Kom att tänka på det ikväll efter att ha haft trevlig stund (timmar) tillsammans med brorsa och svägerska.
Vi kom att prata om allt möjligt, men också vad t.ex prostatacancer och dess behandling kan ge för biverkningar
och också om vad hjälp/hjälpmedel som finns att tillgå.

Brorsan har nyligt avslutat 2 månader lång strålningsbehandling för sin prostatacancer
och han berättade om medpatienter som varit så tysta och inte vågat vare sig prata el fråga om något
som hade samband med sjukdomen... inte förrän han tog initiativ och berättade hur det var för honom.

Funderar varför det ska vara så svårt att tala om vissa sjukdomar?
Menar ... om du brutit ett ben så skäms du ju inte för att prata om det och följder det medför.

En idé kan vara religionernas helgonförklaring av människans könsorgan!

jag pratar både om sex och könsorgan hejvillt med dom jag känner,, lika så sjukdomar . jag är rätt fri av mig och säker .

Bra! Skulle bara finnas måååånga fler som du.

Det finns ju ganska många åkommor, problem och sjukdomar som anses mer eller mindre "pinsamma" att prata om. Men många ggr kan det faktiskt va en fördel, inte bara för en själv, utan även för andra för oftast är man inte ensam om det och bara att få höra att det faktiskt finns fler kan hjälpa en hel del.
Själv kan jag nog va lite för öppen ibland.

Jag tror att kvinnor har lättare än män att prata om sånt som rör underlivet. Det finns ju en del naturliga orsaker till det, som cellprovstagningar, barnafödande och allt kring det, mens o mensproblem, klimakteriet med menopaus, torra slemhinnor o.s.v. Män däremot har ju "ingen naturligt återkommande anledning" att prata om sitt organ så därför tror jag att det är svårare för dem.

Tror detta är just som så att yngre personer, så som flaxss, har lättare för detta än de som är ett halvsekel äldre.

ingrid

raderat ...

Visst har män svårare för att prata om detta, liksom med mkt annat personligt. Det här med potens är extra känsligt och handlar en hel del om manlighet och prestation.

Precis som Tosan säger så finns det ju många olika sorters sjukdomar och handikapp som man kan drabbas av i de sk privata delarna. Det skulle nog väldigt bra om man lyfte fram och vågade prata mer öppet om problemen. Dels för att kunna avdramatisera och även för att skapa förståelse för de som är drabbade.
Har de senaste åren blivit mer öppen och vågar tom nu erkänna och prata om att jag har en väldigt långvarig och störande åkomma som i bland gör mej helt handikappad. När man pratar öppet får man oftast respekt för att man pratar om just dessa saker. Åtminstone är det min erfarenhet

Ja så kan det... men behöver inte ...vara.
Ju fler män och kvinnor som öppet talar om dessa problem... desto naturligare blir det.
Jag är faktiskt stolt över brorsan som är så öppen och redan, fast han själv varit mitt inne i behandling
orkat ge så många andra hopp inför framtiden.

Ja där har vi nog största orsaken till att män ogärna pratar om sinasjukdomar/"svagheter". Det nedärvda manliga, att mannen är den starka alfahannen som ska skydda sin grupp/familj. Hur skulle det se ut om han var svag och impotent... inte så mycket till ledare då inte...

Absolut! Det är värt en stor eloge.

Ja inte pratar jag med vem som helst om de nedre regionerna och det beror nog på prydhet.

Jag tog upp det här med prostataundersökning med maken när jag fick svaret från min mammografi. "Varför gör inte du en prostataundersökning, den motsvarar ju ungefär en mammografi? - En billig livförsäkring." Svaret var "Varför skulle JAG behöva det?" - rätt talande. En man är frisk och han behöver inte en sådan förebyggande undersökning. Suck!
Nej, det handlar nog om ett svårt ingrepp i manligheten att göra en sådan undersökning. Ibland är män dumma helt enkelt!

Detta kallas för generalisering och fördom!

Måset fråga .. Varför?
Vad är det som eg hindrar dig att prata om t.ex onormala blödningar/klimakteriebesvär som svettningar/värmevallningar
med din bror/syster el granne/vän?

Det är just detta som förbryllat mig i alla år.
Varför kan man inte öppet prata om allt?

Att be om att få ta PSA-prov... tycker jag varje man skulle ta tillvara.
Inte för att det alltid visar om man har begynnande- el cancer.
Men det ger iaf en liten vink om hur det förhåller sig.

Det borde .. enl mitt tycke... vara lika naturligt som att vi kvinnor får ta cancerprov i underlivet med jämna mellanrum.

Detta kallar jag för en ren fördom!

