På kunskapskanalen sänds ofta programmet "Duellen" som är ett kort frågesportsprogram. Varje gång jag råkar se det slås jag av hur dålig allmänbildning deltagarna har, och då är det ändå ofta kända eller halvkända personer som är med. Jag blir ofta helt förundrad över att ingen av deltagarna klarar enkla frågor. Värsta var en gång då det frågades vilket landskap Piteå ligger i, ingen hade någon aning men till slut gissades det på Lappland och det blev rätt Alltså visste inte programledaren eller någon tekniker heller, ingen reagerade på det.

Det har väl aldrig varit en black om foten att vara allmänbildad ! tvärtom skulle jag vilja säga .I den här tuffa tiden vi har nu så vill det till att ha koll på vad som händer överall och varför . Sedan kan man väl vara allmänbildad inom olika områden beror ju på vad man är intresserad av i livet .

Vi måste trots allt ha rötter för att förstå samtiden annars förstår du inte varför dagens samhälle ser ut som det gör.

Förstår du inte det så får du det svårt. För mig är den allra mest grundläggande allmänbildningen att klara sig i samhället. Det kräver ständigt att du lär dig mer och mer , samhället utvecklas hela tiden.

Men , vi kan inte begränsa det hela till att bara lära oss om samtidens fenomen , då har vi tappat både rötterna och den krona som kommer att blomstra om vi förstår vad rötterna är till för.

Allmänbildning är väl som att se till att växterna får både vatten , ljus och näring annars överlever de inte.

Ordet allmänbildning säger väl också vad det handlar om , en allmän bildning om lite av varje . Sedan tillkommer våra specialintressen där vi sedan förhoppningsvis kan dela med oss till andra om så bara lite allmän bildning.

Min personliga åsikt är att mänskligheten aldrig varit så allmänbildad som idag, och till stor del tack vare TV.

TV får mycket skit, men det är en helt fantastisk folkbildare. Internet har potential att ha ännu större effekt.

Håller med !!
Om inte roten finns, blir det ingen krona. Specialintressen får ses som en ympkvist, som växer parallellt !

Vad tycker ni tillhör allmänbildningen? Jag är helt ointresserad av kändisar, mode och liknande, därför tycker inte jag att det tillhör allmänbildningen. Däremot är jag intresserad av fåglar. Jag tycker inte det tillhör allmänbildningen att veta mycket om fåglar, det är ett specialintresse. Men att kunna skilja en kråka från en talgoxe tycker jag att man kan kräva av alla, eller är det för mycket begärt? Eller lite allmänt, typ att fåglar har fjädrar och att vissa arter flyttar på vintern. På samma sätt bör man känna till de vanligaste träden osv.
En sak jag ofta undrar över är att många inte har koll på himlen. Häromdagen försökte en bekant intala mig att solen går upp i norr, han har också tidigare när jag visade honom en månförmörkelse sagt att så där ser månen ut varje dag, den blir full sen när den stiger upp. Tycker inte ni att det tillhör allmänbildningen att veta ungefär hur solen rör sig över himlen?

Jag tycker absolut man skall kunna de vanligaste fåglarna, duva, koltrast, gråsparv, talgoxe, svala osv. Sedan behöver man kanske inte kunna se skillnad på exempelvis olika hökar, det räcker att veta att det är rovfåglar.

Man bör nog kunna lite om mycket, men vad kan vara olika för olika personer. Det går inte att diktera vad som ska ingå i allmänbildning. Grundkunskaper bör man få lära sig i skolan. Om alla kunde lika mycke (bortsett från specialintressen) så skulle det inte finnas några allmänbildade personer. För mig är det det där extra vetandet om en massa olika saker som är avgörande.

Nu har du verkligen väckt "den lille hemmafilosofen" som bor i mej malarmaster. Tack för det men skyll dej själv!

Finns det egentligen någon onödig kunskap? Inte ens att veta "hur många lingon det finns i världen" är ju helt ovidkommande ur t.ex. ett födoresursperspektiv om det skulle knipa...


