nära som är på semester väldigt långt borta?
Min dotter har precis åkt till Sydafrika för att åka på safari – först på resplanen står något som heter Krugerparken – osäker på stavningen.
Hon och hennes sambo har alltså betalt, i mina ögon, en enorm summa för en upplevelse ut över det vanliga. Hon har med sig mobilen men inget simkort, det ska hon köpa på plats och sedan meddela mig numret via SMS så att vi kan hålla kontakten.

Här hemma har det hänt sorgliga saker – hennes pappa föll ihop idag och är mycket allvarligt sjuk. Han kan överleva men det är tveksamt.

Själv är jag i och kommer att fortsätta vara det, i ett sådant chocktillstånd att jag inte kan tänka klart.
Men å ena sidan tänker jag att jag skulle ha velat veta vad som hänt men eftersom hon inte kan göra något så känner jag mig så kluven. Rådfrågade två läkare som är undersökt/behandlat sambon och som är insatta i prognosen och en sa si och den andre så.

Snälla ge mig råd; ska jag berätta eller inte?
Min dotter är en vuxen kvinna men med stark känsla för familjen och mister jag sambon vill jag inte göra så att hon tappar tilltron till mig men dör han så gör han det oavsett om hon flyger hem.

Skulle uppskatta att få åsikter från både ”barn” och föräldrar

vilsen

Jag har funnit att ärlighet varar längst.
Jag hade berättat, men också berättat det du sa att det kanske inte hjälper om hon kommer hem, jag hade berättat att jag klarade mig själv, och om hon kommer hem är det för hennes känslor för honom, inte av plikt mot mig själv.

Stackare du.........
Du har väl gått igenom nog tidigare,.......
Tänker över kraft till dig
Kram
Anne-Li

Personligen hade jag velat veta, pronto! Men jag vet att andra ibland vill slippa höra sånt när man gör nåt speciellt. Tex så dog min morfar samma kväll som min kusin förlovade sig. Min moster valde att inte kontakta henne på kvällen utan lät henne va glad på sin förlovningsdag, och det var nog rätt för henne.
Du känner din dotter, känn efter vad du tror är bäst för hennes del.

Sen får vi hoppas att allting trots allt går bra.

Oj! Så oerhört svårt och sorgligt! Jag vet inte vad jag ska säga, men min spontana tanke är att du måste berätta för din dotter så fort du får chansen. Av flera skäl, dels för att risken alltid finns att hon annars får reda på det från någon annan, dels för att du måste låta henne bestämma vad hon vill göra med sin semester. Kanske vill hon åka hem? En semester är "bara" en semester.

ingrid vilken tråkig händelse
du får en stor tröstekram
jag är "barn" och jag skulle då villa veta om det händer mina föräldrar något. Även om jag inte kan göra något. Jag skulle inte vilja komma hem och få reda på det då.

Ylva

Ojoj vilket dilemma. Jag beklagar sambons sjukdom. Som dotter skulle jag vilja veta, jag skulle också vilja höra det du skriver om att dör han så gör han det oavsett om hon kommer hem eller inte. Jag skulle vilja veta vad du vill med, om du behöver stöd och så.
Som mor skulle jag berätta för min son vad som hänt och se till att han förstod när jag sa att det är okey om han väljer att stanna...
Lider med dig, stor tröstekram!
Fenja

Jag skulle absolut också vilja veta så fort som möjligt.
En gång blev jag undanhållen en tragisk sanning i tron att man skyddade mej. När jag väl fick reda på vad som höll på att hända kände jag mej så lurad att jag faktiskt hade svårt att lita på vederbörande efter det.

Jättekram till dej och hoppas att allt löser sej till det bästa.

Jag kan bara tänka på dej -Lita på det du känner i "magen " om du sätter dej ner och andas ., det är rätt och bara du vet vilket..
Kram K

Håller med Kerstin fullt ut.

Nu har jag i alla fall ringt till sjukhuset dit han fördes med helikopter och kollat upp att de har mina telefonnummer - vill ju veta om han dör.

