Säger ni smällde eller small? Vad heter det...? Har hört flera gånger nu på nyheterna "... varför raketen inte smällde". Heter det verkligen inte "... varför raketen inte small"? Eller är det också bara dialekt?

Eller som Martin Ljung sa som den store kanonkungen: Har ni hört om det smullit ännu? Vi kan ju annars gå till SAOB. Jag säger smällde.

smälla - small - smullit

smälla - smällde - smällt heter det nog jaa...

hmm, såna saker gör att jag börjar trassla in mig i en del ord. jag säger nog i bland att "det bara small te". men om jag skulle sätta mig och skriva ner det så skulle det nog ändå bli "det bara smällde till"

o så sliter jag mitt hår för alla dessa skumma förkortningar på saob.

när man läser på telefonjack

TELEFON-JACK , r. ( HAMMENHÖG Torken 44 (1951 ) osv.) l. (o. i sht i talspr.) n. ( GYLLENSTEN Juv. 146 (1965 ) osv.); best. -en , ss. n. -et ; pl. -ar ( Östergren (1956 ) osv.), ss. n. = ( SvOrdb. (1986 ) osv.).


då får båda sidor rätt. det står ju att neutrum är vanligt i talspråk o då böjer ni ju rätt som säger telefonjack - flera telefonjack.

om några år till kanske det är så att det skriftspråkliga har dött ut till förmån för den nya känslan av att telefonjack-flera telefonjack är det "rätta"??

men det r roligt att "upptäcka" gamla ord som man trott man hade "all" kunskap om, den inbyggda så att säga.

Det var som f-n! Fast å andra sidan refererar SAOB till texter från 1897 och 1912 för jackar och det var ju ett tag sedan. Språket ändras som sagt och nu för tiden är det uppenbarligen inte många som säger så. I slutändan är det ju inte Svenska Akademien som bestämmer vad som är rätt och fel utan användarna av språket - d v s alla de som talar svenska. Så jag misstänker att det om en inte alltför avlägsen framtiden kommer att stå ett telefonjack i ordböckerna, eller möjligen båda varianterna.

Ser man på! Var visst inte helt ute och cyklade då....

I min svenska akademins ordlista står

Jack -et el. -en; pl. = äv. -ar s. vägguttag för flyttbar telefonapparat m.m.

... så det går väl att säga båda då även om jag aldrig hört nån säga "en telefonjack" ... men men man lär sig nåt nytt varje dag

Lånar Rudas tråd lite till...

Varför säger man "då går vi då" när man menar "nu går vi"?

Jaa saob är svårtytt ibland. Jag brukar sluta läsa när jag hittat vad jag söker.

Det har jag aldrig tänkt på! Fast jag tyder nog frasen mer som "kom nu går vi!". Lite mer kraftfull uppmaning alltså.

Min man jobbade tidigare som rallare i norrland. En period var han på kurs i skåne för att lära sig någon sorts specialsvetsning (tror jag det var). De hade en skånsk kursledare. Kursledaren hade väldigt bred skånska och den norrländska gruppen hade lite svårt att förstå ibland. Bla talade han om "bleouuudmaaaud". Maken och de andra undrade vad blodmat hade med svetsningen att göra men kom sedan på att gubben menade bladmått!

Vid ett annat tillfälle behövde ett av arbetsloken uppe vid någon av de större stationerna längs stambanan i norrland växlas in på ett stickspår (det finns/fanns bara ett spår för all trafik) för att komma in till stationen. Järnvägsarbetaren, som var från Piteå, ropade i radion till den som växlade och såg till att tågen var där de skulle, tågklareraren, att "de vill in pa tauan". Denne svarade att det var väl ok. De väntade och väntade men fick inte grön signal, ropade igen, fick samma svar men ingenting hände. Följden blev att godståg och passagerartåg också fick stå att vänta medan arbetsloket fick vänta på att bli inväxlat. Till slut surnade pitebon till och vrålade igen i radion att han "vill in pa tauan". Tågklareraren skrek argt tillbaka (detta lär finnas på band) att han "struntar i om ni vill på toan - ni stoppar trafiken på hela järnvägssträckan!!!"
Språkförbistring - pitebon ville få klarsignal att växla in på spår två - "tauan" medan den icke norrländske klareraren trodde att de ville gå på toaletten.

Själv missförstod jag maken när han sade att han "hann't handla på vägen hem". Jag trodde det där T:et i slutet av "hann" betydde "inte". Att han inte hunnit handla på vägen hem. Så var det inte.

Kakaduan

.. och jag håller inte med dig om din definition av dialekter - vidhåller alltså att man har dialekt även i Kiruna. Dessutom har ju många, som du säger, den tornedalska varianten med finsk brytning, vilket alltså inte är samma "dialekt" (detta sagt till sörlänningarna på nätet).
Så här står det i Wikipedia (och mycket mer förstås...)
"En dialekt är en språklig varietet med regional (geografisk) spridning. Ofta menas att en dialekt talas av invånarna i ett visst område, såsom till exempel ett landskap eller en socken. Detta är inte alldeles sant, då gränserna är ganska mycket suddigare än så, men det är den vanligaste definitionen". Så att man inte som utomstående skulle förstå en dialekt är ju inte ett kriterium.

