Där skulle inte jag vilja bo usch.

Tillsammans med mina syskon, min mamma och mina närmaste väninnor kan prata om vilka kroppsliga besvär och problem som helst. Tillsammans med mina barn får jag "känna in" dom först, eller "smyga fram det" så att säga, likadant med hjärtevännen. När det gäller mina barn, så är dom lika "förgjortat" blyga som jag är, men jag har hört att dom kan prata med varandra om både hjärtesorger och kroppsliga besvär. Och när det gäller hjärtevännen.........ja, jag är blyg men inte pryd. Börjar han prata om det så kan jag prata öppet om det med honom.

jasså och det vet du . har du varit där ??

Apropås Nethas fråga i rubriken

Jag vågar prata om besvär i underlivet/muttan med en del av mina bästa vänner och med min sambo. Däremot har jag upplevt ett "problem" och det är när det gäller att välja rätt ord. Jag tycker underliv är för stort och måste kanske ändå förtydligas om man ber om råd exempelvis. Säger jag mutta kanske någon tycker jag är grov i munnen och blir chockad och då kanske personen jag pratar med stänger av öronen.

Som en parentes kan jag berätta att jag o en klasskamrat ska undersöka värderingar och attityder kring könsord. När vi ventilerade fågeställningen med en man i klassen för att pejla läget om hur män ser på bruket av könsord bland vänner så nämnde han precis som någon tidigare i tråden: Som man tar man inte upp problem med snoppen eftersom det är en statussymbol som står för virilitet med mera.

Detta var alltså bland kamrater. I kontakt med läkarvård menade han att det var annorlunda. Men att sitta i en grupp medpatienter kanske ändå är en knepig situation??

Intressant tanke du lyfte Netha.

Klart man pratar med gubben om allt, vore konstigt annars, sen har man som sagt fött barn,
sen jobbar mina döttrar inom vården, då blir de ju inte blyga, brukar inte bli så mycket
sjukdomssnack hos oss, kan lätt bli för mycket.

Ligger nog mmycket i det du skriver. Våra attityder till ord kan sätta hinder emelllanåt. Jag är ganska "liberal" som inte tycker det är kontroversiellt att diskutera och prata om alla möjliga saker. Men jag har upplevt det i grupp att om man försöker diskutera problem i de nedre regionerna, sexualitet elelr något näraliggande ämne så är det alltid någon som reagerar och tycker man är pinsam om man säger m*tta som du nämnde eller så skrattar folk och undrar varför man sitter och är grov i munnen. Istället för att ta det seriöst så blir folk antingen generade eller skrattar och flamsar om man inte väljer sina ord med omsorg.

Nä, jag bara Googlade på Frankrike och naken. En del använder hjärnan.

så bra då . då kunde du inte ge mig en bra recession då om jag får för mig att åka ner ditt .

Tror att svenskar i gemen har en relativt odramatisk inställning till könet och nakenhet. I USA t.ex. är man i gemen mkt prydare/blygare. När amerikanska ungdomslag kommer hit så duschar de med badkläder på.

Kan hålla med att en del människor i Sverige är extremt fördomslösa. De är mycket bekvämmare i sig och är mycket lättare att ha med de att göra!

jag är frispråkig i rätt sällskap...
Även gentemot mina barn har jag lärt dom att våga prata och fråga om sex och krämpor i underlivet.
Män är dåliga på att undersöka sina testiklar, på samma sätt som kvinnor undersöker sina bröst.
Att som man, veta hur testikeln skall kännas, kan rädda deras liv faktist.

Just det att sitta i en grupp med medpatienter och våga öppet berätta ... det fick brorsan massor av positiv respons för.
T.ex när det gäller att ärligt svara i frågeformulär som alla "behandlade" får att fylla i.
Det visar sig att många inte vågar svara ärligt ... det är konstaterat ... utan ger ett svar som de tror förväntas.

