knivig fråga...
det finns massor av föräldrar som sparar barnbidraget utan att vara högavlönade, men dom prioriterar på annat sätt, genom att handla bara det nödvändigaste och det som för tillfället är på extrapris.
dom avstår semester och handlar kläder på secondhand eller ärver av andra....bor i mindre och billigare lägenheter.

sen är det en fråga om uppoffringen på sikt är värt det?...är det värt att aldrig unna sig något, för att man ska spara stora summor till barnen?...spara visst...jättebra, men jag vill nog att mina barn lär sig att hushålla och spara själva, så dom fick sitt bidrag och fick klara sig på det...förutom mat och vissa kläder. dom lärde sig att värdera det dom tyckte var viktigt.

jag hade hellre sett att barnbidraget slopades helt och att skatten för dom sämst ställda sänktes rejält i stället...
tror att majoriteten räknar in barnbidraget i budgeten för att få det att gå runt.

Barnbidraget kom till ca 1948 för att höja konsumtionsförmågan för barnfamiljer. Det var således för att företagen skulle kunna få sålt mer. Att det inte redan då infördes en övre inkomstgräns förstår jag inte.

Sedan har det funnits uppfattning att bidraget skall vara utjämnande mellan de som har barn och de som inte har barn.

I dagens Sverige är det otidsenligt att ha kvar ett barnbidrag som utjämnare. Det känns inte rätt att staten skall betala ut bidrag som i vissa fall går direkt in på barnens bankbok.

För mig är det en självklarhet att barnbidraget skall vara baserat på familjens inkomst på samma sätt som hyresbidraget är det. Var den ekonomiska gränsen skall gå har jag ingen uppfattning om.

Innan barnbidraget kom fick man göra skatteavdrag för barn. Med en progressiv skatteskala så innebar det att höginkomstagare fick mer än låginkomsttagare.

Bra att alla får lika nu. Däremot tycker jag att flerbarnstillägget skulle bort. Ju fler barn, desto lättare att ärva barnvagn, cyklar skridskor mm efter varandra.

Jag har för mig att jag har hört berättas att det varit behovsprovat ett tag, för rätt många år sedan, men då kunde de med pengar/kapital/rörelse fiffla med inkomsten, så att de ändå blev berättigade till barnbidrag.
Sedan kan jag också hålla med om att det känns snopet när personer i ens omgivning med högre inkomst fnyser på näsan åt summan som barnbidraget är, utan tanke på att det finns människor där barnbidraget verkligen är räddningen på deras tillvaro...

Håller definitivt med dig där.

Om man talar skatt på pension, sjukersättnig och abetslösersättnig. tycker jag det är konstigt. Varför? Man har ju redan skattat innan när man jobbade, dessa pengar har man ju på sätt och viss själv hjälpt till att spara ihop. Dessutom är det lite som "här få du pengar, ge mig hälften tillbaka". Är det inte bättre att i så fall sänka summan lite och låta dem behålla hela beloppet. Finns det någon anledning till att man ska skatta för de pengarna igentligen, som jag inte känner till? Det låter som att skatta för samma pengar två gånger.

Efter att ha följt debatten om behovsprövning av barnbidraget är jag nödgad att framföra följande möjlighet till lösning som på intet sätt är av eget påfund. Något liknande system finns i Tyskland om jag är rätt underrättad.

Dock är det grundläggande faktum att skatt som staten debiterar skattekontona för både skattebetalare och företag får användas till valfritt område inom statsbudgeten. En avgift är bunden till det område som avgiften tas ut inom.

I det tungrodda transfereringssystemet i Sverige så är det önskvärt att minska på antalet transfereringar då det inte för med sig något gott i längden. Att så många människor är inbegripna med att värdera människors vardag på ett godtyckligt sätt är fel.

Ett generellt system måste ersätta det gamla. Och detta går att lösa genom att flytta värderingen till inkomstdeklarationen och låta inkomstnivån avgöra. I likhet med andra avdrag som yrkas så gör man det också för sina barn enl fastställd tariff. Detta skulle innebära att även pappor får del i barnbidraget. Idag är så inte fallet i ca 90 % av fallen och detta är en stor orättvisa. Om vi ska arbeta för jämställdhet så ska det fungera åt båda hållen!

Gränsen för avdragsmöjligheten skulle kunna vara samma som statlig skatt (ca 325') och minska sedan i intervallet upp till 400'.

Man skaffar inte barn för att få bidrag. Man skaffar barn för att man har råd och vill ge dem en bra start i livet.
Och väljer man att yrka på avdrag i inkomstdeklarationen så minskar också pensionsunderlaget. Välj själv! Man behöver inte yrka avdrag.

Frågan är ganska komplex. Frågan är hur progressivt man skall gå fram inom fördelningspolitiken.

Idag har vi två väldigt stora delar som aktivt omfördelar pengar från rika till fattiga. Det är dels statsskatten med tillhörande värnskatt som gör att man vid högre inkomster betalar runt 58% i inkomstskatt på det sista man tjänar, medan normalinkomsttagare betalar c:a 33%. Den andra delen är de olika tak i socialförsäkringarna som man satt som drabbar höginkomsttagare. A-kassan är det många som slår i taket på. Har man en inkomst på säg 40.000kr i månaden så blir ersättningsnivån långt mindre än 50% vid arbetslöshet. Även sjukpenning, föräldrapenning, vård av barn och pensionsberäkningen har tak. Man får en betydligt lägre procent av sin inkomst i ersättning, trots att man betalar väsentligt mer i skatt.

Det finns andra faktorer som också utjämnar skillanderna. Bostadsbidrag kan man glömma redan vid rätt så låga inkomster, och att utbilda sig med studielån lönar sig ibland ganska illa. Min fru utbildade sig till arkivarie. 200kkr i studielån kommer kosta ungefär 1.500kr i månaden i MÅNGA år. Lönen för en arkivarie ligger runt 22-25.000kr/mån före skatt, men sedan skall som sagt var 1.500 skattade kronor betalas till CSN.

Att ytterligare försöka inkomstutjämna genom att göra om barnbidraget ser jag som något som verkligen kan skapa ett skatteuppror. Höginkomsttagare kommer alltid, oavsett hur man än gör, kunna ge sina barn en bättre ekonomisk start än låginkomsttagare. Det är rätt att höginkomsttagare bidrar till välfärden med mer pengar än låginkomsttagare. Men, det får aldrig bli så att man förlorar ekonomiskt därför att man väljer att bli t.ex. advokat, läkare eller chefstjänsteman. Om man får det bättre ekononiskt som hjärtkirurg därför att man bara jobbar halvtid, så kommer nationen Sverige på sikt förlora enormt mycket på det.

Därför tycker jag att det är bättre om man behåller barnbidraget som det är.

Som sparande förälder tycker jag att man kan hålla tyst om vad man sparar till sina barn både till andra och för sina barn. Det kan bli en bra present den dagen det är dags att dela ut den.

Jag tror faktiskt inte att det är någon bra idé att ta ifrån den samhällsbärande medelklassen/medelinkomsttagaren det enda bidrag de får, de kan ju tröttna på att alltid vara tvugna att betala mer än de får.
Gita