Va den bättre?

Nä, men jag klöks av snorkråkorna och kunde inte låta bli...

Det finns massor jag inte äter. Mest har det med konsistens att göra. Orkar inte ens rabbla upp allt..

Cowboysoppa äter jag aldrig!! Tack vare en gammal dagmamma jag hade tillfälligt när min ordinarie var sjukskriven. J-vla kärring tvingade mig att äta fast jag fick kväljningar av det. Och det var inte bara en gång vi fick det.. Grinade varje gång. Kommer så väl ihåg det, var ca 3-4 år. Typ det enda jag kommer ihåg från då..
Kommer aldrig att tvinga nån att äta nåt, men man ska prova tycker jag.

Strösocker på pannkakor, där går definitivt gränsen för mig!

Kroppkakor tycker jag inte om, men jag äter det om det serveras.

Meh.. Joo, strösocker, smör, glass och sylt. Mums!

Linser går fetbort.

Feta fiskar som varit frysta (lax, makrill, strömming...) - det händer nåt med fettet när de tinar, smakar och luktar tran. Blä.

Jag kan inte dricka öl! Går bara inte... smakar brända knäckebrödskanter... Riktigt äckligt!

Jag har svårt för mat där man ser djuret... oskalade räkor, kräftor, hel kyckling... Men jag tycker om det om nån hjälper mig att skala!

Prova något slags pilsner, det är betydligt lättare att dricka än mörkare öl. Jag rekommenderar norska Aass pilsner men det går väll inte att få tag på här. Jag dricker nästan aldrig öl i Sverige så jag vet inte vad som är lättast av det svenska att få ner.

Personligen undviker jag helst falukorv, jag ogillar både färgen, konsistensen och smaken samt tanken på alla restprodukter som finmalts till falukorv. Hårdstekt kan den gå ner, men det är med protest.

Pilsner? Nejnejnej!
Det enda som har släktskap med öl som jag dricker är julmust...
Det framkallar inte kräkkänslor, det är bara inte gott. Ölen alltså.

Jaaa... falukorv är äckligt! Speciellt då man suttit med barnen och tittat på barnprogram där de visar hur man gör falukorv! *bläää*

När jag ser allt vad ni inte kan tänka er att äta utan mer eller mindre äcklas av så kan jag inte låta bli att tycka att en del verkar fruktansvärt bortskämda med mat. Själv är jag tacksam varje dag jag har något att lägga på tallriken.

Den listan köper jag också men byter ut blodpudding mot spenat

Musslor som är så gott! Man kan ju köpa en burk konserverade musslor i affären och bara äta som godis

Jag med.
Ibland får man äta, även om det inte är favoritmat.
Jag äter det mesta utom spenat. Det går tvärbort, då äter jag hellre maskrosblad.



Inte burkmusslor.
Men färska nykokta, kan jag tänka mej.

Jamen socker på pannkakor Stintan... det knastrar ju i tänderna! Torrt och läbbigt är det...

Nej, pannkakor med äppelmos eller körsbärssylt och lönnsirap eller honung! *slurrrrrrp!!*

Jag är inte pigg på socker på pankisarna heller.
äter dom gärna naturella eller rullade med ost i.

Jag åt gärna socker på pannkakorna när jag var barn. Nu äter jag utan något alls på de få gånger jag äter pannkakor

Något som jag helst inte äter är ananas. Jag kan inte förstå folk som skall blanda sådant i maten, många tycker ju det är jättegott

Pizzor med ananas på kan jag nästran få abstinens efter. Ibland ber jag att få ananas på kebabpizzan
Ananas och kyckling är superlyckad kombination, likaså ananas och kassler.

Annanaspaj

OMG, I'm going totally ananas! )))

Sabotera god mat på det viset




Möjligens som paj då, som sötsliskig efterrätt kan det kanske funka

Läste nog lite fel där!!! Missade ett kommatecken....
Du, hur smakar tiger??????

Handlar ju mycket om nån sorts moral när det gäller mat och att inte äta mat...
Man är duktig om man äter allt och om man äter upp... och om man äter mycket...

Om man är petig i maten anser tydligen vissa att man är en sämre människa. Eller vill åtminstone framställa sig själva som bättre.

Mina barn har lätt för att lägga på sig och jag och deras far, som jag är separerad ifrån, har fått påtryckningar från skolläkaren om att vi bör tänka på hur mycket och vad de får i sig innan det har gått för långt.

