad Fina glömmer bort är att hon kanske inte är lämpad att hantera just den ras hon väljer, för olika raser kräver olika typer av ledare och träning.

Vad är det för människor överhuvudtaget som låter sina hundar, oavsett ras eller storlek ligga och "kela" med sina bebisar??? Jag blir bara förbannad när jag hör sådant, det är större risk att hunden får ett spel och biter ihjäl bebisen, oavsett ras eller storlek eller grad av tidigare pålitlighet än att bebisen skulle bita ihjäl hunden, eller hur? Vad är det för måttstock på hundars pålitlighet?

Skaffar man hund för att barnen ska ha något att kela med, eller skaffar man hund för att man har ett genuint hundintresse och tänker använda den till något?
Vill man ha en sällskapshund så skaffar man en utpräglad sällskapshund som nöjer sig med att ligga i knät och vara med familjen.
Vill man jaga skaffar man en jakthund, och om man tror att den ska nöja sig med att vara sällskapshund så är man helt ute och cyklar, likaså när det gäller andra arbetande raser.
Om man inbillar sig att man kan använda en skarp rottweiler enbart till att kela med och gå på promenader med så får man tänka om - de vill använda huvudet och måste få tänka sig trötta.
En utpräglad vallhund måst aktiveras på ett sätt så att den får utlopp för sina egenskaper.
Listan kan göras lång och min fråga återstår - varför vill man ha just en kamphundsras, varför vill man att raserna ska finnas kvar och vad använder man dem till?
Rottweiler har jag haft själv och kan lätt svara för vad man kan åstadkomma med en sådan hund, utan att blanda in allt mesigt tjafs om hur barnkära de är, för barnkärhet kommer inte med rasstandarden.
Ni andra som har de andra raserna kan väl fylla i egenskaperna och användningsområdena för era hundar? Eller är det svårt?

Tack för ett klokt och hundkunnigt inlägg, Grå!
Skulle gärna vilja svara på din fråga, men kan faktiskt inte hitta något "friskt" skäl till att skaffa sig en "kamphund". Diskussionen om kopplingen mellan olika raser och "kamphundsbegreppet" vill jag inte ge mig in på, då mina kunskaper är begränsade.

Ja jag har ju sagt att mitt svar inte var särskilt snällt men också förklarat varför. Jag blir faktiskt väldigt irriterad när folk påstår att småhundar är så ouppfostrade som nån sorts försvar i kamphundsdiskussioner. Småhundar är inte mer ouppfostrade än andra hundar och alla hundar måste uppfostras. Varför överhuvudtaget dra in småhundar i diskussionen? Det är faktiskt ett problem med kamphundsägare som inte vet vad dom håller i snöret utan förgulligar sina hundar och påstår att dom aldrig skulle göra en fluga förnär. Det sker attacker i stort sett dagligen med hundar av kamphundsras som får allvarliga följder. Min förra hund blev utsatt för en helt oprovocerad attack av en vars ägare inte orkade hålla sin hund i kopplet och fick mycket svåra skador. Hade det varit min nuvarande hund som attackerats så hade hon dött på fläcken.

Jag undrar verkligen också varför man skaffar sig en hund av kamphundsras. Dom är avlade för en sak och även om det är förbjudet med hundkamper i Sveige så förekommer det. Även kamphundar som inte tillåts kampa har detta i sig men det verkar många glömma bort.

Tänk då när dessa människor som inte ens klarar att uppfostra en liten sällskapshund köper sig en kamphund.......... hur stabil och trevlig tror du den blir???
ANki

