Nu hänger jag inte med.
Vad har detta med politiskt färg att göra? Det är ju till syvende och sist människan som bestämmer . Jag tror inte ett ögonblick på att ett regeringsbyte ändrar något, om inte människorna får en annan människosyn.

När allt detta galenskaperi startade -slutade jag arbeta som sjuksköterska -
När gamla döende patienter -sk.medicinsk färdigbehandlade skulle skickas hem till servicehuset-fast man klart kunde bedöma att det rörde sig om endast timmar kvar i livet, nyopererade fick gå direkt från uppvaket och hem med feber och spypåse i handen ,-jo att skriva ut patienter med feber är inte alls ovanligt ....
När klinikerna skulle börja -ta betalt-av varandra med endast en stor mängd dyrt pappersarbete som följd

Tänkte att detta vill jag inte delta i och hoppades att kunna påverka i alla fall via de elever som jag sedan hade som vårdlärare.
Det tråkiga är bara att det nu verkar vara sju resor värre -samt att de personer som börjar i vården inte orkar stanna kvar ,arbetsmiljön är inte bra vare sig psykiskt eller fysiskt .
Min undran är då
När jag började var vi en sjuksköt och 3 bitr + 1 uska på 27 patienter
07 00-13 - därefterkom kvälls personal
avd hade städerska
labb kom och tog många av blodproverna
Det fanns som jag upplevde det i alla fall TID.

När patienter skickas hem för tidigt -kommer de tillbaka -med komplikationer , och i sämre skick
Detta måste ju rimligtvis kosta mer ..
suck
välj en dag så går jag med plakat här uppe -såhär kan vi inte ha det i alla fall

Att sjukvården haltar är väl alla överens om
men vad vi kan göra för att få en förändring till stånd
det har inte jag något svar på.

Att gå ut med plakat och demonstrera kan också jag ställa upp på
men jag är inte säker på att det ger någon effekt.

Sjukvården dirigeras av politiker som saknar kunskap som krävs.
Kanske är det dags att skrota Landstingen?

Där sa du något. Skrota landstingen.
Jag går också med plakat , men då skall det vara en demonstration som ger resultat, inte en piss i Mississippi.

Perssons regering borde kallas socialmoderater.
Den är ingen vänsterregering.

Instämmer Posse! Vi som vill ha en vänsterregering, hur får vi det?? Jag demonstrerar gärna, men då för något bra. Att bara demonstrera mot det dåliga leder ingen vart.

Alltså, hur ser alternativet ut.
1. Vi vill ha sjukvård, skolor, äldre- och handikappomsorg m m.
2. Vi anser att politikerna ska ta ansvaret för att organisera detta.
3. Vi vill att miljonrullningen i vissa herrklubbar ska styras till våra gemensamma behov.

Har jag uppfattat diskussionen rätt??

"Att gå ut med plakat och demonstrera kan också jag ställa upp på
men jag är inte säker på att det ger någon effekt".

Många människor känner idag en stor frustrering över den katastrofala ekonomiska bankrutten av den svenska välfärden. För de odla-vänner som vill göra något konkret för att åstadkomma förändringar inom detta för alla medborgare viktiga område rekommenderar jag att kontakta :
Olle Ljungbäck som intresserat sig för dessa välfärdsfrågor och som har ambitionen att starta ett nytt parti.



Olle Ljungbäck som skriver i sitt upprop:
Nu måste vi göra gemensam sak och rädda demokratin, rättssamhället och välfärden.
Dagligen upplever vi hur välfärden raseras. De som drabbas är barn, ungdomar, pensionärer, arbetslösa och löntagare med små inkomster. Det finns idag inget politiskt parti som värnar dessa grupper. Efter EU-anslutningen strömmar pengar ut ur Sverige, vilka borde användas för skola, vård och omsorg. Vi måste liksom vid EMU-omröstningen visa att folket vet bäst.
Det är inte svårare idag än för tjugo år sedan att skaffa resurser till sjukvård , skola och omsorg, om viljan finns. Det är en fråga om omfördelning. Det gäller att prioritera utifrån folkets behov och inte från etablissemangets, politikernas och de välnärdas uppfattning. Om viljan och ideologin funnes skulle vi inte ha någon välfärdskris idag. De sju riksdagspartierna har stelnat i sitt tänkande och har inte längre folkets bästa för ögonen. De offrar gärna Sverige för det "heliga" EU-projektet.
Du som tror att vi genom att sluta oss samman kan forma det nya goda samhället är välkommen att höra av dig till mig.
Olle Ljungbäck Hanåsenvägen 110 80591 Gävle Tel: 026-37124 [QUOTE]

har han ingen hemsida måntro

Och ändå har vi världens högsta skatter. Hur hänger det ihop?

Då har jag nog den bakvända historien... (Detta hände en lördag eftermiddag...)

