För tre veckor sedan skulle jag försöka få en tid för influensavaccination.
Förr kunde man gå upp och sätta sig i kön en morgnon när man hade tid. Numera skall man även beställa tid hos distrikssköterskan.

Med anledning av att man vet hur det är att beställa tid hos doktorn så tar denna tidsbeställning lika lång tid. Försöker vid spridda tillfällen under en veckas tid. Upptaget.........eller många samtal väntar, var god försök senare.
Bestämde en dag att nu attans skulle jag bara fram.ringde en glång i kvarten hela dagen, samma resultat. Var så desperat för nu var influensan verkligen på väg så att jag till och med tog mobilen när jag var tvungen att lämna arbetet på eftermiddagen. Döm om min förvåning när jag lyckades komma in i telefonkön alla fall. Jippi tänkte jag och höll kvar till dyr mobiltelefontaxa. Så gick signalerna fram och sköterskan lyfter på luren och lägger omedelbart på den igen. Jag ringe upp på nytt med samma resultat.

Nu var jag färdig att välta vårdcentralen vilket jag nästan gjorde.Vårt landsting har infört remisstvång till akuten. Det finns två sätt att komma dit med ambulans eller via remiss från vårdcentralen.

När min man förra våren blev akut sjuk hemma så bedömdes behovet av en sköterska per telefon. Enligt henne så skulle han inte behöva vård, det var ju "bara influensa". Jag insisterade och talade om att han haft krampanfall.. Motvilligt sände hon då en ambulans. Det tog två timma innan den kom för det var lågprioriterat.
Väl inkommen till akuten tog det tre timmar innan en läkare ens tittade på honom. Det fanns ingen läkare på akuten för det var för dyrt att kalla dit någon. Efter fem timmar blir han undersökt och det var inte influensa, han hade njurbäckeninflammation.
Han blev inlagd på obs över natten med peniccllindropp. Dagen därpå skrevs han ut med 40,5 grader feber. Innan jag hann hämta honom sitter han i väntrummet och får en ny krampattack. Det var tur han var på sjukhuset annars tror jag inte han hade överlevt.
Sedan skickar de honom till infektion för utredning och lyckas slarva bort honom under tiden .Det tog sex timmar innan vi kunde hitta honom på sjukhuset. Då hade vi dessutom blivit informerade om att han skulle ligga på ett visst rum men när vi kom dit möttes vi av en liksäck. Den känslan glömmer jag aldrig. Lättnaden när jag insåg att det inte var min man i liksäcken var nästan förlamande. Nu var det akut blodförgiftning som var problemet eftersom njurbäckeninflammationen gått så långt innan behandling satts in att njursvikt inträffat.
Alltså någon bedömer per telefon att han inte behövde ambulans och på akuten tittade man inte ens en gång på honom för det gick ju influensa.

Andra ingången för att komma till akuten är att få remiss från vårdcentralen. I somras råkade min gubbe sticka ett vasst föremål i ögat och ringer till vårdcentralen och kom hör och häpna fram. Sköterskan rådde honom att köpa receptfri salva på apoteket. Maken envis som de flesta karlar tyckte själv han skulle till doktorn men blev nekad tid. Ja då kunde minsann inte vilda hästar dra honom dit. Han beklagar sig minsann inte i onödan och så vidare. Jag tittade i hans öga och insåg at han måste till ögonakuten. Jag fick uppbringa vilda hästar(hans jobbarkompisar) som mer eller mindre satte honom med våld i bilen. Naturligtvis hade jag rätt. Det blev flera läkarbesök och pennecillinsalva i en månad.
Undra bara hur det skulle ha blitt om det varit remisstvång då och jag inte kunde gå förbi sköterksan i telefonen. SKulle han ha mist synen på ögat eller något ännu värre?

Det har hänt flera ganska tuffa grejor i samma stil det här är bara ett par exempel.

Det jag blev så in i h....e (ursäkta utttrycket) förbannad för är att man nekas läkarvård, ambulans osv och bedömningen inte görs av läkare.
När man väl kommit fram dit så har ju vården funkat. Det är upplagt så klantigt att man skall ringa samma nummer om det är akut eller en planerad hälsokontroll, så telefonerna är blockerade så att man inte kommer fram och att om man kommer fram så lägger de helt enkelt på luren i örat på en utan att man ens en gång fått presentera sig eller tala om sitt ärende. (taskig menignuppbyggnad, jag är så arg så jag orkar inte formulera om mig)

Kanske säger det en del om den förmodligen mycket pressade arbetsituation som dessa telefonsköterskor har. Att behöva vara läkare utan att vara utbildad för det samt att inte ha läkarens tillgång till patienten eller möjligheter till undersökningar. Förmodligen en arbetsinstruktion som säger sålla bort så många ni kan, vi har brist på läkartider.

Jag oroar mig bara för att jag är proppbenägen. Har haft två blodproppar i lungorna och en i hjärnstammen. Förr eller senare kommer det en ny blodpropp.
Kommer jag få vård då?
Kommer jag ens fram på telefon?
Eller blir mina symtom bagatelliserade så att jag får rådet att ta en magnecyl och gå och lägga mig?

Finns det flera som delar min oro eller är jag paranoid?

Orolig Bettson

Herregud...fick kalla kårar utmed ryggen
när jag läste ditt inlägg i dag...skulle också oroa mig
om det var sådär här

Var är det här nånstans i landet??

Vi har tur att bo i liten by och alla känner alla...sköterskor o 3 läkare
finns här hela veckan, har aldrig råkat ut för att dom inte svarar
eller ens telefonsvarare...vi måste va lyckligt lottade härute i skärgården
efter att ha läst din historia

Tycker du ska skicka in din historia till nån insändare i tidningen eller
varför inte till statsministern direkt...vad jag förstått så har han
en gräddfil till allt vad sjukvård heter ....gör det!!!!!!

Jag har minsann försökt att göra min stämma hörd. Tyvärr vågar jag inte längre eftersom jag inte har något annat vårdalternativ.
Om jag vore frisk idag och inte hade haft någon diagnos typ blodpropp så hade jag skaffat privat sjukförsäkring. Nu har jag bara den offenltiga vården att tillgå. Eller veterinären........

Vi kommer nog tvingas till privata alternativ vad det låter på de som har hand om makten.
Först jobbade man en himla massa år. Arbetsgivaren betalade arbetgivaravgift för mitt arbete. Det är ju för sjutton jag som har gnott ihop de pengarna. Där ingick barnomsorgsavgift.

När man fick barn så vände kommunen ut och in på sina tomma fickor och sa , sorry vi har inga resurser. Barnomsorgen fick man fixa själv.

Så jobbade man ett antal år. Trodde man ingick i Sveriges trygghetssystem.
Nä, nä. Pensioner det är alldeles för dyrt så nu gör vi om systemet. Råkar var bland de äldsta i det nya systemet och de som missgynnas mest i övergången.

Man har i alla fall trott att det skall finnas sjukvård år alla. När man läser Östergötland prioriteringslista så blir man mörkrädd. Inser att mitt eget landsting har en prioroteringslista dom också fast dom inte visar den öppet.