Detas far är dock av den gamla bondestammen där mycket mat är bra och att inte äta upp borde beläggas med spöstraff. Han har väldigt svrt att ta till sig läkarens ord. Han förstår inte. Istället vill han att de ska röra sig mer, och det är ju ok, men allt de stoppar i sig kan inte förbrännas på det viset... Senast när sonen kom hit hade han en halvkilos godispåse med sig. För att förbränna den räknade jag ut att han måste promenera ca tre mil...

Fniss socker på pannkakor är helt onödigt och socker försöker jag undvika helt men det är ju inte precis mat utan mer att jämföra med salt tycker jag. Pannkakor blir det nog om en stund med äppelmos mums.

Det är ju det som är grejen.. Det ska knastra

Jo nog kan det vara så allt men jag kan tillåta mig att vara bortskämd vad gäller mat eftersom jag både handlar och tillagar min mat själv. Sen hur man väljer att lägga upp sin matbudget är ju helt individuellt...hur många kilo rotfrukter får man om man köper en sån mängd att det motsvarar priset av ett kilo oxfile, jo massor.

Sedan finns det ju mycket sådant som man äter hemma hos folk när man bjuds, men som aldrig i livet skulle laga själv hemma och äta frivilligt

I viss mån moral ja men det har inget med att vilja framställa sig själv som bättre att göra. För mig handlar det till stor del om pengar. Man behöver väl inte lägga upp mer på tallriken än man orkar äta upp. Jag gillar inte att kasta mat. Jag tycker att det är jobbigt med människor som är petiga i maten. Har själv en dotter som är jättepetig och hon fick lära sig tidigt att fixa sitt eget käk när inte det vi andra åt passade. Nu är hon vuxen och har börjat inse att hon faktiskt missat mycket gott för att hon inte vågat smaka så nu är det mycket bättre.

Känns onekligen PUBERTAL den här tråden

Ja jag håller med.

Det är inte kräsenheten som är problemet med fetma utan vad du äter.
köper man hem, ursäkta uttrycket ...skitmat så går man upp i vikt.
Gräddsåser, pizza, mac.donalds, godis, chips och läskedryck är inte bra mat.
mat med bra råvaror och att ungarna rör på sig, är det bästa.
Är också uppvuxen i "bondesamhället" och där ingick inte godis som mat.

Ungar äter det man köper hem.
Tonåringar är för lata för att handla själva och äter det dom hittar i skåpet när det suger.
Finns inte skräpmat med massor av transfetter hemma, äter dom det dom hittar.
Släng påsen och ge honom en banan.

Nu går säkert ett gäng igång och skriker på generalisering och så vidare.
Jag vet det, alla är inte lika men bra grundmat är viktigt om man har lätt att gå upp i vikt.


Här med.
Det gäller att hitta bra och nyttig mat för dom kronor man har.
Visst skulle jag tycka att continental frukost är toppen, men plånboken säger havregrynsgröt.
That´s it.

Jag är nästan-vegetarian, dvs äter fisk, men ser till att jag kan äta vad som bjuds vid behov.

När jag lagar mat hemma åt mig själv blir det veg. Tillsätter kött, fisk eller fågel till resten av familjen.

Lagar numer alltid mat från grunden. För att jag har tid till det! Barnen föredrar hemmapoppade popcorn som de får nån gång i månaden. Dessutom blir det bara fredagsgodis- en chokladkaka som de delar på. De är rätt nöjda med det.

Men.. de är bara hos mig halva tiden.. den andra halvan kan jag inte påverka.

Mat och matvanor väcker mycket känslor. Själv är jag uppväxt med att mat snarast är heligt, att man äter allt som serveras och inte lämnar något på tallriken. Jag har tagit till mig mycket av det själv. Men numera så kan jag faktiskt någon gång lämna på tallriken eller avstå från att ta det sista som annars skulle kastas. Hustrun har en mycket friare inställning till mat. Själv kan jag tycka att hon är kräsen och petig. Gentemot barnen försökte vi hitta en gyllene medelväg och jag har för länge sedan slutat att reta mig på att hon plockar bort och petar undan. Totalt sett så äter vi nästan allt med god aptit och det gäller också barnen. Så till slut har det fallit bra ut.

Vet inte om det är att vara bortskämd eller som Simplicity säger, sämre mäniska för att man inte äter vissa saker.
Jag kan inte se någon anledning att köpa hem saker jag inte tycker om, eller mår illa av.
Äter jag det och spyr, är det bortkastad mat ju.
Nu tillhör jag dom som gillar rotfrukter, så jag köper det ofta och gärna.
Men kan med gott samvete avstå från lax då det inte tillhör favoriträtter.