Hm, jag förstår att det jag skriver upprör många, varför förstår jag inte. Det jag skriver är min mening, vad jag känner och tycker. ALLA människor kan inte tycka lika men jag tycker det är fel att anklaga dessa raser pga något vi människor tydligen misslyckats med... Alla raser är olika och man skaffar en speciell ras för den tilltalar personen ifråga på olika sätt och kan passa in på familjeförhållande, sport och intressen med mera.
Det JAG gillar med dessa hundar är deras starka och stabila psyke (rätt linjer osv). Tyvärr så blir det ofta att människor vill ha snabba pengar eller liknande och parar sin tik/hane med en annan ras och där kan man då ej garantera hur dess psyke blir...det är ju trots allt en komination av två och tom kanske fler raser.
Det jag gillar med Rottweiler är att det är en sk. brukshund...den skall man jobba med, det är ej en tvättäkta familjehund som Golden eller Cavalier king charles spaniel. Man måste verkligen tänka efter vad som passar just mig och mina intressen och familj.
Jag vill kunna jobba hårt, träna och ha en hund som hela tiden kanske vill mer. Någon som även sporrar mig.
Jag tycker även det är tråkigt att min syster fått erfarenhet på detta sätt med deras hund. Men deras stora, duktiga serösa uppfödare lovade en underbar hund utan problem...Resterande valpar från samma kull har absolut inga som helst tendenser till opålitlighet eller liknande...men de VET hur man fostrar den också då det fött upp under många, många år. Detta är min systers andra hund och hur hon och hennes familj tänker fungerar inte kanske riktigt ihop med hur han behöver läras? Nu är han tyvärr redan för gammmal och funkar det ej blir han stållatokig och arg...
Om denna hund gjorde något fel när han var liten, stal saker och bet sönder då fick barnet i fråga skulden och hunden beröm...skall det inte vara tvärtom?
Ja, ja. Vaad jag än skriver så menar jag ej något påhopp på någon...Men jag tycker även det är tråkigt att tidningar ej skriver hela sanningen när något händer med en hund....är det utav "kamphundsort" då skrivs det snabbt...är det någon alldaglig, liten mellan eller stor skrivs det sällan...
Några av de attacker som hänt i Sverige, de har tyvärr handlat om "payback" på familjen på något vis...eller ren klantighet då den ena varit hundvakt som lämnat hunden han vaktade både till den ene och den andra för att sedan få veta (efter) att hunden gillar ej barn och blivit misshandlad med slagträn/stålrör och knytnävsslag...Detta fick tyvärr en en mamma med två barn erfara och hon ville bara vara snäll och hjälpa kompisen vakta unden som han egentligen vaktade åt någon annan.
Hanen blev avlivad och tiken klarade sig. Men man undrar hur man själv hade reagerat om man blir slagen gång på gång och sedan satt i ett rum med någon man är rädd/arg/förbannad för. Jag vet inte hur jag hade reagerat men det hade nog inte blivit vackert.
Och jag skriver igen, jag är ej ute efter påhopp eller liknande, bara vad jag sett och varit med om. MIN erfarenhet.
Ha det riktigt gott alla, stor hundägare som liten.

Annica

Jag har två st engelsk bullterrier. En ras som räknas till de sk kamphundarna...
Engelsk bullterrier har sitt ursprung i de gamla engelska bulldog- och terrierkorsningarna som användes till tjurhetsning i början på 1800-talet. I England förbjöds tjurhetsning 1835.
Från dessa hundar avlades det fram ett antal olika typer, bl a bullterriern.
Bullterriern är framavlad som utställningshund och sällskapshund till den engelska överklassen, och rasen som sådan har inte använts till kamp.
Dagens uppfödare är mycket noga med temperamentet och hundar som visar aggressiva tendenser används INTE i avel. Enligt Svenska Bullterrierklubbens rekommendationer genomgår de flesta hundar en mentalbeskrivning, oavsett om de ska användas i avel eller inte.

Anledningen till att det blev just bullterrier är många...
Vi ville ha en stor hund i ett litet format.
Vi ville ha en ras som inte var alltför vanlig.
Vi ville ha en ras som inte kräver mycket motion och aktivering.
Vi ville ha en ras med lättskött päls.
Vi ville ha en ras som är mentalt stabil.
Vi ville ha en positiv och glad hund.
Vi ville ha en hund som inte jagar.

Förutom det något speciella utseendet så har bullterriern en enorm personlighet..
De har en otrolig charm och de gör allt för att få dig att skratta.
De må se tuffa ut på utsidan men är desto känsligare inuti, ingen kan se så ledsen ut som en bulle.
De har en enorm envishet och självständighet, de gör inget för dig som de inte själva vinner något på och
kräver därför uppfinnelserikedom och fantasi för att träna.
De tror gott om allt och alla tills motsvarigheten är bevisad.
De vill alltid vara i centrum.

Jag kan fortsätta i evighet men det får räcka såhär...
Är det svar nog på frågan?
Har du kanske någon annan ras som stämmer in på ovanstående som du kan rekommendera till mig?
För om ni fortsätter som ni gör, så kanske jag snart inte får ha mina hundar kvar.

Jag vill också ha svar på frågan: vad räknar ni som kamphund?

Ni ska veta att de allra flesta hundar som benämns som pitbulls / kamphundar i kvällstidningarna inte är renrasiga utan har inkorsning med div brukshundsraser, och det är härifrån skärpan kommer.

Själv har jag mest respekt för Airdale, Kerry Blue, Irish Soft Coated Wheaten mfl, som av min egen erfarenhet är ena riktigt oberäkneliga och aggressiva hundraser (och nej, självklart inte alla hundar).

Dessutom ska ALLA hundar, avsett storlek och ras ha en ansvarsfull ägare som vet vad det innebär att ha hund, ägare som inte bara kan förstå och läsa av sin egen hund utan även andras. Då skulle många - för hundar och männiksor -stressladdade situationer aldrig behöva uppstå.