Men för att ställa till det lite också...har inte även okunskapen en viktig plats i samhället? Vem har inte någon gång varit med om att ställas inför ett litet barns oskyldiga fråga och hur den fått en att stanna upp och haja till. Plötsligt tvingas man att gå ända ner på "novisnivå" igen för att kunna ge svar. Med lite tur kanske man själv kan få någon helt ny aha-upplevelse på kuppen, som gör att man blir tvungen att börja omvärdera det man tidigare sett som något väldigt självklart.
Själv har jag förmånen att ibland få ha studenter/"lärlingar" bredvid mej på jobbet och det är minsann inte bara en gång som deras nyfikna frågor har gjort att jag själv dels har varit tvungen att själv färska upp mina egna kunskaper och vad jag grundar dem på. Dessutom har även deras sunda ifrågasättande fått mej att börja se på saker och ting ur ett litet annat perspektiv än tidigare. Att bli alltför "hemmablind" i sin egen övertygelse är lika farligt som den rena okunskapen skulle jag vilja påstå. Det är trots allt i en föränderlig värld vi lever i och "de okunniga" är lika viktiga för att utvecklingen ska kunna gå framåt, som de som redan besitter en viss kunskap, skulle jag alltså vilja påstå.

Eftersom ämnet är kunskap törs jag mig på att agera lite språkpolis, tänker på rubriken "Är kunskap föraktlig"

Föraktlig betyder nedlåtande, kunskap kan knappast vara nedlåtande men däremot människor. Något i stil med "Är människor föraktliga till kunskap" gissar jag du menar....

Kändisar , dokusåpor mm liknande håller jag inte reda på mer än att man ser om dem på löpsedlarna ibland. Sånt är inte allmänbildning för mig. Däremot personer som jobbar med något som verkligen påverkar vårat samhälle anser jag att man ska ha något litet hum om iaf.

Håller helt och hållet med dig om fåglarna , sånt fick vi lära oss i skolan på 60-talet , liksom att se skillnad på olika träd och lite olika växter.

Att känna till var solen går upp och hur det ser ut på himlen är väl i stort sett ett krav man kan ställa på oss alla tycker jag.

Fågan för mig blir om vi har för mycket att hålla reda på i dag ? Eller fokuseras det på fel saker från media ? Blir det lite väl mycket kändisar osv så att många tror att det är viktigt att kunna hålla isär olika kändisar , dokusåpor mm?

Vad ägnade sig media åt när jag var ung ? Mycket samhällsdebatt om jag kommer ihåg rätt och så fanns det väl bara någon tidning om idoler , kläder och smink ?

Det skrevs inte så mycket i kvällspressen om sånt , iaf inte på första sidan som i dag.

Finns det verkligen ingenting mer " spännande " att skriva om än dessa pseudohändelser som jag iaf tycker det är med kändisar osv ?

Den stora frågan blir väl att i dag vill flera läsa mera om sådana händelser än om " eländet " , vi vill stänga av eftersom vi kanske har ett så jobbigt liv själva med arbetslöshet osv.

Man kanske flyr bort i stället för att försöka påverka för man känner en uppgivenhet för sin och många andras situation . Många yngre har kanske också haft den bilden framför sig att de kan göra vad de vill utan så stor ansträngning själva om de är uppväxta med curlingföräldrar.

Vi har t ex en ung kille i den nära släkten som var nästan 20 år innan hans mamma lät honom bre sina smörgåsar själv. Hon flyttade för att komma närmare honom och gick till honom för att laga mat , bädda, diska , städa , tvätta mm mm .

Nu lever han i ett samboförhållande och jag hoppas att det blir bättre då.

För mig är det inte att älska sina barn . Älskar man dem så låter man dem bli självständiga och klara sig själva . De är så klart välkomna att höra av sig med problem som de vill ha hjälp att lösa men att lösa dem åt dem ser inte jag som något bra.

Hur i hela friden ska de kunna bli allmänbildade , veta hur man klarar sig praktiskt i samhället , om de aldrig får chansen att ta tag i problemen själva ?

Man behöver bara känna till tre sorters fåglar, sparvar, hökar och ônkor. Hökarna äter sparvar och ônkorna kan simma.

Märks att du kommer från min födelsestad .

Vilken bra sammanfattning!

Och sedan när dom har blivit "mogna" så säger ett skånskt ordspråk: "-Man ska va två når man edor onka - onkan o en säl!" (Man skall vara två när man äter anka - ankan och du själv!).

Seriöst, hör jag en gång till någon nämna att arbetslösheten beror på för dålig utbildning, så slår jag sönder något i huset.

