Skumm fråga från mig

Det var då för väl.
Det går väll? eller: det går väl?

Har sett på flera ställen att inte skriver väll utan väl och min sambo som gått en författarutbildning hävdar också att man inte skriver väll.
Kollar man på word så blir det ingen stavningsanmärkning på väll och jag tycker dessutom att det låter som att det borde heta: Det går väll?

Vad är rätt egentligen, är det här nånting som kanske från början varit fel, men sen accepterats ändå?
Eller är jag helt enkelt helt ute och cyklar?

Google ger besked
Menade du: väl

http://www.google.se/search?sourceid=navcl...amp;q=v%c3%a4ll

Väll s Hopfognnig gm vällning; ställe med sådan hopfogning.
Väll s Framvällande av vatten el toner m.m

Källa: Svenska akademins ordlista.
redigerat tillägg SA

Mina ordlistor har bara formen väl. Väll kan nog vara någon nysvensk form.

Jag håller på väl, den andra formen har jag aldrig sett i skrift alls.

okej, så det finns ett ord som stavas väll.
Är det fel att skriva: Det är väll inte rätt? om det inte finns ordlistan så är det ju antagligen fel.
Man skriver ju Det är väl inte rätt?.. men borde det egentligen inte stavas med två l?

Vältalig
Välkommen
Välsignad

Där utalas det ju väl.

I vällt och välla tillexempel så hör man ju på ordet att det ska vara två l.
Och då borde det väll vara två l i väll!

Nej markus, det har inte jag heller, väl är ju antagligen rätt, men varför?

Insåg just att Välsignad isåfall också borde vara med två l ..* suck*

Väl, skum och hane...........
Anki

Skum stavas med ett m. Och väl med ett l.

Har upptäckt att på senare tid stavar fler och fler med två konsonanter efter varandra där det egentligen ska vara bara en, i synnerhet bland unga. Förändring av språket på gång? Svenskan kanske håller på att bli lika logisk som finskan? Med det menar jag att om det i finskan stavas med två lika bokstäver uttalas det med två bokstäver. Konsonanterna blir "hårda" och vokalerna "långa".

Tyvärr verkar det saknas en hel del kunskap i och om det svenska språket hos många unga idag. Man stavar som krattor och använder orden hur som helst. Ett tydligt exempel är att många skriver dem istället för de/dom.
- har dem inte gått i skolan?
- hur brukar dem göra?
Såg igår en inte alls lång mening där skribenten lyckats få in fyra dem där det skulle vara de/dom.

Det ska vara väl och uttalas med långt ä egentligen
Vattnet väller (kort ä) över kanterna om man häller i för mycket vatten. Väll blir då lika med rinn.
Skum ska vara ett m

Förklaringen är VÄL att unga av idag struntar i det mesta, inklusive stavningen. Se bara på hur särskrivningen ökar. man kunde tro att det beror på felskrivning men man vet helt enkelt inte har man stavar. Brevskrivandet har minskat, man snackar i mobilen istället. Eller skickar mail och sms och där verkar det kvitta har man stavar. Existerar svenskan som ämne i skolan? Typ alltså.

Ingen finska i svenskan, tack. Det jag har sett av finskan så är det ett ganska torftigt språk med krångliga stavningsregler. Inte två konsonanter i början på ord och så märkliga regler om vokaler i samma ord.

Jag har hört att skolan prioriterar barnens lust att skriva, och att de inte i första skedet ska hämmas av att de MÅSTE stava rätt.
Vem glömmer alla självlysande röda bockar i kanten på de rättade uppsatser som man skrev i låg-mellanstadiet.

När jag lärde mig skriva skulle man sär skilja på alla ord, så skyll inte på min generation om vi sedan fick problem med att sätta ihop orden igen. Varför inte bara helt enkelt göra som man SKA från början

Wilma

Ps. Enda orden med två m i slutet, damm o lamm, det minns jag!

Nu blev jag nyfiken - hur lärde ni er att skilja i orden - skulle ni använda bindestreck eller skulle ni skriva isär när ni lärde er orden i skolan? Jag har försökt få reda på det där, men ingen minns riktigt, gör du?

mvh Eklo

Jag kan inte svära på detta.... Men jag vet att jag också använder bindestreck i tid och otid, så kanske de användes? Kompisens barn sätter punkter efter varje ord nu när de lär sig skriva. Jag ska se om jag hittar någon bok när jag packar upp (jag har flyttat) där jag skrivit isär.