I somras så började jag att hoppa fallskärm, efter ett super lyckat
tamdemhopp i mitten av maj. Under kursen så är en del av utbildningen att få känna på fartvinden ifrån flygplanet, eftersom detta påverkar vindhastigheten när man väl uppe på höjd hoppa av "kärran"... det är två kilar innan mig som klättrar ut (detta är fortfarande på marken...) och när den första hänger där ute så tycker min kursledare att "när ni ändå står där ute och ser så klara ut så kan ni ju lika gärna hoppa ner på marken (1-1½m ner...)!" killarna innan mig hoppar av - inget händer mer än att de får en och annan gräsfläck. När jag klättrar ut och hoppar av så, om jag halkar eller vrider knät - det vet jag inte, minns ej!?!, men jag låg på marken och kved. En annan hoppare kommer fram (han var "kotknäckare") och klämmer och känner på benet och konstaterar att det inte fattas något och att det inte känns brutet, själv så gjorde det mer ont att trycka på ett blåmärke jag hade på det andra benet än det gjorde att klämma på mitt svullna knä. Piloten och min kursledare bär in mig till klubbens veranda för att lite bättre kolla vad det var som hade hänt. De hittar ett förband och kommer i samma stund på "att man ska ju ha is på svullnader..." - den enda isen de kunde hitta var två pigelinglassar ifrån kiosken...
Sittandes med benet upp på stol med ett groft svullet knä inlindat i bandage med piggelinglasspapper stickandes ut lite var stans så märker jag att det är väldigt mycket bin här... tittar ner och ser...under mig finns det en bikupa... Som tur var så hade en annan hoppare lite tidiagre ramlat ut ur sin pick-up och stukat till ena foten och gjort illa minisker och ledband - så han hade kvar sina kryckor på klubben vilka jag hoppade omkring med. På söndag eftermidag/kväll när vi ska åka hem börjar knät att göra mer ont än det gjort innan (jag hade iof bara sovit 2-3timmar under natten) och synfältet blev växelvis, av den ca. 1timme långa bilfärden hem, mindre. Bestämer vi oss för att åka in till akuten iaf. - vi hade pratat med en del på klubben bla. en kirurg och en sjuksköterska som sa att troligtvis så kommer ni att få åka in, vänta i 3-4 timmar få träffa en ortoped som kommer att klämma och känna på samma sätt som "kotknäckaren" gjort, skicka oss upp till röntgen och ge oss två alvedon och skicka hem oss - det var det scinariot som vi hade förväntat oss. Väl inne så fick vi vänta i hela 3 min innan vi blev invisade i ett litet undersökningsrum, fick vänta där i 10 min innan en ortoped kom och *precis som väntat* klämde och kände precis som "kotknäckaren" gjort. Skickad oss upp till röntgen...väl tillbaka på akuten så tog det nästan 45 min innan han kom tillbaka med beskedet att jag hade brytit det grövre benet (Tibia) precis under knäleden och var inplanerad för akutoperation på tisdagen eller onsdagen (detta var söndag kväll...). Fick nål i handen och gipsskena för att inte komplikera ingreppet. Kommer upp på ortopedavd. 23:30 och får då en morfinspruta och lite att äta av en nattsyrra...
Här kommer jag in i tron på att jag har bara stukat mig - så fel man kan ha! Blev sjukskriven i 63 dagar. 2 skruvar och nio hål blev resultatet av mitt försök att ta reda på varför fåglarna sjunger... så detta bevisar nog bara att när man väl finns inne i systemet så får man den hjälp man ska ha - även om man kanske inte alltid hade förväntat sig den. Det svår är nog kanske att komma in...

Slutet gott!
Ja, ungefär så kan också jag summera mina erfarenheter trots att jag ju inte vare sig hoppat fallskärm eller brutit några ben (tack o lov)
När vi väl kommit in i maskineriet så finns där så otroliga resurser...
både mänskliga och tekniska.

Men... jag undrar ändå... Varför är inte all dena professionalitet alla tillmötes så fort man är i behov av vårdapparaten?

Hur mår du idag? Har benet läkt som det skall?

Håller nog med dig. Det svåra är att komma in.

På akuten i vårt landsting så är du inte "inne i systemet" och kommit till vården förän du träffat en läkare. Metoden med att uppfostra patienterna till att inte komma till akuten i onödan har pågått från och till i många år.

När min yngsta son var fyra år ramlade han och slog tänderna genom läppen. Det var blod överallt. Badrummet,hallen , köket. En bit av läppen stod rakt ut. Jag var ensam hemma och tryckte en handuk mot läppen packade in sonen och storebror i bilen och åkte till akuten.

Väl inkommen där skulle jag nekas vård åt sonen. På en och en halv meters håll konstaterades att jag inte skulle komma och besvära akuten en söndagskväll för småblessyrer. När det gäller mig själv är jag lite snälll men när det gäller mina barn så blir jag som en tiger.

Jag KRÄVDE att få sonen bedömd av läkare. Fick svaret att då skulle jag minsann få vänta för de sysslade inte med småblessyrer.

Jag åkte in kl 16.30. Vi fick sannerligen vänta. För en gångs skull var det lågsäsong på akuten . Patienterna var fåtaliga. Läkare och sköterskor satt långa stunder och fikade och tittade på TV. Så fort jag närmade mig deras krets som satt och tog det lugnt så for det upp ett biträde och motade in mig på rummet. Läkarna var fullkomligt omedvetna om situationen.

Halvtolv på natten så kom läkaren in och undersökte sonen. Frågade när det hände. Jag talade om att det hänt kl 16.00 på eftermiddagen. Jag erhöll då en rejäl utskällning av läkaren eftersom han tyckte att skador skulle sys så snart det var möjligt. Berättade hur det var och övrig personal blånekade. Inte hade vi suttit "så länge". Min undring tillbaka var att de två barn som var fyra och sex år gamla skulle normalt ha ätit kvällsmat badat för att ligga nerbäddade isängen klockan sju. Undrar om det var självvalt att vi satt på akuten halv tolv på natten med ett skadat barn som fortfarande inte fått vård.

Ännu värre var att skadan var mycket värre än det såg ut. Det var inte bara läppen utan det behövdes sys inne i munnen också. Inte roligt på en fyraåring. Detta är fjorton år sedan men situationen har inte förändrats.

Likadant var det när min man var sjuk och jag inte skulle få varken ambulans ellr sjukvård till honom.