Om såna här personer sitter vid rodret så är Sverige brotom all räddning. Ungefär som att jag skulle sitta och tala om för en kvantfysiker vilka naturlagar som kan gälla eller inte.

Kolla lite på arbetsförmedlingens platsbank, så får du se hur många ingenjörer det saknas till exempel. Och väldigt många arbetslösa saknar utbildning, eller har utbildning inom något område som det inte behövs arbetskraft inom. Så nog beror mycket av problemet på dålig utbildning.

Please, börja med att slå sönder din dator.

detta är INGEN politisk tråd,om du vill svara på frågan om folk i allmänhet tycker att utbildning och kunskap är något eftersträvansvärt är du välkommen att skriva. eller du kanske tycker tvärtom utifrån dina erfarenheter.
politik diskuteras i politiktråden,ett bra intiativ av ruda.
för övrigt tycker jag som huggorm,studera vilka lediga jobb som finns utannonserade,det är inte outbildat folk som söks. ulf

Mitt inlägg var iof högst relevant för diskussionen, så där misstog du dig allt!

Nej, för idag vill de ju att folk ska ha utbildning för att stå i kassan/vara telefonförsäljare/arbeta som städare...

Du kommer ingen vart att bara referera till dina it-jobb (som de iof söker många till)

tråden handlar inte om arbetslöshetens orsaker,även om brister på utbildning är en av dem.
den diskussionen hamnar i en annan tråd,här är frågan om hur folk i allmänhet ser på utbildning/allmänbildning.
av döma av svaren i denna tråd är majoriteten ense om att det är eftersträvansvärt med skolning och en allmänbildning,sedan är det nog så att definitionerna för vad allmänbildning är skiljer sig mellan individerna.
ulf

Om vi nu ska tala om utbildning så är det ju faktiskt så att utbildning inte nödvändigtvis = jobb, det beror ju på vad man har utbildat sig till. Det finns många undersökningar som visar att vissa akademiska utbildningar tjänar man inte på... Intressant och viktigt, eftersom jag tycker det talas alldeles för lite om möjlighet till jobb när man väljer utbildning.

Vad gäller allmänbildning och kunskap, så läste jag nyligen att vi har ändrat vårt sätt att "minnas", tidigare (läs innan internet, google och wiki) memorerade man fakta (typ årtal, namn etc) medan numera memorerar man var man hittar informationen. Det är ett grundläggande skillnad i tankesätt, som faktiskt är ganska intressant om man tänker på det.

Sedan kan man väl ganska tydligt slå fast att definitionen av "allmänbildning" är ganska individuell, och baseras naturligtvis på ålder, var man bor (ort, land, världsdel) etc.

Själv tycker jag att man aldrig kan få tillräckligt med kunskap, oavsett av vilken typ. Det finns inget sådant som "värdelöst vetande", man kan alltid ha nytta av det någon gång

Ja, det är en intressant tanke som påminner mig om att vi nog inte ens kan föreställa oss hur det är att vara analfabet. Det framställs alltid som nackdel och skamligt och visst tycker jag nog också att det är bra om alla kan läsa, men samtidigt försvinner traditionen av långa muntliga berättelser som folk memorerade, det ligger väl närmare hur en människa fungerar naturligt. Vi som kan läsa skulle knappast klara det.

Kanske tänkvärt!

Kanske har vi sänkt nivån på många högskoleutbildningar i ett försök att göra dem tillgängliga för "alla"?
Gita

Många högskoleutbildningar idag leder inte till något jobb eftersom det helt enkelt inte finns plats för alla utbildade. På andra utbildningar står företagen i kö för att anställa. Fast att styra antagningarna till att utbilda "rätt" leder till dabatten om att individen själv skall få bestämma.

Kanske måste vi trots allt börja styra utbildningen efter arbetsmarknaden. T.ex. ABB i Västerås behöver anställa ca 1000 ingenjörer och letar nu i Grekland och Spanien p.g.a. få sökande.
Gita

Man ju se på exemplet som togs upp i programmet "Världens bästa skitskola" på SVT i vintras. De såg närmare på en utbildning för stylister, och där var det inte många som fick jobb. Det borde vara obligatoriskt med en kurs i kassateknik på sådana utbildningar, för det är i kassan på konsum de hamnar till slut.

KY-utbildningar och motsvarande är bättre, för de har ett nära samarbete med företagen och dessutom får utbildningarna inte finnas kvar om inte en viss andel av eleverna får jobb efter examen.