Med de erfarenheter vi har så förstår vi att fömodligen prioriteringarna är annorlunda och att vi inte är prioriterade. Jag vet inte vad prioriteringen innebär här.
Kan det vara folk i landsbygden eller eller ålder eller något annat.
Östergötland valde bland andra barn med urinvägsinfektioner.

På något sätt känner jag mig lurad. Ännu mera svider det med de försäkringsbolagsskandaler som pågår. Orimliga fallskärmar och muthärvor.

Har ni hört mig så här arg förut? Jag brukar vara en mycket lugn och balanserad person men nu vete katten var det tar vägen.......
Vulkanutbrottet är nära

När min hund blev sjuk så åkte vi till djursjukhuset med henne.Vi ringde först på söndagsmorgonen och vi kunde komma redan kl 11.00.Hon var så dålig att vi trodde att vi skulle bli tvugna att avliva henne.Vi får vänta cirka 10min innan de ropade upp oss.Vi gick in och hon blev undersökt.Sen gick sköterskan och 5min senare kom en vetrinär in och undersökte.15 minuter senare var vi på väg till röntgen och efter det tillbaka till undersökningsrummet.Där fick vi vänta 15 imnuter sen kom dem in och sa att hon skulle opereras 3 timmar senare.
Hon mår i dag mycket bra och är jätte pigg.

Oj då... låter jättebra. Jag skall ringa till djursjukhuset nästa gång gubben är medvetslös och har krampanfall. De verkar ju ta sina patienter på allvar i alla fall. Ingen brist på resurser där inte.

Tror ni förresten att de kan klara av att para ihop rätt anhörig med rätt patient på djursjukhuset. Om de kan det så söker jag direkt dit. Att hitta en liksäck i det rum ens anhöring skall ligga var en chock som jag inte återhämtat mig från ännu.

Sorgligt att läsa hur det kan gå till i vården. Jag förstår att du är förbannad och chocken du fick....det kan ingen annan som inte varit med om, förstå.
Har du/ni ingen möjlighet att byta vårdcental eller byta läkare ?
Vad jag vet så borde ni ha rättighet att vända er till vårdinrättningar på andra orter inom ert Landsting. Vi har rätt att fritt välja inom länet.
Så där får det helt enkelt inte gå till!
Har ni gjort anmälan till HSAN? Det är viktigt att alla som råkar ut för felbehandlingar eller "ickebehandlingar" gör anmälan. Det leder i slutändan till att doktorn/sköterskan inte är lika nonschalant mot nästa patient.

Jag hade läkare som feldiagnosticerade mig och var helt oförstående när jag konfronterade henne ang. detta och jag var tvungen att "läsa lagen" för henne innan jag fick remiss till specialist.
Det ledde till att jag ville byta läkare och det visade sig att det inte alls är så lätt som Landstinget lovar på sin hemsida.
Följden blev att jag i 2 år fick "ragga" doktor och ta den som råkade ha tid att ta emot mig eller skriva livsviktiga recept.

Nu har jag hittat ny "husdoktor" som direkt remitterade mig till Rehab-grupp och senast idag har jag fått ta del av den goda sidan av sjukvården.
Underbar personal som verkligen gör allt för oss.

Men.... Det finns ett svart moln här också. Akutkirurgin läggs ner fr.o.m. 1 dec. och det skrämmer mig eftersom vi har 12 mil till enkel väg nästa sjukhus.
Får man t.ex. magsmärtor efter kontorstid så kan man få åka 24 mil för att kanske få bekräftat att det inte var allvarligt... ingen op. behövs.

Ibland funderar man på vart alla skattepengar tar vägen.

Förutom att de slarvade bort min man i sex timmar, inte kontaktade mig som närmast anhörig när han blev allvarligt sjuk inne på sjukhuset klagar jag inte på vården i sig.

Det är tillgängligheten som är problemet samt att annan vårdpersonal som inte är läkare skall göra en mera kvalificerad bedömning än läkaren eftersom de bara pratar med patienten per telefon.

Varför skall personal med lägre utbildning göra ett mera kvalificerat jobb än de med högre utbildning. Det bäddar ju för feldiagnoser. När jag fick min blodpropp i hjärnstammen så åkte min lydiga man enligt rekommendationerna till vårdcentralen med mig. Jag var förlamad i vänster sida och talförmågan kom och gick. Jag hade dock lyckats förklara läget för min man att det var en blodpropp. Damen i landstingskläder på vårdcentralen kom ut till bilen och frågade upprepade gånger- Har du beställt tid ? Eftersom talförmågan var borta så kunde jag inte annat än titta på henne. Hon gjorde en kvlificerad medecinsk bedömning och beordrade min man att köra in mig till psyket.

Lyckligtvis lydde min man henne inte utan for till akuten. Hur hade det gått om det varit remisstvång och jag inte hade fått någon remiss. Och tänk om jag blivit inlagd på psyket utan att få vård för min verkliga åkomma. Gissa vem det var som var ute och gjorde den kvalificerade medecinska bedömningen.
Jo kassabiträdet som tar betalt.

Sedan var det skräcken att under sex timmar inte veta var maken var. Tänk om någon glömt honom i en korridor någonstans. Vilka timmar.

Det är sällan jag blir arg. Jag måste få denna känsla att rinna av mig. Den kan aldrig vara bra för hälsan men jag vet inte hur. Jag är arg så sällan att jag inte riktigt vet hur jag skall hantera det hela. Det har varit så i tre veckor nu. Hur blir man av med ilskan. Har ni några tips.

Tvärarga Bettson

Å Bettson, att läsa dina inlägg här gör mig ledsen, rädd och tvärarg

Det får bara inte gå till på det viset!!!!
Jag tycker du skriver jättebra!
Du borde kopiera rakt av det du skrivit här och skicka till Göran Persson, Expressen, Aftonbladet, lokaltidning(?) & andra lämpliga ställen för att få ut ditt budskap - Så Här Får Det Inte Gå Till!

Usch, jag ryyyyser över hur det kan bli när man blir sjuk och verkligen behöver snabb och riktig hjälp!

Det enda tips jag har att ge , är...... Kontakta Kuratorn på sjukhuset!
Under veckorna på Rehab där Kuratorn varit ständigt närvarande
har jag lärt mig att de inte enbart är till hjälp när psyket fått sig en knäck.
Vi fick jättebra info om vad vi som pat. har för rättigheter och också...
vilket var obekant för hela gruppen.... Vi kan kontakta Kuratorn om och när det "kör ihop sig" och hon kontaktar berörda och fixar besökstider mm.

Vi fick också en liten skrift som heter Vem lyssnar när du inte är nöjd med vården?
Den tror jag att du kan få via www.hsan.se


Håller med dem som uppmanar dig att gå ut till media , då gör du dig själv och övriga vårdbehövande en stor tjänst. Skicka också dina inlägg till Socialministern Lars Engqvist (tror jag han heter)
Vem hör ... om ingen ropar.

Hade ett svagt minne av att det på hemsidan i den kommun jag arbetar finns en länk till ett ställe där man kan framföra frågor, synpunkter och klagomål. Kollade och det heter Förtroendenämnden och finns på landstingets hemsida (Region Skåne). Finns säkert i alla landsting.

