Haha googlade och hittade en high carb low fat diet

http://www.livestrong.com/article/103419-h...b-lowfat-diets/

Det är den dieten västvärldens människor levt efter sedan 70-talet. Därav viktproblemen.

Exakt

Man kan ju säga att det är det som du äter och jag också sedan 8 veckor tillbaka.

DÅ är vi två, jag har ätit så i över 40 år liksom min mor, moster (87 år och hur fräsch som helst hon kan faktiskt springa jättefort fortfarande:) ), mormor och mormorsmor. Förhoppningsvis blir jag lika gammal och rörlig när jag är i den åldern. De två sistnämda släktingarna dog av olyckor när de var 94 resp 97 år gamla. En föll över kolhinken nerför källartrappan i mörkret och den andra från stalltaket hon skulle lägga om 97 år gammal!

Har googlat lite och kommit fram att min familjs mathållning låter lite som den här:

http://www.suite101.com/content/the-mayo-c...ht-loss-a220918

Edit: Blev full i skratt när jag läste vilka "diseases" mayo dieten alltså low fat ska vara bra mot. Det är ju samma som lchf sägs vara bra mot

Det är nog så att människor kan leva på väldigt olika sorters mat men raffinerade kolhydrater och ständigt energiöverskott kan vi inte anpassa oss till. Sedan är jag tveksam till en massa tillsatser i maten oavsett om det är lightprodukter eller charkprodukter.

Du kanske inte läste det Red Top skrev..........

Vad är då din förklaring till att de inte gått ner i vikt trots att de äter LCHF?

Vad är din förklaring till att jag gick ner dom 10 första kilona utan att röra mig mer än från datorstolen till bilen men ändrade kosten till lchf??

Att du lyckades äta färre kalorier än du förbrukade och att du undvek raffinerade kolhydrater.

Nu är det din tur att svara på min fråga.

Jamen jag förbrukade ju inga...... men jag åt massor.

Inte kan väl jag säga varför dom inte gått ner i vikt. Hur skulle jag kunna göra det??

Även en lättvariant av LCHF med ganska mycket kolhydratfusk funkar faktiskt om målet endast är att gå ner i vikt. Min gubbe har lyckats gå ner 8 kilo sedan slutet av mars. Tidigare har han, efter åtskilliga försök med den "klassiska" metoden, aldrig lyckats uppnå speciellt varaktiga eller märkbara resultat. Själv har jag testat en ännu lättare variant, pga att jag upplevt att jag inte mått helt bra av dieten, men jag har inte gått ner ett enda kilo. Iofs har jag väl ganska få extrakilon utan mest "sympatibantat" så mej stör det inte men jag är glad för hans skull. Skillnaden på våra varianter är att han ätit både lite mer mat och lite fetare så visst häpnar man allt lite. Det verkar som att vi hållit oss vid någon slags brytpunkt för att få någon viktminskningseffekt. Det märkliga är bara att effekten är så stor trots att man inte håller så strikt på dieten tycker jag. Ska man tolka det som att ju färre extrakilon man har desto striktare måste man vara? Vad har ni andra för erfarenheter? Visst fattar jag väl att man inte fortsätter att rasa hur länge som helst men en liten effekt borde jag ju märkt av tycker man...

Tänk efter nu. Om du inte förbrukade någon energi alls när du inte rörde dig så mycket så skulle du ju inte behöva någon mat alls heller.

Kroppen har en basalförbränning. Bland annat levern och hjärnan förbrukar en hel del och alla kroppens celler förbrukar energi även i vila.

Skillnaden mellan er består troligen i att han har en större kropp att försörja med energi. Om han väger 20 kg mer än du så har han 20 kg celler mer än du som behöver energi för att överleva. Dessutom har män oftast större muskelmassa och muskler behöver mer energi än fettceller.

"Åh, öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två" är ett känt citat av Kipling. Möjligen skulle man kunna travestera det lite med anledning av diskussionen i denna tråd: "Åh, fett är fett och kolhydrater är kolhydrater och aldrig mötas de två"... Här finns uppenbart två läger, som inte vill kompromissa med sina åsikter.

