Menar du med detta att om en person säger sej ha varit med om nånting så tror andra med ens att det finns något att tro på?
-----------
Tillägg:
Jag tror inte att någon tror för att någon annan varit med om något. Däremot tror jag att dom som inte tror gör just det för att andra inte tror.

Nån som förstod det där...?

Ditt första påstående är precis vad jag anser, många människor är väldigt lätta att ta åt sig sånt som inte går att bevisa.

Det andra vet jag inte vad jag skall tro om.

Ja det var knappt att jag själv hängde med där.

Måste tänka efter igen... Om en kompis till mej säger sej ha varit med om något "övernaturligt" så tror jag nog att det finns. (Tror iofs redan på egen hand.) Men om en annan kompis säger sej inte tro på sånt där alls, så blir ju inte jag plötsligt "otroende".

Och när vi ändå pratar tro - Om en kompis till mej säger sej ha mött Gud så tror ju inte jag att han finns för det. Trots att det ju inte går att bevisa! Men om en annan kompis säger att Gud inte finns så tror absolut jag det också.

Det fanns en artikel i Illustrerad vetenskap för ett tag sedan som diskuterade detta med religion, gud och att vissa forskare anser att det är/har varit en evolutionär fördel att tro (på något). Kommer inte exakt ihåg varför det skulle varit en fördel eller hur man undersökt det, men det var en intressant diskussion. För saken är den att när det gäller religion och tro (både på gdar, men också på spöken, andar, rymdvarelser etc) så handlar det om att tro på något som aldrig har bevisats och troligen aldrig kommer bevisas (iaf inte under vår livstid). Mycket intressant ämne att diskutera, men fruktansvärt svårt på många sätt eftersom det inte finns något rätt/fel - allt handlar om personlig uppfattning och tro.....

Själv måste jag erkänna att jag nästan aldrig grubblar över tro eller meningen med livet, jag har fullt upp med att leva

Traditionellt pratar man väl om karma i samband med reinkarnation. Fenomenet "karma" påminner mig själv snarare om att jag har ansvar över mitt egna liv och mina egna handlingar.
Ifall man målmedvetet slutar att projicera sin skit på andra, skylla ifrån sig, gnälla på lönen, jobbet, jorden, grannen osv. och istället börjar fråga sig själv varför man kan skapar denna olust. Det är mycket enklare att förändra sig själv än att försöka skjuta över allt ansvar på omgivningen.
Ifall man börjar förstå vad ens handlingar leder till och vilka reaktioner man får från omgivningen så märker man saker. Att visa entusiasm, glädje och medkänsla har en helt annan verkan på andra människor, som i sin tur också påverkar en själv på ett positivt sätt.
Jag lovar dig att du kommer få mycket godare samvete och troligen locka till dig många trevliga människor ifall du applicerar "karma"-tänket i ditt liv. I de flestas fall finns det ingenting negativt att begå en god handling.
Det är såhär jag tänker på karma.
Men enligt den traditionella meningen så kanske jag är helt ute och cyklar

Här är ett par spökfoton som jag tagit inatt.










Det är sant att fotot är taget av mig inatt men det är inte sant att det är ett spöke.

Var finns dom nej-bevisen?

Så klok du är officinalis

Läs igen så hittar du.

Snygga spökfoton, Anma. Så blir det när man fotograferar med lång slutartid. Använd blixt på rörliga föremål på natten. Annars så brukar inte spöken fastna på foto, dom har ingen spegelbild eller skugga heller. Vet dock inte om digitalkamerorna klarar av att fånga spöken.

Och du var tvungen att avslöja mig på en gång...

Meningen var att ta spökfoton, svårt att få till med blixt.

Det har jag gjort men inte kan då jag finna något bevis på att det inte finns något "övernaturligt".

Många lever ju efter devisen att är det inte bevisat så finns det inte. Alltså är det med andra ord bevisat att det inte finns då det inte är bevisat att det finns.

Men inte i en allt för avlägsen dåtid var det ju bevisat att atomen var den allra minsta beståndsdelen i hela världen. Men så lyckades någon klyva en atom...

Jodå det har skrivits att vi som "tror" fantiserar tex, eller inbillar oss. Och lättpåverkade är vi också och går på vad vi ser på TV.

