Ärligt talat så finns bara en lösning.
Hälsa inte på svärföräldrarna. Dom har gjort sitt val, och det måste du respektera även om du tycker det är fel.
Dom får helt enkelt hälsa på er om dom vill träffa er.


Helt rätt Pia. Det är ingen bra kombination alls.
Många terrierraser har en hel del skärpa av naturliga skäl med tanke på varför dom har avlats fram.
Men som sagt .... beslutet är deras, och man får tycka vad man vill om det är rätt eller fel.

Om jag förstår det hela rätt så har du inte träffat hunden ännu Virriz, så ge det en chans i alla fall.
Sen får du göra ditt val på samma sätt som dom har gjort sitt val.

Har följt denna tråden ett tag och kan inte hålla mig längre. Lite småsjukt att en del tycker att du skall medicinera dig för att kunna träffa dina svärföräldrar pga en jycke. Dom får givetvis göra sitt val men nog tycker jag att dom är eller har varit dåliga hundägare, närmast olämpliga. Det är bara att göra helt klart att du kommer inte att besöka dom så länge hunden finns där och dom får inte komma på besök MED hund. Punkt slut.

Gooooooo Virriz.......för det första så har väl Virriz aldrig förbjudit sina svärföräldrar att skaffa en hund........hon hade sina åsikter, vilka jag överensstämmer helt med. Precis samma situation har jag hos mina föräldrar som har en Jack Russel terrier enda skillnaden är att jag inte är allergisk, men när hundf*n kommer hem till oss och skiter i våran säng och pissar i våran nya tygfåtölj p.g.a. att katten brukar sova där då är det nått allvarligt fel. Hunden äter från matbordet i princip från egen stol eller i knä, biter barn o vuxna. För övrigt så skulle vi vara hundvakt en gång och det enda den där hunden var fokuserad på det var att bita barnen som låg och sov i sina spjälsängar, jag var tvungen att köra iväg hunden till sambons föräldrar för annars hade min sambo haft ihjäl hundkräket. Och detta har naturligtvis att göra med mina föräldrars uppfostran, men att välja en sån ras när man inte klarar av det, det rekommenderar jag INTE. Ursäkta mitt ordspråk men jag blir väldigt irriterad på att många här hackar på Virriz när det enda hon ville göra var att lätta på trycket.

Håller med!

Jag vet att du "bara ville gnälla lite", och det gör vi ju alla ibland.
Men grunden till att du behövde gnälla är ju ändå att du faktiskt inte respekterar deras val.
Om du verkligen gjort det, så kanske du inte hade haft det behovet just nu.

Vi planerar att skaffa barn, så det känns surt .... dom kan inte vara kattvakt.... varken jag eller mina katter har problem med hundar, men .... dom skiter i din allerigi och skaffar "fel" ras .... Allt handlar ju om dig till syvende och sist.
Det kan väl hända att din man är "mesig", inte vet jag. Det kan ju också vara så att han tycker att detta är en jobbig situation där han tvingas ta ställning till något som han inte vill ta ställning till?

Många, många människor har en mycket stark bindning till djur.
Jag är själv en av dom, och jag har också gjort mitt val. Jag har en mor som är astmatiker, men det får lov att gå.
Kan inte för ett ögonblick tänka mig ett liv utan hund. Det blir vissa begränsningar i umgänget, men det får fixa sig på ena eller andra sättet.
Jag måste få leva mitt liv utifrån det som får mig att må bra, och inte utifrån andras behov.
Och så kanske det får bli för er också? Ni får hitta ett sätt som fungerar, och hittar ni inte det så får det helt enkelt vara så.

P.s.
Mina hundar sover också i sängen ibland, men det innebär inte att dom är bortskämda och styr familjen.
Det gör dom för att jag trivs med att ha det så helt enkelt

Trådar där man vill "gnälla" om sina närmaste spårar alltid ur, för att alla tycker olika och framförallt tycker mycket. Anser inte att jag hackade på Virriz, jag skrev min åsikt och sen räckte det. Gick inte till personangrepp, var sarkastisk eller nåt liknande. Det finns ingen anledning att bli otrevlig bara för att man tycker olika...

Jo, så är det.
Tyvärr tror jag inte man kan räkna med att starta en tråd där alla bara klappar på axeln och håller med.
Det är ju själva grejen med ett diskussionsforum

Självklart, men jag hajjade inte att något sånt här skulle blir så stoooooooooooooort... Men det är väl känsligt och väcker känslor, det här med husdjur/allergier och släktningar, och det här är ju som allt i ett paket...


FÖRRESTEN så var vi förbi svärföräldrarna igår en timme (var på balkongen så allergin var inget problem) och hunden skällde och morrade när vi kom men "det ska ni inte bry er om", och sen fick vi äran att (om vi ville...) mata Molly med frikadeller ur barnmatsburk...
MEN, alla gör olika och har olika syn på hur husdjuren ska hanteras, och att en del har husdjur som substitut för .... något annat, och förmänskligar dem, det är ju upp till dem... Eller nåt!

