Det finns faktiskt också ganska många utländska akademiker som jobbar i Sverige. På det företag min son jobbar på, och som utveckklar simulatorer till kraftverk, är ca 2/3 av civilingenjörerna från andra länder.

Polacker och indier? Det verkar ofta vara från dessa båda länder som högutbildade flyttar hit

Så ser det nog ut generellt, även om det ser lite annorlunda ut där min son jobbar (främst tyskar, britter, japaner, ryssar och polacker)...

Inget ont i att man söker sig till andra länder för att utvecklas och vidga sina vyer. Den kulturella mixen är säkeert också väldigt utvecklande..

Det verkar vara en hel del svenskar som flyttar utomlands efter fullgjorda universitetsstudier också. Undrar om vi går med vinst eller förlust? Jag gissar vinst, det är nog fler som flyttar hit än flyttar ut

Ganska måna högutbildade som flyttar utomlands - flyttar faktiskt hem igen efter ett antal år utomlands. Ofta då det är barn på gång, eller dags för barnen att börja skolan .......


Det ÄR en tragedi för de som drabbas i Trollhättan, och omgivande bygd, självklart. Och jag förstår hur fruktansvärt jobbigt det är att kastas mellan hopp och förtvivlan, gång på gång. Skulle gissa att det är ovissheten som är värst, om/när beskedet att det ska läggas ner klommer är det nog många som andas ut över att äntligen få VETA.
Men jag tror inte heller att de som drabbas vinner på att alla sägar "stackars er" och ser dem som offer. Liknande nedläggningar har drabbat många orter, tänker t.ex. på de regementen som lagts ner - många på orter där lika stora delar av befolkningen jobbade på regementet som i Trollhättan jobbar på SAAB. Men de flesta orter har lyckats vända trenden och se en ljusning och möjligheter i nedläggningen. Och jag tror är jätteviktigt för ALLA att försöka se positivt - även om det är svårt. Det är viktigt att komma ihåg att det faktiskt kan komma något positivt ur detta, och att det kan bli en avgörande händelse, en vändpunkt i livet. Man kanske alltid har velat läsa eller utbilda sig till något, starta eget etc. Men har man fast jobb ska det mycket till för att man ska ge upp det och starta om - nu blir det en naturlig nystart. Det är skittrist att bli arbetslös och det är suger att inte veta vad man ska göra - MEN att bara se allt i svart blir man bara ännu deppigare och mer nere av, det vet jag av egen erfarenhet.

Alla som drabbas har rätt att må dåligt, känna vår empati, "bryta ihop" och sen ta sats för att gå vidare.. så fungerar livet...

Om en snickare ramlar ner från ett tak och slår sig så illa att han inte kan jobba mer som snickare, så känner vi medlidande med honom. Inte börjar vi direkt prata om vilken chans till en ny karriär detta innebär?

Det är väl klart, att man känner empati för de drabbade. Men hur länge menar du att man ska tycka synd om dem? Någon bestämd tid, eller är det individuellt?
Jag har tyckt synd om de drabbade i flera månader, för den osäkerhet som de tvingas leva med, att de inte får ett besked och för att ovissheten om framtiden tär på en (vilket jag vet av egen erfarenhet).
Jag tror ärligt talat inte att NÅGON io Trollhättan eller Sverige i allmänhet är förvånad eller överraskad - nedläggning är en risk som alla kännt till, även om man har fortsatt hoppas på mirakel. Därför tror jag inte att någon nåonstans vinner på att hela Sverige forsätter "ömka" dem, och "tycka synd om" dem. Låt oss i stället försöka se saker så positivt det går. Ju djupare ner i skiten man ligger, ju längre tid tar det att ta sig upp...

Kloka ord!

Intressant svar, som kommer från någon som inte ger ett öre till välgörenhet.

Återigen någon som drar förhastade slutsatser och uttalar sig om saker utan att ha den minsta aning hur det ligger till.
Mycket riktigt så skrev jag i en tidigare tråd att jag inte skänker pengar till en massa välgörenhetsorganisationer, vilket många tydligen gör, skänker en hundralapp, lutar sig tillbaka och känner sig såååå duktiga. Men att inte skänka pengar till dessa organisationer där det mesta ändå går till administration och löner till generalsekreterare m. fl. innebär inte att man inte gör något. Jag kan tala om för dig att jag delvis genom mitt arbete och delvis privat arbetar i ett projekt där man verkligen gör något (hade du läst hela den här tråden så hade du inte behövt bemöda dig med en ogenomtänkt kommentar), det jag ger är inte främst pengar utan tid och mina kunskaper.
Gita

Är det inte du som drar förhastade slusatser om något du inte kan ha den minsta aning om nu....

Skrev ett långt och surt svar här men tog bort det, God Jul istället och kram. Tror du behöver en.

Nej jag håller med, det verkar mysko - verkligen. Fast idag har jag varken haft radio på eller läst tidningar, så jag har ingen aning om vad som hänt under dagens lopp.

Du gör säkert en stor insats för dessa människor. Hoppas att du känner dig lika duktig som du tror att dom som skänker pengar gör.