Hur ska forskningen då gå vidare om de tror att t.ex biverkningsprocenten är så låg som den faktiskt är
när man sammanställer frågeformulären.
Medan verkligheten är det motsatta.
Upplysning, prata, prata och prata igen... det tror jag är nyckeln till mera öppenhet.

Jag har en kusin som i tonåren upptäckte knöl i testikeln ... hans räddning var att han vågade berätta detta för föräldrarna
och kom då snabbt under vård. Det var elakartad cancer.
Han kan aldrig få egna barn, men har nu fyra adopterade, varav ett av barnen också hårt drabbats av just cancer.

För gammal vid 24?
Finns ett stort företag där några fick möjligheten att utbilda sig till läkare på halvtid (företaget hat inget med läkaryrket att göra). Utbildningen tog mååånga år och de två (har jag för mig) som inte hoppade av var båda närmare femtio då...
Den ene arbetar som läkare idag. Den andre vet jag inget om...
Så att påbörja utbildnigen vid 24 var väl ingen ålder?

Ska strax operera bort min livmoder. Skall bli så skönt, har varit mycket elände sista åren, nu kom cellförändringarna också. Jag sörjer inte alls, har heller inte svårt att prata om det. Möjligen pratar jag inte om alla besvär jag haft, mer att dens ka bort.

Måste i den här fråga flika in min absoluta favorit Har ni hört något mer idiotiskt
Alex Schulman hör inte till mina favoriter men den här, den får mig att vika mig av skratt, varje gång....

skrattade så jag fick kramp i ryggen



och så fint namn hon hade ...dagisfröken.

Ja Netha, visst är den underbar. Jag plockar ofta fram och läser den!! Förstklassig humor i min smak.

Kom med en gång att tänka på den här tråden när en arbetskamrat igår berättade att han varit hos sjukvården. han hade fått en knuta under huden i ljumsken och undrade vad det var. Han blev undersökt av en underläkare, en kvinnlig sådan ca 10 år yngre än han själv.

Han kände sig inte riktigt bekväm fast han var väl kanske mest rädd för att få resning i målet. Jag som har genomgått ett antal prostataundersökningar, röntgningar och kikarundersökningar av tjocktarmen och urinblåsan har vant mig.

Det är nog inte många som vågar tala om att man föder "skitungar" när man gå på toa och är alltså fullständigt förstoppad eller tala om att man har en "äkta trumpet i arslet" och går och fiser dagarna i ända! För DÅ åker man dit så att det visslar om det medans man flyger och fiser!
Vi vuxna får INTE tala om sådant och ändå skrattar just vuxna nästan ihjäl sig när folk fiser eller prata om sådana saker!

Hej!
Man talar väl normalt inte om sina sjukdomar med vem som helst oberoende var de sitter.

När det gäller PSA prov så vill socialstyrelsen inte att vi män gör några. Om vi envisas så ska vi snart få en broschyr som talar om att det är meningslöst. Jag är envis så jag tar mina prover. Ett värde mellan tre och tio indikerar 30% risk för prostatacancer. Dock har man ingen aning om utifall den är agressiv eller ej.

Svenska folket har blivit betydligt prydare de senaste 30 åren. Förr var det alltid massor av nakenbadare på stränderna och det var blandade åldrar. Idag är det bara vi gamlingar som envisas med att det är trevligare utan badkläder. Det är skönt med nakenbadplatser. Ingen bryr sig om utseendet. Alla kan vara naturliga. Vi tyckte att det var viktigt att våra barn fick en naturlig syn på nakenhet och lära sig att människor såg olika utan att det betydde något. Nackdelen med nakenbad är att en del sk herrtidningar kan få lägga ner och det ökar arbetslösheten.
MVH
Jan Lindgren

Håller med.