Skriv dit! Får de inte veta tror de ju att allt är bra.

Jag känner mycket starkt för dig i denna situation och förstår till fullo din ilska och frustration!! Att bli så överkörd och illa behandlad. Det är så sant som det är sagt: "Man måste vara frisk för att orka vara sjuk."
Håller med om att kuratorn bör kontaktas. Det kan vara ett sätt för dig att få ur dig din ilska, för jag tror den måste ut. Dessutom gärna massmedia för att förhoppningsvis få någon att reagera.

Det som någon skrev att du har rätt att söka annan läkare gäller faktiskt inte bara för länet. Om jag ex.vis behöver en gallstensoperation och "mitt" sjukhus säger att väntetiden är 2 år, har jag rätt att söka reda på ett annat sjukhus i landet som kan göra det snabbare, konfrontera mitt sjukhus med dessa fakta och de har att välja på att erbjuda snabbare tid eller betala för min operation på det sjukhuset. Detta är under förutsättning att jag står på väntelista för operation.
Eftersom Östergötland säger blankt nej till många åkommor, kan jag alltså inte ens ställas på väntelista. Tänk så kluriga de är.

Vår vårdcentral har haft problem i många år. Det började med att landstinget bedrev lite utpressning mot en läkare och inte gav henne fortsatt tillstånd för hennes läkarpraktik. De ville driva henne in under landstingets tak som anställd. Hon blev så fly förbannad att hon på ett par veckor avvecklade praktiken och tog jobb på annan ort.

Vårdcentralen blev överlastad av för många patienter. Då blev det problem med att få läkare till vårdcentralen. Ingen ville jobba där. För att klara situationen så har det kommit och gått stafettläkare. Vårdkvaliten blev lidande och man drog hellre med en åkomma en månad för att komma till sin ordinarie läkare eftersom de inte hade tid att läsa journalerna.

De har haft telefonväxlar som inte fungerat. Du har kunnat sitta både länge och väl och vänta på din tur och härt att det varit 13..12 10 9 patienter före dig i kön. Sedan när du har varit nummer två och härt pipet som lyfter fram dig säger rästen plötligt du är nummer nio i kön....

När du hållit på så en timme får du medellandet att telefontiden är över.

Nu har de fått bättre med läkare och en annan telefonväxel men det hjälper ju inte om personalen av något överbealstningsskäl förmodligen klickar bort ditt samtal.

Observera att det är samma nummer antingen det är akut eller inte.
Nuvarande instruktionen är att akuta ärenden skall ringa mellan 8-10. Kan man vänta så skall man ringa övriga tider.

Nyligen dog en privatpraktiserande läkare på orten och nu är det kaos för att alla hennes patienter inte har någon doktor.

Det finns ingen stans att gå.

Håller med Bettson att det finns ingenstans att gå.

Vet av erfarenhet att det hjälper varken att gå till förtroendenämnd eller kurator.
Om man tänker efter vem som avlönar dom och vem som är deras chefer, förstår man nog att dessa instanser bara är spel för gallerierna. Vem sågar av den gren man själv sitter på? Så tro att man ska få rätt mot läkarna genom denna instans är lönlöst.
Hörde på ett program för ett tag sedan att bara 1½ % av dom som sökte hjälp hos förtroendenämnden hade fått igenom sin anmälan. Det säger väl allt.

Själv gick jag med magsår i 15 år utan att få någon som helst hjälp, förutom att jag fick utskrivet hinkvis med Novalucol som inte hjälpte ett skvatt, eftersom magsåret var så stort som det var. Till slut gick det över i blödande magsår, och först när jag blödde i båda ändarna vaknade dom till på lasarettet. Jag blev inlagd och fick för första gången på 15 år en gastroskopi. Då blev jag inlagd och fick hjälp.
Likaså med diskbråcket. Det vara bara inbillning och hypokondri. Som en läkare sa "damer i din ålder har ju jämt ont", alltså ett förskönande sätt att säga att man var en jäkla klimakteriekärring. Men när jag kom på utredning på Riksförsäkringsverkets sjukhus i Tranås, blev utlåtandet att jag hade ett riktigt fult L 5-syndrom, och läkare och personalen där var alldeles underbara.

Vis av erfarenhet gick jag till privatläkare när jag misstänkte att jag hade fått cancer. Jag var övertygad om att hade jag gått till vårdcentralen, så hade jag bara viftats bort. Det visade sig riktigt nog vara en cancer, en ordentlig sådan. Jag skickades ögonaböj till lasarettet och blev opererad, och sedan vidare till Linköping och var där i flera månader. Jag behandlades av läkare och personal som var helt gudomliga. Och trots att dom inte hade det minsta med varken diskbråcket, whiplashskadan eller min skadade höft att göra. så visste dom inte till sig för att ordna säng och stol så bekvämt som möjligt så att jag kunde ligga och sitta ordentligt. Det hade ingen brytt sig om förut.

För två år sedan fick jag två nya diskbråck. Fem gånger åkte jag ut och in vrålande av smärta. P g a två nya diskbråck satte det gamla igång igen, då det blev överbelastning på ryggen. Även whiplashskadan och höften jävlades mer än normalt, men trots detta rörde inte en enda läkare vid mig. Inte någon form av smärtstillande, och att få en röntgen var helt lönlöst. Dom lyssnade inte på det örat. Däremot ville dom vid sista besöket på lasarettet hämta en psykiater. I flera veckor hade jag inte kunnat sova mer än högst en kvart i stöten, och de senaste dygnen hade det inte ens blivit en kvart. Jag måste hela tiden ändra ställning p g a värken. Detta gjorde att när jag skulle prata fick jag inte fram orden utan bara sluddrade, och jag kunde inte heller strukturera upp mitt tal. Det blev bara ett saligt hopkok, och dom såg inte varför jag var så här. När då läkaren talade om att jag kunde få tala med en psykiater, hände någonting. Det var väl en blandning av förtvivlan och raseri. Plötsligt skrek jag alldeles tydligt och klart att det jäkla snorungen till läkare kunde dra åt helvete. Att han inte var mycket till läkare, när han kunde komma med ett sådant förslag. Jag fick åka hem igen utan ens värktabletter.

Dagen efter var det dags igen. Åkte ner till vårdcentralen för femtielfte gången. Nu hade all känsel på höger sida från midjan och helt ner i höger ben försvunnit. Fingrarna kändes som om dom var fem nummer större, och jag kunde inte greppa om saker. Hela jag var bara en enda stor värk.
Men nu äntligen föll poletten ner. En läkare såg mig i fem minuter och konstaterade ett sjuhelsikes diskbråck, och den belastningen hade gjort att det blev ytterligare försämring i nacke och höft. Han ordnade med en akutremiss till Oskarshamn till magnetröntgen, och där visade det sig att jag hade tre diskbråck. Nu fick jag recept på morfinsprutor tre gånger i dygnet. Jag fick en tid på ortopeden i Kalmar längre fram. Under tiden skulle jag ha mina morfinsprutor, men helt utan att informera mig bytte man över till en annan läkare, då den jag tidigare haft inte var min husläkare. Denna nya läkare fick för sig att jag inte behövde morfin, och tog helt sonika bort den utan att tala med tidigare behandlande läkare, personal, distriktssköterska eller mig. På morgonen fick jag en låsning och ville ha min spruta. Då fick jag besked att jag kunde ingen få, läkaren hade upphävt ordinationen. Då först fick jag veta att jag fått en ny läkare, och här satt jag och fick sitta i fem timmar fastlåst i en ställning och kunde inte röra mig. Först när sköterska och distriktssköterska hade fått tag på tidigare läkare och ortopeden i Kalmar, fick jag tillbaka ordinationen, och dom kom här och gav mig dubbel dos.

