Instämmer bara med förra skrivaren och hoppas du har en bra dag!
Alla på odla skickar kram, om du orkar med så många=)

HAr inte läst hela tråden, men... Det första du måste göra är att välja dig själv och din egen hälsa, säg ja till det istället för det som suger energi ur dig. På det viset behöver man inte säga nej till nåt, du säger bara ja till det som gagnar dig.
Och så måste du säga ifrån till din mamma, sätt gränser och tala om för henne att du blir ledsen när hon säger så, att du faktiskt mår dåligt och att hennes negativa kritik gör dig ännu sämre. Fråga henne varför hon är så elak. Jag vet att det är skitsvårt, försöker själv lära mig det, och att säga nej, eller egentligen säga ja till det som får mig att må bättre.
Försök skriva ner saker du gör, titta på det och kolla hur mycket av det som är positivt och spara på de stunderna. Och läs på om tankefällor. Om du vill så kan du hojta till så kan jag försöka scanna av ett papper och mejla dig.
Och hitta nåt som får dig att må bra, att vara i stunden och inte stå med en fot i det förflutna och en i framtiden.
Sen tror jag åxå att du kan behöva hjälp av både medicin och psykolog, men det här kan va en början.
Lycka till!

Vet inte hurpass djup din depression är men för mig har motion (10 000 steg per dag) + omega 3 + rosenrot gett strålande resultat. Ett tag var jag så nere att jag i stort sett gick och lade mig i sängen efter jobbet (jag bor på jobbet) men sedan satsade jag på mig själv med bätte mat, kosttillägg + motion och jag måste säga att detta har verkligen gett resultat.

Till Annica J,
fick syn på tråden ikväll. Vill tipsa dig om www.livanda.se
Kanske kan det vara nåt eller ge någon idé vidare för dig.
Det är bra att skriva - att skriva varje dag - vad som helst ca 20 minuter om dagen ska visst befrämja välmåendet.
Ta hand om dig! Många kramar från Myskmadra

Kanske är viktigt att du INTE ser till att pyssla med så mycket annat utan att du tar tid och bearbeta dina känslor. Göm dig aldrig bakom en massa annat. Du kommer varje fall inte slippa bagaget.

Jag fick hjälp att må bättre genom akupunktur, många är säkert skeptiska till detta men det funkar faktiskt.


Akupunktur:
Att behandling med akupunktur påverkar den kemiska balansen i människans hjärna, har nyligen i en vetenskaplig studie fastslagits. Genom ryggmärgsprover på både djur och människor har det kliniskt gått att påvisa, att med korrekt utförd stimulering med akupunkturnålar frisätts endorfiner, ämnet serotonin tilltar och den så kallade metaboliseringen av noradrenalin ökar. Något som ger mycket framgångsrika effekter på personer som drabbats av ångestsyndrom och depression.

//Mollis

För mej var det skönt med taktil stimulering.. det första jag märkte skillnad på var en ökad kroppskännedom.. när jag var som mest nere kände jag mej som en fet, oformlig klump utan fasta gränser.. något jag bara trädde kläder på på morron.. kändes som om jag "flöt runt" i tillvaron.. efter ett par behandlingar blev jag mer medveten om mej själv och mina rörelser..

svårt att förklara men har ni chansen så PROVA!!

O Annica vad jag känner för dej och vad jag känner igen mig själv i mycket av det du berättar. Ödet styrde kanske in mig på ditt rop om hjälp, tips och stöd. Jag letade efter en tråd och klickade på en annan rad. I mångt och mycket känns det som om Ödet nu styr mycket i mitt liv.

Jag vet att det finns hjälp. Vill ge dig några goda råd utifrån min egen erfarenhet.
Jag vände mig till kyrkan. Bli inte förskräckt nu! Präster och diakoner är de enda yrkesgrupper som faktiskt är utbildade att ta hand om människor i livskriser. Man behöver inte vara troende och är varmt välkomnad ändå och det kostar ingenting och du behöver faktiskt inte ens uppge ditt namn. De har absolut tystnadsplikt.

