Var inte det här Anmas tråd om whiplashskador?

Trist när andra tar över

Lägg dig inte i Stintan,

Jag har nu lämnat denna tråd med förhoppning att många ska få vetskap o råd även om liknande saker och att Anma är så rekorderlig och vis kvinna att hon delar med sig av det hon kan.

All heder åt henne och massor av goda dagar framöver ..........

(mitt kommer inte ut hit mer!)

Anmas erfarenheter intresserar faktiskt också mig och därför var det synd att tråden plötsligt började handla om något annat.

Det borde gälla alla trådar.

Tyckte ni att mitt inlägg inte heller hörde hit? Ingen har kommenterat det i alla fall.

Förlåt Christa, jag har varit alldeles för självupptagen för att tänka på att svara... Passar också på att tacka för alla gratulationer och hejarop i denna tråd.

Det har funnits insändare då och då. Som skadad orkar man inte ta ansvar för andras beteende, man har fullt upp med sitt eget.
Däremot bör trafikskolor och trafikförsäkringsföreningen och div myndigheter ta ett ansvar och informera.
När jag läser tidningsartiklar om bilolyckor ryser jag alltid till när det står att det bara blev lättare nackskador, eller att ingen blev skadad men någon klagade på nacksmärtor...
Ofta är ett mosat ben en mycket mildare skada än en ömmande nacke i det långa loppet.... Sorgligt men sant.

fantastiskt med en lyckad operation! lycka till med allt i framtiden - livet blir så mycket enklare när man slipper värk!

Står det en buggkurs på önskelistan inför julen nu då?

Nej, men ett träningskort på gymmet står högt i kurs. Tyvärr får jag inte börja träna innan jag fått klartecken inom studien, det var min första fråga efter op.
Tränade på gym tre gånger i veckan innan op. Mitt mål är att inom ett år efter klartecken klara tio chins. Om det visar sig att jag kan göra dem, vilket jag tror att jag kan.
Annars får det väl bli 3 minuter planka eller nåt.

Finns det ingen organisation för dom som skadats som kan försöka få ut information? Jag förstår ju att man har svårt att orka men man kan ju skriva i ett forum t ex. Det är ju ni som drabbats som vet vilket helvete det är.

Påkörningarna bakifrån ökar och seriekrockar på t ex motorvägar blir vanligare och vid seriekrockar är det oftast högre farter och därmed större risk för allvarliga skador. Hörde att polisen skall bli mer aktiv med att bötfälla dom som inte håller avståndet och det är ju bra men det behöver säkert göras mer.

Man orkar verkligen inte som skadad att gå ut och informerar och så vidare.

Christa tänk bara den kamp man har sedan med bilförsäkringen, här tog det 10 år och 4 pärmar fullt med papper.
Sambon sa ofta att ett ben i gips vore mycket bättre för då blir man inte heller ifrågasatt.

Elisabeth

Vad det gäller whiplashskador har farten inte så stor betydelse. Jag stod still med foten på bromsen, bilen drämde in i mig i kanske 50km/h eller så. Ingen, inte ens jag, skulle då direkt efter krocken påstå, eller ens tro att jag var allvarligt skadad.

RTP finns och diverse specialiserade nackskadeförbund, men de har faktiskt lagt kruten i att få adekvat vård istället för att lägga ut pengar och tid på information till friska människor.
Du om någon (som det verkar utifrån dina inlägg) vet ju hur det är att kämpa mot en en sjukvård som är helt oförstående inför ens symptombild.

Jag har ändå haft tur, mitt försäkringsärende var klart på 2 år, behövde inte ens kämpa. Ingen läkare (men någon enstaka sjukgymnast) har ifrågasatt att jag haft smärtor. Problemet är att ingen kunnat förklara varför.

Jag tycker inte att informationsbiten ligger på patienten i det här fallet, vi orkar inte. Vi har nog med oss och med att överleva.

Vad man orkar och kan är väl ändå upp till var och en drabbad. Det ska inte andra skriva dom på näsan. Ansvaret att lära folk köra bil och följa trafikreglerna kan man inte lägga på de whiplashskadade.