Jag är nog ganska öppen och definitivt när det gäller att diskutera sådan problematik som kan uppstå p g a sjukdom, ålder eller annat. Jag tycker det är jätteviktigt att prata om det. Givetvis är det kanske inte något som man helt vitt och brett pratar om till vem som helst och i alla situationer. Vissa människor kan uppleva det jobbigt att prata om "nedanförmidjanproblem" av olika orsaker som inte alls behöver ha med genans att göra.

Jag tror att män förknippar undersökningen med tanken på vad som event. kan komma. Kommer han t.ex. att kunna ha samlag sedan m.m. Hade en svåger som fick meddelande om att han kanske hade prostatacancer, han tyckte att livet var slut och tänkte på detta med sex o.s.v. Som tur var det inte så och genast blev hans humör uppåt igen. Tror det tar väldigt mycket på männen och de vill inte tänka på det förän de måste.
Många kvinnor som event. blir av med ett bröst har ju också problem med sex men förlorar ju inte förmågan att genomföra ett samlag utan mera hur man ser ut o.s.v. men det kanske männen gör om de måste opereras. Vet tyvärr inte om det är så men för en del blir det nog så. Det är nog mera laddat för mannen just för den skull och därför vill de inte undersökas lika naturligt som vi.

På kusten på somrarna bytte vi till badkläder utan handduk, även min morfar, så jag kan nog tänka mig att det var naturligare för några decennier sedan? Eller så kommer jag från en naturlig släkt Jag är inte generad av mig, försöker tänka på om den jag talar med kan bli generad snarare, som lite hänsyn..

Jag har i många år lidit av (ansträngnings)inkontinens efter tre graviditeter. Det började egentligen redan efter första barnet men blev värre och värre. Hosta, nysa, hoppa, springa, dansa mm gav problem.

Detta berättande jag inte för någon. Jag har väl fått frågan eller nämnt det själv i samband med gyn-besök men blivit avfärdad med att jag inte knipit ordentligt. "Det är bara att gå hem och knipa."

Efter att ha sett ett TV program beslutade jag mig för att söka läkare. Jag blev fortfarande avfärdad som "dålig knipare" men gav mig inte och till slut gav dom mig ett "provokationstest". När de då såg hur illa det var fick jag remiss till operation omgående. I oktober förra året fick jag min TVT-operation och ett helt nytt liv. Jag kan hoppa hopprep, dansa, springa, träna, hosta och nysa utan problem.

Varför jag inte berättade? Vem vill bli förknippad med att kissa på sig, lukta kiss osv.

var kanske lite olika även för några decennier sen. på senare delen av 70-talet var jag på Gotland med mor och mormor och hälsade på en kompis till mig. Vi var till Fårö och badade och hej hå så kom det två (har jag för mig) nakna karlar joggande på stranden med sina behag. Vi visste inte de var en sån strand och mormor vart ganska chockad kan jag säga

Var det på Norsta Aura?

Synen på nakenhet blev mer positiv från 30-talet och några decennier framåt. Man idealiserade den friska och spänstiga nakna kroppen. Bilder av nakna lekande barn uppfattades som friskt, sunt och modernt. Sexualiseringen av det nakna kom efterhand att ta allt större plats och sen kom pedofildebatten på 90-talet. Nu har vi hamnat i en situation där sexualitet diskuteras väldigt öppet, men där den nakna kroppen också blir alltmer sexualiserad och tabubelagd.
Intressant hur saker och ting kan förändras över tiden....

ja så hette det nog

JAvisst är det så. Numer kan man ju knappt amma sina barn!
Själv ammade jag precis var och när det passade mig och sonen. Vill de inte se behöver de inte titta.

Det är kul att läsa den här tråden. Med risk för att slänga in en brandfackla så kan jag notera att alla skryter om hur frigjorda och öppen man är. " Vi kan tala om allt", Vi är öppna etc etc.