Det finns i de flesta städer något som heter S:t Lukasstiftelsen eller S:t Lukas i xx-län. Där finns socionomer, psykologer och psykoterapeuter och en del av dem använder sig av KBT, Kognitiv Beteende Terapi. Detta kostar pengar, men kontakta din handläggare på försäkringskassan och kräv att få hjälp med kostnaden av dem. Din läkare kan också hjälpa dig att puffa på försäkringskassan om detta.

Apoteket har avslappningsband för en rimlig penning. Bra att lyssna på när kroppen inte riktigt vill vila när det är dags att sova.

En av mina läkare och psykologen på S:t Lukas gav mig rådet att promenera ute i naturen, när jag orkade. Titta upp på träden, kanske upptäcka en fågel, eller beundra grenarna och löven. Fick faktiskt rådet att se ut ett träd och omfamna dess stam. En Ek i min skog har många gånger fått höra min klagande gråt och också fått många förtroenden. Faktiskt kände jag att jag fick styrka av detta träd. Tänk så länge det stått på sin plats och fått utstå naturens krafter, men ändå stått stadigt kvar.
Vi behöver också ta in dagsljus genom våra ögon. Det ger oss då Melatonin (måbramedel) till vår hjärna. Ta en promenad mitt på dan de dagar du orkar. Kom ihåg - inga krav och måsten.

De gav mig också order om att ta bort alla måsten i mitt liv - utom ett - JAG MÅSTE ANDAS.
Jag måste inte umgås med dem jag kände att jag for illa av att umgås med. Har sållat ut mina s k vänner och de som är kvar är mina verkliga vänner som bara gör mig gott. Jag skulle lära mig att säga NEJ till det jag inte vill. Förväntar mig inte längre att människor ska förstå men när jag säger ifrån till mina nära och de inte förstår säger jag bara "Jag förväntar mig inte att du ska förstå, men så är det i alla fall och ni får tycka och tänka vad ni vill, men jag kräver att ni ska respektera mig när jag säger ifrån.
Jag har lärt mig respektera mig själv och att " DET ÄR JAG SOM BESTÄMMER I MITT LIV.
Annica - DU ÄR DEN VIKTIGASTE MÄNNISKAN I DITT LIV och DU BESTÄMMER I DITT LIV!

Du kan också be den psykolog som du går hos att sätta samman en grupp av högst 3-5 personer som har det precis som du. Själv gjorde jag så och hamnade i en grupp av fem och vi träffades 10 gånger tillsammans med en samtalsledare (socionom).
Tre av oss har fortfarande kontakt med varandra ofta, men nu helt på egen hand. Det var för 8 år sen som vi först träffades. De tjejerna är de viktigaste stöttepelare jag har nu. Vi förstår och stöttar varandra i livets alla sorger och i glädje.

Var för några år sedan på ett föredrag av (kommer inte ihåg vad han heter), men han var en av vårt lands bästa slalomåkare. Han bröt ryggen vid ett träningspass och sitter för resten av sitt liv i rullstol. Under sjukhusvistelsen gick dessutom hans flickvän ifrån honom. Han fick rådet av en sjuksköterska att skriva dagbok. I den skulle han varje dag skriva under rubrikerna HÄNT, KÄNT OCH LÄRT. Vad har hänt, vad kände jag när det hände och vad lärde jag mig av detta. Han lever idag ett mycket rikt och lyckligt liv. Han säger att han inte längre ser hindren utan försöker se möjligheterna i stället.
Jag har i många år nu skrivit dagbok och det är skönt att skriva av sig. Läser inte så ofta i den, men ibland när jag mår dåligt kan jag bläddra tillbaka och läsa om att jag varit med om detta tidigare och då kommit ur det.

Själv har jag nu varit borta från arbetslivet i 8 år. Gick in i den berömda väggen och hela min värld rasade samman. Vet du - nu säger jag att jag inte önskar min värsta fiende detta helvete men vill inte heller vara det förutan, för nu lever jag. Fortfarande har jag många och djupa svackor men de har blivit en del av mitt liv. Jag har också lärt mig hantera panikångesten, när den sticker upp sitt fula ansikte.
Jag har också svår allergi, astma, reumatism.... och så har jag gått upp 30 kg i vikt.
Jag har lärt mig Reiki Heiling och där fått många nya vänner. I en av kurserna ingick personlig utveckling och Reikin har också lärt mig att det man drabbas av i livet är meningen att man ska lära sig något av. Jag tror att det är så nu. Vi blir starkare för varje hinder vi klarar av och KOM IHÅG - VI KLARAR DET. VI UTSÄTTS INTE FÖR HÅRDARE PRÖVNINGAR ÄN VI KLARAR AV.