Får hoppas det är svårt att få tag i sim kort där nere, så att det dröjer innan hon kontaktar mig

Tack för Era svar - hoppas på fler, så att jag är säker innan jag avbryter hennes semester, men sedan vet man ju inte om det finns möjlighet att komma med ett tidigare plan. Av erfarenhet vet jag att det både är dyrt och ibland omöjligt att få tag i en plats från lite udda ställen, fast vad vet jag - phalaborwa har kanske bra förbindelser med sverige.

Hade jag varit i hennes situation skulle jag velat veta men det är så hemskt att förmedla sorgliga saker och just för tillfället är jag inte i stånd till det. Sambon föll ihop och med hjälp av SOS gjorde jag hjärt och lungräddning men sedan körde ju ambulanserna fel så det tog alldeles för lång tid.

Flera har sagt det redan , det är egentligen bara du som kan veta hur du ska göra.

Som dotter skulle jag själv vilja få veta vad som händer, även om jag inte kan göra något, men det är jag det.

Du känner som sagt var din dotter bäst och kommer säkert på hur du ska göra.

Skickar tröstekramar till dig och din familj. Hoppas att allt reder upp sig till det bästa.



Tillägg : Oroa dig inte för hur de ev ska komma hem , det löser sig .

Håller med Kerstin fullt ut.


Tänker på dig.

Sänder mina starkaste känslor av styrka till dig
Håll ut, du är stark och förståndig, du vet vad du skall göra,
tro mig. Man vill veta, även om man inte kan göra något just då.....
Kram
anne-Li

Usch vilken jobbig situation, känner med dig. När en anhörig till mig var döende så fick jag avgöra om jag ville att någon skulle ringa mig mitt i natten och meddela om det hände något eller inte. Jag resonerade som så att händer det så kommer det gå fort och då hinner jag ändå inte dit för att ta farväl så skulle min släkting gå bort mitt i natten så blir det i vart fall inte lättare för mig att bli väckt o sen ligga sömnlös efter det.

Men det är nog viktigt att man får göra det valet själv annars känner man kanske att man undanhölls vad som hände. Jag visste ju hur det låg till och kunde själv avgöra om jag ville vara närvarande hela tiden eller inte och när jag skulle bli underrättad om något hände. Låt din dotter avgöra själv. Om din sambo kommer vara svårt sjuk en längre tid och ligga på sjukhus så kan din dotter behöva den avkopplingen och glädjen på semestern oxå för att orka vara anhörig senare. Eller så har hon möjligheten att åka hem och vara närvarande nu.

Egentligen kan man inte ge råd för jag tror att alla reagerar individuellt när man får sådana besked. du är ju trots allt den som känner din dottern bäst.

Jag som dotter skulle absolut velat höra detta. Du känner din dotter bäst och kan säkert fatta det bästa beslutet.

Stor till dig, förstår att du inte befinner dig i en lätt situation. Men var ärlig & säg som det är......... det är ju bättre att få en semester på ett par veckor "förstörd", än resten av livet.....detta har ju med tillit att göra....mycket viktigt i en sådan här situation som annars kommer att kunna bli ett hemskt minne för din dotter resten av livet. Hon kanske vill ta farväl, eller hon kanske väljer att stanna & njuta så gott det går av resten av semestern.

Hur ni än gör, så gör ni det rätta....det vet jag.

Kram igen!

Usch Ingrid, vilken tragisk situation Hoppas natten varit lugn för din sambo och att du kunnat sova nåt.
De flesta verkar anse att du ska meddela er dotter och jag tror också som dom, att hon vill få veta.
Jag har varit med om att man höll tyst på en studentfest om att flickans morfar dog på kvällen, men då rör det ju sig om en dag. Jag antar att din dotter ska vara borta några veckor och då vill hon nog veta nu. Om hon sen vill stanna eller åka hem måste hon avgöra själv, men givetvis är det bra om du berättar för henne hur du tänker.