Jo så är det men det är inga bevis för varken det ena eller det andra för mig.



Det är väl inga bevis på att något inte finns.

Men...!

Jag är lite osäker på vad alla skeptiker skrivit. Men tror de flesta säger "jag tror inte på spöken".
Däremot så tycker jag det är rationellt att inte tro på spöken eftersom det finns mycket forskning som påvisar hur pass flexibel och hur lättmottaglig hjärnan är mot manipulation. Det är alltså mer sannolikt att det handlar om hjärnspöken snarare än faktiska medvetanden som svävar omkring.
Jag har inget syfte i att överbevisa eller ogiltigförklara någon annans upplevelse. Men ifall jag själv skulle vara med om ett tveklöst "paranormalt fenomen" skulle jag visa ett betydligt större engagemang att försöka bevisa det snarare än att blint tro på det jag upplever.
Därför håller jag inte med dig om det du skriver.
Inom vetenskap pratar man egentligen inte om absoluta sanningar, snarare om vad som är rimligt eller sannolikt.
Självklart finns det saker som ännu inte är bevisade. Inom psykologi och medicin är det betydligt svårare att bevisa saker vetenskapligt, vissa hävdar t.om. att psykologi inte skulle vara en vetenskap över huvud taget. Statistik lär vara ett effektivt verktyg för att "bevisa" att en viss behandling är bra t.ex.
Jag höll på en hel del med avslappningsmeditation för ett par år sedan. En gång föll jag som ett löv och svävade cirka 5 meter under min säng. Men jag låg naturligtvis kvar i sängen. Det kanske kan ge en hint om hur ens perception kan förändras med hjälp av manipulation.

Edit:
Ska tilläggas att avsaknad av bevis för någonting inte automatiskt bevisar dess existens.

Här är ett annat spöke jag hittade på nätet!

Källa: http://1.bp.blogspot.com/_VT6miwsaU68/Si_i...rit_Paulsen.jpg

Gunilla T:
Tack! Men kan inte säga att jag fullt ut följer mina ideal. Nog fan blir jag förbannad och irriterad och börjar gnälla ibland. Men det finns stunder där jag sansar mig och börjar fundera på vad jag får ut av att spy galla, och istället för att se vilka möjligheter jag har att förändra det jag inte gillar. Oftast så behöver jag inte gå längre i min analys än till mig själv.
För att ge mer kött på benen så har jag också märkt i min bekantskapskrets att de som mår allra sämst, tyvärr också är de som sprider mest skit runt omkring sig.

Kunde inte sagt det bättre själv

Ääääääääh... hmm.
Njaa... nää, inte riktigt tror jag...

Nej, jag tror inte på sånt men andra får ju tro vad de vill. För att eventuellt övertyga mig skulle det behövas väldigt övertygande bevis. Jag tror att vi som inte tror kanske helt enkelt har en mer tvivlande inställning. När det gäller gudstro har man ju funnit att olika personer har olika upplevelser. Jag är helt enkelt inte en sån person som skulle kunna få en väldigt stark "övernaturlig" upplevelse, medan andra lättare får det.

Jag vet ju inte vad jag ska tro, men jag vet ju att vetenskapen eller logiken inte kan förklara varför ett fotografi vänder sig mot väggen ett flertal gånger och varför toalettlocket är uppställt och åker ner av sig självt fast det var nedfällt från början och varför toadörren av gediget trä utan någon yttre påverkan öppnar sig framför ögonen på 3 hundar och min man som alla reagerar varpå mannen med mycket möda försöker bevisa att dörren öppnade sig av en naturlig orsak, men inte kan finna någon.
Nog för att vi är lite tokiga men allt det som hände kan ingen inbilla mig att jag inbillat mig.

Men jag vet ju att jag såg och hörde allt detta så vad andra tror och vet kvittar mig lika. Men det skulle varit kul om någon kunnat bevisa att alla sakerna skedde av en alldeles naturlig och jordisk orsak. Men ingen jag pratade med, inte ens min mycket skeptiska man som fortfarande inte tror fast han själv såg och hörde och fast han inte har någon förklaring, kunde förklara dessa saker.

