Ni som har okastrerade hankatter, vet ni vad era älsklingar håller på med när de inte är hemma?
Jo, då går de sina rundor, kissar överallt där de känner lukten av andra katter, och de bevakar sina revir samt ev även slåss (mer regel än undantag).
Jag har tre (3) kastrerade honkatter (alltså inga katter som hanarna har nån glädje av att para sig med annat än för ren lust). Likförb-at kissmarkerar alla dessa okastrerade hanar vårt hus på alla dörrar och fönster eller varhelst de kommer åt, så stanken står tjock av hankatturin i nejden.

Jag är inte arg på katterna, de följer sin natur och gör det som de är programerade att göra, nämligen föröka sig. Däremot så skulle jag vilja gnugga alla dessa ägare till okastrerade hankatter i katternas urin för att få dem att förstå terrorn som man utsätts för!!

Det är ganska intressant att se vilka skillnader det finns i uppfattningar. Själv är jag mer av den uppfattningen att jag tycker mer eller mindre illa om sättet med kastrering. Jag ser så här : Vill du inte ha en okastrerad katt så skaffa då inte katt. Om katten själv fått välja kan vi nog utgå ifran att den valt att ej bli kastrerad. Men nu kommer någon som vill ha en katt, för sitt höga nöjes skull, men vill inte ha de negativa sidorna.. Alltså, för sin egen skull, kastrerar man katten så den kan vara en innekatt och aldrig en riktig katt...

Personligen har jag ingen som helst försåelse för tex innekatter. Har träffat på ett antal mentalt skadade katter som hålls innomhus. Hönor får inte sitta i bur längre men katter får man låsa in i en lägenhet i stan... Eller sug på denna: Innehund........ Hunden som inte får gå ut...

Skulle jag ha en hankatt som har "Flera hundra kattungar på bygden" så vore jag omåttligt stolt... Meanest Cat on the Block!!!!!

Intressant resonemang du har Stella-Polaris.
Varför kastrerar man hingstar och håller hästar i hagar. Det är ju inte deras 'natur'. Eller håller kor i lagårdar för mjölken eller köttets skull. Klipper all pälsen av fåren osv. osv.... listan kan göras oändlig.

Varför skulle katterna lida av att man tar bort deras hormonproduktion? Finns det någon vetenskaplig studie som stöder den teorin?

Framför allt som katterna inte lever 'naturligt' eftersom de lever med oss människor.

På något sätt så förknippar jag det med nytta. En oxe var ju gamla tidens traktor. Hästen var ju även den ett bruksdjur. Även katten var ett bruksdjur om än ett mycket trevligt sådant. Men även grisar är otroligt trevliga djur och klia en galt, med en kratta, är en upplevelse. Gris äter vi (men om man skulle äta katt blir man en hatad person)...

Idag handlar det inte längre så mycket om överlevnad och bruksnytta. I dag håller vi djur för vårt höga nöjes skull. Om det finns någon studier på katter vet jag inte. Dock torde det finnas massvis med studier på människor.... Djur som Djur.. Troligtvis även med slutsatsen att pasienten ej lider av den.. Ändå ser vi ner på förfarandet. I Sverige så pass att vi även inte tillåter kemisk kastrering även om pasienten frågar efter detta.. Nåväl nu var det katter.

Det finns folk som ej tycker om att man håller jakthundar som går i hundgård. Jag tycker detta är ok då det är ett nyttodjur.
Andra, som jag, tycker det är fel att kastrera en katt och hålla den i en lägenhet. Medans vissa tycker att det är höjden av välgärning för katten.

Hur som helst, börjar gubben springa efter fruntimmer och yngre tjejer, så snörp honom. Han slipper då rastlösheten och sitter snällt i soffan och tittar på TV.. Ja troligtvis kan du få honom att börja brodera oxå... Vad skall han med en hormonproduktion till 45 år gammal och tvåbarns pappa..?? Eller håller du honom för ditt höga nöjes skull????

JAg vill inte gå in med ett pekfinger, utan vill helst bara ge en förklaring.

Katter som aldrig varit utomhus, vet inte vad detta innebär. Att vara ute är inget som ingår i kattens naturliga instinkt. Däremot är katters instinkt att jaga. Detta kan vi tillfredställa en innekatt med, genom lek.