Wilma

Du glömde ramm. En sån där lustig sak man hade på båtarna förut för att sänka motståndarna.

Det var ju hur som helst en väldigt besynnerlig pedagogik - slutet av 70-talet/åttiotalet, eller något sådant, eller hur? Säkert var den i all välmening för att på nåt vis lära barn varför ord hette som de gjorde, hur de var "släkt" med andra, varifrån orden kom etc - men det blev ju verkligen skitsvårt för alla sedan. Vore roligt om du, Wilma, kunde hitta dina böcker och berätta sedan.

mvh Eklo

Japp, jag är född -70. Jag rapporterar!

Ramm hade 70-tals fröknarna inte koll på Ruda, de kanske är uppdaterade nu?? ELler så är ordet skrotat

W

Nu är jag ute på svag is, men om man lärde ut att skulja i orden så kanske det egentligen inte hade med stavningen att göra utan mer med läsning och läsförståelse? Det är ju lättare att ljuda en mening om orden är särskrivna.

Det hade varit bra med väl och väll när man menar olika saker.
Se språkförbistringen nedan:

Från sidan http://www.kolozzeum.com/forum/archive/ind...hp/t-32161.html

Signaturen Löjtnant Blank

Du skriver till en tjej: Du vill väl?
Är de en fråga om hon vill något eller eller en fråga om t.ex en tvetydig handlig var väääl menad?

Jag skriver alltid väl för väl och väll när jag menar väll i talspråk det är en medveten "felstavning"
Tänker du fråga henne om hon tänker vara snäll, formulerar du dig enklast så här: "Vill du väl?"

Om det är en förfrågan om ett kn_ll, kan du slänga ut det i luften så här: "Du vill väl?"

Det var väl inga bra råd alls. Säger man till någon att den menar väl sätter man väl inte dit ett frågetecken. Att någon missförstår en mening som saknar ett verb är väl inte så konstigt?? Du vill väl?.. ja vaddå. knulla, dricka glögg , dansa, städa??

Nej om man utnyttjar språkets ordrikedom så undviker man språkförbistringar o missförstånd. Tror jag.

O med detta inlägg menar jag väl.

redigerat. det blev fel i min text.

Vad särskrivningar beror på vet jag inte, men det vore konstigt ifall det inte har med inflytande från engelskan att göra. Förr läste man engelska i skolan, och så var det bra med det. I och med den nya teknikens intåg, med datorer och MTV, kabel- och satellit-TV, blev vi exponerade för väldigt mycket mer engelska även i vardagen. Någonstans mellan 1985-1995 tror jag den största förändringen skedde, eftersom så många barn då läste ungefär lika mycket engelska (i nintendospel, datorspel) som de läste svenska dagligen. Minst. Sedan har det bara blivit värre i och med internet, där vi läser engelska mest hela tiden.

Dessutom har såklart den generella språk- och stavningsnivån påverkats av att vi idag läser i huvudsak text skrivna av privatpersoner, dvs, man chattar med kamrater som skriver på samma nivå som en själv, eller så läser vi forum på internet där det mesta är skrivet av medel-Svensson. Förr var nästan allt man läste skrivet av proffs. Det var böcker, textade program på SVT, och det var korrekturlästa tidningar. Vi läser alltså mångfaldigt fler felstavade ord idag; inte undra på att man då förlorar en del av känslan för vad som är rätt eller fel. Jag själv stavar sämre nu än när jag var 15 år, inbillar jag mig. Jag skriver dessutom slarvigare på forum än i e-post. Och ännu slarvigare när jag chattar.

Och dessutom kan inte heller journalister vare sig stava rätt eller använda svenska språket korrekt! Korrekturläsning existerar inte längre tyvärr.

Jag som började skolan i mitten/slutet av 80-talet fick lära mig att skriva långa ord med binde-streck. Senare på högstadiet fick vi lära oss att det var "lågstadiesvenska" att stava så. En sak jag har märkt är att vissa rättstavningsprogram inte klarar av språket som t.ex. det i mozilla som skriver isär många sammansatta ord. som ordet rättstavningsprogram som jag får markerat som fel just nu.