/Mimmi

Tack för din beskrivning av ditt hundval Mimmi!
Den var mycket bra!

Citatklippet ovan är precis vad jag är på jakt efter. Samma sak gäller för Grand Danois, som inte räknas som någon kamphund men som förr om åren har haft ett ruskigt lynne. Tyvärr avlas allt för många Grandisar enbart på utseendet och så skiter man i temperamentet. jag vet åtminstone en känd GD-kennel som är på frammarsch som jag skulle vilja stänga igen om jag hade kunnat för de avlar på en tik som är fullständigt galen, men hon är snygg. I kretsarna heter det mycket fint att man gör allt man kan för att avla bort det aggressiva beteendet och visst har man kommit långt, men vissa skiter i det när pengarna hägrar.

Jag tror när det gäller kamphundsraserna att de i sinom tid kommer att kunna tvätta bort sin kamphundsstämpel med ett idogt arbete gällande lynne och temperament, men då krävs det också att rätt personer äger hundarna och inte skaffar dem med fel föresatser t.ex att man ska ha något att kela med, att man ska ha en anledning att komma ut och promenera, att barnen ska ha något att leka med, att man ska ha någon som kan skydda en, att man vill ha något som ser tufft ut m.m, m.m, m.m.

En till fråga som du gärna får svara på om du vill: Varför vill du helst slippa en hund som du måste aktivera? Katter aktiverar ju sig själva annars..?

Hmm. Det kanske var lite illa formulerat.
Alla hundar kräver ju aktivering i någon form för att må bra.
Vad jag menade var att jag inte vill ha en hundras som får nervsammanbrott för att de inte fått sitt dagliga tretimmars stenhårda lydnadspass för att matte/husse ligger nerbäddad i sängen med dubbelsidig lunginflammation...
Mina hundar har inget emot att ta en vilodag då och då, och är det ruskväder ligger de hellre och myser i soffan än går ut på långpromenad - precis som sin matte
/Mimmi

Ok!

Oj vad mycket heta känslor!
Folk verkar synnerligen lättstötta i det här ämnet! Tänkte bara röra om lite mer i grytan genom att påpeka att jag kännt fler opålitliga småhundar än stora hundar. Men jag tror inte att det beror en sekund på rasen utan att en del okunniga mäniskor vill ha en liten bekväm hund och inte vet vad de ger sig in på. Av de stora hundar jag stiftat bekantskap med har de också funnits de som är svåra och där finns labrador, golden och boxer representerade men faktiskt inte amstaff eller pitbull (KAN iofs bero på att jag känner för få sådana).

Grå: jag delar din kärlek till rottisarna, de är helt underbara. Men jag tror att det inte är helt ovanligt att allmänheten klassar denna hund som "hotfull" eller kamphund emellanåt.

Tja inte är då problemet att det springer runt en massa småhundar och biter ihjäl varken andra småhundar eller stora hundar. Jag förstår inte varför det ska göras jämförelser med småhundar eller andra hundraser så fort kamphundar kommer på tal. Problemet med kamphundsraser blir ju inte mindre för det utan faktum kvarstår att det förkommer alltför många attacker med allvarlig utgång med sådana hundar inblandade. Jag begriper inte vad dessa hundar har för funktion i vårt samhälle. Hundraser är ju framavlade för en viss funktion men eftersom tiderna ändras behövs inte en del av dom funktionerna längre och hundarna kan inte användas till det dom är avlade för. Ta borzoier t.ex. som är avlade för vargjakt, dom kan absolut bli livsfarliga i orätta händer och dom kan och får hos oss inte användas till det dom är avlade för precis lika lite som kamphundar. Så varför måste vi ha sådana raser?

Men hur många av dagens hundar används faktiskt för det de ursprungligen avlades fram för?

Låt oss göra det enkelt - förbjud alla raser utom de i sällskapshundsgruppen! Det är väl en jättebra idé???

Håller med om det första!!! (och antar att du är sarkastisk i det andra ??)
Hur många skulle man ha kvar????

stintan, jag tror poängen många (i alla fall jag) vill göra är att problemet är ägaren, inte hundenrasen. Och då är det ju relevant att jämföra hundraser eftersom andra raser blir vad man kallar en kontrollgrupp som man jämför med. Inte för att racka ner på de hundraserna utan för att liksom standardisera beteende

(Och så är det ju alltid bra att belysa problemet med folk som skaffar små hundar och tror att det inte ska behövas mycket jobb. Små hundar är ju inte små individer (!) och förtjänar alla lika engagerade ägare som jag är säker på att du är till din hund.)

Ska man ha kontrollgrupper så bör det väl finnas några likheter mellan grupperna. Jag kan då inte se några likheter mellan varken hundar eller ägare till kamphundar respektive småhundar.