Debatten handlar ju egentligen om huruvida ev. minskning/ökning av kroppsvikt beror på en enkel kaloribalans, eller om det spelar roll i vilken form kalorierna intas. Parallellt förs dessutom en "nyttighets"-diskussion.

Personligen har jag länge hävdat ett strikt matematiskt perspektiv, dvs räknat kaloriintag och kaloriförbrukning. Det har förefallit mig märkligt att näringsformen skulle spela någon avgörande roll. Men när allt fler i min nära omgivning i praktisk tillämpning visar på en annan bild, så har jag åtminstone till dels tänkt om. Förklaringen att vi inte är särskilt väl avpassade till snabba kolhydrater och att det triggar igång ytterligare konsumtion är inte orimlig. Däremot så har jag svårare att se faran med långsamma kolhydrater.

Konsekvenserna av detta för min egen livsföring är att jag aktivt försöker minska konsumtionen av snabba kolhydrater, medan jag har blivit mindre rädd för fet mat.

Jag tar tillfället i akt att påminna om en gammal undersökning från norra Finland och som jag tror ligger till grund för allt snack om fettets skadeverkningar. Läkarna var lite frågande till varför männen i en trakt hade så hög frekvens av hjärtinfarkter ttots att de levde ett till synes gott liv med mycket hårt arbete. Det visade sig att grunden till problemen var att en stor del av maten bestod av fett i olika varianter, förmodligen av animaliskt urskrung. Man förbrände dock allt så det fanns ingen överdriven fetma. Boten blev att lägga om kosten till mindre fett, till vad vet jag inte, och frekvensen hjärtinfarkter minskade. Man kan nog misstänka att man åt mer kolhydrater för något annat som kan ersätta i energihänseende finns väl inte. Det går nog att få fram undersökningen via rätt myndighet.

Det är i alla fall mer seriösa och intressanta inlägg och mindre pajkastning i den här tråden än i tidigare i samma ämne och det uppskattar jag. Utbyte av tankar, erfarenheter och information är stimulerande och roligt oavsett vilken åsikt man har eller vad man tror på.

Jag kanske uttryckte mej lite otydligt men jag menar naturligtvis i förhållande till hur mycket vi ätit tidigare. I förhållande till hur mycket han ätit tidigare så har han i stort sett inte dragit ner på portionerna alls medan jag har försökt hålla igen lite. Således måste omställningen till en ny diet ha större betydelse än hur många kalorier man stoppar i sej. Det måste alltså bero på att "omorganisationen" får effekt om det bara är fetma man vill undvika. Övriga hälsoeffekter vågar jag inte uttala mej om, men så mycket kan jag säga att en viss skepsis känner jag allt. Det får dock tiden utvisa. eftersom det behövs minst en generation för att kunna dra några slutsatser och det tycker jag att alla borde inse. Snabb effekt - Yes! Hälsoeffekt i förlängningen - ???

Du skiver att han inte dragit ner på portionerna. Menar du att han fortfarande äter lika mycket kolhydratrik mat som tidigare och bara har lagt till fett?

Jag fattar det som att portionsstorlekarna är lika stora och till och med större, men kolhydraterna är minskade och ersatta med mer fett och proteiner.

Att bara tillsätta fett blir ingen smal av, det trodde jag redan var utrett?

Vad menar du med lika stora eller större portioner?

Man måste ju räkna med eventuella mellanmål, godis, söta drycker mm också.

Att man skulle kunna öka det totala energiintaget och gå ner i vikt låter ju lite märkligt.

Jag kan tyvärr inte svara för vad Chacki menar, jag kan bara svara för hur jag tolkade hennes text.

Men jag kan ju säga att tesen kolhydrater ökar suget stämmer i så fall också. Om man undviker kolhydraterna behöver man inte en massa söta mellanmål och godis och då går man ner i vikt.
Det kanske är så enkelt. Varför krångla till det?