Det är exakt denna diskussionen jag menade när jag sa att det inte är lönt att diskutera.
Tvivlare kräver bevis, de övertygade kräver ingenting. Hade jag velat så hade jag ringt någon som mäter energin i hemmet men för mig var det inte viktigt, jag visste ju och andra också. Jag var inte ensam om händelserna. Barnen, flickvännen, kompisen och hans flickvän. Det går liksom inte att förneka.

Hade jag varit helt ensam om det som hände så hade nog en lobotomi varit nära försetående eftersom jag själv var en tvivlare innan jag flyttade till huset. Vill bara nämna en observation jag gjorde under tiden jag bodde där.
De som trodde på mig ang spökerierna tog det hela med ro. Tvivlare/skeptiker som besökte mig var de som ville springa därifrån fort som fan när de hörde nåt, eller om de trodde att de hörde nåt. Gamla hus kan ju knaka då och då och det räckte för att de skulle tycka att det var obehagligt. Det tyckte jag var kul. Tack för hjälpen Spöket, tänkte jag då.

Nej, det är inte lönt att diskutera. Jag vill inte övertyga någon och jag vill inte bli övertygad. Men varför säger du att tvivlare kräver bevis? Jag kräver ingenting, jag har ingen rätt att kräva någonting av dig. Jag har ju sagt att alla får tro vad de vill.

Citerade jag dig?

Nej, men du skrev "tvivlare" och jag trodde du menade alla tvivlare, inte bara vissa.

Jag blir lite besviken när människor närmast rackar ner på vetenskapsmännen och kvinnorna, bara för att dom vägrar tro på och kunna förklara parapsykologiska fenomen. Vetenskapen sysslar inte med sånt utan mer jordnära saker. Jag kan ta ett exempel med tragisk aktualitet, jordbävningen som drabbade Haiti. Genast fick vi en geoventenskaplig förklaring, det är kontinentalplattorna som gnider mot varandra. Ingen blev förvånad av detta, det är en allmän kunskap numera. Ingen pratade om gudars inverkan, spöken eller voodoo.

Trots detta är det ganska ny kunskap, det var först på 1960-talet som man begrep vad som pågick och formulerade teorin om platt-tektoniken. Innan dess kunde man inte förklara jordbävningar och inte heller vulkaners uppkomst. Det var först när man sammanställde alla data om jordbävningar, både nya och historiska, som sambandet uppdagades. Man fann att dom var koncentrerade i band och bågar och tillsammans med andra data blev teorin skapad, för det var en teori från början. Den är dock numera helt oomtvisted, satellitmätningarna har definitivt tystat alla eventuella kritiker. Nu vet vi att vi allesammans i Europa är på väg mot nordväst med några cm om året, Atlanten blir 4 cm bredare för vart år, Indien håller på att kollidera med resten av Asien och knölar upp Himalaya samtidigt mm, mm. Detta hade vi inte haft en aning om om inte goevetenskaparna börjat tänka, sett samband och formulerat en teori.

Nu är det ju så att jag på inget sätt rackar ner på vetenskapen. Jag tror på det mesta de kommer fram till, åtminstone till de kommer fram till något annat.
Nu har du ju förklarat väldigt enkelt och på ett bra sätt varför vetenskapen inte kunnat bevisa ett liv efter detta.
Citat:
-Vetenskapen sysslar inte med sånt utan mer jordnära saker.
Slut citat.
Självklart kan man inte bevisa något man inte ens försökt eller ens bryr sig om att bevisa.

För att kunna bevisa något måste man ha något. Man kan inte bevisa något som inte kan upprepas och kontrolleras. Att ett spöke öppnar en dörr en gång är inte mycket att jobba med, om spöket öppnar dörren en gång per dygn eller vid fasta tider kan man göra nånting. Att bara gå på vittnesmål om enstaka händelser är av noll och intet värde.

det var åt det hållet jag menade men jag orkade inte fullfölja mitt resonemang.

Varför just bland kvinnor?
Jag känner flera män som tror att våra själar lever vidare!
Och så --gör jag--definitivt!
Varför inte?
Ni som inte tror på det----vad tror ni då?