Ja Anma har rätt, farten har 0 betydelse..såvida inte bägge står stilla.Glad att det gick på 2 år för dej, tog nog nästan 8 för mej,trots att det var synligt på rtg.
Och beträffande opinionsbildning har nog de flesta med denna typen av skada nog med att släpa sig till o från ett ev deltidsarbete, sova resten av tiden för att orka jobba två dagar / vecka igen.Smärtorna tar för mkt energi.Kanske kan man agera som smärtfri, men då skulle jag vara mest intresserad av att hjälpa nyskadade.

Nej ni har väl rätt, det är bara att acceptera att fler och fler blir skadade. Tråkigt och onödigt är det i alla fall med alla dessa påkörningar bakifrån det kan ni väl hålla med om?

Att farten inte har någon betydelse alls för hur illa skadad man kan bli har jag f öv svårt att tro. Finns det forskning på det?

Har själv blivit påkörd bakifrån 2 gånger men hade tur och fick inga bestående men. Första gången i ganska hög fart och då hade jag fruktansvärt ont i en vecka men sedan gick det över. Fanns inga nackstöd i bilen (hände 1977)

Ja i den meningen att många med svår skada har blivit påkörda i låg fart som Anma medan andra som jag haft frotal kollisioner-nån körde ut från vänster på huvudled i 70+ 70 km..
beror helt o hållet på "tur" eller otur"

Kan det spela in på hur förberedd man är inför en kollision. Framåt ser man ju vad som händer och agerar därefter. Tar t.ex spjärn inför smällen. Har själv blivit lindrigt påkörd bakifrån och det bara small utan att jag sett eller hört något. Man är inte beredd helt enkelt. Om det nu kan hjälpa att vara beredd. Vet faktiskt inte.

nej inte ett dugg.

Stort jättegrattis till dig Anma!
Jag är verkligen glad för din skull. Vad härligt med en ny chans med livet.

Tack för informationen du gav mig om studien. Jag fick kontakt med dem, men avslag.

Skruttis min sambo fick också tillbaka sin egenremiss. Först säger läkaren till honom att han skall skicka den och sedan heter det att han måste ha en specialremiss från hemmasjukhuset. Hur skall han få den?

För det första finns ingen specialist här längre, till det andra behöver han ju då först en remiss från husläkaren till sjukhuset som har långa väntetider.

Ang. hastigheten så gjorde Folksam för flera år sedan forskning ang whiplashskador. Dom kom fram till att hastigheten visst har betydelse.

Min sambo blev påkört av en kvinna som körde i full fart (polisen sa i minst 70 ) på honom bakifrån och kastade in honóm även i bilen framför. Vår bil var som en dragspel fram och bak.

Elisabeth

Jag tror inte att du menar så, men jag tolkar det som att du på något sätt anklagar oss skadade för att vi inte ser till att fullt friska människor kan köra som folk, att ansvaret på information på något sätt skulle ligga på oss.
Jag tänker inte ta en större diskussion om det, men om du tar dig några minuter och tänker efter så hoppas jag att du förstår hur orimligt det är.

Jag tolkade det på samma sätt som du och håller helt med dig.

Hur skulle man kunna det tolka annorlunda?

Jag fick min läkare på vårdcentralen att skriva remiss till en ortoped som i sin tur tog kontakt med studiegruppen.
Det var inte för remissen jag fick avslag utan p g a "samtida smärttillstånd i hela kroppen samt fibromyalgidiagnos", som det stod i brevet jag fick.

Denna, som de flesta andra studier, är ju väldigt specificerade. Denna koncentrerar sig främst på patienter med långvarig huvudvärk efter whiplashtrauma.
Har du sett detta UR PLAY När det gör ont överallt ?
Det är ungefär en halvtimme in i programmet som det blir riktigt intressant. Om Fibromyalgi och dess orsaker.
Sen att ca 60% av de nackskadade även utvecklar fibromyalgi (tack och lov har jag sluppit) gör det knappast mindre intressant.
Jag är övertygad om att den studien är helt rätt ute.
"Kärringsjuka och inbillning". Pyttsan. Har man ont så är det nåt fel. Det enda stället det kan göra ont utan fysiska fel är själen. Punkt slut.