Jag tycker i alla fall att det är JÄTTEKUL med dialekter och är glad att inte min suddats ut helt. (och om några veckor ska jag "späda på" den när det är dags för besök i Kiruna och på ishotellet...)

Hälsningar caprifol

Kom just på den gamla saken att när jag gick i mellanstadiet fick vi lära oss att det var helt okej att skriva dej, mej och sej. Man fick välja själv sa vår lärare om man ville skriva dig eller dej. Osv.

Hur säger de nu i skolan? Låg o mellanstadie? Nån som vet?

Har ingen aning om hur det är nu, men jag vet att vi fick då absolut inte skriva så... Nu kan jag gissa att det är okej faktiskt.

Mej, dej, sej ... inte en chans att man fick skriva så i skolorna här ...
vare sig på 70 - 80 el 90-talet då våra barn gick i grundskolan.

Däremot hade ett av barnen en lärare som uppmuntrade dem att skriva, skriva, skriva ...
då var det inte så noga med rättstavning.
Hellre skriva och nyttja sina sinnen än att låta bli och stänga allt inne.

Tycker jag var bra.

Nej mej, dej och sej har jag inte heller hört att det skulle vara ok att skriva. Frågade mina barn som gick i skolan på 90-talet men dom sa att så skriver man inte. Det blev jag glad för.

Jag skriver mej, dej och sej - med vissa undantag, jag skriver t.ex. inte trasej eller tradej eller dammej...

Riktigt kul tråd det här. Jag har märkt att det på senare tid har smugit sig in ett och annat mej eller sej hos mig . Det känns ändå inte riktigt rätt när jag skriver det eftersom jag också fick lära mig att det ska skrivas som dig, mig och sig. Att det ändå sker tror jag beror på att jag allt oftare stöter på det och blir lite osäker på hur det faktiskt ska vara.

En annan sak som är intressant, är hur man benämner olika inköpsställen. Jag säger tex att jag ska gå till fiskaffären eller mataffären. Ska jag däremot köpa böcker, då går jag till bokhandeln. När det gäller blommor så använder jag både handeln och affären. Hur säger ni?

Och ni vet väl vad bokhandel heter i plural

Jag säger fiskaffär och bokhandel. Kanske bokhandel i plural också?

Men vad säger ni om en som spelar dragspel? H*n är en drag....

Rätt eller fel vet jag inte, men jag säger nog dragspelare till båda könen.

En bokhandel heter inte fler bokhandel i plural. Det heter fler bok.............( ett helt annat ord än affär eller handel )

Jag säger också dragspelare men borde det inte heta dragspelsspelare?

Bokförsäljare?

Hihi, ja du, det borde det nog heta

Det heter flera boklådor


Vari består felet i nästa mening då?

Men, så omständigt allt ska vara då!

Boklådor? Förstår nog inte det där...

Men den andra kan jag! Men, så omständigt allt ska vara då! - ska naturligtvis vara - Så omständiga män ska vara då!

Vem har sagt att man måste förstå allt . Så har jag dock lärt mig att det heter.......en bokhandel, flera boklådor. Men nu fick jag leta reda på det på Wikipedia:

.


Och även om jag tyckte att din version av "min felaktiga mening" var kul , så var det inte riktigt så jag menade

Det kanske finns nån annan som ser vari felet ligger................


Glömde ju skriva att Berith gjorde samma fel i sin mening........

då

Du menar förstås att jag glömde ett l (äll) i omständlig. Gjorde det mer eller mindre medvetet, tycker det ser bättre ut utan.

Hade aldrig hört det där med boklådor. Skulle nog hellre säga en bokhandel - flera bokhandlare...?

Kanske att det blir fel med både vara och då. Ta bort då alltså.?

Berith det är för tidigt på dagen att vara så rolig.
Jag har ju knappt hunnit vakna

Nu var det inte ordet då jag menade, men du har en poäng där Netha. Det hade inte behövts alls

Alldeles rätt Berith, det var l:et jag menade . Det ska ju faktiskt vara där om man ska gå efter "regelboken".

Joo jag vet, men jag tycker det är så omständligt att ha med det.

lånar tråden lite
Som inbiten göteborgare har jag trots allt lärt mig att det heter; lampan lyste!
Nu är det vanligare och vanligare att höra att lampan lös! (varpå jag får rysningar över hela kroppen)
Vad säger ni?
Anne-Li

lampan lös
näää!

har faktiskt aldrig hört någon säga så.

Jag har precis läst bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren och hon skrev där med formerna dom, sej, mej, dej. De ni!


Apropå Gillans exempel så visar det att en del bokstäver är jätteviktiga. Det är bara att täka på skillnaden i detta. Jag fordrar...eller jag fodrar.

Jo visst lös lampan i rummet i går. I jag tröck på knappen och röck bort duken från bordet för den skulle till tvätten.

