Jag misstänker att det är lite terapi för mina katter att välja grässtrå, nosa på det, omsorgsfullt tugga i sig det och sedan lika omsorgsfullt välja nästa. Så himla mycket gräs blir det inte, men pyssel med det har de.

Det stämmer att katter kan bli blinda av veg. kost. De måste ha taurin som de bara kan få ur kött. Jag förstår mig verkligen inte på de människor som av djuretiska skäl ger sina katter en kost som inte alls passar dem. Djurplågeri skulle jag vilja kalla det.

När jag vande Zack, som är den mest äckelmagade, vid rått kött fick han en skål med sin vanliga mat och en skål med, först lite och sedan mera, rått kött. Han var i alla fall så nyfiken att han måste kolla på det råa köttet. Lade jag däremot köttet i samma skål som hans vanliga mat lämnade han skålen utan att äta något alls. Sedan underlättade det väl att jag redan från början hade en riktigt rått kött-ätare i gänget. Hon tjänade nog som förebild. Viktigt att tänka på är också att inte ta köttet direkt ur kylskåpet för då är det för kallt.




Ampellilja lär vara giftig för katter. Det visste dock ingen i mitt förra kattgäng och inte jag heller så de käkade gladeligen ampellilja. Till synes utan skador. Nuvarande kattgäng äter kattgräs samt - helst - vissnande lösa blommor. Katternas prioriteringar är ibland svåra att förstå sig på.

Köttfärs innehåller väl inget som inte helt kött innehåller. Problemet med färsen är väl att den har så kort hållbarhet. Ska man ge katterna färs ska man nog mala den själv och servera direkt.



Men - ris är ju en kolhydrat och därmed blodsockerhöjande. Då borde det inte vara bra vid diabetes.

Man behöver även kolhydrater när man har diabetes. Det handlar om att få så jämn blodsockernivå som möjligt. Till katt sätter man då in lite snabba kolhydrater, som får kattens aptit att öka och därmed får man en jämnare blodsockernivå.
Det är omvänt förhållande för mänskliga diabetiker. Människorna äter aldeles för dåligt med långsamma kolhydrater istället, varför det vita riset inte är att rekommendera.

Katter behöver inte kolhydrater och inte människor heller, inte ens om man har diabetes. Det är tyvärr en mycket spridd missuppfattning att kolhydrater måste tillföras kroppen. Den lilla mängd kolhydrater människohjärnan behöver kan den själv tillverka av protein. Katten, som är ett rovdjur, har ännu mindre behov av kolhydrater.

Jag har fått lära mig att kolhydrater måste tillföras oss människor via födan, vi kan inte själva bilda kolhydrater. Här är lite info:




från http://www.medikament.nu/PDF-filer/2005/nr3/kolhydrater.pdf

Men det här är ju en tråd om kattmat, vi får starta en ny tråd om kolhydratintag för människan i så fall, det var det enda och sista jag skrev om människan o kolhydrater i denna tråd iaf.

Jag tror iaf att katter behöver en liten del kolhydrater (inkl fibrer) som motsvarar växtinnehållet i bytesdjurens magar.

Tycker att man kan behålla mat-moralen för sig själv och ge katten det katten behöver.
Håller med om att vegetarisk kost för en katt är djurplågeri, efetr att ha läst mer om vad en katt egentligen behöver och vill ha.

Jag får nog ge upp den idén, tills vidare i alla fall. Jag har försökt med rå köttfärs, stekt köttfärs och kokt köttfärs. Den enda som dög var min jalapeñokryddade pizzaköttfärs för någon vecka sen (jag gick på toaletten, och när jag kom tillbaka satt katten och mumsade på min pizza).

Fast apropå ampellilja: http://www.katt.nu/agneta31.htm

Att katter äter gräs handlar nog inte om att få i sig kolhydrater. Det gör de för att kunna få upp hårbollar. Kommer att tänka på en favorit. Katten i Schrek.

Huvudorsaken är troligtvis att få i sig fibrer, och fibrer är kolhydrater - långa eller långsamma kolhydrater. Jag vet inte om mikronäringsämnen kan passera genom stråets cellväggar och upptas av katten, exvis vitamin A - förstadiet - som finns rikligt i gröna växter.

Men katter kan inte tillgodogöra sig ämnen i vegetabilisk kost. Katter kan inte alls utnyttja A-vitamin ur grönsaker.

Det påminner mig om min lilla Amanda. Hittekatten som flyttade in, både i huset och i mitt hjärta. När vi åt kebabpizza satt hon i fönsterkarmen, ställde sig upp med händerna på husses axel och sa "hit med pizzan" på ett sätt som var omöjligt att ignorera. Det var bara så självklart för henne att hon skulle ha kebab. Hon hade också för sig (och fick så klart som hon ville) att jag, när jag kom från jobbet, skulle servera henne leverpastej eller Norrbodamedvurst - i samma fönsterkarm.

Tyvärr dog hon alltför ung. Gissningsvis blev hon inte mer än nio år. Hon fick epilepsi och vad den berodde på fick vi aldrig veta. Fortfarande, efter över tretton år, saknar jag tösabiten.

Fick plötsligt en idé. Om du låtsas att det råa köttet är din mat skulle de kanske vilja ha den?

du min norska skogskatt älskar marinerat kött annars får man dela på bitarna om det skall duga