Jag måste också få inflika med att en okastrerad katt som inte träffar gelikar, mår absolut mentalt dåligt. Då är det bra att vi kan kompromissa genom att kastrera katten. Särskilt som könsdriften leder till en rad otäcka sjukdomar, när de inte får utveckla könsdriften som hormonerna ber om.

Katter som lever i musrika områden, med gott om föda, har en större könsdrift, än katter i mindre jaktområden. Detta kan då leda till att honkatter i rika jaktområden, kan få upp till tre kullar per år. Kastrerar man honkatten i ett sånt område, fortsätter dock hennes jaktinstinkt, så hon är en lika god musjägare i alla fall. Hankattens jaktinstinkter inskränker sig till den egna överlevnaden. En hankatt tar ALDRIG mer byten än vad hans energibehov kräver, medan en honkatt lägger på hög.

Vare sig då katten lever på landet som stallkatt, eller i en lägenhet i stan, finns det ändå fördelar med en kastrering. Kattens mentala status vinner trots allt i längden. Däremot så anser jag att man inte ska kastrera ALLA stallkatter, man behöver ju också en viss återväxt! Sen är det faktiskt upp till varje kattägare att själv bedöma vad man har mest nytta av: en hankatt som jagar både mat och honor på mycket stora områden, eller en hankatt som jagar i ett mindre revir, för sitt eget matförråd. En honkatt, som löper varannan vecka (om hon inte blir parad) och drar på sig sjukdomar, innan hon tömer reviret på skadedjur. Ja det är en smaksak som var och en får stå för.

Däremot är jag som veterinärassistent, mycket tacksam över de katter som kastreras och som bor i stan! De får ett mycket långt och lyckligt liv, trots förutsättningarna. Kontrollerad avel, vare sig det är bonnkatter eller raskatter, gör också att vi får friskare stammar och kan utrota ärftliga sjukdomar, som fortfarande är mycke vanliga oavsett ras.

Våra norska skogskatter tyckte bara det var läskigt ute, särskilt när trastarna kom och försökte skita på dem...
Inne var de nöjda och glada, jagade varandra, flugor, leksaker och solkatter.

Min ena fröken råkade komma ut, hon ramlade ner från fönsterbläcket. Inget högt fall, vi bort inte så högt, men det var ju ute. Jag har aldrig sett en så rädd katt förut, hon hukade sig lågt och såg vettskrämd ut. När jag bar in henne borrade hon in klorna i min axel och klagade för mig och darrade.

Inomhus klättrar hon i bokhyllan och på sin klösmöbel, hon jagar syrran, flugor, laserprickar och skuggor, hon sover i solfläckar på golvet och sover på min kudde om natten. Hon är jättelycklig inomhus, men ut vill hon inte.

Om jag skulle tvinga ut henne skulle det, i mina ögon, vara djurplågeri. Hon älskar sin plats i solen, och den är inomhus.

Jag blir lite fundersam när jag läser denna tråd... jag minns en släkting på 60-talet som hade en gammal svartvit honkatt som var 23 år gammal. Hon hade aldrig i livet ätit ett p-piller, en gång om året fick hon en kull ungar till åldern satte stopp för det. Om katter löper var tredje vecka så hade hon sannolikt genomgått en massa tomlöp genom åren. Hon hade inga juvertumörer eller något annat fel och somnade in i solen utefter ladugårdsväggen en vacker vårdag.
Jag tänker på innan, man kom fram till att okastrerade katter far illa av att vara naturliga, hur klarade de sig och hann bli både gamla och vara välmående? Eller är det så att katterna idag är ämligare och att detta är en problematik som uppstått på senare år? I så fall, är det avelsrelaterat eller? Får vildkatter samma problem av sin fertilitet?
Mvh
Fenja

Dagens problem är avelsrelaterade. Förr såg man till att antingen slå ihjäl oönskade kattungar, eller se till att de hade nya hem att komma till. Man lät helt enkelt inte katterna föröka sig hur som helst ens på den tiden. Kastrering var inte att tänka på, men man hade som sagt sina egna metoder att hålla igen kattkollonierna på. Dock kunde man se till att koveterinären snöpte en och annan hankatt som man ville ha kvar på gården.
Vildkatter (Inte vilda bondkatter) har inte dessa problemen heller. Kattdjur är nämligen inga flockdjur, så naturen sköter begränsningarna på ett naturligt sätt istället. Honorna stannar i sitt revir, stöter bort kattungarna när de blir könsmogna och hanarna vandrar runt i honornas revir.