Så här kan det gå till, och jag skulle kunna dra upp hur mycket som helst.

Varför drar jag nu upp allt det här? Jag kommer gång på gång att dra fram sådant här i ljuset, så fort tillfälle bjuds. Jag har möjligheten att skriva och möjlighet att tala, och därför anser jag att det är min plikt att som vattendroppen som urholkar stenen envist droppa och droppa.
Det finns så många som sitter, som ingen har att föra deras talan, och själva kan dom inte ge ord till det dom skulle vilja ha sagt, och då borde alla vi som kan och har förmåga, åter och åter, ta upp sådana här saker. För utan ett evigt tjatande och ett ständigt återkommande läggs det hela i malpåse. Ingen vill se och ingen vill höra. Det är så enkelt att glömma. Man måste ju för allt i världen se positivt. Tråkigheter ska man helst blunda för, det är enklast så.

Usch vilken mardrömsupplevelse Bettson och Adri-anne.. Så fruktansvärt när man är så utlämnad som man är när man är sjuk och har ont!
Jag har precis varit inlagd på sjukhus ett par dagar för en mindre operation och blivit väl bemött hela tiden och fått smärtstillande vid behov. När jag ville hem frågade de istället om jag inte ville stanna en natt till eftersom jag råkat svimma under dagen och inte var riktigt stadig på benen. Tänk så olika det kan vara! Det måste ju förstås bero på hur organisationen funkar på de olika ställena. Det ska ju inte behöva vara så att man bara får rätt hjälp av en slump eller för att man står på sig extra mycket!!!

Jag är MYCKET orolig för framtiden...Blir så arg att jag skakar när jag läser era inlägg. Alla mina problem med sjuk/tandvård dyker upp i hjärnan igen.
Fick tänderna i överkäken utdragna, fick gå utan tänder i 5 år för mitt bidrag blev indraget på helt felaktiga grunder. Tog ett enormt arbete att få rätt, men jag kan fortfarande inte bita i något....fast jag fått protes.
En tandlös Warg, haha! Nej, så f-n heller!
Vi MÅSTE protestera! Men hur? Det hela avgörs ju tydligt och klart av slumpen, om man får bra eller dålig vård. Vem är skyldig? Bortsett från en mer filosofisk betraktelse över gott och ont och löner osv så måste det vara en POLITISK sak! Men vem ska man rösta på för att det ska bli bättre? Jag tycker det hela känns ganska hopplöst. Det verkar vara huggsexa om det här landets tillgångar och det gäller att roffa åt sig medans man kan....Fy Fan, rent ut sagt!
Vi som har tillgång till nätet och som kan skriva och visa vad vi tycker MÅSTE göra det. Annars tror "de" ju att det är fritt fram. Vad det här landet behöver är REVOLUTION! Men när jag säger det får jag alltid svaret: Vi är så få, det går inte, osv.
Visst, det är synd om vårdpersonal som sliter och har låg lön, det är inte de jag är arg på.(Även om det finns en o annan även där som inte vill/kan hjälpa. Vad gör man i det yrket isåfall?)
Någonting i systemet är fruktansvärt fel, jag undrar hur långt svenska folket ska låta sig drivas? Är det någon som kommer ihåg Ådalen-31? Ska det bli så igen?
Vad i h...e gör facken? Är det inte dags för en landsomfattande strejk eller nå´t? Vad annars har vi "små" att sätta emot? Grrrr. Arg Warg!

jaa man undrar vart det ska ta vägen
o man är orolig som bara den

det gäller att stå på sej i alla lägen då man har kontakt med sjukvården
för dom verkar gå på knäna

det finns inga pengar o det finns inga läkare o det finns snart ingenting av allt som en gång va så bra

sorgligt o föga hoppingivande

tänkte skriva ner min historia som en i mängden men orkar inte
har just lyckats att KANSKE få till en knäoperation lite fortare än nångång (svävande) nästa år genom att aktivt själv söka på nätet

så för oss som kan o orkar vara aktiva så finns det lösningar bara vi hittar rätt o det är inte lätt

förundrad över att i kommunikationens tidevarv det finns så lite kommunikation mellan de som skulle behöva kommunikation

en operations tid borde inte bero på om patienten själv söker sej till rätt ställe det borde ju finnas en samordning

men men pengarna verkar inte finnas
går dom månne till euavgifterna eller????

uppgiven men kämpar på

Efter att ha läst era inlägg, så måste jag säja så här, det är politikernas fel att det ser ut som det gör i sjukvården, och hos polisen mm.

Jo nu är det ju så här att vi har mycke läkare och övrig personal på våra sjukhus, och dom gör ett bra jobb! men dom arbetar med fel saker!
det finns inga läkar sekriterare kvar så då blir det så att läkaren sitter 50till60%av sin tid och skriver journaler som nästa läkare har svårt att tyda, så kan man lägga till tiden för att skriva recept, då förstår man att det blir inte mycke tid över till människorna som besöker olika vård inrättningar.

Det är ett resurs slöseri utan like, för man får ju inte glömma bort att det kostar samhället miljoner att utbilda en läkare.

Hela vårt samhälle håller på att gå ått skogen pga det här synsättet för det är lika så på våra polis stationer.


Så jag tycker att våra politiker ska ställas tillsvars över vad man har gjort när man har omorganiserat värksamheten i våra statliga värk och myndigheter.



ps som jag har sakt förut så har jag skrivsvårigheter men jag hoppas att ni förstår vad jag vill ha sakt.

Jag är faktiskt att vi har Ryhov här i Jönköping. Där har vi aldrig haft några problem att få komma in. Min sambo har en kronisk sjukdom, och får ibland attacker så han måste läggas in. Alla har varit underbara. Visst går saker väldigt långsamt när man är där, men det går.
Åkte en lördag eftermiddag in på akuten i somras för sjukdomen hade blossat upp. Vi fick vänta i lite över en timme innan vi fick prata med läkare om inläggning. Det tycker jag känns väldigt överkomligt.
Jag har även ringt till olika vårdcentraler i stan och fått hjälp med detsamma. Jag skattar mig nog väldigt lycklig att jag bor där jag gör.
Alla borde ha rätt till vård!
Jag vet andra fall i Dalarna till exempel där man verkligen fått tjata för att få något gjort i huvudtaget. De har blivit nekade vård, inte förrän de blev mycket sämre (nästan på väg att dö) kom liten hjälp med mycket tjat. Det är riktigt fördjävligt.