Jag har under dessa år lärt mig fantastiskt mycket om mig själv. Jag har förut gjort som du - hjälpt andra - givit presenter och min egen kraft och tid för att visa att jag duger. Nu vet jag inom mig själv att jag duger precis som jag är och om någon inte accepterar mig för att de inte längre alltid får hjälp och ibland presenter så är det deras problem - inte mitt.
Jag prioriterar mig själv. Jag hjälper andra och ger presenter för att jag själv vill - när jag vill, inte för att det förväntas av mig.

Har också lärt mig att jag är inte är ensam - utan jag är med mig själv. Jag är naturligtvis beroende av social gemenskap (vi människor är ju flockdjur), men jag har ett stort behov av att bara vara ensam med mig själv.
Jag läser mycket, handarbetar en del, men framförallt lever jag för mina blommor. Jag har krukväxter i fönstren och på min balkong och så har jag skaffat en liten kolonilott. Det är härligt att pyssla med levande saker och se hur det växer tack vare min omvårdnad. Lyckas förstås inte alltid men sånt är ju livet. Tycker också om att pynta med egentillverkade hobbyalster i min trädgård. Försöker att inte ta åt mig av vad andra tycker om det jag gör. Här bestämmer ju jag. Det är svårt för den lilla flickan inne i mitt innersta tror ju att hon inte duger). Vi vet ju att vi duger precis som dem vi är - eller hur Annica.
Förr var jag pedant med mitt hem (skulle ju duga att visa upp) men nu städar jag bara när jag har lust och när jag inte längre själv står ut. Här bestämmer ju jag. Skulle nån göra nåt så dumt som att klaga, så hänvisas de vänligt men bestämt till städskåpet.

Ja Annica detta blev långt men jag hoppas innerligt att jag kunnat hjälpa dig en god bit på vägen. Sänder dig många värmande och hjälpande tankar.

Bamsekramar från Inger S

Hej!
Vet inte om du kommer läsa det här, det var ju någon månad sen du skrev ditt brev. Men jag vill bara säga att jag förstår dig mycket väl. Har/är själv sjukskriven för depression och utbrändhet.
Min tröst till dig är att det går att få ordning och balans i ditt liv. Jag vet inte hur din livssituation ser ut i dag. Det du känner är inget att rycka på axlarna åt, depression är en sjukdom precis som diabetes eller fibromyalgi tex.
Det viktigaste är att du koncentrerar dig på dig själv, din hälsa och ditt välmående. Lyssna inte på människor som inte har någon insikt eller förståelse. Utan omge dig av människor som vill dig väl. Om du inte har det nu så kommer det komma när du börjar vårda dig själv.
Se över vad du äter, maten du får i dig är oerhört viktig och mycket avgörande. Orkar du att läsa så kan jag varmt rekommendera den fantastiska boken -Ät dig glad! av Jay Lombard och Dr. Christian Renna. Där får du tips på hur du kan förändra din livsstil, ett kostprogram, vilka kosttillskott som kan vara lämpliga beroende på vilken personlighetstyp du är mm.

Du skall inte behöva ha det så här och det finns hjälp. Att gå till psykologen är ju ett jättebra steg du tagit. Vill du prata kan du alltid mejla mig.

Kram Erica

Då är det inte bara jag som undrar hur det är med dig, Annica! Den här tråden var ju så långt ner så jag kunde inte ens hitta den!

Jag har inte så mycket att säga. Men jag tror att du kan komma tillbaka till
ett roligare liv. Det kan ta sin tid.
Jag själv lider av depresion och äter medecin för det.
Får nog göra det livet ut. Haft mycket tråkigheter i livet men
mår just nu ganska bra.
Mycket tack vare som någon skrev att helt okända människor
bryr sig. Det känns underbart.
Tack för att Ni finns.