Vad har du för belägg att just en massa småhundar köps av olämpliga ägare som inte tror att man måste jobba med dom? Jag tror inte ett smack på det. Olämpliga hundägare finns överallt och det är ett problem men att peka ut just småhundar som ett problem vändar jag mig emot. Går det inte att diskutera problemet med kamphundsraserna utan att dra in småhundar som jämförelse ?

Det här med småhundsägare verkar vara en riktigt öm tå. Det är inte så att du själv är småhundsägare?

Jo jag är småhundsägare men har alltid haft stora hundar förut. Men min inställning har inte med det att göra.

Det kanske är med hundar som med barn; små hundar - små bekymmer, stora hundar - stora bekymmer. Man hör ju aldrig talas om nån liten pudel som bitit ihjäl nån iallafall. Vad småhundarna har i debatten om kamphundar att göra kan jag också undra.

Ser ingen som helst anledning till vare sig det ena eller andra - det valet gör jag då du upplevs som om du vill starta en hetsjakt eller ett mindre bråk i alla fall .

Du vet inget om mina hundar och jag ser ingen som helst anledning till att försvara varför jag hade den sortens hund, så det så

Tack Magdis!

Fast ditt svar får ju inte precis skeptikerna till dessa hundar att ändra uppfattning.

Men vem säger att jag vill omvända dessa - de som är skepiska?
Levde så länge med denna typen av hundar att jag insåg att de inte bör ägas av vem som helst och att jag aldrig kommer att göra "reklam" för dem. För det stora problemet är nog att fel sorts människor har dessa hundar - i dubbel bemärkelse.

ingrid

Om man gör en kanske lite hård jämförelse så kan man ju säga att kamphundarna är som ett livsfarligt vapen i händerna på fel person. En K-pist kan vara helt harmlös om den är i händerna på en harmlös person. Frågan är då vilket som är enklast, att förbjuda K-pistarna eller att förbjuda människorna som använder dem. OK, knasig jämförelse kanske men det är ändå lite av samma sak.

Min sambo körde denna jämförelse; man vet att fart i trafiken korrelerar med antalet (döds)olyckor. Ska man då förbjuda alla bilar som går snabbare är 110? (naturligtvis håller ALLA här alltid sig till hastighetsbegränsningarna)

Angående småhundsägarna så VET jag att det finns folk som skaffar mindre hundar och förväxlar dem med ett marsvin i koppel. säger INTE att någon här gör det. Men det händer och det är synd om de hundarna. En liten hund som biter är lika konstig i huvudet som en stor hund som biter. Konsekvenserna för den bitna blir mindre men hunden mår fortfarande inte bra.

Visst händer det att en liten hund biter till, men det brukar inte vara dessa som går till galna attacker och hugger mot hals och ansikte för att bita ihjäl en människa.

Trodde faktiskt aldrig att jag skulle säga detta till dig Ingrid, men nu tycker faktiskt jag att du är löjlig (för omväxlings skull.)

vadå starta hetsjakt? Jag snackar om kamphundar utan att vare sig romantisera dem eller dissa dem. jag menar att människor i Sverige har inget behov av att spela på sina djurs liv eller död, så vad är det som gör att man vill avla på hundar som tidigare använts i detta syfte?
Mimmi gav ett bra svar på detta, så du slipper eftersom du enligt dig själv inte vill svara på det.

Undrar vad det är för raser som man kan förväxla med ett marsvin? Vet att det finns knäppa amerikaner som har avlat fram tekoppsvarianter av småhundar men mig veterligt har vi inte här i Sverige några hundar i marsvinsformat ännu så en förväxling torde vara omöjlig.
Jag har väldigt svårt att förstå vad småhundar har att göra med debatten om man ska förbjuda kamphundar.

En liten hund som bits gör det sällan i ilska, det är mer som en liten trotsig treåring som inte får som den vill och slår samtidigt som den säger -dumma dig!!
Att dra in och jämföra småhundar med kamphundarna finns ingen logik i, men jag vet av erfarenhet att även småhundar kan hamna hos "fel" ägare, som skämmer bort dom så att dom BLIR bortskämda.
En kamphund MÅSTE man däremot vara konsekvent med så att den inte får övertaget, jag föredrar småhundar då jag har många dåliga erfarenheter av både kamphundar och stora hundar med fel ägare.

Kan vi inte lämna "småhundsdiskussionen" och återgå till kamphundarna.

Personligen anser jag att det bör vara förbjudet att avla på hundar med "kamphundsmentalitet". Problemet är naturligtvis att definiera vad detta innebär och att dra en rimlig gräns.




(småhundarna kom på tal utifrån perspektivet att det inte bara handlar om hundrasser utan också om hundägarens agerande)