Tråkigt för dig, Ingrid och ett dilemma, för jag förstår att du inte vill fördärva din dotters semester. Men det bästa är nog ändå att meddela din dotter vad som hänt, och så får hon tillsammans med ditt stöd avgöra hur hon ska göra...Hoppas allt löser sig till det bästa!

Först vill jag bara säga att jag känner med Dig i Din svåra situation, på din fråga svarar jag att jag skulle absolut meddela mina barn om det var min familj det gällde. Jag skulle också omedbart vilja veta om jag var Din dotter, men Du måste göra det som känns bäst för Dig
Gita

Jag skulle absolut berätta och jag hade nog försökt att om möjligt själv få kontakt med henne genom resebyrån om det är möjligt. Låt henne själv bestämma sedan hur hon ska göra men stötta henne i vilket beslut hon än fattar. Jag förstår att det känns oerhört svårt för dig just nu men hoppas att du kommer fram till ett bra beslut om hur du ska göra.

Skickar styrke

Jag tycker absolut att du skall kontakta henne och säga som det är. Dramatisera inte, utan ge en saklig beskrivning av vad som hänt, hur oddsen ser ut, om läkarna kan bedöma tiden, etc.

Förhoppningsvis har hon en reseförsäkring som kompenserar lite? Då kanske de kan resa dit igen vid ett annat tillfälle.

Man måste tänka på hur det skulle kännas att komma hem och få veta att pappa dött utan att någon gett en chansen att komma dit. Inte bra. Inte roligt att vara på semester och veta om det heller, men då har man i alla fall valet. När min pappa dog satt familjen hos honom hela tiden i en vecka. Om någon hade undanhållit mig det för att jag var på semester hade jag blivit galen!

Du måste kontakta henne. Lycka till och hoppas att allt ändå går bra.

Kakaduan

Åh vilket svårt beslut, men jag håller med de övriga här om att det nog är bäst att berätta. Då kan hon ju iallafall själv göra valet om hon vill stanna kvar där eller åka hem. Jag hoppas även att din sambo blir frisk igen.
Många styrkekramar.

Jag tror att du egentligen har svaret där Ingrid. Ring och berätta och låt henne själv ta beslutet om hon ska avbryta semestern eller inte. Hoppas allt löser sig till det bästa för er alla.

Det är bara en resa, Ingrid!
I hennes situation hade jag absolut velat bli informerad direkt. Att låta bli lämnar väldigt många frågor att hantera framöver.
Hoppas verkligen att allt går bra.

Ingrid jag tycker att du skall berätta

Håller tummarna att allt går bra

Vilken jobbig stituation, för er alla!
Jag tycker nog att hon har rätt att veta.
Hoppas att allt slutar väl.
Tröstekramar!

Stackars dig, det är en hemsk situation för dig. Inte nog med att du själv är drabbad, du skall också fundera på hur du skall göra med din dotter. Egentligen går det inte att råda, det är du som känner din dotter bäst. Jag kan bara tala om hur jag själv skulle vilja ha det om min pappa blev sjuk när jag var på semester. Jag skulle absolut vilja veta det. Förhoppningsvis har din dotter tagit en bra reseförsäkring som ersätter henne om hon måste åka hem i förtid p g a nära anhörigs sjukdom. Mina föräldrar var nyligen på semester i Kambodja. Första morgonen fick min pappa en blodpropp i hjärnan och blev förd till sjukhus, först två olika i kambodja och slutligen hamnade han i Bangkok där han blev kvar resten av semestern. Till slut kom han hem med läkareskort och mår nu bra, men läkarna här hemma säger att han hade en otrolig tur och hade lika gärna kunnat komma hem i en kista. Vi här hemma fick veta direkt att han var dålig, det är jag tacksam för. Det var mycket nära att jag åkte ner för att stötta mamma och vara med dem på sjukhuset, men eftersom vi inte fick några riktiga besked om när han kunde beräknas bli utskriven så kom jag aldrig iväg. Hoppas nu verkligen att din sambo blir frisk igen och att allt ordnar sig till det bästa.