Man blir faktiskt rikigt rädd hur framtiden inom vården ska sluta, när man hör om alla nedskärningar och att det inte finns pengar.
Var f*n tar alla våra skattepengar vägen egentligen??? De verkar ju inte gå någonstans eftersom ingen har råd med nåt.

Hej på er allihopa!

Jag har idag suttit och läst denna tråd och viss blir man helt kollrig när man hör hur det går till.

Jag jobbar själv i vården men nuförtiden i psykiatrin. Jag tröttnade på somatikens stress och sparhets. Jag slet som ett djur och det var ändå aldrig bra. Nu känns den biten bättre. Jag känner mig faktiskt uppskattad även om vissa delar av organisationen fungerar rent ut sagt uselt.

Häromdagen hörde jag på radion att det åter ska varslas personal i vården... Orden vi har inte råd klingar högre än allt annat. Jag hoppas att alla vidriga våldsdåd som psykiskt sjuka patienter utfört gör att vi inom psykiatrin slipper vara med i den svengen. Men vi har också platsbrist och jag tror att det är mycket det som gör problemen. För psykiskt sjuka som länge har tiggt och bett om hjälp kan en dom enligt lagen om sluten psykiatrisk vård bli en biljett till att få det som de så väl vet att de behöver.

Jag vet inte vilken väg man ska gå för att förändra dessa problem att det behövs göras något är sant.

Ha en trevlig helg på er allihopa!

Läste någonstans de att senaste årens skattesänkningar motsvarar dubbla summan av samtliga landstings underskott.

Har någon frågat oss om vi ville ha skattesänkningar eller sjukvård???

Fy, vad mycket hemskheter ni berättat om. Man kan inte annat än bli rädd och förbannad.
Den svenska välfärden. Är det någon som minns den?
Det satsas på helt fel saker och jag undrar om vi har en enda politiker, oavsett partitillhörighet, som har någon känsla för oss små människor. Så fort de får en chans ser de till sitt eget och glömmer ideologierna. Dem går det ingen nöd på. De har råd att sätta undan av sina superlöner så de står sig livet ut. Kan man bara betala för sig så............

Nej, jag måste nästan hålla med revolutionären. Det är högt på tiden att göra våra röster hörda igen.

Jo Vargen!
Vi behöver en landsomfattande revolution.
Men kruxet är att få folk att stå enade.
På slutet av artonhundratalet, början av nittonhundratalet, kunde en far med elva barn i en statarlänga som ägdes av storbonden, gå ut i strejk.
Han visste att han riskerade hem och arbete.
I dag har dom flesta ett eller två barn, och många inget. Men hur stor är strejkviljan idag? Nu menar jag en landsomfattande strejk.En storstrejk som sätter hela Sverige i gungning och ger eko långt utan för Sveriges gränser.
Att en tio, tjugotusen strejkar skakar inte om så det känns för maktmissbrukarna.
Eftersom vi är nästan nio miljoner i Sverige skulle det gå att få ut minst fyra miljoner i en landsomfattande protest. Då har jag beräknat bort riktigt gamla, riktigt sjuka och småbarn.
Hur länge skulle Sverige stå pall för en strejk där tre miljoner inte gick till arbetet? Tänk vilken skräck det skulle sätta i makthavarna. Och jag är rädd att snart så försvinner strejkrätten och vi kommer inte att ha några medel att tillgå för att ändra på vår situation.
Vi kommer aldrig att få en ändring bara med att gå omkring och gnälla.
Det är ju det politikerna vet. Vi kan inte hålla ihop, viljan att försaka sin egen trygghet för stunden är inte stark nog, därför kan dom göra som dom själv vill. Något verkligt hot finns inte.
Och inte är det på grund av brist på pengaratt det ser ut som det gör. Det är en vedertagen lögn som vi sväljer med hull och hår. Det är ingen brist, det har aldrig funnits så mycket pengar som nu. Felet är fördelningen.
Vad är det man anser vara viktigt.
Ett litet exempel.
Stockholm har haft den ena nedläggningen efter den andra inom den sociala omsorgen.
Men nu skall man intill Globen bygga ett nytt stadion till ett pris på två miljarder, vilket naturligtvis blir det dubbla i slutändan, men det kommer att tigas ihjäl så länge som möjligt.
När man då frågar sig hur man har råd till detta, när det ser ut som det gör
blir svaret " men detta är olika poster, vi tar inte något från den sociala budgeten"
Tänk om man skulle handla så i hemmet. När jag gör upp budgeten gör jag en pott för mat och hushåll, en för läkare, tandläkare och mediciner och så vill jag ju ha den där flotta uppvärmda svimmingpoolen och en tjusig BMW som jag kan glänsa med. Men min budget tillåter inte denna utgift.
Då tar jag pengar från det som skall gå till räntor och amortering på huset. till barnen säger jag när dom blir dåliga och behöver gå till läkare, köpa medicin, gå till tandläkare, ha nya skor osv. "Tyvärr det går inte, bilen och poolen kostar så mycket så ni måste flytta ut i Friggeboden, för jag måste hyra ut era rum för att få det att gå ihop och tandläkare medisin osv har jag inte råd med och veckopengen måste jag minska och det som blir kvar får ni själva betala läkare , mediciner och tandläkare med.
Så här är det man hushållar med våra skattepengar.
Vi kan inte längre gå omkring och gnälla och klaga om vi inte är villiga och göra något och då menar jag något radikalt.
Snart har politikerna trollat bort alla möjligheter för oss att påverka vår situation och då sitter vi där.
PS.
Jag hade inte alls tänkt skriva några långa inlägg mera, men när vi kommer in på hur vården fungerar kan jag inte tiga. Det går bara inte.
Har i mycket över tjugo år haft många, många olika kontakter med drabbade människor. Har talat med och skrivit med människor som har kunnat lägga fram det ena beviset efter det andra på hur illa dom har behandlats, men det har inte gått att få rätt någonstans.
Människor har skrivits ut från sjukhus, trots anhörigas förtvivlade bön om att dom måste få vara kvar, då dom inte var friska nog att skrivas ut, men icke. Den ena dog tre, fyra timmar efter att han kom hem, en annan ett dygn senare. Jag har talat med människor som helt bevisligen har felbehandlats inom vården, men får inte rätt någonstans för att få ersättning för alla besvär som detta har medfört.
Ni skulle se alla mina pärmar och alla brev jag har som folk har skrivit till mig och dom filmer jag har spelat in. Inget får mig att ändra uppfattningen att detta är en medveten politik som har pågått i många, många år i smyg, men som nu kryper fram mer och mer och detta är nog bara toppen på isberget. Men när vi har konstanterat detta, är det försent att gå tillbaka till den välfärd vi en gång hade. Vi har sålt vår välfärd för trettio silverpenningar och att senare bygga upp den igen skulle bli alltför dyrt. Den som inte har en hygglig privatförsäkring har inget att hämta inom vården när han blir sjuk. Och tänk på att om man inte är näst intill kärnfrisk, eller under sextiofem, får man inte teckna några försäkringar, i så fall blir dom så höga att en vanlig människa inte har råd.
Vill vi ha det så här? Men vad skall vi då göra åt det???
Sluta att tycka i det tysta. Tyck högt.

bra Adri-anne
men frågan är VEM???
ska ta över då
vilken ny politiker ska vi lita på
FINNS det någon sådan
som inte som de som redan finns
kommer att fortsätta att sko sej själva
o fördela om potterna så att
precis som du säger
det ligger mer pengar i lyxpotten än i den sociala
o mer pengar i potten för deras egna lönehöjningar
än i sjukvårdspotten
finns det nån som kan ta över så strejkar jag
gärna för förändring

samtidigt så har vi ju det oförskämt bra i sverige om
vi jämför med stora vida världen
MEN de behöver inte betyda att vi ska försämra oss till
jämnlikhet,det borde gå att lösa
SUUUUCK jag är inte alltför optimistisk när det
gäller politiker iallafall

Du kan anmäla den SSK som inte gav dig någon tid hos doktirn till HSAN (hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd), då hon faktiskt gjorde en felaktig bedömning.
Dessutom skriver man inte ut en patient som inte är afebril. Det är också under all kritik.

