Tja, jag tror att i ett äldre förhållande minskar grälen - utan att känslorna minskar.
Man håller ju på med sitt revir i ett nytt förhållande.

Kärlek är starka känslor , gräl är starka känslor. Tror nog mera att det har med det att göra. I ett förhållande som utvecklas , vilket alla borde göra även efter många år , finns det alltid nya saker att ta ställning till . Håller nog hårt på att även gräl behövs för att hålla ett förhållande levande. Men , försoningen är viktigast.

Gräl för mig är ett negativt ord, något som innebär gap, skrik, ilska, sårade känslor och tråkigheter. Sådant tycker jag man kan undvika ganska enkelt genom att inte öppna käften innan man tänkt sig för

Men jag tror däremot att livliga diskussioner och vilda debatter är nyttigt, sådana har vi emellanåt.

Skillnaden mellan de båda är att debatter och diskussioner inte går till personangrepp, innehåller inga sura miner och inga bittra, elaka känslor (dyker sådana upp har diskussionen gått över i gräl).

Fast det kanske bara vi som gör skillnad på gräl och livlig debatt?

Tack Ladyn! Du kunde förklara det så bra.
Nej ni är inte ensam om att göra skillnad på gräl och debatt.... här diskuteras också hejvilt ibland...
men grälas aldrig.

Har en liten inramad i köket..

Ord

Ord kan såra en människas själ.
Ord kan såra ens sinne.

Ord kan göra en människa väl,
men sätta sår i ens minne.

Välj dina ord när du säger dem
så att ingen du sårar.

Ditt ord kan du aldrig ta igen
men lämna miljoner av tårar.


.

Man kan väl vara djupt, djupt oense om saker och ting och gräla som skam utan att man för den sakens skull inte älskar varandra...
Alla förhållande är olika...INGET förhållande är det andra likt...Det som funkar i ett, funkar inte i ett annat..
Ibland är man bara så långt ifrån varandra att det krävs ett megagräl för att man ska komma till nån sorts kompromiss...För det är det det hela handlar om...kompromisser...
Har länge ansett att i ett förhållande där man aldrig bråkar så är det förmodligen nån som är lite förtryckt...eller iallafall undfallande..

Håller med dig! Att hålla inne med gräl är som att akta sig för att tala om hur mycket du älskar din partner för då kan h*n kanske utnyttja det . En sorts rädsla helt enkelt.

Vem ska man kunna gräla ordentligt med om inte sin partner ? Tycker det är att vara ärlig både mot partnern och sig själv. Ett ordentligt gräl rensar luften och undanröjer förhoppningsvis hinder för andra känslor. Så har vi levt i snart 33 år och kommer förhoppningsvis att göra i många fler år.

Vi ÄR alla olika men det som känns ärligt och riktigt borde man kunna prata/gräla om i ett bra förhållande. Har den ståndpunkten att kan man inte det så är inte förhållandet tillräckligt starkt .

Jag fick frukost på sängen idag.

På engelska betyder argue både argumentera/resonera och gräla.

Min man är på jobbresa i Bangkok men trots mycket jobb och 5 timmars diff, så ringer han hem varje kväll.

Stressa inte nu inför julen, bestäm vad som är viktigt, skippa resten och njut av varandra.

Har haft turen att leva med samma kvinna i snart 35 år.
Så här ser jag det mkt förenklat:
Det börjar med förälskelse. Sen växer det i vänskap. Så utvecklas kärlek. En kärlek som har sin grund i vänskap, respekt och förälskelse.

Det är viktigt att man får tid för sig själv och att göra saker som man gillar var och en för sig, men det är även viktigt att göra saker tillsammans för att stärka banden. Sen har jag fått erfara nu efter en lång tid som hemmamamma (och slav) att det är viktigt för relationen att man hjälps åt hemma och att båda är nöjda med den uppdelningen man har hemma.

Fast inte bara delar på typ städningen utan också gör trevliga och intressanta saker tillsammans. (Om nu inte städningen råkar vara bådas favorithobby, fast så är det ju sällan)

Ja det var trevliga saker jag menade med att göra saker tillsammans för att stärka banden.

Fattar jag väl!
Att kunna bestämma om saker man gör tillsammans är jätteviktigt i en bra relation, tycker jag.

Förälskelse- plötsligt och övergående
Kärlek- värdigt och bestående
Ilska- går över på en stund
Åtrå- svårt att få en blund.



Ingen julstress här ... den kommer vare sig vi slappar eller springer.

I morgon 12 dec. firar gubben o jag korkbröllop (26 år). Den lilla klappen, ögonkastet, ordet .........ja det är de små sakerna som har störst betydelse i det långa loppet.
Många härliga råd.......ska ta mig tid att läsa alla någon gång när jag inte är så trött.

Godnatt / zissi

Det var mycket klokt sagt, tycker jag.

Jag fick en påse geléhjärtan av maken.

[attachment=16195:368hjarteGodis.jpg]

Jag var 17 år, han 19 och stans vackraste pojke, alla tjejer ville ha honom, men det är han och jag som har hållit ihop sen dess, drygt 40 år. Ett stormigt förhållande, mycket gräl och mycket kärlek, men med total tillit och öppenhet, ingen annan har någonsin fått se djupt in i min själ, ingen annan har fått se alla mina svagheter. Ett liv utan varandra är fullständigt otänkbart för oss båda.Trots att min man är en ganska rund,flintskallig gubbe numera så är han i mina ögon fortfarande den unge, vackre ,Johny Deep look-alike som jag en gång blev så totalt förälskad i. Slutsats; har inga speciella tips, det är bara så att det är han och jag, då,nu och för alltid (till döden skiljer oss åt).
Gita

Gita, så önskar man ju att det ska vara, grattis.

Bra tips.