Det kanske är en ny trend. Att använda gamla former som har varit på väg att dö ut. Kanske kommer halp och hulpit tillbaka också?

- Jag svalde en glödlampa igår....
- Ojdå, hur gick det då?
- Lös i magen...

Ja lös i magen kan man vara

Dessa former har jag för mig lever kvar som dialektala former. Ex.vis här i Södermanland med nära områden.

I Stockholm sa man "lös", i Skåne - "lyste".

Vill man veta mer om hur man "ska skriva" finns det några böcker som är bra att ha. Svenska skrivregler har redan nämnts men även Språkriktighetsboken är bra. Hittade även den här titeln på adlibris. Svenskt språkbruk - ordbok över konstruktioner och fraser. Dessa tre titlar är utgivna av Svenska språknämnden. Kompletterar man med Svenska Akademiens ordlista , som brukar betraktas som den inofficiella normen för stavning, böjning och uttal av svenska ord så har man koll på läget.

SAOL. "Antalet ord har i denna trettonde upplaga utökats från 120 000 till ca 125 000 ord. Gamla ord har strukits och nya ord har kommit in. Exempel bland de ca 10 000 nya orden ord är biffig, sunkig, blogg, domänförlust, sudoku, dissa, flippa ur, pierca, skatteväxla, sommarprata, överbelåna.

Samtidigt har ca 5 500 föråldrade ord strukits, bland dem ehuruväl, begråtansvärd, brackaktig, budoarstämning, förbrytarfysionomi, herdinnedräkt, kuskpojke.

SAOL har även blivit mer normativ när det gäller behandlingen av engelska lånord; Böjning av ordet shop "försvenskas" t.ex. till shoppen, shoppar. I vissa fall ges direkta förslag till alternativa uppslagsord, t.ex. under controller där ordlistan ger förslaget "använd hellre styrekonom"."

Saknar man något gammalt ord får man väl leta i Svenska akademiens ordbok, finns på bibblan.

Ha det roligt medspråket. O man pratar annorlunda än man "ska skriva". Men det visste ni ju redan.

Nää urstockholmare som jag är har jag aldrig sagt "lampan lös" kanske möjligen "lampan är lös" (dåligt iskruvad)

Samma här - urstockholmare som alltid sagt "lampan lyste"!!
Anki

Jag som bott i en norrförort till sthlm över halva mitt liv har alltid sagt
Lös lampan?
Ja, lampan lyste.


Men å andra sidan är jag båtflyktning så mina språkregler ska man inte lita på...


Edit:stavfel

Vilket är en synd. Visst, SAOL ska inte vara en uppslagsbok där allehanda udda företeelser eller arkaiska ord skall förklaras, men jag tycker att en ordlista ska kunna vara ett stöd just när man läser äldre böcker. SAOL hävdar att de är en rättskrivningsordlista för samtidsspråket, och det är kanske det som ordlistan är till för. Möjligen tycker jag att man då borde klara sig med rättstavningsprogram på datorn...
Men om man nu vill läsa Strindberg och Lagerlöf - vilken ordbok ska man då ta till för att slå upp ord man inte känner igen? Svenska akademien har inget alternativ, eftersom Svenska Akademiens ordbok inte är klar än, trots att de skrivit på den på sen 1800-talet...

Dessutom kan SAOL inte längre vara facit i Alfapet, eftersom gamla ord som bevisligen existerar inte längre står med i den (Att använda SAOB är opraktiskt)

Den gamla trotjänaren Björn Collinders Stora ordboken är ett trivsamt komplement till saol och norstedts och de andra - just för att han läst mycket Heidenstam och Lagerlöf och andra äldre typer...

mvh Eklo

Eller så frågar man här eller någon man känner som kanske kan det ord man själv inte kan. Jag fick tips här på ordboken Våra ord. SAOB finns ju på nätet så det är väl inte så himla opraktiskt om man har tillgång till internet.

Och gamla ord kan tas upp på nytt igen, ibland med ny betydelse till allmän förvirring för äldre. Jag är dock väldigt nyfiken på hur den stämning var som benämndes "budoarstämning"

Apropå dialekter: På en kurs för några år sen deltog en kvinna med sydsvensk dialekt. Någon frågade henne varifrån hon kom. Gissa, sa hon. Vi gissade på Halland, Småland, Skåne. Nix, sa hon. Har ingen av er hört talas om ett landskap som heter Blekinge?!! Vi skämdes över vår okunnighet.

Vet inte om du med sydliga menar personer med utländsk härkomst i Sverige eller om du menar oss som bor i den sydliga delen av Sverige. Jag tror faktiskt inte att detta slarviga fenomen har något med var i Sverige man bor. Själv kommer jag från Skåne och skulle aldrig vare sig säga eller skriva t.ex. snigelen utan givetvis snigeln. Detta har nog mera att göra med vilken utbildning och skolning man har.




Nej, det gör det inte.

Någon mer än jag som säger ändån?

Nej, jag säger nog ändan