Äntligen håller man på och finna orsaker till olika "oförklarliga" smärtsymptom. Det var på tiden...

Jag gissar att de gör en urgallring nu i och med att detta är ett försök.Sådana patienter som du -Anma är ju ganska perfekta som underlag" då du enbart har symtom av wiplash och inget annat som kan blurra till " resultaten
Du har även haft problemet under en (relativt sett) kort tid och inte hunnit utveckla andra biverkningar i så hög grad som de som gått med detta i 20 år..Att man äntligen gör en evidensbaserad forskningsinsats på detta område är ju utmärkt.Lite sent bara.Och jag tycker synd om gruppen som lottats till sjukgymnastik..

Ur mitt perspektiv är 10 år en hiskeligt lång tid, men det kanske det inte är.
Den gruppen som lottas till sjukgymnastik blir erbjuden op efter studien är gjord. Innan jag visste vilken grupp jag skulle hamna i så tänkte jag att i vilket fall blir det win/win situation för mig, jag får ändå ta del av och vara en viktig bit i något som kommer att hjälpa många andra drabbade i framtiden, och får en op i vilket fall så småningom. Men det kanske inte är så vanligt att tänka så?

Nu har det gått drygt en vecka sen op. Det som kallas muskelminne (men egentligen är hjärnan) har ännu inte lärt sig att det faktiskt inte gör ont att göra så vardagliga saker som att ta en kaffekopp från skåpet, hälla upp och bära koppen till vardagsrummet, öppna dörren, plocka hundbajs, sätta på sig strumpor, kamma håret, lyfta upp posten, ja i princip allt. Kroppen reagerar hela tiden genom att spänna sig och gör sig beredd på att det ska göra ont när jag ska göra något. Undra när hjärnan förstår att det inte längre gör ont?

Muskelminnet är envist, men dock tycker jag du verkar ha hunnit otroligt långt--såg dina armar.o Hur du kan göra nu
Du kommer att vinna.Gissar 6 mån max innan allt är borta,gäller att prata högt med sig själv
jag kan! det gör inte ont..få in andra tankar i huvudet.Låter skumt men att säja saker högt för sig själv gör även det ett avtryck i minnesspåren.

Bara det jag vet från mitt gamla jobb men det lär vara effektivt även för dej:)

Ja vilket bra tips! Det måste jag börja med. Men det är väl aldrig bra att använda "inte" i affirmationer? Jag kan, jag är frisk. Musklerna kan sträcka sig, jag är vig som en gasell....

Det jobbigaste nu är väntan. Jag vill och är så sjukt ivrig. Första tiden hos sjukgymnasten är först i slutet av september. Jag vill nu. Min första fråga efter operation var om jag kunde börja styrketräna när såret är läkt. Men det fick jag inte. Ska träna i samråd med sjukgymnast. Helt rätt rent medicinskt, men tala om det för min hjärna och min vilja!!

Har börjat att försiktigt stretcha halsen och nacken nu när såret inte ömmar längre. Håller bara 5-10 sek. Ska öka på lite så fort det känns ok. Tålamod är inte min starkaste sida, men inser att jag måste vara tålmodig. Det går inte att sträcka ut en muskel helt på en vecka som varit låst i 10 år...

Det där med rörigheten i armarna är ganska fantastiskt. Direkt från operationsbordet kunde jag sträcka ut och sträcka upp. Håller jag uppe mer än någon sekund så börjar det att göra ont, men det beror på att musklerna är försvagade, inte på någon dum nervvärk. Nacken är svårare, men det beror delvis på operationssåret tror jag. På onsdag ska stygnen bort. Äntligen!

Härligt Anma!!

Håll ut nu så blir det bara bättre och bättre!

Blir såå glad av läsa hur du mår!!!