Halaj!

Det där hände mig för några år sen i en trappuppgång. En svensk äldre herre som ville att jag skulle läsa upp namnen på skylten som alltid finns längst ner i uppgången.
Har jag funderat över många gånger.
Men han kanske kunde läsa men inte se vad det stod?

//T

dålig syn,dyslektiker eller analfabet? öppen fråga. ulf

Ett problem är att alla ska läsa vidare nu. Nästa problem är att alla ska kunna läsa det de vill, så skolorna får konstant uppdrag att ta in fler elever (utan att få mer medel). Ytterligare ett problem är att skolor får betalt per elev och uttagen examen.
Dvs skolorna får inte sätta sina egna krav, de uppmuntras att ta in så många elever som möjligt, utbilda dem så billigt som möjligt, och skjutsa dem genom systemet så snabbt som möjligt och underkänna så få som möjligt.

Resultat: sänkt kvalitet på utbildningen och överutbud av högskoleutbildade inom nästan alla fält utom inom de utbildningar där antalet platser med flit strypts (t.ex. läkarlinjen, polisutbildning) där man istället har en konstgjord brist.

Läraryrket är ett bra exempel på ett yrke som drabbats av "utbildningsinflation", och där försöker man nu få upp lön & status genom att begränsa antalet utbildningsplatser samt kräva legitimering för att få undervisa.

Jag håller med om att det ÄR ett problem att "alla" alla läsa vidare etc, men när man diskuterar detta MÅSTE man skilja på gymnasieutbildningar, universitet/högskoloeutbildningar, och "fristående institut/utbildningar" (dvs den typen som utbildar frisörer, stylister, massörer, coacher etc när man betalar för det).....

Det finns, så vitt jag vet, ingen universitetsutbildning för "stylister", frisörer etc, på samma sätt som det inte finns någon privatutbildning för sjukgymnast (eftersom det är ett legitimationsyrke)...

Personligen tror jag att ett stort problem är att det för X antal år sedan bestämdes från regeringshåll att ALLA skulle läsa vidare, det skulle finnas universitet i varje stad osv. Vilket ledde till att det blev massor med fler universitet/högskolor med många fler utbildnignsplatser, och dessutom skapades A- och B-universitet samt högskolor - detta ledde till ökad konkurrens från universiteten om studenter och konkurrens mellan studenter om platser på de bästa universiteten. Har läst med flera studenter som bytt universitet eftersom de vill ha examen från "rätt" universitet....

I takt med att det blev fler och fler universitetsutbildade, kunde arbetsgivarna välja och vraka, och jag misstänker att många hellre ville rekrytera (exempelvis) en universitetsutbildad samhällsvetare än någon som gått sammhällsvetenskaplig linje på gymnasiet, eller en civilekonom i stället för en gymnasieekonom.
Dessutom skapades en massa "populistiska utbildningar" som mest är till för att locka studenter. Säger sig själv att det förmodligen inte är så lätt att få jobb efter 3-5 år på utbildningar i stil med "dahlior och sommarblommor", gräsmattans biologi eller "tujor och klippning" (obs påhittade utbildningar, men lika absurda utbildningar FINNS på riktigt). Visst är det säkert kul att gå ett sådant utbildningsprogram, men det är för dyrt för individen och samhället att läsa 3-5 år på en utbildning där chansen att få jobb inom yrket är några enstaka procent. Såg ett reportage om en person på TV som hade läst Religionsvetenskap (tror jag det var), och hade x års studieskulder pga detta, men inte fått ett jobb på 3 år. Det är TRAGISKT, djupt tragiskt, MEN det finns också ett individuellt ansvar - man måst ju själv ställa sig frågan innan man börjar läsa - Är detta lönt, kommer utbildningen leda till jobb, och vad KAN jag arbeta med efter denna utbildning.
Med facit i hand, kan jag erkänna att jag borde läst något annat, nu har jag haft tur och fått jobb, men arbetsmarknaden för de med min utbildning är inte lysande. Till mitt försvar kan jag väl säga att jag började läsa INNAN Astra Zeneca började dra ner och till slut lade ner i Lund.... När jag började fanns det ganska gott om jobb i yrket, medan det nu, 15 år senare ser det lite annorlunda ut.