Fett är inte farligt visar ny forskning. Det verkar som att det kommer att ta lika lång tid som fett varit farligt i folks medvetanden att få folk att ta till sig den nya (nygamla) forskningen.

Att jämföra portionsstorlek kräver ju en del jobb och att man väger allting och räknar ut kaloriinnehållet. Speciellt om man utesluter potatis, ris och pasta och ersätter med fett och kanske mer grönsaker.

Jag äter alltifrån pastasallad till familjepizza till lunch, och är allt från lat och passiv till snabb och aktiv beroende på dag. Och jag är inte ett dugg överviktig

Vad kallar man min diet?

Men du måste väl ändå hålla med om att 500g smör tar bra mycket mindre plats än 500g pasta?
Samma med 500g kött.
Så om man har en tallrik med pasta framför sig och en tallrik kött i samma mängd, mätt endast med ögonen, då lär tallriken med kött väga bra mycket mer. Och alltså innehålla bra mycket mer kalorier.
Så om man mäter med ögonen och säger att man äter lika stora portioner så äter man ju mer med köttet än med pastan.


Ung med bra ämnesomsättning, alternativt utan överätningssydromet.

Men Christa va du krånglar till det. Man behöver inte väga och räkna kaloriinnehåll bara för att man drar ner på kolhydraterna. Det är ju hur lätt som helst att t.ex. ersätta potatismoset mot blomkålsmos. Man ser ju på tallriken hur stor portion man äter fast man byter ut vissa saker mot något annat. Man äter tills man blir mätt. Det är ju sockret man tar bort/minskar. Socker i form av kolhydrater/stärkelse som de flesta äter alldeles för mycket av och som bara triggar suget efter mer.

Hoppar in lite sent i debatten men
har du någon grund för, att det inte är så?

Anma har uppfattat det hela rätt. Vi varken väger portionerna eller räknar kalorier. Han äter tills magen ger honom samma mättnadskänsla som tidigare. Potatis, pasta o.d. har han stort sett uteslutit helt och ersatt det med broccoli, blomkål och andra mättande grönsaker. Skillnaden är att han inte känner sej sugen på skafferimat mellan målen. Eftersom han har en liten förkärlek till lite fetare produkter unnar han sej lite mer av det än tidigare och ändå går han ner i vikt i relativt snabb takt.
Varför måste du ifrågasätta det man säger hela tiden? Han går ner i vikt hur mycket du än försöker bortförklara det, så är det bara.

Det märks i tråden att det bränsle vår hjärna använder är kolhydrater

Hela energisystemet i våra kroppar är uppbyggt på glukos. Låter ju lite märkligt att vi då inte skulle kunna äta det direkt???

Självklart måste vi ha i oss kolhydrater men i måttliga mängder! Att utesluta det helt är en omöjlighet om man inte tänkt nivnära dej på plastkassar eller nåt. Om jag fattat det hela rätt så är det de ständiga blodsockersvängningarna som ställer till det för oss.

Min farmor berättade för länge sedan om en äldre släkting som var på kalas. Efter att ha ätit sig mätt lär hon ha sagt " tänk om man ändå varit en ko och haft fyra magar". En liten parentes till vår nutida inställning till maten.

Möjligt. Man skulle kanske småäta hela iden istället för att satsa på ett par stora måltider per dag? Snackar man stenåldersfolket så gick de nog och smååt hela tiden de kunde hitta mat, utom om man lyckats få ihop till en ordentlig måltid då jakten lyckats.

Jag ifrågasätter inte att han går ner i vikt. Jag undrade bara över det där med lika stora portioner som tidigare. Om han ersatt pasta, ris och potatis med broccoli och blomkål då är det inte alls konstigt att han går ner i vikt även om han äter mer fett. Det är väldigt stor skillnad i kaloriinnehåll mellan broccoli och ris t ex. Samtidigt som det fyller magen bra och fett fördröjer magsäckstömningen och ökar mättnadskänslan.

Inget konstigt alls. Bara ett sätt att äta färre kalorier och ändå bli mätt.