Det var absolut ingen kritik mot dej.
Nej, den halvan har du svårt att påverka.

Jag tänkte mest på det som du sa om din man.
Han har fel, om han tror att godis kan ersätta nyttig mat.
Kanske jag som missuppfattade dej där.

Perjori - det är lugnt.


Jag är ju här för att diskutera...
*ler*

Men helt klart är att det här med mat rör upp känslor som Aqvakul säger...
...Och att det lätt blir konflikter kring mat.

Att kasta mat är ju lite tabu, men om man bara tar tillvara på resterna så gör det ju egentligen inget. Mata katten/hunden/hönsen med resterna eller kompostera så kommer det till nytta. Att kasta i soppåsen är ju däremot slöseri.

Blev lite nervös där, att du skulle ta det personligt.
Det var väl mest i allmäna ordalag jag skrev , om övervikt bland barn och ungdomar.

Mina två har lätt att lägga på sig.
Nu är dom stora och dottern passar sin vikt och kollar vad hon äter.
Sonen är chaffis så det blir en del snabbmat (läs mycket) och det syns.

Nu ska kalaskulan bort säger han, och skippar smörgåsarna på bensinstationer och dyligt.

På vissa svar i den här tråden skymtar jag tonåringar. I den yngre åldern. På dagis har barnbarnen lärt sig ordet "äckligt". Vi har lyckligtvis en filmsnutt (super 8) någonstans där yngsta sonen vid dagisets julbord, han var kanske fyra år, förklarar för kamraterna "ät sill! det är gott". Vår äldre sons döttrar älskar blodklimp till köttsoppan. Och blodplättar, som intas som pannkaka. Men viss modern mat, framför allt som brukar förekomma på dagis och i skolan, ratas. Helger är sämst ur matintagssynpunkt. Medan vi vuxna frossar så lider barnen helvetets kval. Inte på grund av maten utan av allt livsfarligt godis som snälla föräldrar börjar dutta med redan på fredagskvällen. Skidhelgerna till husvagnen i Vemdalsskalet ger tydligen aptit för resten av veckan. Alpinåkningen kräver massor med energi. Och de kräsmagade juniorerna käkar med berömvärd aptit.

Själv kjöjdes jag av havregrynsvällingen som serverades hösten 1943 på epedemisjukhuset i Flen. På den tiden man låg 6 veckor i karantän. Det kallades frukost. Efter fem veckor så tyckte jag att det var gott. Ser man på. Väl hemkommen beställde jag det av mamma. Hon gjorde något slgs slätvälling med havregryn i. Fy tusan. Tacka vet jag kristidens havrevälling på vatten och en minimal skvätt mjölk. Men som barnläkaren brukar säga - inget svenskt barn svälter ihjäl. Tyvärr har självsvältssjukdomar blossat upp och hotar framför allt många flickor som har dålig självuppfattning. Men å andra sidan så har det vi kallar nödproviant, kalorifyllt, fett och kohydratbemängt med mycket salt och glutamat fått en stor del människor att glömma hur mycket som är lämpligt att äta. När man ser en man eller kvinna som bör ha ett intag av 2800 till 4500 kalorier som dagsintag, vräker i sig hela kvoten under en MacDonaldlunch. Till det dubbla mängden Coke. Inte undra på att det blir trångt på bussar och flyg. För att inte tala om de kärlsjukdommar och den diabetes de grundar för.

Själv har jag som tidigare sagt svårt för kyckling. Men jag äter det. Det är livsmedel.

Ett gott råd kanske. Nästa gång du blir inviterad till surströmmingsfest så tacka ja. Men! Be att få öppna burken. Nu blev du förvånad! kanske? Anledningen är att det som stiger upp (läs sprutar) har en underbar syrlig och aromatisk doft. Men några sekunder senare så har den blandats med luftens kemiska sammansättning och någon helt annan lukt uppstår. Det är då grannarna börjar att klaga. Här i norr så hojtar de uppifrån vägen och vill helst komma ner på en klämma.

Vi vuxna bör nog tänka om en hel del. Framför allt vad vi tar för ord i munnen om mat inför yngre människor/barn.

När vi bunkrade för den kommande veckan så köpte vi paltbröd. Henan har mae tunnpalten. Glömde fläsket så det fick jag åka köpa senare.

Föreslog i övrigt att Eva skulle fundera litre på matsedeln medan hon var på körövningen i kyrkan i kväll. Hon blängde styggt på mig. Var det en olämplig kommentar kanske.

För övrigt en strålande och avslöjande tråd