Jag förstår inte kopplingen mellan kastration och innekatt. Mina kastrerade katter är utekatter och det har jag sagt tidigare. Läser du vad man skriver eller?
Har du förresten hittat en katt än?

Jag har också lite svårt för rena innekatter. Klart de är vettskrämda om de kommer ut, det är ju en främmande värld för dem. Min katt fick bli ofrivillig innekatt i några månader efter en olycka. Efter det var han rädd att komma ut och ville snabbt in igen! Men efter bara några dagar var han "normal" igen, flyttade ut i ladan, låg och solade på gräsmattan och ville inte alls komma in mer. Ni som har innekatter: tror ni inte de behöver sol precis som vi? All strålning passerar inte fönsterglaset. Har de inte rätt att känna dofter, höra vinden? Promenader i koppel eller en utegård tycker jag nog att de åtminstone borde få ha.

Mina fröknar får gärna gå ut på balkongen om de vill, men enda gången de är intresserade är om jag går ut där och då bara en kort stund. Annars törs de inte. Koppel går inte alls, effektivare blysänkehar jag aldrig träffat.

F ö är de snart tio år och enligt veterinären, som väl borde veta, välmående och friska och inte överviktiga så jag ser inte problemet.

Nu har jag inte följt med denna diskussion från början men vår honkatt på 16 år är både en inne och utekatt.
Under veckorna bor vi i Stockholm och jobbar och under helgerna följer hon med ut till vårt fritidshus där hon går in och ut som en jojjo

Hon älskar att smyga runt på tomten men går aldrig långt bort utan håller sig i närheten. Hon älskar för övrigt när vi kommer ut och är sällskap, det gör det ännu roligare för henne. Det enda hon jagar idag är löv samt grässtrån. Hon struntar i fåglar vilket jag tycker är skönt.

Hemma i stan trivs hon också men ioma det är begränsad yta så gäller det ju att stimulera henne med lek och bus så att hon får jagar runt lite. Fungerar jättebra för oss och för henne.

Rena myter...

Hur kommer det sig att var och varannan katt idag går på specialkost som köps av veterinären??? katten har allergi !! har jag ofta hört.. Naturligtvis var det en veterinär som kommit fam till saken och av en händelse kunde de köpa specialfoder av honom..
I bland undrar jag hur katter överlevde förr..

Så sant att man förr (och även idag) begänsade katt populationen med spaden. Nu är det inte kul att slå ihjälkattungar men det är ett sätt att begränsa antalet katter. Idag har vi en annan syn på saken. Prisbelönt, eller chans att bli, så så slipper de kastrering. Att sedan katten, eller hunden, har andningsproblem, ögonproblem eller rent allmänt är ett värdelöst bruksdjur spelar ingen roll... Pris, Champion, berömmelse "PÄNGAR"" 2 honor x 6 ungar a 10,000 kr è 120,000kr aaaahhhh Självklart intar uppfödare en viss ståndpunkt samtidigt som de är framträdande i organisationer och liknande. De har sin inkomst från sin vara och säljer "sin" produkt..

Jag är, på sätt och vis, benägen att hålla med Stella-Polaris, att det är skillnad på katt och katt. Under min uppväxt hade vi en okastrerad hankatt som blev 14 år. Han varken flyttade hemifrån eller dog. Mina svärföräldrar har en okastrerad hankatt, nu fem år, och en okastrerad honkatt, sju år, - där har vi två riktiga bondkatter! Trots uppläxningar ger svärmor katterna vispgrädde och enbart blötfoder. På vintern blir de smällfeta. De är ändå så där underbart "kattiga" som bara bondkatter kan bli. Och nog är de inne! Och de håller mössen borta! Honan får en kull varje sommar och det har aldrig varit några problem att bli av med kattungarna.

Själv uppskattar jag att ha mina katter hemma så jag id-märker och kastrerar, men jag bör tillägga att de kan flytta hemifrån trots att de är kastrerade! Det gjorde iaf min förra hankatt.