Jag KRÄVDE ett få en ambulans. Tog namn på den sköterska som nekat. Talade om att jag skule gå och väcka två grannar och få hjälp att bära ut honom till bilen och att jag skulle köra in honom till akuten. Fick jag inte hjälp att bära in honom från bilen till akuten så skulle jag ringa efter två taxi och betala cjaufförerna för att få hjälp att bära honom in eftersom jag själv var ryggskadad och inte orkade lyfta en fullvuxen karl.
Efter den tiraden skulle jag få ambulans. Det tog två timmar innan den kom. Ambulansen lämnade vår bostad halvfyra på morgonen. Jag körde i egen bil till akuten och var där inne klockan fyra på morgonen. Ingen bedömde honom utan vi fick på samma uppfostringsvis vänta i ett rum. Läkaren låg och sov. Trots flera påstötningar kunde jag inte få fram en läkare. Det var ju bara influensa så vi hade inte på akuten att göra blev svaret.

Klocka sju på morgonen när det var byte av personal så var jag återigen ute och försökte få uppmärksamhet till min man. Fick då svaret av den nya
dagpersonalen att vi hade ju inte kommit in förrän tio i sju och tio minuters väntan fick vi faktiskt stå ut med när det var ett vanligt influensafall.
När jag påpekade att vi varit inne sedan innan fyra så fick jag veta att vi ljög. Dessutom så skulle läkarna först gå ronden på observationsavdelningarna där det fanns patienter som var sjuka på riktigt. Sedan skulle de äta frukost. Så någon gång efter klockan nio skulle han komma under läkarvård. Om ni läst tidigare inlägg så fick min man akut blodförgiftning pga av att han inte kommit under vård i tid.

Jag har fått tipset att anmäla. Men hur skall man kunna anmäla när de ljuger i sina journaler. När de säger att en patient kom in tio i sju i stället för klockan fyra på natten. Allt för att lära patienter att inte besvära i onödan och för att låta läkaren som hade jouren sova ifred. I rummer bredvid vårt låg en patient med kramp i gallgångarna som kom för smärtlindring och hon hade legat sedan klockan ett. Hon låg och skrek av smärta hela natten (vidrigt att bli behandlad så tycker jag)

Det finns flera såna här saker. Vi har nu bestämt i familjen att om vi nu skulle behäva akut sjukvård igen så skall vi :

Närvara hela famljen som vittnen.
Ta med block, penna, digitalkamera med klocka och datum och själva dokumentera tidsförloppet.
Ta namn på den personal som nekar oss vård.
Vi skall ha telefonremiss från vår vårdcentral för att få komma in på akuten.
Om vårdcentralen inte svarar och vi inte blir insläppta genom dörren på akuten pga avsaknad av remiss så kommer vi att ringa tidningsreportrar för att komma och dokumentera det hela.
Med etta underlag så kommer vi att anmäla.

Jag tänker f...nimej inte vara så snäll att någon av min anhöriga mister livet pga akutvårdens uppfostringsmetoder.

Hoppas man håller sig frisk.
Hellre rik och frisk än fattig och sjuk. Önskar bara att det vore lätt att ordna.

Det var en hårresande historia!

Jag föreslår att du berättar den för tv-programmet 'Uppdrag granskning'!!!

Du skrev "Ambulansen lämnade vår bostad halvfyra på morgonen.". Jag tar för givet att ambulansförarna också ska föra journal... eller i vart fall deras sambandscentral? Nog måste det väl finnas bevis?

Mariann hänvisar till en artikel i Aftonbladet om sjuk kroppsfixering.
Där skriver man.
"Folk är uppfostrade att ropa på politikerna så fort man vill ha en förändring, istället för att fråga sig själva, vad kan vi göra?"
Vilket ansvar har vi? Att politikerna inte har något ansvar vet vi ju redan. men skall då vi vara lika oansvariga och låta det hela gå käpprakt åt helvete?

Den gamla mannen som i flera dagar tre gånger om dagen släpades fram och tillbaka till och från matbordet, han hade bruten rygg och revben, men ingen av personlen uppdagade att det var något fel på honom. Några dagar senare dog mannen.
Kvinnan som föll och slog sig så illa så hon fick en spricka i skallen, personalen såg inte att det var något fel, dom lade ett glasspaket mot huvudet, dagen efter dog kvinnan av skadorna.


Kvinnan som ramlade ur sängen och bröt lårbenshalsen och skenbenet, men personalen såg inte att det var något fel på henne , trots att benet var svullet, glänsande och blått.
Kvinnan som brände sig på hela underarmen, när hon halkade och armen gled ned i behållarna i matvagnen. Personalen såg inte att hon behövde riktig vård, dom lade på salva och bandage och så var det bra med det.
Kvinnan som i flera dagar varken fick mat eller dricka, som sakta och säkert skulle svälta och törsta ihjäl.
När dottern kom och undrade varför mamman inte åtminstone fick något att dricka, hon bad ju om det, för hon var så törstig.
Då fick dottern beskedet att hennes mamma var i livets slutskede och då brukade man inte ge dom varken mat eller dricka, bara fukta läpparna med en våt trasa.
Mamman fyllde år strax efter, då både åt och drack hon och ville också ha en sup.

I samtliga fall var det anhöriga som kom och fick dom skadade iväg till lasarettet. Hur kommer det sig att dom anhöriga är dom som bättre ser vad som behövs, än personalen.
Det går inte att bara skylla på att det är unga och oerfarna, i flera av fallen har det varit äldre erfaren personal närvarande. Så det håller inte.