Jag hörde dig första gången

Fördom? - Jag kan inte relatera några siffror här och nu men det är så att många fler kvinnor undersöker sina vitala organ - bröst och underliv - än vad män undersöker sina vitala organ. Det är rätt många män som "plötsligt" upptäcker att dom har långt gången prostatacancer.... -vilket kunde ha mildrats om dom undersökt sig i tid!
Om det är fördom eller dumhet kan nog bara en man svara på.

Förstår inte varför det är så lätt att lämna in bilen på smörjning t ex, men inte gå en extra gång till läkaren.
Är det inte lite samma sak, dvs leta efter något som kanske är fel och åtgärda det innan det blir ett stort problem?

Är inte livhanken viktigare än så?

Tycker du att dessa förklaringar håller ihop med den meningen som jag tog som citat?

Jo, för öppen kan man vara. jag har ingen som helst lust att höra om för mig vilt främmande personers mest intima problem.
Och nej, pryd är jag inte, jag kan prata om allt med mina närstående och mina nära vänner.
Jag blir mest misstrogen när någon för mig okänd person blottar sig allt för mycket, att generellt, dvs. inte privat,diskutera de flesta företeelser tror jag däremot är bra.
Gita

Ja, absolut.

Där du berättar om ditt livskamrat har jag inget att säga än att hålla med dig. Men sista meningen adressera du för 3120000000
män. Är det en logisk resultat av det du från början säger, tror du?

Hehe jag sa att jag pratar inte med vem som helst vilket betyder att det måste vara en nära förtrogen för att jag ska prata.
Det finns alltså någon jag kan prata med om sådant som rör underlivet. Att jag har svårt att tala öppet hur som helst om detta
beror som jag sa på att jag är pryd. Men detta gäller inte vanliga klimakteriebesvär som svettningar/vallningar, då spelar det ingen roll
plus att det många gånger syns lång väg om man har besvär med det.

Den egentliga orsaken kanske ligger i uppfostran jag vet faktiskt inte och har inte funderat så mycket på det heller.

Ja, absolut! Om det enbart rörde sig om min man skulle det inte synas i statistiken, men nu är han bara en i mängden av män som inte vill låta sig undersökas och därför kan anses som typexempel på ett "flyktbeteende" ("har jag inte undersökt mig så har jag jag ingen sjukdom"). Hade inte tagit upp det som exempel annars.
Och jag tycker verkligen att män är dumma som inte undersöker sig!! Det handlar inte bara om deras eget ego - det drabbar även deras kvinnor!

Jag brukar vara öppen för att undersöka mig i olika sammanhang. Varför måste jag hamna bland de som inte undersöker sig?

Jo, det kan man definitivt vara! Att vara öppen och dela med sig handlar om att man faktiskt har en så pass nära relation med någon att man vet att den personen kan "ta det". Man kan inte prata vitt och brett om allting till alla bara för att man själv är öppen och fri. Att vara öppen handlar för mig om förtroende. Inte bara det förtroende "den öppne" känner utan också det förtroende lyssnaren känner. Förstår du hur jag menar? Allt är ju ett samspel, ge och ta. Om "den öppne" inte "pejlar in" andra och bara kör på så ser jag det faktiskt som lite oförskämt. Varför? Jo, för att lyssnaren hamnar i en situation då det liksom krävs av henne/honom att lyssna och engagera sig. Men lyssnaren kanske inte VILL höra allt, han/hon kanske inte vill engagera sig...

Ähh, fattar någon?

Jag fattar absolut

Ja då, jag fattar för det är just så jag känner.
Gita

Ja, exakt! Du förklarar det mycket bättre och mindre invecklat än jag





Bra! Men göm dig inte bakom gardinen, snälla du!

Det kan bara du själv svara på Är du 50+ så är det en bra sak att begära en sån undersökning.
Fast jag var inte klar över att du är en man Rahmat, jag trodde du var kvinna. Där ser man - jag har inte följt alla diskussioner/trådar så jag får be om ursäkt för mitt misstag! Ett nick avslöjar inte om man är man eller kvinna.

Undersöker mig kontinuerligt och är inte i ålders riskzon heller. Långt under. Men varför blandar DU mig med alla andra män?

Jag kanske borde svara på frågan också.

"Hur många av er vågar, öppet prata om problem som rör sig om område nedom midjan?"

Jag vågar. Jag är inte pryd, tycker inte det är värst svårt att prata om sånt. Men jag pratar inte med vem som helst om vad som helst. Jag har liksom inte det behovet att berätta och diskutera med alla. Jag har nog kanske lite väl mycket integritet ibland, så mycket att folk nog kan uppleva mig som lite kylig. Men sån är jag. Jag har ett par nära och kära omkring mig och de får höra ALLT. De som är utanför min cirkel av "nära och kära" får bara höra det jag vill att de ska höra

Que? Förstod nog inte det där. Ett exempel är just ett exempel och inte personligt riktat till någon.
Jag säger som nån sa i en annan tråd - over and out!