Självklart kan man inte TVINGA folk att läsa till civilingenjör, gymnasielärare eller liknande bristyrken, och man kan ju tycka att möjligheten att få jobb borde väga tungt. Men jag är osäker på om dagens 19-årinar resonerar så. De verkar helst vilja utbilda sig till något de uppfattar som "glamoröst", kul eller där man får möjlighet att resa.... Helst vill de göra något som "är kul", utan att förstå att den typen av tjänster sällan är vanliga, och ofta kräver både en lång utbildning, karriärplanering och en smula tur. Tydligen är fastighetsmäklare ett av de yrken som anses glamorösa idag, undrar vilka TV-program som lett till denna popularitet?

Har nu läst igenom denna tråd och undrar lite hur man bemöter både de som läst och de som inte läst --- menar skola och högre utbildningar.
Jag har varit/är intresserad av många saker och har välsignat skolan för det de lärde mig och sedan det som livet har lärt mig, både gott och ont.

Har nog sagt innan att jag har gillat att läsa mig till olika utbildningar, kanske inte alltid för att ut njytja mina resurser i allt, men det har gett mig en värdefull info för att på egen hand söka mig vidare i olika ämnesområden.
Jag kommer nog vara "en elev" och läsa på hela mitt liv.

Gillar dock inte någon som har insnöat sig på en enda sak/väg ....... då blir det ju en envägskonversation ........
Gillar stark dessa smarta människor som utan större skolutbildning har en inneboende talang att bli sådana föredömmen till sin omgivning .......

Varför tror du att en högt utbildad inte kan vara väldigt social, ha en massa andra intressen och vara ett föredöme för sin omgivning? Antagligen känner du inte så många utan måste ta till en bild av den nördiga forskaren som finns. Jag har själv en dotter som är stamcellsforskare och hon, kan jag lova är allt annat än enkelspårig, Nu får jag väl skit för att någon tycker att jag skryter men det skiter jag i.

Bry dig inte om fördomarna Mollis! Var stolt över din kunskapssökande dotter

Tack Gunilla, jag är omåttligt stolt över henne, man får liksom bara inte prata om det för alldeles för många tycker att det är skryt o skrävel, så lagomsvenskar vi ska vara, är förresten inte svensk själv utan en riktig finnpajsare :-)

Hej!
Självklart ska vi vara omåttligt stolta över våra barn oberoende av vilken utbildning de har eller om de är specialiserade nördar eller allmänt sociala. Sedan blir vi ännu stoltare över våra barnbarn. Vad jag möjligen kan undra över ibland är hur jag har kunnat bli far och farfar till sådana härliga ungar. ( Hade inte grabbarna utseendemässigt påmint om mig så hade jag undrat var min fru hittat en så bra avelshanne.)
MVH
Jan Lindgren

du ska vara stolt - skämmas bör man bara göra när man låtsas ha läst boken men endast skummat recension. Själv kom jag hit till Sverige med min då 1-årige son under armen och med en icke konkurrenskraftig utbildning som frisör som enda tillgång.

Min son är idag kemiingenjör och själv skaffade jag mig en akademisk examen.

Du berättar väl för din dotter hur omåttligt stolt du är över henne ?

Självklart ska /är vi väl stolta över våra barn oavsett vad de har för utbildning eller specialkunskaper, jag menar bara att så fort jag nämner att min dotter är forskare så blir det liksom tyst, som om man måste jämföra sina barn istället för att säga att vad kul att det går så bra för henne, jag har upplevt det från många håll ska du veta.

Hej!
Jag har en son som är forskare och jag har aldrig upplevt att någon farit illa av det. Ibland så frågar folk vad han forskar om och då är jag ärlig och säger som det är, att jag begriper inget av det. Dessutom är det så hemligt att han inte får berätta något.
Våra barn är inte "riktiga" svenskar heller eftersom min fru är flykting.

Just nu kommer min son in efter att ha varit ute på en ridtur med sin dotter. Han passar på att uppleva lite av sin barndom när han är här och hälsar på. Vilda skogsritter med sin galna far.
MVH
Jan Lindgren

Så kul att höra, det är precis så min mamma brukar säga när någon frågar vad jag forskar om....
Jag har försökt förklara det för henne (mitt arbete är inte hemligt, och egentligen inte speciellt komplicerat) på många olika sätt, men hon tycker iaf att det är obegripligt. Men hon är också väldigt stolt över mig, trots att hon inte förstår.