Igentligen är det bara skitsnack. Jag har bott utomlands sedan 1979 i stort sett men behållit en nära kontakt med Sverige. Jag vet inga människor som svenskarna som har så svårt att öppna sig på ett naturligt sätt till andra människor. De flesta har lätt att prata snopp och fitta men kan inte visa äkta känslor på ett naturligt sätt. Det blir så förbannat tillgjort. För mig är det betydligt viktigare att kunna ge och ta emot känslor än att teoretiskt diskutera dittan och dattan. De enda känslor som svenskar ger uttryck för är typ "jag känner mig kränkt" "jag är illa behandlad" mm.

Den sk svenska frigjordheten är bara en inlärd attityd där man vill ge intryck av att "vara frigjord" en image eller fernissa som döljer träsk av osäkerhet.

Det är väl därför som det blir så patetiskt när vi svenskar får litet sprit i kroppen och skall bli förtroliga med varandra. Då ser man barnet som inte lärt sig att våga var sig själv och som för några timmar släpper andra in på livet.

Jan

Varför måste du få i dig sprit för att kunna prata öppet och vara förtrolig med någon?
Det låter väldigt tråkigt tycker jag.

Netha jag dricker inte sprit och behöver inte alkohol för att visa känslor.

Aha .. inte jag heller ... men du skrev så här... Det är väl därför som det blir så patetiskt när vi svenskar får litet sprit i kroppen och skall bli förtroliga med varandra.
det var därför jag trodde att du behövde stärka dig med sprit innan .....

Jag är svensk alltså kan jag inte skriva när ni svenskar osv.

Så du menar att alla svenskar... utom du som tillbringat många år utomlands...
är stela typer som låtsas vara frigjorda, öppna ... eller har jag missuppfattat dig?

Du är helt fri att tolka mig på det sätt som du vill - no problems.

Lite fakta om det här med PSA. Det är tyvärr inte så enkelt som framgått av tidigare inlägg och kan inte jämföras med mammografi:

PSA/Prostata Specifikt Antigen-prov:
Ett prov där man mäter halten av PSA (ett proteolytiskt enzym) i blodet. PSA är specifikt för prostatavävnad (organspecifikt) men däremot inte för prostatacancer (sjukdomsspecifikt). PSA produceras i körtelceller i prostatan, förekommer rikligt (normalt cirka 1 miljon gånger större koncentration i sädesvätskan än i blodet) och vars uppgift är att lösa upp det gel som omsluter spermierna, så att de får en ökad rörlighet på sin väg in i livmodern. PSA har således stor betydelse ur fertilitetssynpunkt. Sannolikt har PSA även andra funktioner, men dessa är inte kartlagda. Vid skador i prostatavävnaden (prostata-blod barriären) frigörs PSA och kommer ut i blodet. Detta totala PSA (PSA-T eller S-PSA) finns i serum dels i en fri form (PSA-F) och dels komplexbundet till två olika äggviteämnen (bundet). Kvoten mellan fritt (PSA-F) och totala (PSA-T) används även som ett medicinskt beslutsvärde då PSA-T ligger inom intervallet 2,5-10 ng/ml. Detta kallas för PSA-kvoten (PSA-F/PSA-T). Ligger detta värde under en viss gräns (oftast 21 % men kan variera p.g.a. läkarens totala bedömning) går läkaren i regel vidare med kompletterande undersökningar eller har patienten under fortsatt observation.