Ja, vad ska jag säga...är aldrig tyst om sånt. Alla mina vänner arbetskamrater och familjen vet det...
när jag har ägglossning händer det saker men tyvärr intr annat än jag blir städgalen
pratar annnars öppet om alla "nedre saker" inkontenens, klimakteriebesvär, flytningar.
För att inte tala om vallningar, torra slemhinnor, ingen sexlust, ja listan kan bli lång...

men det som är bra är att jag har några få men nära vänner jag kan diskutera det nära
med utan att skämmas på nåt vis, för alla sitt vi i samma båt.

Visst förstår jag.

Nu kanske jag var lite otydlig .... menade så klart inte "vem som helst på gatan"
Utan med min familj/vänner, alltså såna jag umgås med och som också kan prata med mig om allt.
Jag är absolut inte typen som "bara kör på ".

Jag är nog lite "miljöskadad" pga mitt arbete. Jobbar på sjukvardsradgivningen.se och där diskuteras sjukdomar/kroppsdelar/besvär dagarna i ända. Så jag är absolut inte pryd, kan lika gärna diskutera underlivsbesvär som armbesvär. MEN jag diskuterar inte mina besvär med alla människor. I ett samtal finns en sändare och en mottagare och man måste ta hänsyn till sin omgivning i ett samtal. Bara för att jag kan prata öppet kanske den jag pratar med inte kan ta emot det utan obehag så jag pratar bara om sådana saker med min närmsta krets.

När jag tänker efter så är jag nog ganska pryd...

Jag kan svara exakt som Stina här ovanför. I och med mitt yrke så drar jag mig inte för att prata om nånting, men sån var jag nog redan innan jag valde yrket och kanske det bidrog lite till att jag valde det också. Men som sagt så läser man lätt av vilka man kan prata med om vad.

kanske var det därför jag hoppade av läkarutbildningen...

Kan ju va det Påbörjade du den alltså? Hur länge hann du gå?

en vecka.... tyckte jag var för gammal (24) för att gå en så lång utbildning

Jag har inga större problem att prata om det men man man får välja tidpunkt mm. Har jag en märklig finne på handen går det bra att prata om den och visa upp den även vid finare tillfällen. Sitter den däremot på snoppen är det kanske inte lämpligt att prata om den överallt och definitivt inte demonstrera den.

Fast det här med att prata om intimare kroppsdelar är beroende på två motstående drivkrafter. Dels så är människan ganska sexfixerad vilket inte är så konstigt eftersom vår arts fortlevnad är beroende av användandet av könsorganen. Mot detta står då olika föreställningar från religionen och personer som vet bäst att ämnet är tabu. Motsättningen gör att det är lättast att hålla käft. Det är min uppfattning men jag vet inte om jag har rätt.

Beträffande mina erfarenheter så tyckte min läkare när han kollade prostatan efter en prostatit jag haft att den kändes lite konstig så han remitterade mig till en specialist. PSA-värdet var också lite väl högt. Där gick jag sen i flera år för kontroll. PSA-värdet fortsatte stiga sakta och det och en speciell kvot pekade på cancer. Fast PSA är ett ganska trubbigt värde, förhöjt värde behöver inte betyda något farligt. I mitt fall sa läkaren att ungefär en fjärdedel av dom som var som jag hade cancer.

Så det undersökningar med ultraljud och vävnadsprovtagning. Inget roligt, man tar proverna via ändtarmen och skjuter in en provnål i prostatan. Det känns och sen skiter man blod i några dagar. Sperman är rena plodprovet. Nåja, det går över. Efter 2 sådana provtagningar, 20 nålstick sammanlagt, och lite mer undersökningar blev resultatet: inga vävnadsförändringar. Vid senaste PSA-provet hade det dessutom sjunkit från 7 till 5. Troligen har jag en vilande prostatit som kan påverka värdet. Det är svårt att bli av med bakterier i prostatan, det är dålig blodgenomströmning så antibiotikan har svårt att komma fram överallt.

Det finns nåt litet samhälle i Frankrike, där de lever i stort utan några kläder. Önskar att man kunde ta reda på lite mera om de och hur de tänker. För på posten som på resturangen var folk nakna.

Inga problem. Men jag använder inte gärna "fina" omskrivningar som 'underlivet' eller 'de nedre regionerna'.

skulle nog bli lite kallt här....

Exakt, men på de ställen som "normerna" tillåter är vi även nakna i Sverige utan att vara oprydiga. Ett ex. är bastun.

Nakenbyn heter Cap d'Agde.