Så vad skall vi göra i stället för att rulla tummarna och ge upp
Att sitta och vänta på att politikerna skall göra något är ju bra naivt, det är ju dom som har satt oss i denna sits.


PS: Skrev tidigare i denna länk att jag blev så arg så jag skrek till läkaren att han var en snorvalp som kunde dra åt helvete. Jag brukar inte be folk dra åt helvete, det har nog bara hänt två gånger och märkligt nog har båda två gångerna varit läkare som har fått respass.

Fruktansvärt!!!:angry:

Du måste anmäla! Ambulansen måste föra logg, kan du inte kolla med dem? Själva samtalet/ beställning av ambulans borde de heller inte kunna fuska med. Om du orkar så testa den möjligheten!

Hälsningar Sanna

Men hjälp Bettson - vad är det för plats du bor på Kunde vara bra att veta för dit vill jag aldrig flytta!! Det låter ju som om sjukvården fullständigt har kapsejsat där!!!! Nog för att det kan vara lite si och så här - men att neka en blödande 4-åring vård tror jag ändå är ett steg för långt för de flesta vårdinrättningar. Att de inte gärna tror att det finns andra sjukdomar än influensa och att alla överdriver sitt tillstånd är illa nog - men man kan ju inte gärna undgå att se att en genombiten läpp behöver sys!!

Känner du inte fler där du bor som har liknande erfarenheter? Ni borde ju kunna gå ihop och protestera på något sätt!!

Jag har faktiskt inte tänkt på att ambulansen måste föra logg.
Undrar hur länge de har loggen kvar tro.

Undrar också om jag orkar röra i det här mera. Man förtränger så gott det går och tänker att det här var en engångföretelse. Någon annan patient bråkar och det kommer i tidningen. Man tänker att nu blir det en förbättring på gång.

Så händer det igen och igen. I stället för att oroa sig så tar man till strutsmetoden och försöker glömma.

Det som fick mig att gå i taket nu är det förbenade remisstvånget från en vårdcentral som inte svarar i telefon. Det fick minnena att komma tillbaka. Det är minnen av kränkning, oro, smärta, ledsnad. Jag har varit mer eller mindre arg en månads tid nu och känner att jag inte mår bra av det.

Jag skall i alla fall skaffa mig en bandspelare att koppla till telefonen. Då kan man ju spela in hur länge man sitter och lyssnar till tutandet luren.

[
Olle Ljungbeck har ingen hemsida men ska visst kunna nås på e-mailadressen olle.ljungback@tele2.se

Säkerligen "händer det igen och igen" därför att faktiskt ingen försöker sätta stopp! När jag läste vad du berättade fick jag intrycket att personalen närmast satt sitt slarviga, oseriösa och lögnaktiga beteende i system. Och kanske bottnar det i en sjuk "lojalitet", en mycket ond cirkel som behöver brytas.

Jag kan bara hålla med om att situationen på akutmottagningarna är rent fördj..lig! Det är knappt man får vård över huvud taget!
Jag hade oturen att få upprepade gallstensanfall nu i slutet av sommaren. Smärtan var lika stark som vid en förlossning, men en förlossning går åtminstone över till slut, anfallen kom med jämna mellanrum och varade i 7-10 timmar. Det var fruktansvärt!
En gång ringde vi ambulans, tre eller fyra gånger (eller fler?) åkte vi in med egen bil. Jag spenderade flera dygn totalt med att bara vänta på vård och smärtlindring. Jag låg hopvikt på en väntsalsbrits och vred mig, timme efter timme efter timme. Det tog väl en 8 timmar minst tills någon gjorde någonting varje gång. En gång hann anfallet ebba ut av sig själv medan jag låg på britsen.
En omgång blev jag inlagd (och fick smärtlindring - hallelujah!), men läkaren hittade inga fel på mig och inga gallstenar syntes på ultraljud och därför trodde inte läkaren på gallsten (nej visst, jag bajsade grönt helt utan anledning). Stenar syns inte alltid på ultraljud har jag förstått sedan. Jag blev utskriven med remiss till röntgen 3 månader (!!) senare - hipp hurra!!
Hem igen. Smärtan återkom naturligtvis. Under ett anfall valde vi att istället åka till ett annat sjukhus längre bort för att se om vi kunde hjälp där. Vår stackars 1åring fick vi släpa med oss i tid och otid. På vägen till sjukhuset så sa det 'plopp' i magtrakten och hettade till ordentligt, hela magområdet blev kokhett. Smärtan försvann omedelbart, stenen hade passerat.
Ja jesses! Vilka smärtsamma äventyr!
Någonting måste definitivt göras!! Det får inte fortsätta så här! Personalen har inte tiden som krävs att kunna och orka ta hand om alla patienter på ett anständigt sätt.
Frågan är vad man gör?

Anledning till att så många Felbehandlas... Ickebehandlas, den ligger i att så få vill/vågar/orkar anmäla till HSAN eller ens vågar ta kontakt med Patientnämden för att få reda på hur man skall/bör agera.
Viktigast av allt är att fler anmäler felbehandling/mottagande
Först då vet ju myndigheten om hur det går till i vårdsvängen och får en chans att rätta till det.

Egen erfarenhet har också jag som för 9 år sedan for med ambulans till akuten med min mor som ramlat mot ett ett värmeelement och hade fruktansvärt ont i vänster axel och arm.
Efter en stunds undersökning erbjöd doktorn mig 2st. Alvedon supp. som min mor skulle ha till natten och vi skulle åka hem . Min mor fick en rejäl "klapp på axeln" Hela hennes kropp hoppade till av smärtan.
Protesterade och vägrade gjorde jag! Inte sjutton skickar man hem 83-åring som ramlat och har sååå ont utan att ens ha tagit en röntgenbild.
Efter att ha fått hjälp av anhörig doktor blev hon inlagd och nästa dags röntgen visade att axelkulan var krossad samt överarmsbenet splittrat!!!