Om du vill ha kött på benen, gå till biblan och låna Författningshandboken för hälso- och sjukvård, och läs i HSL och YL om vad hälso- och sjukvårdspersonal får och inte får göra.

/SSK-student Karin

Hej Adri-Anne och Bettson,

här finns en till som har blivit "misshandlat" av vårdsverige.

Ingen kan föreställa sig hur det är att bli sjuk om man inte har upplevt det själv.

Västra Götaland är nog en av dom värsta ( bland alla värstingar).
Jag har många gånger sagt att folk måste gå ut på gatan och protestera, och hur dåligt jag än mår så skulle jag ta min rullator och sätta mig på torget jag med. En landsomfattande demonstration av alla sjuka och anhöriga skulle nog vara bra.
Jag kunde skriva en tjock bok om hur det är att vara sjuk i Sverige, hur illa man blir behandlat.

Men vem av alla sjuka orkar att organisera något i den stilen? Vi har ju tillräckligt med problem att klara vardagen och det vet dom styrande.

Upp till uppror, någon gång får det vara nog.

Elisabeth

nsd

kolla in den här artikeln, då! Klicka på "konsultens arvode på 212 000 i mån. får ssk att gå i taket"
Det var på de lokala nyheterna i går kväll också. Usch!

Bettson och Ann - jag lider med er! Och vi måste lära oss att bli fly förbaskade! Nu har de höjt landstingsskatten i Sthlm. Samtidigt administrerar man bort pengarna istället för att vårda folk. Även jag har fått lära mig hur det fungerar under sommaren som gick! Vilket slutade med att jag skrev till sjukhusdirektören och berättade vad jag tyckte om dem. Och fick otroligt nog både ett ursäktande brev och poliklinikavgiften tillbaka! Men hur många orkar protestera? Och blir det något bättre i framtiden?

Samtidigt som jag gick hemma, sjukskriven i nästan ett halvår hörde jag på radio hur en utredning kom fram till att många långtidssjukskrivningar beror på onda ryggar (jaa, det tar lite tid att läka dem), och att en annan utredning kommit fram till att det är långtidssjukskrivna som konsumerar mest läkemedel (kan det bero på att vi har ont, månne?). Måste de lägga skattepengar på att utreda självklarheter?

Samtidigt jagas man av försäkringskassan som vill rehabilitera en. Kruxet är att man får tillbringa månader hemma i väntan på vård! Och innan man får den vården, är man lite svår att rehabilitera.

Det har varit en intressant sommar på det sättet att man har fått en inblick i hur det fungerar. Vi borde göra revolution i det här landet och vägra betala skatt över huvudtaget tills de lär sig använda pengarna på rätt sätt.

Tack för tipset Karin!

Jag har undrat och funderat vad som har gått fel i vårt landsting.

Det skulle vara intressant att veta hur det är angående dessa aspekter i andra landsting och få veta om vården fungerar bra eller dåligt där. På någont vis måste man väl hjälpa landstingsgubbarna att analysera orsakerna om de inte förstår själva vad som är fel.

Det är precis som Anderson sa läkarna gör andra saker än att ägna sig åt patienterna. Läkarsekreterare är en utdöende släkte även hos oss.
Datoriseringen är visserligen bra och skall underlätta med det finns gott om läkare som sitter med pekfingervalsen och skriver i stället för att vårda patienter. Det är viss skillnad i lön så det borde vara en bra besparing att de som är utbildade på att skriva och gör det både fortare , bättre och billigare än läkaren får göra det.

Det andra saken som slår mig är den besparingsiver som är på undersökningar leder till flera läkarbesök.

En bekant till mig fick ont i benen och trodde det var åderbråck.
På hans vårdcentral måste man först komma till distriktssköterskan för att bedöma om man skall få en läkartid. Min bekant är förståndhandikappad och hade sin kontaktperson med sig på det besöket. Han fick avslag på läkartiden. Så tvingar vi i hans om givning fram en läkartid. Läkaren remitterar till stora sjukhuset för bedömning. Det läkarbesökets enda syfte var att bedöma om patienten skulle få genomgå ett ulrtaljud. Någon räkne-nisse i organisatinen har nämligen lyckats få igenom ett beslut att "dyra undersökningar skall beslutas endast av läkare högre upp i organisationen.
Ultraljudet genomförs. Sedan ett nytt läkarbesök där svaret från ultraljudet skall bedämas av läkaren och beslutat om eventuell operation.

Alltså ett distriktssköterskebesök.
Tre läkarbesök
Ett ultraljud
en operation.

Om man tar bort Räkne-Nissens påbud och låter läkaren bestämma själv så skulle det kunna se ut så här.
Ett läkarbesök på vårdcentralen. Denne beslutar om ev ulrtaljud.
Ultraljud. Det är väl en röntgenläkare som skriver ut ett omdöme av ultraljudsundersökningen. Denne bedömer var svaret skall skickas.
Operation behövs ej. Svaret tillbaka till vårdcentralen.
Operation behövs. Remiss till operation skickas till kirurgen med kopia till vårdcentralen.

Med sådan rutin så har man plötsligt två läkartider lediga. som kan användas till köande patienter som behöver vård.

Jag har hört någonstans att läkare i öppenvården förr behandlade 13 patenter per dag. Idag klarar de av 8.

Det innebär att patienter går och väntar på vård. Systemet fylls hela tiden på och håller på att kollapsa för att man genom ett överdrivet antal läkarbesök inte får patienter färdigvårdade.

Det innebär också att antalet långtidssjukskrivna ökar och kostar pengar iställer för att bidra till våra gemensamma finanser. Jag tror att besparingar kan göras med så stora belopp att det inte gör något om det skulle bli någon undersäkning "i onödan". Något felbeslut måste kunna tolereras och det skulle bli pengar över i alla fall.

Jag kan inte förstå varför man skulle inkompetensförklara en läkare i hans yrkesutövning.

Funderande och lite mindre arg
Bettson.

Fast jag är fortfarande så arg så att omgivningen gör klokt i att vara lite snäll. Man vet aldrig hur vulkaner uppför sig.