Det är mest förekommande bland kvinnor, orsaken går jag inte in närmare på men män är kanske mer praktiska? I genomsnitt menar jag, individuella skillnader finns givetvis. Trots att många pratar om själar som något helt naturligt har jag ännu inte sett eller hört en beskrivning av vad det är och består av. Nån borde väl veta tycker jag eller är det bara antaganden? För mig finns det ingen själ, tankar och minnen är bara biokemiska reaktioner som finns i hjärnan och som försvinner i intet när livet tar slut. Ungefär som när man släcker en glödlampa. Kanske är tankarna på själavandring bara en fåfäng önskan om evigt liv.

Det var ungefär så jag menade förut.

Jag tror att det finns något där, men jag känner inte att jag måste bevisa nåt för andra ändå. Liksom...

Och inte tror jag att det är mest kvinnor som är mottagliga, iaf inte här där jag är.

Så är det nog endast i din fantasi. Förstår att du inte går in på orsaken.

Inställningen att en religliös tro och med det att t ex tro på ett liv efter döden skulle ha med manligt och kvinnligt att göra verkar djävligt puckat....................

Lika puckat är att tro att ett religiöst förhållningssätt på något sätt skulle stå i motsats till ett vetenskapligt förhållningssätt.

För egen del så kompletterar dessa två varandra. Går aldeles utmärkt att tro på Gud och vara övertygad om att Darwin har rätt (fast det kommer nog kompletteringar till hans teorier efter hand).

Sen är det en annan sak som borde skapa ödmjukhet hos de självsäkra så kallade ateisterna. Vetenskapen själv visar med all tydlighet att det inte går att hitta definitiva förklaringar. Varje sk vetenskapligt bevis öppnar dörren till nya frågeställningar och gränserna flyttas framåt hela tiden.

När Newtons skrev Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica dvs lagarna för klassisk mekanik så kanske han trodde att det sista ordet var sagt men idag är Newtons lagar en del av Einsteins relativitetsteori och sedan ett 10-tal år tillbaka så har man matematiskt bevisat att det finns fler dimensioner är de fyra Einstein beskriver den sk strängteorin. Det här kommer bland annat att testas i den nya partikelacceleratorn i Geneve.

Min absoluta övertygelse är att vi behöver både Gud och vetenskap och att dessa kompletterar varandra.

En ros kan beskrivas både vetenskapligt och känslomässigt.

Vetenskapligt består den av celler, pistiller, klorofyll och en jävla massa mer...........

Men förstår vi rosen för det ? Den ger oss känslor av glädje ? Kanske är den känslan verkligare än den vetenskapliga beskrivningen.

Att vara en komplett människa är att använda både vänster- och högerhjärna. Därför kommer religionen alltid att finnas eftersom den ger oss en känslomässig förståelse av verkligheten som vi som människor behöver och som vi som djur/varelser är utvecklade att ha av någon anledning. Mysteriet är en viktig del hos människan och hos mig själv utan att man behöver vara fjantig eller omanlig.

Själv är jag uppfattad som en alfahanne och trivs med det och tror också på Gud och skäms inte för det.

Tyvärr uppfattas det i dagens Sverige litet omanligt att tro på Gud och allt var det innebär men som sagt det berör mig väldigt litet för jag vet att jag inte behöver bevisa min manlighet eller förmåga att överleva för någon här på forumet.

Se upp när du går i skogen, de skjuter på såna för tillfället.

Förtydligande: Det sköts alfadjur under vargjakten, det var det jag syftade på.

Jeg tror på, at man får det ene forsøg - og at man derfor skal sørge for at bruge det så godt som muligt.

Så vær gode ved jer selv og andre - men når det er slut, så er det slut! Og da man aldrig ved hvornår, gælder det om ikke at udsætte for meget til i morgen...

mvh
Anja

Kloka ord, Anja.

väl talat jholma - inte är det omanligt att tro.. de mest spännande personerna är ju de som har mod att bryta de traditionella könsrollerna och som sällan är förutsägbara.

Förresten, det minst vetenskapliga förhållningssättet är det tvärsäkra...

Lite kul kuriosa är att Darwin var kristen och att Newton höll på med astrologi och alkemi.