Självklart kommer jag göra det bästa av denna situiation som nu uppkommit, så får vi hoppas att mina svärföräldrar också gör det!

Håller tummarna och hoppas det ordnar sig
Många hundägare (kanske dom flesta) är oerhört känsliga för kritik när det gäller deras hundar.
Det finns ett uttryck som man hör ibland: "Snacka gärna skit om min man och mina barn, men säg inget ont om min hund ... för då djä...ar"
Och det stämmer ganska bra har jag märkt. Visst tycker jag också att det låter som om hunden är ett substitut för barnen som flyttat hemifrån. Inte helt ovanligt att det är så.
Förhoppningsvis kan svärföräldrarna också anstränga sig lite mer för att respektera din syn på hur man fostrar en hund så att den faktiskt får lov att vara hund.

Hmm...hoppas det ordnar sig på ett bra sätt till slut Virriz.

Jag tycker det är skillnad mellan att vilja beklaga sig över nåt och att vilja ändra på andra människors sätt att leva. Jag kan mycket väl förstå att Virriz är bekymrad över detta. Jag kan inte annat än tycka att det var vansinnigt att hon fick sitta och pipandas medan hunden satt vid matbordet och åt från silverfat. Visst, folk har rätt att göra vad de vill, men ska alla sluta att ta hänsyn för det? Sköta sig själv och skita i andra? Det hör banne mig till god ton att ta hänsyn till sin omgivning. Inte skulle man väl t.ex bjuda hem en god vän som man vet är allergisk mot ett visst födoämne och sen servera just den rätten till middag, rycka på axlarna o säga; vad synd, men det är det som serveras idag, passar det inte så sätt dig i ett annat rum medan vi äter!

Fast beror det inte lite på vad man accepterar. Jag menar folk få ha sina hundar att uppföra sig hur som helst, hemma hos sig.
Passar det inte mig så går jag inte dit.

Men kommer folk med hundar till mig så är det mina regler som gäller. Vår hund får inte gå på parkettgolvet. Alltså får ingen annan hund det heller. Jag säger till, att det gäller vår egen så väl som andras och lyfter ut hunden och gör klart för den att den tröskeln passerar du inte. Det kan tänkas att en del mattar och hussar tycker en del, men de säger inget och de kommer tillbaka. En del är tom impade över att man lyckats hålla deras hund i hallen.

En hund på stol vid matbordet skulle jag aldrig acceptera hemma hos mig. Passar det inte så får väl folk komma utan hund eller inte alls.

Jag tycker desstuom inte att det är självklart att man tar med hunden hem till andra. Man kan gott fråga om den är välkommen.

Lite vanligt hundhyfs borde varje jycke vara uppväxt med så att de klarar ett socialt liv. Jag tränar vår hund för att den ska kunna uppföra sig i alla situationer. Men jag vet att det inte alltid fungerar så för alla hussar och mattar. Men då gör man hunden en otjänst tycker jag.

En ohyfsad hund får ett begränsat liv nämligen, fast många tror att det är tvärtom.

uppdatering:
Detta märkliga hände: Efter två veckor märkte svärmor att HON var allergisk mot hunden!!! Den är nu återlämnad och jag hoppas den får ett bra hem!! Slutet gott, men fy faaaan för allergier! Det är tydligen aldrig för sent...

Tja, vad ska man säga - "Inget ont som inte har något gott med sig" kanske...

Och vad det gäller allergier, visst är det så att man kan drabbas helt plötsligt fast man inte har varit allergisk för nåt alls ö.h.t. tidigare.

Lustig "final"
Allergier är luriga, men jag kan berätta en historia där det blev tvärtom.
Min man var allergisk mot hundar. När hans föräldrar hälsade på (dom bor långt bort och måste ha med sig hunden) så var det alltid storstädning när dom hade åkt. Sen lovade vi i ett svagt ögonblick att vara hundvakt i 2 veckor till en golden. Denna hund var det inga problem med för min man, och när vi skulle köpa vår första hund så blev det en golden. Vi hade förbehållet allergi i kontraktet om det inte skulle fungera.
Allt gick jättebra, och sen vi själva köpte hund så tål min man ALLA hundar och har inga problem alls med allergi.
Det inkluderade hans föräldrars hund som alltid orsakat problem för honom tidigare.

Så det går att bli "frisk" även från allergier om man har tur

[quote name='Bettson' date='12-07-2007, 23:36' post='633693']
Fast beror det inte lite på vad man accepterar. Jag menar folk få ha sina hundar att uppföra sig hur som helst, hemma hos sig.
Passar det inte mig så går jag inte dit.

Men kommer folk med hundar till mig så är det mina regler som gäller.


Jag lovar jag har försökt, men mina föräldrar och deras hund är hopplöst fall....