Jag instämmer med Flyguy. Det är bara en resa. Det är nog viktigt att hon får bestämma själv, med tanke på att du skrivit att hon är så familjekär.
Skickar all kraft och styrka jag kan till er alla!

Ingrid, jag tycker du ska berätta, självklart vill hon veta. Sedan är det hennes beslut om hon vill åka hem eller inte. Tänker på dig och sänder en stor KRAM.

Berätta!!!

Hon måste själv få ta ställning, fortsätta resan eller flyga hem igen..

Stor till dej!!

Fy vad jobbigt. Men du måste berätta! Jag vet av egen erfarenhet att om man blir undanhållen en sån sak, kan man aldrig vara riktigt lugn igen sen. Annars litar man ju på att så länge man inte hör nåt så är allt okej, men om anhöriga väntar med att berätta för att skydda en, går man och grubblar hela tiden sen på allt som kan ha hänt, som de kanske berättar sen...

ja kan bara tänka mig själv att jag skulle vilja veta. Så får man bestämma själv. Som lottapotta skriver så är det ju bara en resa och det kan man göra igen.

beklagar verkligen det du råkat ut för, och säger som resten...berätta för henne och låt henne avgöra själv hur hon vill göra.
Skickar massor av tröstekramar

Det bästa är nog att du berättar, att det känns förfärligt svårt förstår jag mer än väl ... fast nog vore det ännu svårare att berätta det vid hemkomsten ... Sedan kan ni ju ha fortlöpande kontakt om hon väljer att stanna och kan stötta varandra på så sätt ... Sänder dig

Klart hon måste få veta och vänta inte till hon skaffat simkortet utan kontakta resebyrån så hon kan ringa hem till dig, det löser dom när något sådant här händer.
Förstår att det är jobbigt nu och skickar en tröstekram jag också.

Raraste vännen!
Du måste ha det fruktansvärt! Inte nog med att du riskerar att förlora din livskamrat du har dessutom ett moraliskt/etiskt dilemma att ta ställning till.

Jag förlorade min särbo för 18 månader sen (han var 40 år) i en hjärtinfarkt, så jag har i alla fall ett hum om vad du går igenom. Mina råd till dig är:

1) Mor - dotter relationen är viktig och där är förtroende en stor del. Hon litar på dig (antar jag) och enligt devisen "gör mot andra så som du själv skulle vilja att de gjorde" (nej, jag vet att det inte är helt korrekt uttryckt, men kontentan är). Jag tror att du skulle vilja veta om det hände henne eller hennes sambo något oavsett var du var och vad du gjorde. Låt henne välja hur hon vill hantera situationen (beroende på försäkring, dagstatus på fadern etc) men säg det du skrev i det inledande inlägget. Risken är att hon kommer bli väldigt bitter om hon får reda på det i efterhand. Hon måste få ta sina egna beslut.

2) Försök att få tag på henne. Resebyrån måste veta var hon bor och borde kunna framföra ett meddelande. Vänta inte på att hon ska ringa.

3) Andas! Sök stöd av de du litar på/känner dig trygg med! Och låt känslorna få ta plats!

Tänker på dig! *kram*

Många varma tröstekramar till dig. Hoppas att sambon är på bättringsvägen.
Tycker också att du ska försöka få kontakt med dottern fortast möjligt.

Min syster och svåger var på semesterresa på Sicilien när en yngre bror hastigt avled...
syrran kontaktades direkt och det var hon tacksam för.
De stannade ändå tiden ut.

Men å, en stor . Så jobbigt för dig, hoppas du slipper vara ensam genom det här!

Jag kan bara instämma med övriga, jag hade viljat veta. Sedan är det ju upp till henne. Tänker på dig Ingrid!

WIlma

Jag har tänkt på dig hela dan idag. Hoppas att allt ordnar sig för dig.
Typiskt att det ska ske nu.

Kram igen

Tänker på dej och håller tummar för att det gått bra

Tack snälla Ni för alla svar.
Tycker egentligen också att hon bör få veta men flera äldre släktingar rådde mig till att förtiga och jag frågade därför här – på odla får man svar på ALLT. Så om hon inte hört av sig på måndag kommer jag att börja försöka spåra henne.