Edit:
Håller med att den vetenskapliga metoden är väldigt bristfällig när det kommer till att beskriva och återberätta det som gör livet värt att leva. Kärlek, skönhet, fjärilar i magen och allt det där
Vilken tur att vi har poesi, bildkonst och musik!

Och jag tycker det är "puckat" att tro att ämnet vi pratar om här och religion har med varandra att göra.

Handlade inte tråden om medium och spöken - knappast om religion i någon allmän bemärkelse...

Min kommentar att kvinnor visar särskilt intresse för dessa fenomen handlade alltså just om detta (medium och spöken) och inte om religion i största allmänhet....

Ja tråden handlade väl från början om medium och andar (spöken som en del väl kallar det) men sen var det några som började dra in religion också. För mej är det två helt olika ämnen, och jag tar som bekant helt avstånd från religioner.

Och! här är det inte ett kvinnligt ämne, tvärtom.

Religion och tron på ett liv efter detta går hand i hand. Det är ämnen som vetenskapen ännu inte lyckats påvisa. Svarta hål mm är påvisat, men mycket återstår.

Jag var nog en av dem. För mig är det samma sak.

Men diskussionen handlar ju från början om ifall vi tror att det finns ett liv efter döden, reinkarnation mm och då är vi ju delvis inne på religion. Steget är faktiskt inte så långt som du vill få det till och därför är det inte så märkligt att det kom upp. Att tro på ett liv efter döden ingår ju i vissa religioner.

Och för mej är det två helt skilda ämnen. Jag tror på det vi pratar om här, men religion och religiös tro förekommer inte i min värld. Kanske därför som jag heller inte tänker mej dom här krafterna eller vad man ska kalla det, som änglar eller liknande. Jag tror självklart heller inte på himmel eller helvete, eller att man hamnar på ena eller andra stället.

Kanske att några av "tvivlarna" tror att det har med religion att göra och därför inte kan tänka sej att det finns?

Nej, jag menar mer att det är övernaturligt=oförklarligt och att det uppstår på samma sätt i hjärnan. Ta inte illa upp, jag vill inte nedvärdera era upplevelser, men man har ju kommit fram till att religiositeten sitter i hjärnan. Det är ett naturligt beteende för människan att känna och tänka så, vissa har mer av den förmågan, andra har den inte och är därför skeptiska. Jag tror helt enkelt att vissa människor har nära till att uppleva något gudomligt eller få kontakt med andevärlden, jag tror att det uppstår på precis samma sätt. Det är väldigt verkligt för dem som har förmågan att uppleva sånt, men det kan inte få mig att tro på varken gud eller andar. Mitt liv är säkert fattigare pga det, som sagt önskar jag ibland att jag kunde tro på något, ha evigt liv att se fram emot, men jag har inte den förmågan helt enkelt. Att beskriva det som hjärnspöken låter så negativt tycker jag. Gud är väl inte mindre värd om han finns inuti en än om han sitter på ett moln? Och kontakten med en avliden är minst väl lika trösterik om anden finns i en än om den bara finns i rummet?

Det var fint skrivet Myotis.

När det gäller min egen gudstro så ingår inte speciellt mycket av "ett liv efter detta". Det är inte därför jag tror på Gud.
Det har helt enkelt att göra med upplevelser och min "mysteriesyn" på livet.

Den allra största positiva upplevelsen fick jag den värsta dagen i mitt liv när jag fick veta att jag hade en dödlig sjukdom som jag nu är medicinerad för. Sedan den dagen har mitt liv varit så totalt annorlunda på ett positivt sätt att jag bara kan tala om ett under eller mysterium eller vad Du vill kalla det. Jag har helt enkelt blivit en bättre människa.

Precis, som allting annat i naturen är det med människan, vi föds, lever, vissnar och dör. Och det räcker fullständigt, livet är fantastiskt som det är. Ooch vad i all världen skulle "rösten från andra sidan" tillföra ?
Enligt min mening ett cyniskt, nästintill kriminellt sätt att tjäna pengar på människors sorg och svaghet.

Men man kan ju säga att vi, dvs. våra gener, lever vidare genom våra barn, barnbarn osv.
Gita