Sedan följde en tid på sjukhuset som jag helst vill glömma.
Men... min mor kom aldrig hem efter denna olycksfärd.

Jag gjorde anmälan till HSAN... men som i (tror jag) 98% ... blev läkarn friad i brist på bevis. En tröst i allt elände var iaf att han kickades härifrån och for till Norge. Stackars Norrmän!

Visst är det så att man får vänta länge på akuten och speciellt natten. Som ni vet kostar vården oerhört mycket pengar just nu och det verkar inte bli billigare.

På akuten prioriterar man patienterna vilket betyder att man kan få vänta väldigt länge om man kommer med ex influensa. Många sjukdomar behandlas med recept och vila andra bara med vila. Har man 41 graders feber ligger man lika bra hemma (om man har någon som hjälper till) som på sjukhus.

Att man upplever det som att man får vänta beror säkert ofta på dålig information om vad som sker eller skall ske. Ni förstår säkert också att man inte kan ha full bemmaning på natt och kväll. Tar man ett blodprov vill man vänta på svaren innan man behandlar eller går vidare med undersökningar. Skall man på röntgen mitt i natten får man vänta kanske pga, att det är kö. Röntgenapparater kostar väldigt mycket och många sjukhus kör dygnet runt. Till röntgenapparaten krävs speciella sjuksköterskor och en speciell läkare för att bedömma svaren. På akuten jobbar ofta unga och färska läkare eftersom de äldre inte vill jobba nattetid eller har klivit uppåt i karriären. Är man ny och har liten erfarenhet kan man naturligtvis inte lika mycket som en mer rutinerad.
Beroende på vilka typer av sjukdomar eller skador man har tillkallas en läkare som kan det område lite bättre. Den läkare har dessutom jour på de flesta avdelningar inom sitt område den natten. Kanske han är upptagen med något annat akut när ni kommer in och vill ha vård.

Så går det till på mitt sjukhus och säkert många fler.

Jag kanske inte är den bästa på att förklara, men svara gärna på frågor om ni har några.

PS. Jag är säker på att många blir felbehandlade, men de flesta av oss jobbar i detta yrke för att vi vill hjälpa andra människor. Man bör anmäla om man tycker sig vara felbehandlad.

"Syster"

Detta är något av det värsta jag hört Bettson!

Tar man inte ens hänsyn till svårt skadade små barn, har alla gränser raserats.
Naiv har jag aldrig varit, men ändå tog jag för givet att när det gällde små barn fick allt annat vika åt sidan. Men tydligen inte.
Och vad värre var, var att du blev inmotad av sköterskan.
Du måste ha vara otroligt tålmodig, vet att när min son fick blindtarmanfall och akuten ville skicka hem honom igen utan en ordentlig undersökning, hotade jag med att varenda tidning skulle få veta att han hade nekats undersökning. Men det var då det, snart trettio år sedan, trodde i min enfald att på den vägen hade det blivit bättre.
Men när det går så långt att man sparar på barnen för att ha råd att skicka alla dessa miljarder till EU, har det verligen barkat käpprakt åt helvete.

Hmm...fast Andy....är det inte så att situationen inom vården har blivit så akut dålig att många anställda inte längre vill arbeta kvar, eftersom de känner att de inte kan hjälpa människor i den mån de skulle önska? Vilket jag kan förstå!
Att arbetsbelastningen är hög och trycket likaså är ju inget nytt och visst far många patienter illa, det verkar dock ha blivit sju resor värre nu. Men det är nog inte bara informationen som brister tyvärr och det är inte bara nattetid som man får vänta väldigt länge, även köerna på dagtid är väldigt långa på många akutmottagningar. Som patient förstår jag mycket väl att jag kan behöva få vänta och att just den läkaren jag behöver träffa kan vara upptagen med annat, men det har liksom passerat det stadiet, vården fungerar inte bra på akutmottagningarna längre. Jag vet många som arbetar i vården som känner likadant.
Det behövs uppenbarligen mer resurser till vården!
Vårdcentralerna borde avlasta akutmottagningarna mer så att endast de i behov av direkt akut vård uppsöker akuten. Öppna mottagningar under dagarna vore en bra åtgärd, det är ju inte alla som blir sjuka mellan 10-12 på fm. I Stockholm hade, åtminstone tidigare, Sabbatsbergs vårdcentral öppet dygnet runt, vilket var en utmärkt idé. Jag följde med ett barn dit en gång som hade stoppat något olämpligt i örat, det åtgärdades snabbt utan att behöva uppta jourläkares tid.

Att saker kostar pengar är jag fulkomligt medveten om. Lika så att personalen är tvungen att prioritera.

Att när jag skulle föda min andra son och hade en mycket smärtsam ischias samtidigt med förlossningssmärtor och jag hade blivit lovad ryggmärgsbedövning men inte fick, det har jag full förståelse för. Det hade hänt en akut olycka med ett flertal svårt skadade patienter som behövde opereras akut. Narkosläkaren hade helt enkelt annat att göra som var viktigare, hur ont jag än hade.

Men att bli avvisad pga av att någon "tror" att det är influensa och inte bli undersökt det vet jag inte vad jag skall kalla. Har man blivit fartblind i sitt yrke eller nonchalant. Min man hade njurbäckeninflammation som utvecklade sig till akut blodförgiftning. Det kan vara hjärnhinneinflammation eller någon annan allvarlig sjukdom. Att bedöma detta per telefon och ännu värre inte ens gång titta på patienten om den kommer in på akuten utan låta den vänta trots att det finns läkare tycker jag är att riskera liv i onödan.