Som västgöte löser man problemet med ordet väl lätt eftersom det heter la här

Nä, inte vill jag heller ha finska i svenskan men att finska skulle vara torftigt språk anser jag vara felaktigt påstående. I finskan finns så många fler beskrivande ord än i svenskan. Ett mycket rikare språk med andra ord. Men att gramatiska regler verkar svåra och obegripliga, det förstår jag. Men för mig som behärskar finskan är det hur enkelt som helst, inga märkligheter med vokelrna för mig!


De/dom ska visst ersättas med dem har jag hört från en skolungdom, läraren hade sagt det. Vet inte om hon pratade i nattmössan eller om hennes svenskalärare tittat för djupt ner i flaskan. Rentav är det sant? Hur som helst ser det helgalet ut att använda dem där det inte ska användas.

Vad gäller dem så skall det inte användas överallt. De och dem har ersatts av dom men det tycks som om man vill ha bort det ordet och ersätter det med dem istället men det blir ju fel då.

Ok, finskan är kanske mer beskrivande men då blir både orden och meningarna längre. Det var väl nåt tjafs om en lite protektionistisk finsk regel om att står det på både finska och svenska skall det vara ordagrant översatt. Problemet gällde ordet lakritskonfekt som om man översätter den finska benämningen blir lakritsgodiskonfekt men det blir ju knasigt på svenska. Vet inte hur det slutade.

Lika mycket som "gamlingar" saknar kunskap om att språket förändras hela tiden.

Dom är accepterad både som objekts- och subjektsform i vardagligt tal och skrift,
men inte i typ Riksdagstryck. Skriftspråk och talspråk närmar sej mer och mer varandra.
Inte ens Stintan43 uttalar högt: "jag såg dem springa"

Nej Hannele ... dom är inte godkänt i skriftspråk.
Jag har mailat Fredrik med fråga om just detta.

Nej usch! jag gillar inte att inlägg förvinner om man skriver och citerar 2 st inom 5 minuter.

Men det är väl just sammanblandningsproblemet han värjer sig mot mest, dvs, att man då inte längre kan skilja mellan 'de' och 'dem'. Annars verkar ju Fredrik, i boken 'Världens dåligaste språk', trycka ganska starkt på att det är skriftspråket som ska böja sig för talspråket - och inte tvärtom. Det är också därför han är emot särskrivning. Det är ju uppenbar skillnad på "sjuksköterska" och "sjuk sköterska", exempelvis. Något vi alla hör i tal, men vi inte kan se i skrift om folk särskriver.

Att folk börjar skapa två ord från "väl" (väl och väll) tror jag inte att Fredrik skulle ha så mycket emot, men jag kan ha fel.

Haha, vilken polis ska kolla, hur jag skriver mina personliga brev,
även SAOL skriver om dom som ett vardagligt uttryck, tal och skrift närmar sej hela tiden.
Läs en 30 år gammal text, så märker du stor skillnad.

well, well

Det stämmer, men personligen tror jag inte att dem kommer att accepteras.
Hellre då dom som man ju använder i talspråket.

Iaf så har jag aldrig hört någon säga t.ex dem gick till skogen., medan jag väldigt ofta hör dom gick ...
faktiskt nästan nästan lika ofta som de gick ...

Särskrivningar, ja de kan bli riktigt komiskt ibland.
Väll ... det ordet har jag aldrig hört någon säga och faktiskt inte heller sett i skrift förrän här i tråden.
Alltså istf väl.

Oj! Nej inte tror jag att polisen satsar resurser på att kolla din privata brevväxling.

Och du ser inte dessa exempel i skrift heller, för de är "gamlingar" som citerar fel... (exempelvis Stintan43)

?

Mina ungar gick i skolan på 80-talet och inte fick då dom lära sig att det skulle vara särskrivningar överallt så det måste nog ha varit olika i olika skolor. Låter dock märkligt i mina öron.

Ser man på nu skrev jag dom istället för de och det gör jag för det mesta vill jag påstå (tillåtet eller ej) däremot blir det ju helt fel om jag hade skrivit dem istället här ovanför, vilket är väldigt vanligt att dagens unga skulle ha gjort.