Det hjälper inte ett dyft vad som står i lagtexten om ingen är skyldig att efterleva den.
Och det är ju vad som händer idag. Ingen behöver följa lagarna.
Ett exempel.
LSS är en rättighetslag och det som läkare har tillskrivit att en patient behöver har kommunen och landsting skyldighet att se till att patienten får.
Men nu har man kommit på en smart grej. Lova patienten att " javisst skall du få ledsagare och hemhjälp, det har du rätt att kräva." Sedan ger dom fasiken i att ordna den saken eller så fungerar det så bedrövligt att man är tvungen anlita andra. Det hjälper inte att anmäla det hela. Kommunerna betalar hellre böterna än att åtgärda missförhållandet, det blir billigare för dom, eftersom att böterna är så låga.
För två år sedan blev jag ordentligt sjuk. Blev lovad personlig assistans och ledsagare. Har fortfarande inget av delarna.
Jag fick två i början, men för att hålla nere kostnaderna tar kommunerna folk direkt från gatan, dom kan inte ställa några krav.
Nu skall tydligt och klart sägas att det finns många, många alldeles underbara och duktiga människor som arbetar inom hemtjänsten och personlig assistans. Har en granne som jag inget annat skulle vilja att ha som hjälp, men hon är fast hos andra.
Jag fick först en, hon var mycket snäll och rar och ville inget annat än att vara tilllags. Men hon var totalt beroende av att någon gick vid sidan och ledde henne i arbetet. När jag klagade fick jag en annan och då kröp det fram att den som jag hade beviljats som personlig assistans hade ett funktionshinder, hon hade ADHD, Damp. Inte konstigt att inget fungerade.
Så kom nästa. Hon tog disktrasan och torkade på väggen kring toalettstolen. När hon skulle steka lök skalade hon fyra stora lökar, lade allt i en hög på stekpannan och kokte dom i smör. Skjortor, örngott, en duk och en blus blev brunsvedda osv, osv i det oändliga. Hör till saken att människan var över femtio år. När jag ringde till det som hon påstod varit hennes tidigare arbetsplatser, visade det sig att hon hade aldrig arbetat där. För allt detta fick jag betala fyratusen till kommunen. Under tiden jag hade haft " hjälp här " fick vår son, min man och granne och väninna
komma och hjälpa till, inget fungerade.
Blev för fyra år sedan lovad ledsagareassistans, har fortfarande inte fått någon.
Men jag har det ju ändå ganska skapligt, som både har barn, man,väninna och granne. Tänk om jag inte hade någon av delarna?
Och det är just detta helvete jag vill att folk skall få ögonen upp för.
När någon har legat död i sin lägenhet i flera månader är det så dags att ta till krokodiltårarna.
Vakna och se verkligheten och inte vad som står i lagparagrafer och det som politikarna svamlar om. Det har inget med verkligheten att göra.

Jag blir både förtvivlad arg och ledsen över folks aningslöshet.
Det finns så otroligt mycket information, men ändå vet man så lite. Men gissa om folk vet allt om Farmenstina och Nakenjanne. Hur kommer det sig?

Du har så rätt Ann!

Dessbättre finns det kommuner som sköter sig bättre. Härom året vurpade mamma 81 då några dagar innan jag skulle resa till Strasbourgh på tjänsteresa. Bruten arm, rullator... jag ville inte åka! Men mamma är kaxig och skulle klara sig själv. Jag ringde hemtjänsten i hennes kommun och förklarade läget. Dagen efter var hemtjänsten där med frukost och hjälp. Och dagen efter det, när jag skulle resa, visste jag att hon hade hjälp morgon och kväll och med maten de dagar jag var borta. Det fungerade underbart!

När jag kom hem ringde jag hemtjänsten och tackade för en enastående hjälp. Konsulenten som svarade fick tårfylld röst och sa: "Oj, vad glada vi blir! Annars klagar folk bara."

När jag själv gick hemma och "skrek" av ryggsmärtor i somras och försäkringskassan frågade: "Hur klarar du dig?" så sa jag att min väninna hjälpte mig att handla, gå ut med soporna, tvätat och bädda min säng. Och att jag absolut inte kunde be henne om mer än det. Men att jag gärna skulle vilja ha hjälp med att städa. Och att jag gärna betalade för det. Gissa vad hon svarade? "Kan du inte sätta upp en lapp på ICA, då?" varmed jag svarade: "Skulle DU släppa in vem som helst i lägenheten om du är handikappad och inte kan försvara dig?" Hur dum får man vara?

Men det är ju det som så ofta händer, när man har hemtjänst.
Vet en kvinna som hade elva olika personer hemma hos sig på bara två veckor.
Elva olika som hon inte visste ett dugg om, skulle gå i hennes skåp.
Om tio var ärliga men den elfte inte var det, hur skulle hon veta vem som hade stulit klockan från henne. Hur skulle det kännas för dom som var ärliga att känna sig misstänkta?
Att kommunerna inte längre kräver några rekommendationer, eller tidigare anställningsbevis när dom anställer personal, gör att människor som inte får arbete någon annanstans ser dessa arbeten som sista utvägen. Människor som inte ens är förmögna att ta hand om sig själva, skall nu ansvara för andra. Hur galet får det bliJag har redan sagt att det finns unnantag, att det finns många som är underbara vårdare, men tyvärr alltför få.

Fastän vi vet att det inte alls fungerar särskilt bra med stöd och service
överallt så kan det vara bra att veta vad lagen säger.
Här kan du läsa mer

Håller med till fullo.
Dotter... gymnasiestuderande... fick för några år sedan jobb som semestervikarie i Hemtjänsten.
Hon fick på sin första arbetsdag ett antal adresser skrivna på ett papper, nyckelknippa och .... Inget mer!!!!!!

Behöver jag säga att hon inte blev kvar där så många dagar.
Utan någon som helst handledning, fast hon bad om det, kände hon att detta inte var rätt mot varken henne själv eller vårdtagarna.

Har läst detta till förbannelse och varje gång blir jag så fly förbannad så min kärlkramp hotar att sätta igång.
Vad hjälper det med kilometervis långa föreskrifter om laglig rätt, när inget betyder något? När man totalt kan strunta i dom lagarna.

Vilka politiker som skulle ta över är nog en mycket svår fråga. Kanske skulle jag känna en smula hopp när den som ville ta över som första åtgärd raserade alla fallskärmar, bonuslöner, olika andra privata förmåner, plus att denne sänkte lönerna till en vettig nivå.
Kanske skulle jag då kunna börja hoppas igen.
Men det tjyv- och rackarspel som politikerna och toppchefer håller på med idag, har jag bara förakt för.
Vilken vård och omsorg skulle vi inte få för trettiomiljoner om dagen, om det inte var för att dom går någon annanstans.

Jag gick också i taket
Tur att hjärtat höll för all vrede och maktlöshet jag kände.
Hur många vårdbiträden eller ssk fick man väl inte för denna summa.
Det är ju de som tar hand om och vårdar sjuka.

De sk.höjdarna har tappat all verklighetsförankring. I deras huvuden snurrar bara en massa siffror.