Min mamma berättade om sina föräldrar som när de var bortbjudna kunde sitta och sträckäta en hel kväll. Och spela Kille.

Enligt Livsmedelsverkets tabell är det ungefär lika mycke kalorier i kött och kokt vitt ris men det finns inga kolhydrater i t ex oxfile (tog det eftersom jag ville kolla på rent kött).

Kött tar mycket längre tid att bryta ner och ger inget nämnvärt insulinsvar. Dessutom ökar kött energiförbrukningen enligt Paulun. Det går alltså inte att jämföra kött och ris.

Känns att tråden går runt runt runt Allt är ju enkelt: gör man av med mer än man förbrukar går man ner.
Oavsett vad man äter.
Lchf'arna håller sig mätta med fett vilket nog funkar bra om man tidigare åt en massa kolhydrater och socker och behöver "bulkkänslan" i magen vilket fett och kött ger. Jag som kommer från ett hem på landet, "utlandet", där fattigt folk åt väldigt lite för det inte fanns pengar till köp av vit socker, vitt mjöl osv har inte detta problem att tampas med, tack gode gud.
Jag blir sjuk av fett och kött och gillar känslan av att ha magen lagom tom mellan måltiderna.
Jag hade 12km enkel väg till skolan (fick bl a korsa en ravin, bra för benmusklerna ha ha) och cykeln var ofta trasigt så jag fick gå. Även idag som vuxen rör jag mig så mycket jag hinner, minst 10km löpning varje dag med hunden + extrapass + styrketräning när jag har tid över. Jag är uppväxt att röra mig långa sträckor men hade mina föräldrar t ex haft möjlighet att ge oss "civilisations-mat" och busskort (om det hade gått någon buss fler ggr än max 2 per dag vill säga) hade jag kanske varit överviktig idag.

Vad är då problemet?? Han är mätt, kan äta mat han tycker om, går ner i vikt och som en extra bonus - han behöveer inte fixera sej vid kaloriräkning. Jag förstår faktiskt inte varför man ska bekymra sej så överdrivet mycket med att räkna på pluttifikationer. Maten får inte uppta så mycket av ens tankar! Det är ju inte meningen att tillvaron och förhållandet till mat ska bli så komplicerat att det riskerar att en måltid bara framkallar ångest och dåligt samvete. Mat ska förknippas med lust och välmående och inget annat. Det är så vi är skapta och ska fungera för att kunna överleva.

Det finns folk som av olika anledningar med bästa vilja i världen inte skulle kunna röra sig ens en bråkdel så mycket som du gör men som kanske växt upp under liknande förhållanden och tidigare kunnat göra det. Vadå bulkkänsla? Du verkar ha missat en del om LCHF-kosten.



Kan bara instämma.

Det finns inget problem. Det var bara det att du och Anki fick det att låta som om ni trodde att det var något magiskt med att äta fett och att det var konstigt att man gick ner i vikt. Nu när du förklarat vad portionerna innebar så var det ju bara färre kalorier helt enkelt.

Sedan är ju människor lite olika när det gäller mättnad. Min sambo kan bli mätt och hålla sig mätt på en tallrik grönsakssoppa bara för att det fyller magen bra medan jag är hungrig igen efter en timme om jag äter samma sak.

Hur vet du att det var färre kaloreier?

Jaha visste inte att du menar folk med kroniska sjukdomar och/eller handikappade? En normal frisk människa kan träna upp sig och 10km är inte mycket för en frisk kropp!
Med bulkkänsla avser jag den kraftiga fyllnadskänslan i magen - "proppfull", gillar den inte personligen men har vänninor och vänner som panikar om de inte äter stora mängder eller mat som tar tid att smälta ner ex köttbitar. Hemskt synd om stackarna.
Det som är en gåta för mig är varför det hela tiden talas om vikten att känna sig mätt eller att känna sig "mätt och belåten"? Känns djupt sorgligt faktiskt.
Finns det inget annat man har att tänka på i sitt liv än nästa mål mat? Är det sockerindustrins fel helt och hållet eller vem ska man skylla på? Varför i all världens namn är folk helt maniska vad gäller nästa måltid och varför verkar det på mig som om många fettdyrkare är helt besatta av sin mat, fotar det och talar om för alla som vill höra eller inte höra att "nu ska jag äta en god och mättande måltid". Hjälp ut och rör på påkarna och sluta käka en jävla massa mat hela tiden!