Utekatters livslängd, kastrerad eller inte, beror (vad jag tror) på individens personlighet och - kanske - intelligens. En katt som är försiktig och har "vett" att hålla sig undan från trafikerade vägar, skördemaskiner, fiende-djur o.s.v.

Snälla Stella, läs denna http://www.hittekatter.ifokus.se/Articles/...df-35cf547854b0
och kom sen inte dragandes med idiotförklaringar av raskattägare och folk som TAR sitt ansvar och kastrerar sina katter.

Ps det finns ingen raskattsmaffia och dina påståenden är befängda,

/ stolt husse till en kastrerad bonnkatt och en kastrerad raskatt (som ej gått i avel)

Det finns över 100 000 hemlösa katter i detta land, så något problem att finna katter bör ju knappast existera. De allra flesta är huskatter, inte raskatter. Det finns både vuxna katter och kattungar på katthemmen, men det är visserligen inte alla katthem som låter katterna vara utekatter och alla kräver en kastrering för att stävja problemet man jobbar med.

Jag har full respekt för att du vill ha katten som råttfångare och inte innekatt. Vi har visserligen en innekatt (f.d. hemlösing som vi tog hand om i somras) men bodde vi lämpligare, utan trafikerade vägar och tät bebyggelse, skulle vi låta honom komma och gå som han vill, men bättre att han får bo här hos oss än vara hemlös. Han var så tacksam när han fick komma in till oss. Vi går ut i koppel när han har lust (ibland varje dag, men nu har han inte velat gå ut på flera veckor) och han ska få en innätad balkong att hänga på snart.

Här finns en bra artikel kring vad man ska tänka på om man har en stallkatt, vilket låter ungefär som vad du tänkt dig: http://hittekatter.ifokus.se/Articles/Read...ff-00bbc2f33b1a

När det gäller kastrering har jag märkt att det framför allt är män som är emot kastrering av katter pga någon sorts kastrationsångest hos mannen själv, som han projicerar på katten. Visst håller jag med om att det är rätt taskigt att ta sig friheten att bestämma att katten inte längre ska få njuta av ett sexliv, men det är samtidigt det minst onda vi kan göra i den situation vi har. Katter förökar sig snabbt och mycket. En honkatt kan föda 120 ungar under sitt liv och en hankatt bli far till desto fler utav dem. Om det nu var så att alla katter hade ett hem och att det gick att finna nya hem åt alla dessa kattungar vore det inte ett problem, men nu är det så att det finns över 100 000 hemlösa katter och bara en utkastad eller bortsprungen okastrerad katt kan på bara ett par år bilda en koloni med flera hundra katter förutsatt att alla överlever. Låter man sin hankatt vara okastrerad bidrar man till detta problem vare sig man vill eller inte, för han kommer att para sig med hemlösa katthonor vars ungar kommer få nya ungar och snabbt har man många nya hemlösa katter. Han kommer även para sig med okastrerade katthonor som har ett hem med oansvariga ägare som kanske sätter ut alla kattungar i en låda i skogen/på soptippen/tågstationen etc (det händer alltför ofta) eller skänker bort dem/säljer billigt till oseriösa människor som har dem som leksak till sina barn och slänger ut dem när de tröttnar och är de då okastrerade fortsätter cirkusen med kolonibildning och misär.

Det problemet är många gånger värre än att man tar bort kattens sexlust för det innebär väldigt många katters svält, förfrysningsskador, sjukdommar och plågsamma död. Många gånger även misshandel av elaka människor. Katter hör inte till Sveriges fauna och det bör vi respektera. De är känsliga för kyla och väta och behöver tillgång till en torr och varm plats att bo annars far de illa. De är visserligen skickliga jägare, men det är inte alltid maten räcker till (obducerade hemlösa katter som dött har haft magen full av barr och sågspån) och katten kan störa den naturliga faunan genom att jaga i den alltför mycket.

Om du kan hitta en katt som skulle passa som stallkatt och ger den ett bra hem, kanske med hjälp av texten i länken, och om det dessutom är en katt som verkligen behöver ett nytt hem, en före detta hemlös katt ifrån ett katthem så är ju det kanon

Hoppas du funnit något av värde i min text och min länk!

Hmm.. jag tycker mig ana ett visst motstånd mot kastrering eller "de-balling" hos herr Skogsmästarn?