- Se http://www.akademiska.se/templates/page____4266.aspx
- Det sk PSA-testet för att spåra tidig prostatacancer är osäkrare än väntat, enligt en sjuårsstudie av 8500 friska män som gjorts vid Texasuniversitetet i San Antonio i USA. Även med ett lågt gränsvärde, 1,1 mikrogram PSA per liter blod, missade testet var femte cancerfall. Samtidigt var tre av fem indikationer falska. Enligt Svenska Dagbladet har svenska sjukhus gränsvärden på 2,6-4 mikrogram vilket gör dem mycket osäkrare. Undersökningsledaren Ian Thompson säger att de efterfrågade testerna bara ger en indikation på risken att ha cancer. För att inte påverka provet rekommenderas att man undviker sexuell aktivitet och/eller större fysiska aktiviteter (framförallt cykling!) 48 timmar innan provtagningen
- Förhöjt PSA förekommer vid prostatacancer, men kan även förekomma vid godartad prostataförstoring, inflammation av prostatan (såväl vid kronisk, men framför allt vid akut prostatit hos 70-80 % av drabbade och kan kvarstå i månader), urinvägsinfektion och efter cellprovtagning. Se http://www.cancer.prostate-help.org/capropsa.htm. Ett PSA-prov är således i huvudsak organspecifikt (inte specifikt för en viss sjukdom). Det finns olika sätt att tolka PSA-värdet bl.a. med hänsyn till patientens ålder. Ett "normalvärde" anses ligga under 3 ng/ml.
- Enligt den brittiska hemsidan http://www.cancerbackup.org.uk/Aboutcancer...test/ThePSAtest ger cirka 1/3 av alla prostatacancerfall ingen förhöjning av PSA-värdet. Man anger även, att vid förhöjt PSA-värde är detta i cirka 30 % av fallen orsakat av prostatacancer. Resterande fall är orsakade av övriga prostatasjukdomar eller av okänd anledning. Av hemsidan framgår även, att vart femte fall av prostatacancer inte upptäcks vid biopsi av prostatakörteln och att man bör vara observant på infektionsrisken (prostatit) av prostatan vid denna provtagningsmetod. Se även Screening.
- Studier som bl.a. visar hur prostatit och urinvägsinfektion kan påverka PSA-värdet finns på http://prostatitis.org/pottspsa.html och http://www.ub.gu.se/sok/dissdatabas/detaljvy.xml?id=5835
- Mer info på http://www.nymedicin.com/news/2005/06/20/P...fran_P_S_A.html
- Under senare år har man även påvisat låga koncentrationer av PSA i bl.a. periurethrala körtlar, endometrium, vid bröst- och njurtumörer. Betydelsen av denna upptäckt är ännu inte kartlagd.
- Se även http://www.androvitae.se/pdf/Prostatacancerdiagnosv5.doc.pdf

Per-Erik ... du har rätt i det du säger.
Många män skulle oroas i onödan om man såg till enbart PSA-värdet.

Däremot tycker jag att män ska tas på större allvar när PSA-värdet är högt
och man samtidigt har andra specifika symptom som brukar tillskrivas just prostatacancer.

Jag är nog böjd att hålla med till viss del.
Jag hade just ett samtal med en vän om att 50-och 60-talisterna i Sverige är extremt normstyrda när det gäller värderingar och ofta väldigt inskränkta när det kommer till kritan. 40-talisterna är oftare mer öppna. Enligt våra upplevelser.

Nämen så kan du väl inte generalisera! *stor protest*, vad säger du om alla hippies, proggare och "utveckla-dig-själv"-personer som definitivt inte är 40-talister??

Precis! säger en 50-talist!

Har inga problem att diskutera sådant alls. Kanske inte går fram till en okänd person på en busshållplats för att berätta om fästingen som satt på pungen en sommar, men till de jag känner någorlunda hasplar jag ur mig det mesta. Men den unge läkaren som jag pratade med det om, eftersom jag fick en rodnad och ont i ljumsken samtidigt, tyckte det var klart pinsamt och rodnade kraftigt.
Christer.

Näääääääääääääääää! Instämmer högljutt i proteskören!

Jag har en stark känsla av att frigjordheten kom i samband med studentrevolten och vänsterns framgångar 1968 men det innebär ju inte att alla anammat samma öppenhet.

Visst känns det konstigt när man träffar en ung doktor som blir generad ... det har jag också råkat ut för.
Tyckte synd om honom.