Christa! Vad säger du om laxgryta med bl.a en hel burk creme fraiche, svamp, tomat, lök och paprika. Till det blomkålsmos med en skvätt grädde och riven parmesanost och en liten grönsallad för knaprighetens skull. Det var det vi åt till middag idag. Låter det som om det vore mat man går ner i vikt av? Det gör i alla fall han. Så jo, jag blir faktiskt förundrad med tanke på hur jag sett på bantarmat tidigare....

Vet inte vilka du talar om faktiskt. Jag känner ingen LCHF:are som är besatt av sin mat. Nu handlar ju tråden om mat så det är väl inte konstigt att man då skriver om det. När det gäller LCHF så är det ju från början en kost just för överviktiga och såna som har eller är i riskzonen att få diabetes II. Sen att det har anammats som en bantningskost i största allmänhet är en annan sak.

Jag skulle gärna vara ute och röra på påkarna om jag kunde, vet du hur jag ska lösa det? Jag ser ditt inlägg som ett hån mot dem som kämpar för att om möjligt kunna må bättre.

Vad lider du av för åkomma? Kan du träna inomhus, lätta vikter förbättra rörligheten osv? Vissa sjukdomar kan ju vara handikappande som svår reumatism eller ms nervsjukdomar osv och då går det inte att träna kondition kanske?
Jag talar om friska männsikor utan rörelsehinder Stintan!
Att du tar vid dig och tror att jag hånar friska är helt fel men faktum är att folk (friska alltså) rör sig alldeles alldeles för lite.
Vi är byggda att kunna tillryggalägga långa sträckor och våra kroppar är gjorda för att vara i ständig rörelse. Många sitter i kontorsstolar eller står hela dagarna bakom en disk osv - det är helt förödande! Sedan kommer de hem efter en lång dag på jobbet och lagar middag städar lite för att sedan falla ihop på soffan. Detta är inget människovärdigt liv! Vi dödar ju oss själva med vår livsstil, allt käkande och stillasittande ovanpå. Hemskt....

Men de flesta som diskuterar detta är för det mesta och också här människor som drabbats av olika sorters hälsoproblem och därför söker vägar att förbättra sitt hälsotillstånd genom vad vi äter. Vad jag lider av har ingen här på forumet med att göra det räcker gott med det jag berättat redan.

Träning är bra men det är ett helt annat ämne som det redan finns en tråd om http://forum.odla.nu/index.php?showtopic=105815&st=0

Kom inte med idiotiska påståenden om vad jag tror!!!

LCHF har faktiskt inget alls med kalorier/storlek på matportioner med mera..) att göra utan mer komplicerade processer i syrabasbalansen i kroppen,insulinpåslag och andra processer.
Detta avgör i sin tur hur och om du förbränner mer eller mindre fettvävnad.
Vid LCHF får man efter ett tag en svag acidos, ett surt tillstånd i kroppen som använder fett-inte socker vid förbränning.Eftersom LCH kost inte har eller har minimal mängd kolhydrater i sig kan socker inte användas som "bränsle" utan fett förbränns i stället-kropps fett alltså= viktnergång.

Vet inte hur dina vänner äter men det är ju just det man INTE blir när man äter lchf! "Paltcoma" och sova middag på maten är ju sådana företeelser man slipper just för att man inte äter en massa kolhydrater..... Jag brukar säga att förr när jag avslutat en måltid sa jag "åh vad mätt jag är" numera säger jag "åh va gott det var".

Christa, jag ställde en fråga till dig, kan du svara på den? (inlägg 77)


Tänk att det är så svårt att förstå.