Den politikern finns inte.... tyvärr!
De har alla blivit mer eller mindre fartblinda och tänker alltmer
på den egna plånboken och fina bjudresor och andra bonus

Jag har precis motsatt erfarenhet.
När min mor (numera borta)1994 skadade sig svårt blev bemötandet och behandlingen i sjukvården en chock.

När jag själv numera är beroende av sjukvården får jag det bästa tänkbara mottagandet och all hjälp jag behöver och har rätt till att få.

Önskar att alla skulle få bli bemötta och behandlade som mina kamrater och jag under våra veckor på Dagrehab på vårt sjukhus.
Fantastisk personal ... alla kategorier

Jag håller i stort med dig i allt, Adri-Anne. T.ex: "detta är en medveten politik som har pågått i många, många år i smyg, men som nu kryper fram mer och mer och detta är nog bara toppen på isberget."

Det var väl socialdemokraterna och andra inom vad som kallades vänstern, som byggde upp den välfärd och trygghet som fanns under ett antal decennier under 1900-talet, men efter att de mördat Olof Palme framstår socialdemokraterna likt "ulvar i fårakläder". De kallar sig socialdemokrater men river systematiskt ner allt vad som tidigare byggts upp.

Socialdemokrater? Jag trodde det hette moderatdemokrater numera...

Mellandottern hade ett favvoparti som liten...
SOCIALMODEKRATER ! :l
Dem skulle hon rösta på när hon blev stor.

Den är inte dålig! Men eftersom sossarna skippat den sociala biten av sitt partiprogram så kan det inte bli så. "Social" måste bort. Och egentligen är det alldeles för allvarligt att skämta om. Det är rena förräderiet! Såg i tidningen idag att högerblocket ligger i majoritet just nu. Det värsta är, att jag tror inte det blir ett dugg bättre med ett regeringsskifte.

Det tror inte jag heller.... Sorgligt nog!

Hörde av en politiker som verkade insatt i sjukvårdens problem att det t.o.m. är ännu värre.Läkarna hinner med i medeltal 2,5 pat. per dag.
Vissa läkare har såna uppgörelser med landstinget att de ska hinna med ett visst antal pat. per år. De kan vara klara med det på ganska kort tid och då blir det att sätta in extra läkare resten av tiden. Det kostar pengar.
In med läkarsekreterare igen och låt läkarna jobba med sitt .
Inte att undra på att vi har långa sjukskrivningstider här . Man kommer ju aldrig fram till hjälpen. Väntan på allt......läkarbesök...remisser... röntgen...åter till husläkaren... väntan på ev. operation i flera år.
Finns det ingen insatt person i detta forum som kan bekräfta eller dementera hur det ligger till.

Det är helt skrämmande allt detta som skrivits av er som råkat illa ut.
Kan inte nog beklaga hur fruktansvärt illa ni har behandlats.
Är detta det sk. Välfärdssverige?
Jag blir samtidigt "glad" över att se att det är så många som har samma frustration över detta maktmissbruk som jag har.
Eftersom jag också tillhör skaran av tärande (långtidssjukskrivna) har jag kunnat lyssna på alla rapporter om indragningar.... höga kostnader inom vård skola och omsorg. Direktörer som skor sig på de små.
Ibland vill man bara gråta över hur illa det är ställt.

Jag tror iallafall att det skulle bli bättre med en vänsterregering!

Vad skall till för att folk skall enas?

Vad skall till för att folk skall inse vidden i det som nu sker?

Vad skall till för att folk agerar innan det är för sent?

Vad skall till för att ändra till det bättre?

Vad skall till för att vi skall få igenom en förbättring?

Vad skall till för att få folk mera intresserade av vår allas framtid,
än Farmen-Stinor, Naken-Jannar och Robbinson-snobbar?

Varför måste vi till varje pris hela tiden roas och underhållas?

Varför är allvaret så farligt?

Helt allvarligt så tror jag att vi alla är sååå mycket mera intresserade av allas vår framtid än vi är av Farmenstinor m.fl
Men... för att orka fortsätta vår vandring måste vi också få koppla av och glömma vardagens bekymmer.

För mig är allvaret inte alls farligt. Den vandrar jag med dagligdags.
Men för den skull väljer jag inte bort underhållning.
Vad vore livet utan sång och skratt?
Bortom mörkret finns alltid ett ljus!

Och?? Vi har - och har haft - en vänsterregering hur många år som helst.
Och (s) lägger ner vårdcentral efter vårdcentral. Äldreomsorg, skolor.
Vart går alla skattepengarna?
Världens högsta skatter - och sämsta välfärd.

Är det regeringen som lägger ned vårdcentral efter vårdcentral?
Ytterst intressant.
Det kommunala ansvaret har inte regeringen. Skolorna t ex är numera en kommunal angelägenhet.
Ansvar för vård och äldreomsorg har de lokala landstingen.
Nu kan de förstås råka vara "vänster", men då beror det på att den lokala befolkningen med övervägande "vänstersympatier" råkar ha röstat fram dem. Mycket kan man kanske skylla regeringen för, men ändå inte lokala nedläggningar av vårdcentraler...?

Vem har sagt att vi skall välja bort skratt och glädje?
Sjunga och skratta är livsviktigt. Annars dör man , i alla fall själsligt.
Men varför är förnedringen av andra människor roligt?
Varför allt detta sjuka tävlande, där alltid några kommer i underläge.
Tittade i början på Robinson, vad gjorde och gör dom med människorna där? Man betalar miljoner för att göra TV program som tar fram det sämsta hos människorna.
Till exempel nu är det dom tjocka som är dagens paria. Och alla sjunger i samma kör. Tjocka är tjocka därför att dom har dålig karaktär, är hållningslösa och största delen av fettet sitter mellan öronen.
Till och med Stefan Rössner går ut och säger att tjocka har en bristande förståndskapacitet som gör att dom förstår inte orsak och verkan mellan intag och förbrukning.
Och eftersom han är "SPECIALIST!!!!" så är hans ord lag.
Idag är det fullt legalt att kränka, förnedra, skymfa tjocka alldeles öppet.
Och nu har det gått så långt att det har blivit TV underhållning.
Hur långt ned får vi sjunka???


Om vi skall få en förändring i samhället måste vi ändra vår människosyn.
I dag är det pengar, råhet, utseende, ålder och kändisskap den enda sanna styrka och det enda som räknas.
Vart finns den verkliga gemenskapen, den som inte dömer
människorna efter dessa kriterier?

En känd sångare sade en gång.
Folk går inte ut för att roa sig, dom går ut för att bli roade.
Och artisten är den som avgör vad som är gångbart. Skrattar grannen åt plattityderna gör man det själv också, man vill ju inte sticka ut och vara annorlunda.


Vi har ju nyligen haft en faddergala.

Om inte vinsterna med den flådiga bilen, resorna osv, osv hade varit, om inte företagens givarnamn hade kommit som en textremsa på skärmen, så att alla kunde se, hur mycket pengar har det då kommit in?
Så vad är det som är drivkraften? Kärleken och omtanken om barnen eller möjligheten att få synas och vinna en stor vinst?

Röd majoritet verkar i 17 landsting.

http://www.lf.se/overgripande/landstingskarta.htm