Jag har själv haft gallsten. Efter operation så tillhörde jag de fem procent som får kramp i gallgångarna i stället. Det är mycket värre än vanlig gallsten eller barnafödslar med för den delen. På den tiden fick man smärtlindring akut när man kom in. Det var visserligen för femton år sedan innan detta sorteringsraseri utbröt. Sorterinen började för fjorton år sedan.

Det sved ända in i hjärteroten när den kvinna i trettiofemårsåldern som legat enhel natt med kramp i gallgångarna inte fick smärtlindring.
Jag hade full förståelse för det om det fanns viktigare göromål dvs livshotande. Men det fanns ingen läkare alls. Han låg två våningar upp och sov.

Om jag hade låtit min häst lida på det viset utan att tillkalla veterinär hade jag förmodligen fått benämningen djurplågare. Vi åker med våra svårt plågade djur mitt i natten till djursjukhuset. Jag har en bekant som är veterinär. Han åker ut mitt i natten och han beklagar sig inte heller. Han skulle aldrig låta ett djur lida längre än nödvändigt.

Jag tror också att man väljer vårdyrket för att man vill hjälpa folk. Men jag tror också att man inte alltid råder över sin arbetssituation. Det kan vara resurser, arbetsrutiner eller en dålig patientbemötandekultur som man som enskild person inte kan förändra.

Jag har känt mig så knäckt över det här att folk blånekar och ljuger sig fri i efterhand. Vad kan man göra om man är ensam.

Håller mig därför till den utarbetade planen.
Hoppas i första hand att jag och min familj håller sig frisk.
Är vi inte det så kommer jag att dokumentera förloppet och skaffa vittnesuppgifter så det är vattentätt.
Sedan anmäler jag, då kommer jag också se till att jag får rätt. Att anmäla utan att det leder till något kommer man förmodligen bara att känna sig mera kränkt av.

Jag väntar på att man skall komma på den intelligenta idén att om det är överfullt på akuten av patienter som kunde söka i den öppna vården så kanske det beror på att den öppna vården inte fungerar eller är tillgänglig i den mån som innevånarna behöver.

På något sätt skulle man vilja ha makten att förändra det här till det bättre i stället för att vara arg. Men hur?
Inte vill jag bli politiker för jag är inte så bra att ko-handla. Skulle vilja gå in på sjukhuset och börja organisera. Undrar vad der är för kvlifikationer för att bli sjuhusdirektör tro? Jag skulle kunna tänka mig jobba utan fallskärm.
Fast kan man det, då är man nog inte kvalificerad nog enligt sjukhusets normer.


Bettson
Som försöker sluta att vara arg.

Det verkar vara ett fruktansvärt sjukhus du tillhör. Att man ljuger om journaler inte kommer ner för att ge någon smärtlindring verkar ju vara helt galet. Om de inte hade mer skäl att inte ge smärtlindring pga läkaren sov så borde nog han få sparken.

Vår förre sjukhusdirektör tjänade 110 000,- om jag inte har fel. Bonus vet jag inte om han hade, men det låter inte så hemskt troligt.

Visst skulle man behöva göra om lite i systemet, men det blir ju så här när allt bara byggs på och byggs på.

Sjuksköterskor läser i alla fall ganska mycket etik och patientbemötande. Läkare och undersköterskor vet jag inte.

Jag försöker själv att söka mig bort från vården pga arbetsmiljön samt de dåliga arbetstiderna. Visst behövs det mer resurser så att personalen inte sliter ut sig och blir utbrända. Det bästa hade förstås varit om vi hade färre sjuka så hade personalen räckt till.

En bra besparing är kanske att färre möjligheter att söka vård ger färre sjuka.

Läste inte era brev helt noga, men skall göra det bättre på måndag.

Du är ironisk i det inlägget, eller?
Såg internationella tidningsrubriker framför mig: "Sverige är världens friskaste land - har bara EN läkare!"

Jo lite ironisk är jag, men det finns en gnutta sanning i det också. Rent ekonomisk hade det varit det bästa tror jag, men det är kanske inte bara ekonomi det handlar om:)

Det är nog tyvärr vad min oro handlar om. Det ger färre sjuka därför att det finns risk/chans att de dör på vägen.

Jag förstår att du är sliten i ditt arbete, tycker också att det är jättemodigt att du tar en diskussion fast jag verkar så himla arg. Jag lovar att vanligtvis är jag en ganska lugn och balanserad person som nästan alltid mäklar fred.

Jag är lite ny fiken på om de tankar jag har om var all läkartid tar vägen. Att man borde låta läkarna själva bestämma vilka undersäkningar som skall göras så att flera kommer till läkare när det nu är ont om dom. Läs tidigare inlägg. Om vårdcentralerna kunde komma tillbaka till 13 behandlade patienter per dag istället för nuvarande 8 så tror jag att trycket på akutmottagningarna skulle minska. Är det en amatörmässig syn på det hela.

Svenska läkare har lägst antal patienter per år


Sjukhusläkare hinner träffa 2 patienter/dag

Via Svenska läkare har lägst antal patienter per år kan man bl.a. läsa:

Och via Sjukhusläkare hinner träffa 2 patienter/dag:

Någon verkar försöka spara ihjäl sjukvården.