Jag håller också med dig Mollis, självklart är man inte en inskränkt typ utan fantasi bara för att man har en akademiskt examen och arbetar som forskare. De flesta av mina kollegor är utomordentligt allmänbildade med genuina intressen för en mängd olika ämnesområden utanför det som är deras yrke!

Jajamen, jag är hennes största supporter och missar aldrig att tala om det för henne, läser också hennes forskningspublikationer (bl annat i tidningen Nature) med största nöje och försöker förstå, även om mycket är obegripligt för mig som också är akademiker men inom ett helt annat område.

Utbildning är bra. Men det betyder inte personen kan mer.
Förr arbetade man och lärde sig genom erfarenheter.
Idag pluggar man teori sen ska ut i jobben. I vissa brancher fungerar
det säker i andra inte.

Har sj jobbat inom logistik och har hjälpt dessa sk högutbildade
med utformning av lager, flöde osv. Varför, jo för hur mycket en person en läser
så är det skillnad på praktiskt utföra.

Är sj arbetare och bör plugga om jag ska få högre befattningar. Men
jag vill verkligen inte.

Nä så är det, alla kan inte vilja bli stamcellsforskare som min dotter men det är tur att det finns såna också så att det går framåt. Själv skulle jag helst bara sitta och lukta på blommorna i trädgården.

Jag tycker allmänbildning ligger i vad man är intresserad av !en del gillar sport en del historia en del geografi och en del gillar att förkovra sig i det moderna samhälle musik rock kithch osv .Man behöver väl inte gå i någons ledband utan gilla det man gillar !alla kunskaper är väl värda något ?Inte ska man känna sig som en nolla för man inte kan alla idrottsresultat eller vart enda årtal där krig bröt ut .Människan är unik och alla har vi våra specialliteter som är bra .-

Tyvärr har ju det "fria" skolvalet resulterat i att man inte väljer skola efter pedagogisk inriktning eller utifrån hur engagerad personalen är utan man väljer den skola där man kan plugga med snowboard-profil, hästdressyrinriktning, minigolfgymnaisum, tv-spelsinriktning etc... Det är ju lönsamt för dessa skolor med att locka elever som tar med sig skolpengen dit så att deras ägare på Caymanöarna kan finansiera sina paraplydrinkar och strandvillor... Nä usch nu börjar jag låta politisk i tråden förlåt

Men jag tycker det är för mycket fokus många gånger på att utbildning ska vara "kul" som tidsfördriv och mer en fritidsverksamhet än ett fundament för fortsatt utbildning eller arbete. Sen när man ser vad akademiker i Sverige tjänar (spec inom offentlig sektor) så förstår man kanske att det lockar mer att bli modebloggare, stylist eller fotbollsproffs än att bli förskolelärare. Om inte samhället visar större uppskattning för kunskap så är det ju inget att sträva efter.

Men det är ju så att en del kunskap är viktigare för samhället än andra !då kommer ju en Stylisten lite i skymundan gentemot en cancerforskare eller hur .

En cancerforskare bidrar säkert med större samhällsnytta än en stylist eftersom medicinsk forskning och utveckling är (var iaf) grunden till en av Sveriges största exportbranscher. Men ger samhället verkligen bilden av att vi uppskattar forskare och vill ha fler?

Som många har skrivit i tråden så finns det en mentalitet att det är nördigt att plugga och ha specialintressen. "Man klarar sig lika bra utan utbildning" har jag fått höra hela livet...

det gjorde man kanske på min tid 60-talet _70 talet men i dag så är det nog så att man måste utbilda sig,i alla fall ha en grundutbildning som leder någon vart !att inte ha någon som helst utbildning är nog tyvär det värsta som man kan ha i dag .

En av hundra klarar sig nog lika bra utan utbildning skulle jag tro. Vissa har ett väldigt driv eller specialkunskaper som de kan leva på, men de allra flesta skulle nog må bättre av en vanlig utbildning. Kanske en sjuksyrreutbildning att falla tillbaka på under de perioder då bloggandet inte ger så mycket? Jag ångar väldigt att jag valde gymnasieutbildning med hjärtat, det hade varit vansinnigt mycket lättare att leva om man hade valt något efterfrågat.

Man måste ha en plan som "Stickan säger" !

Gör om gör rätt. Finns ingen som heter stickan som har en plan.