Vet ju tiden när planet lyfte men det var bara ett anslutningsflyg och även om hon nämnt resebyråns namn har jag glömt det.
Problemet är att de har hyrbil och ska åka på egen hand men antagligen, är jag ganska säker på, är boendet bokat i förväg. Men får jag bara lite perspektiv kommer jag nog på en lösning – hoppas på att hennes arbetskamrater minns mer än vad jag gör och dem kan jag få tag nå på måndag. Även om jag träffat flera av dem vet jag bara förnamnen.

Sambon är opererad - det lagade blodkärlet, med titantråd och han kommer att ligga djupt nersövd minst en vecka. Detta innebär ju att han på konstgjord väg lever så länge – pustar ut och är glad för den tidsfristen.

Sedan är alla olika och reglerna på olika sjukhus varierar, där sambon ligger vill de ogärna att man skulle ”närvara” såg helst att man istället ringde ofta istället och eftersom jag har väldigt svårt för att sitta hos/besöka en nersövd person accepterar jag sjukhusets önskemål för tillfället. Måste först landa och acceptera vad som hänt.

Att lillasyster råkade ut för nästan exakt samma sak 17 år och en dag tidigare gör ju att ganska många minnen väx till liv men värst är att hon låg nersövd i flera veckor under årets försommar och sedan dog – det ligger så nära och är inte helt bearbetat.

Förhoppningsvis får jag tillbaka min sambo, om inte så har vi haft 35 år tillsammans men det är först nu som vi lärt oss bråka och samtidigt skratta åt allt.

Från och med nu har jag bestämt mig för att han kommer hem och jag ska leva som vanligt, inte ta ut någon sorg i förskott – under har ju skett förr

ingrid

Usch, så det blir i livet. Hoppas din sambo återhämtar sig. Försök inte oro dig. Unna dig en semla i morgon! Jag knipsar av novemberkaktus åt dig en annan gång, kramar Kicki

Håller alla tummar jag kan för att du får hem din livskamrat igen

Fy vad otäckt, tur att han hann in iaf, då tror jag chanserna inte är alltför dåliga i dagens läge. De är faktiskt väldigt duktiga, fast man inte tror det.
Det kan ju va ganska skönt på sitt sätt att de inte vill ha en springande där, det ger en ju faktiskt en ursäkt för att slippa nåt man egentligen inte orkar. Att sitta och titta på en människa i respirator på IVA är verkligen ingen höjdare, men ofta känner man sig ju tvungen utifall att.
Håller alla tummar och tår att allt går väl och att du snart har honom hemma igen. Tänker på dig.

Jag har öppnat tråden flera gånger idag och tänkt på dig/er. Jag hoppas att du har någon hos dig som kan dela denna väntan med dig och kanske hjälpa till med sådant du inte riktigt orkar med. Det är en bra inställning du har, jag håller alla tummar för att du har rätt och att han kommer hem snart och detta bara blir ett tråkigt minne.
Tröstekramar
Fenja

Allt det Boxer gav dig här ovanför vill jag också ge dig!

Ingrid,
Jag känner med dig och kommer att sakna dig på träffen idag.
Det är för j.....t
Hålller tummarna för er.

(jag hade absolut velat veta om det var min far)
/p

För mig som "barn" skulle jag vilja veta så snart som möjligt. Det skulle vara fruktansvärt att senare få veta att man valt
att inte meddela!.
Det är fint av Dig att fundera innan du agerar -
i en sån här stund tänker du på dottern och inte på dig själv. Helt otroligt! Vad omtänksam du är!
Hoppas nu att du kan få tag i dottern - man gör vad man kan och mera går ju inte!
All styrka som behövs tillönskar jag dig! Och en stor kram!
Myskmadra

Håller också alla fingrar och tår för er skull. Är inne flera ågnger om dagen och bara kollar ifall det hänt något. Och det verkar ju vända till det positiva.