Olle Ljungbeck, som jag nämnde tidigare, skrev bl.a. så här i sitt upprop för att bilda ett nytt parti:

Är det inte nog med Sverige betalar tiotals miljoner kronor i EU-avgift per dag - på radion idag sa de 60 miljoner/dag - betalar Göran Perssson med våra skattepengar även för England???

Det börjar bli lite rundgång. kan inte låta bli att tänka på den där låten Harry Bellafonte sjöng tillsammans med Monica Zetterlund. Det är hål i hinken.

Eller man kan läsa rapporter som fan läser bibeln. Om ett ägg skall koka fyra minuter så skall fem ägg koka tjugo minuter.

Vart tar alla pengar vägen i det här landet. Jag tycker det blivit lite stopp i systemet.

Mindre sjukvård så blir folk friskare. Ja helt korrekt, åtminstone de som överlever dom behöver ju inte sjukvård så det måste stämma.

Vi sparar på kostnder, tar bort läkarsekreterare. Det sparar pengar. Helt korrekt om man inte tar med i kalkylen den utblivna vård som blir pga av att läkare sitter och skriver journaler. Det finns alltså inget värde satt på utebliven sjukvård. I och med det så ser räknenissarna det som en besparing.

Men det sitter ett pris på att sjukskrivningarna kostar pengar. Vad gör man då. Jo om arbetgivaren tar tredje sjuklöneveckan så sjunker sjuktalen. Men blir befolkningen friskare av det. Knappast, bara mera arbetslösa. Det innebär att produktionen i Sverige sjunker, skatteintäkterna minskar och sjukvårdens budget får problem.

Hur bär man sig åt då? Jo det var ett förslag i våras om att det skulle finnas två läkarintyg som bakgrund för sjukskrivning. Då skulle man få ner sjuktalen. Ja det stämmer ju till så motto att om en patient har svårt att få en läkartid pga läkarbrist så måste det ju vara omöjligt att få två. Då kan han ju inte bli sjukskriven och då minskar sjuktalen. Men blir personen friskare för det? Knappast.

Nog håller jag med Harry: Det är hål i hinken.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Jag förstår att du är sliten i ditt arbete, tycker också att det är jättemodigt att du tar en diskussion fast jag verkar så himla arg. Jag lovar att vanligtvis är jag en ganska lugn och balanserad person som nästan alltid mäklar fred.
---------------------------------------------------------------------------------------------

Tycker det är helt ok att diskutera med dig och andra så länge man kan skriva vad man tycker. Vi ser det säkert alla på många olika sätt.

Kan inte heller svara på vad det beror på att läkare träffar färre patienter för varje år. Tror igentligen igen vet helt säkert. Mer pappersarbete är helt säkert en sak, men så mycket extra kan det väl inte ha blivit. Dessutom dikterar de flesta läkarna sina journaler vilket måste spara en hel del tid.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är lite nyfiken på om de tankar jag har om var all läkartid tar vägen. Att man borde låta läkarna själva bestämma vilka undersäkningar som skall göras så att flera kommer till läkare när det nu är ont om dom.
--------------------------------------------------------------------------------------------

Hur menar du? Tror de bestämmer själva vad som skall göras med patienten. De är ju de som skriver remisserna om det behövs.


Ps. Lyckades inte få till citaten så det fick bli en ny variant.

Jag har lösningen:
Inför ättestupan igen!!!

Allvarligt talat - jag är själv drabbad av hopplös sjukvård och mår periodvis pest. Hur folk utan anhöriga klarar sig är en gåta.

/Mimmi

P.S. Ett stort tack till er inom vården som gör vad ni kan för att hjälpa oss behövande.

Ur artikel i Metro idag:

Är verkligen ytterligare arbetslösa - som måste försörjas - förmånligare för samhället än skaplig bemanning i vården?

[QUOTE]Är verkligen ytterligare arbetslösa - som måste försörjas - förmånligare för samhället än skaplig bemanning i vården?[QUOTE]

Akuten på Karolinska sjukhuset ska om två år ta emot 40 000 färre patienter per år. Vart patienterna ska ta vägen i stället är oklart.
Landstingets sparpaket innebär kraftig neddragning på akutmottagningen och gynakuten på Karolinska sjukhuset. Akuten tar emot ca 90 000 patienter årligen. Om drygt två år, 2006, ska nära hälften få vård någon annanstans, i genomsnitt 110 patienter varje dag. Det skall utredas hur förändringen ska göras. Sjukhuset ska minska antalet inläggningar av akutpatienter med mellan 7000 och 8000 patienter årligen.
Ett stort antal tjänster försvinner i sammanslagningen av Karolinska sjukhuset och Huddinge sjukhus. Vilka personalgrupper det gäller är än så länge oklart. Har man råd med att dessa personalgrupper plötsligt står utan jobb och blir arbetslösa?


Med de nyliberala (s-märkta) tongångar som man ser inom landstingen i landet så ligger det säkert en tanke bakom alla neddragningar och den är att en privatisering av sjukvården blir lösningen på problemen med de stora underskotten och att bamanningsföretag får ta över vården och detta innebär i sin tur höga kostnader för den som söker vård och därmed blir det endast de välsituerade som kommer att ha råd att anlita sjukvården framledes. Det har redan aviserats att uppemot 50 olika sjukdomar skall prioriteras bort. Den som inte har råd att betala får avstå från vård..

Skatmor m.fl.:
Ett tips i all vänlighet är att alltid använda funktionen "Förhandsgranska" och kolla så inläggen kommer att se OK ut. I ditt inlägg 10:20, Skatmor, saknas snedstrecket som måste stå i den stängande citat-taggen, [/QUOTE], vilken skapas av knappen "Stäng taggen".