Inte blir det någon brist på riktiga katter - okastrerade hanar finns det överallt och honor är inte sena med att ränna iväg och svassa för dem. Jag har en stam med riktigt vassa jägare som jag försöker hålla vid liv. Det hela började med Gammel-Caijsa som en vacker dag i maj kom rusande in i min brors kök, då en Mini-Caijsa, bara en knytnäve stor och kavat som ett helt lejon.
[attachment=14802:GCaijsaliten1.JPG]

"AAAAHHHHHHH!!!!!" skrek min svägerska och klättrade upp på en stol. "KATT!!! TA BORT DEN!!!"
Min svägerska och alla barnen i familjen är mycket allergiska mot katter och andra pälsbollar.

Mini-Caijsa bars då bort i nackskinnet till min syster som inte alls hade tänkt skaffa katt, men där fick hon bo iallafall medan det sattes upp lappar i butikerna.
En ännu vackrare dag i Juli ringde min syster på min dörr och lämpade in Caijsa med orden:
"Hej, jag tyckte du kunde behöva en katt".

Det höll jag inte med om eftersom jag precis hade skiljt mig och flyttat till en lägenhet, men där stod vi iallafall, katten och jag.
Följande månader hittade jag Caijsa överallt. Öppnade jag dörren till städskåpet satt hon där, öppnade jag lådan till köksgeråden låg hon där. En gång öppnade jag kylskåpet och då satt hon där och tittade på mig. Det var i samma veva som jag höll på att laga mat, så hon satt inte så länge tack och lov, men hon var så attans kvick att slinka in överallt.
Hon kunde rusa runt i lägenheten i 300 knyck så det bara dammade i kurvorna och när jag hade skaffat undulater klättrade hon upp på bokhyllan och balanserade vidare över gardinstången bara för att hon skulle kunna anfalla dem uppifrån. Det var en syn för gudar.
Brödkorgen gjorde hon snart till sin sovplats så jag fick snällt lägga mackorna på tallrik istället.

Tillsut rann bägaren över när jag och en vän skulle mysa lite med middag och tända ljus en alla-hjärtans-dag för många år sedan och kattan sätter sig helt demonstrativt i köksvasken, med svansen rätt upp och pinkar.
Då öppnades dörren till världen för henne och hon fick gå ut och fira alla-hjärtan på egen hand.

- och det gjorde hon. Hon valde dessutom att fira den med kvarterets fulaste hane, en kolsvart, stor slagskämpe med illgula ögon och snedvriden nacke.

Sedan dess har jag låtit henne få totalt tre kullar, och alla ungar har haft varierande temperament men varit lika exeptionella jägare allihop.
[attachment=14805:Busliten1.JPG]

Hon fick en dotter, som min syster tog hand om och helt fantasifullt döpte till Caijsa (igen!!), så då fick det bli Gammel-Caijsa och Lill-Caijsa. Gammel-Caijsa dog för två år sedan, och nu är det Lill-Caijsa som står som stam-moder.
En riktigt vass katta som vet vad hon vill och som vickar på rumpan när hon går.
En väninna har tagit hand om henne och bara älskar henne och för en månad sedan släppte hon ut henne till de väntande ungkarlarna i trädgården och nu väntar vi en kull illbattingar, varav jag ska ta de flesta till min gård.
[attachment=14803:LillCaijsaLiten1.JPG]

I övrigt tycker jag faktiskt att det är viktigt att man håller efter sina katter för ALLA katter måste faktiskt inte skaffa avkommor.
Varje katt förtjänar någon som finns till hands för dem. Jag har tre hankatter och en honkatt. De båda vuxna hanarna är kastrerade, varav den ena envisas med att bo ute i skogen och vägrar komma hem ens när jag åker och hämtar honom, han är lite småknäpp. Oscar, den lilla hanen, ska kasteras när han blir större och så har vi Skruttan - hittekattan som satt mitt på en väg och som fick en kull med 8 ungar men bara brydde sig om en - Rulle, och lät de andra frysa ihjäl.
Hon går på p-piller nu, men jag planerar att kastrera/sterilisera henne. Hon är ute året om, men lika kelig för det. Hon trivs bara inte inne.
[attachment=14804:Skruttanliten1.JPG]

Grå, du skriver underbart, tack för historien.