Anma jag hoppas verkligen den där skolungdomen pratade i nattmössan.

Hannele du har så rätt så inte ens en "gamling" som jag säger "jag såg dem springa"
Men nog katten har jag kunskap om att språket förändras.





Kan du förklara vad du menade nu Hannele?

Nej man hör ju ingen sägadem gick till skogen men man ser det ofta i skrift, istället för de/dom gick vilket är mer rätt.

Efter vad jag fick lära mig i skolan så fanns inte "dom" i skriftform. Isf var det nåt som hände i tingsrätten...
De eller dem var det som gällde
Men dem gick till skogen fick det inte vara, utan degick till skogen.
Eller de har sett dem tex.
Däremot uttalar man ju både de och dem som dom i tal, men det är en annan sak. Numer så ska man visst få skriva dom iaf efter vad jag förstått.

Jag läser ett antal bloggar varje dag och där finns en som konsekvent använder dem istf de
och det var just den som fick mig att reagera.

Ja då har iallafall vi förstått varandra rätt men jag undrar fortfarande vad Hannele menade i sitt senaste inlägg

Gör jag också. Men att vänta sig ett svar från henne .. det är att förvänta sig något ouppnåeligt. Tyvärr.

Jag tror att du har citerat fel ur minnet, för undomar skirver ju som de talar.

Jag förstår fortfarande inte vad det är jag har citerat fel. Förklara bättre är du snäll.

Tog ett tag innan jag fattade, förlåt att jag lägger mig i...

Hannele menar nog att du citerade ungdomars sätt att skriva "dem" istället för de.
Medan Hannele tycker att ungdomar skriver som de pratar, alltså "dom".

Jag menar att båda har rätt, ungdomar skriver som de pratar i mångt och mycket, men väligt många anväder "dem" (enligt mig) felaktigt.

Förlåt men vad Hannele menar vill jag gärna att hon svarar på själv då jag inte kan se att jag citerat något fel ur minnet.
Hannele kan vara lite kryptisk i sina inlägg därför vill jag ha ett svar från henne.

Det var jag som från början tog upp det där med att många yngre använder dem felaktigt i skrift. Ungdomar skriver inte alls som dom talar i detta sammanhang för dom skriver t.ex. dem gick ut i skogen för dem tycker det finns så mycket blåbär i år som dem kan plocka vilket inte är korrekt.
Hade dom skrivit som dom talar hade det blivit dom gick ut i skogen för dom tycker det finns så mycket blåbär i år som dom kan plocka så hade det enligt mig varit mer rätt. Fast ska det vara helt korrekt svenska så ska man ju skriva de i ovanstående mening men dom är nog godkänt också. Jag har då inte hört någon säga dem gick ut i skogen när dom talar och jag vet också att många skriver som dom talar men i det här fallet gör dom det inte.

Ja, jag bad om ursäkt redan då jag la mig i. För övrigt tycker jag att du har helt rätt.

Intressant tråd, gillar när det diskuteras hur svenska språket funkar.

Beträffande de/dem/dom så skriver jag för det mesta dom. Tror som andra också sagt, att många skriver dem istället för dom som är en ersättning för de.

Och väl stavas väl alltid väl, även om det uttalas väll?
Och väl stavas väll alltid väl, även om det uttalas väll? - där det ibland uttalas som två L.

Kom på en sak till...

Det finns en reklamfilm med kossor och en flicka som säger "jag längtar tills jag blir stor..." och så berättar hon vad hon ska göra då.

Tills jag blir stor säger hon, men hon menar säkert till jag blir stor. Hon väntar väl på att hon ska bli stor, inte att hon ska sluta längta när hon blir stor. Om ni förstår vad jag menar.

Just ett exempel som jag tycker är krångligt. Menar du att det skulle vara tills om meningen hade varit: Jag längtar tills jag slutar vara barn?

Hm. Det där med till och tills är knivigt tycker jag. Och reglerna minns jag inte heller.

mvh Eklo

Ja så menar jag nog.

Jag längtar tills det blir sommar - sen slutar jag längta.
Jag längtar till det blir sommar - jag väntar på att det ska bli sommar.

Knepigt fast sen när sommaren kommit så behöver man ju inte längta efter den längre.