Fastän egentligen borde du ha tryckt på "Citera" i mitt inlägg istället, så att du automatiskt fått med vem du citerat....

Jag ser urholkningen av sjukvården - och samhällsservicen i stort - som en naturlig konsekvens av "EU-iseringen" eller kanske borde man säga "USA-iseringen"....

Hej!
Har inte läst alla inlägg...så kanske nån har sagt det här förut!
Men....jag har tjatat om det här i minst tio års tid...skrota landstingen!!!!!
Ha samma huvudman för all vård och omsorg och för socialförsäkringarna!
Kommuner och olika privata intressenter kan ansvara för genomförandet...men låt det slutgiltiga ansvaret vila på en huvudman...staten!
Så mycket onödig administration skulle kunna försvinna...och så mycket lättare det kunde bli om nån hade ett totalansvar för helheten...om man verkligen såg att pengarna man sparar med neddragningar i sjukvården....får vi betala med arbetslöshetsersättning...och sjukskrivningar för dom som sliter ut sej!
Så lätt det vore att se om alla pengar kom ur samma påse!
Men...det förutsätter naturligtvis att vi har politiker som inte är helt betagna av längtan att få leka med dom stora grabbarna i Europa!
Människor som vågade säga att självklart ska vi hjälpa till där vi kan....främst i utvecklingsländer....det har vi råd med......men mycket av pengaflödet till EU är så diskutabelt....vi måste undersöka det...vi måste ifrågasätta hela organisationen!
Lavendel

Nu har det hänt det jag har väntat på. Det är sorgligt men samtidigt är jag tacksam för att det inte var mig det hände.

En åttiofemårig farbror remitteras för skallskador från ett av länets sjukhus (som för övrigt skall läggas ner enligt landstinget) till den av mig omtalade akutmottagningen som avvisar folk.

Farbrorn kom in med ambulans och skickades tillbaka till hemstaden. Vem och var han togs emot där förtäljer inte historien. HAN AVVISADES ALLTSÅ TROTS ATT HAN HADE REMISS.

På stora sjukhusets bedömdes det att han inte var i behov av läkarvård.
En timme efter hemkomsten avled mannen.

Åklagaren har inlett förundersökning angående vållande till annans död.
Han inväntar nu obduktionsrapporten för att besluta hur han skall gå vidare i ärendet.

Jag hoppas han kommer till klarhet i hur det här gått till. Jag misstänker dock att dödsorsaken "fastställs" till död pga ålder.

Kommer du att agera nu då?

Det är möjligt. Jag har bara hört nyheten på lokalradion ännu så länge. Jag vill veta mera hur det här gått till.

Det skall bli intressant att läsa tidningarna i morgon. Det kanske finns mera detaljer där. Har han fått vända i dörren eller har han kommit in för undersökning och sedan blivit hemskickad? Han kom ju med ambulans och med remiss. Har de skickat tillbaka en som kom med ambulans och remiss så är det oerhört, till och med jag har svårt att tro det. Men ändå, åklagaren inleder förundersökning för vållande till annans död. Då måste det ju var något allvarligt.

Han hade enligt radion dött bara en timme efter hemkomsten.

Jag har hela tiden känt oron för att inte komma fram till läkaren, När man väl nått denne så har det för det mesta ordnat sig. Nu undrar man hur det var i det här fallet.

På lokal-tv talas det om en annan farbror som fått något slags anfall hemma. Han fick ingen ambulans för de fanns ingen. Det var en polispatrull som till slut kom och lyfte upp honom i sängen.

Med tanke på hur stor polisbrist det är så blir man ännu mera oroad. Det är ju som om de som har hand om budgeten bestämt att kriminalitet bara förekommer kontorstid. Det blir billigast så. Övriga tider är befolkningen laglydig och avhåller sig från olyckor.

Det räknesättet kanske håller i teorin men inte i praktiken.

I nyhetssändningarna ikväll hörde jag också om en man med svår lungsjukdom som hade dött under förflyttning inom sjukhuset pga
att syrgasen tog slut. Nu skulle det utredas vem som bar ansvaret för att det inte fanns tillräckligt med syrgas.
Det är lite konstigt, till utredningar finns alltid pengar Det tillsätts kommittéer till höger och vänster.
Tänk om det var lika lätt att fixa vårdpengar.

Utredningar brukar väl ofta göras av synnerligen välbetalda personer som efter några år högtidligen presenterar en slutsats... som beställaren önskar.

Hur var det t.ex. med Estonia-utredningen....

Artikel 031213 i Aftonbladet: Hemskickad av läkaren - dog av hosta

Estonia utredningen presenterade en orsak till varför båten sjönk och jag som tekniker anser att det var en bra utredning som kom fram till rätt resultat. Sedan är det vissa anhöriga, varvet som byggde båten och andra konspiratoriskt lagda som anser att "allt" var fel i den utredningen.

Men varför gjorde Sverige en utredning om Estonias förlisning?
Båten var byggd i Tyskland
Båten hade varit registerad i Finland av ett Norkst klassningssällskap.
Båten var registerad i Estland.
Ändå Så tar Sverige på sig ansvaret att bärga båten och att utreda allt.

Estland hade nog varken kunskaperna eller pengar att utföra någotdera, men jag minns hur Ingvar Carlssson o Carl Bildt satt i TV dagen efter o lovade att göra det ena o andra....

Jag angav fel tidning - artikeln Hemskickad av läkaren - dog av hosta står ju i Expressen.

Det kanske inte är rätt tid så här inför julen, att lägga in länk som denna,
men jag kan inte låta bli att reagera
Det här stärker än mer min rädsla för att någon gång hamna på hem