Jag har 2 katter kullsyskon, en hane och en hona. Syrran ringde för 10 år sen ganska precis, suckade tungt och bad mig kolla om nån i bekantskapskretsen kunde tänka sig att ta hand om en eller två av totalt tre överlevande ungar i kullen. Jag hittade inga intresserade men kom på den "lysande" idén att åka och hälsa på helgen efter. På den vägen är det... Och inte ångrar jag mig, och tror inte att katterna beklagar sig heller. Från bondgård i Bergslagen till lägenhet i Solna. Gick jättebra faktiskt. Sommaren kom och jag hyrde landställe där vi bodde från mitten av maj till mitten av september, tre år i rad. I september var både katterna och jag nöjda med att flytta till stan igen. Varje natt levererades minst ett byte. Kattlucka gjorde att de kunde levereras direkt i sovrummet. Honkatten var avsevärt flitigare och la sina möss under sängen. Jag utvecklade en rutin på att aldrig sätta ner fötterna utan att titta vad som fanns där först. Hankatten kanske levererade 5 -10 byten per säsong, men tyvärr hoppade han gärna upp i sängen med dem - frukost på sängen typ . Och de var inte särskilt döda...

Kastrerade blev de tidigt. Hanen när det började lukta för mycket för att jag skulle stå ut, honan efter ett par månaders p-piller (vilket hon fick efter att ha löpt en natt, matte är inte så tolerant mot störd nattsömn) när hon var 1 år. Det faktum att hanen är kastrerad har inte stört honom märkbart, har definitiv hankattsprägel både i utseende och beteende. Och honan är superfeminin. Och några problem med jakt har de inte. Numera bor vi permanent i hus med kattlucka så de får gå ut och in som de vill på dagtid. På nätterna sover vi tillsammans alla 3

Nåväl, de var gratis, men det har kostat en del genom åren, sommarställe, hus osv. Maten är en baggis, köper 10 kg säckar ("veterinärfoder") för 500 som varar i 3 månader, lika mycket som matte kan bränna på en rätt blygsam middag på stan.

Stella, man får försöka att inte identifiera sig så mycket. De flesta av oss har säkert sett löpande honor och deras uppvaktande "kavaljerer". Men inte är det njutning de signalerar? Nej, rätt stressade tycker jag. Hade en löpande hona som tillbringade 3 dagar på garagetaket mittemot förra året. En hankatt uppvaktade och han var i eländigt skick, mager, tufsig, dålig päls, varigt öga, bra stubbar kvar av öronen. Jag såg honom flera gånger och fick intrycket att han helst velat slippa om han bara kunde lista ut hur. Ringde kommunen men där fanns ingen hjälp att få. Inte klarade den kraken vintern inte... Fast hans gener kanske lever vidare. Om han hade ett bra liv innan dess - jag tvivlar!

Tror att boven i dramat med allergi, urinsten, diabetes mm beror på fodret. Katter är rovdjur och behöver de aminosyror som finns i animaliskt protein. Torrfodren innehåller oftast väldigt lite animalier, det mesta är vegetabilisk protein. Myten om att katterna får i sig allt de behöver om man ger torrfoder köpt från veterinär är seglivad, nu är den så smått tillbakagång i alla fall. Kattfoder är en mångmiljardindustri. Vi lyssnar på råden från veterinärer som fått sin utbildning i näringslära sponsrad av royal canin mfl. Veterinärerna säljer deras foder och tjänar pengar på det.

Vill man ge katten bra mat på ett enkelt sätt så väljer man burkmat där innehållet är helt eller nästan helt animalisk + att man ger dem en fryst tinad kycklingvinge ibland så de slipper tandsjukdomen forl. Vill man ge dem det allra bästa så ger man dem rått kött, men då får man plugga på så att näringsinnehållet blir rätt. Tex är hjärta mycket viktigt för att de ska få i sig det livsviktiga taurinet.

Torrmatsförespråkarna säger att torrfoder av bra märke innehåller allt som behövs. Djuren äter mindre och skiter mindre. Bekvämt. Vem skulle vilja ge sina småbarn högkoncentrerat foder så de äter mindre och skiter mindre?

http://devonrex.se/kokbok/kokbok.html

http://naturalcat.forum24.se/naturalcat.html