Tack för länken!
Jag tittade/lyssnade nu på morgonen och den andra halvan var som du sa väldigt intressant.
Om du ursäktar att jag kapar din tråd en aning, så vill jag bara tala om att jag känner igen allt som de pratade om, inte minst när det gäller kopplingen till ryggraden.
Problemet med liggande undersökningar i samband med diskbuktningar t ex, har jag själv gått igenom.

Nu tror jag att den här studien är för sen för att jag själv kommer att få någon nytta av den men jag är tacksam för att den görs och håller tummarna för att yngre människor ska bli hjälpta i framtiden och jag är intresserad av hur det kommer att fortskrida.

När det gäller studien som du Anma fått hjälp av, så förstår jag att du var en perfekt patient när du inte utvecklat en massa annat skräp, tack och lov.
Självklart så känns dina 10 år som en väldigt lång tid. Det ÄR en lång tid i en människas liv.

Att jag fick avslag förstår jag också. Jag kan aldrig bli någon lämplig studiereferens för en enda smal studie, tyvärr. Jag har har långvarig huvudvärk efter whiplash (20 år) men har under de åren utvecklat för många andra ev bidragande orsaker till huvudvärken. Jag grep ett litet halmstrå bara, när jag ansökte.

Nu ska jag inte sväva iväg mer för dig Anma.
Jag är som sagt, jätteglad för din skull och för alla andra som får delta i aktuell studie.

Tack återigen för länken.

Redan i slutet på åttiotalet var jag pa<tient hos en läkare som forskade om Fibromyalgi. Tyvärr lades den mittagningen ner efter några år, läkaren ägnade tydligen för mycket tid till det hela.

Efter detta kom han till en whiplashmottagning. När jag träffade honom omkring 1995 så hade vi ett litet privat samtal (jag hade väldigt bra kontakt till honom).

När jag berättade då för honom att min sambo nu också råkade ut för en bilolycka och svår whiplash så berättade han att han har sett att många med svår whiplash utvecklar Fibro med tiden

Elisabeth

Det är ju bara så underbart att du blivit av med värken!

Jag är helt säker på att även du och andra "gamla" patienter kommer att få hjälp på ett helt annat sätt än tidigare när studierna är utvärderade och metoderna finns i den vanliga vården. ♥ Då kommer det att finnas en helt annan förståelse för att man kan förklara (och förhoppningsvis avhjälpa) smärtan.

Konstaterar bara att jag har haft en jädrans tur som inte har ens tillstymmelse av någon fibromyalgi........
Alltid något att vara glag över........

Nej det var mer bristen på intresse för lösningar. Inga förslag om hur någon annan kan påverka så att färre blir skadade eller något intresse för prevention över huvud taget.

Jag känner mig ganska uppgiven över utvecklingen i trafiken och som det nu verkar inte mycket göras från något håll.

Även om du själv och andra skadade inte orkar göra något själva så kanske ni ändå kan tycka att det vore bra om fler slapp att råka ut för det ni har upplevt.

Vad håller du på med? Det där var knappast mindre anklagande.
Det är väl självklart att man önskar att andra slapp råka ut för samma sak!

Jag tror att det är svårt att ta upp kampen ex. mot bilister när man ligger med sina smärtor. Man har nog av att klara sin dag utan att börja "fajtas" med orsaker som gjort att det blivit som det blev. Som jag nämnt tidigare, är det en välsignelse om man har en anhörig med sig som hjälper en mot all slags "påhitt" från sjukvården, när de inte tar tag i grundproblemet först., utan säger att det är "kärringsgnäll".

Det har säkert fler råkat ut för ----- ge lite sjukgymn. so blir man reparerad i sin ryggskada ex. ex. eller massa piller så att man inte har vettet i behåll för att kunna klaga på det som orsakar allt elände.

Jag kan inte sparka på mina föräldrar vad de gjorde mot mig ....... det hade varit helt lönlöst och inte de olyckstillfällen som försämrade en redan befintlig skada.........

Trots mina olyckliga OT, har Anmas tråd i sin helhet gett mig en hel del positivt att tänka på........

Ok, jag har förstått att du anser att det är vi skadades skyldighet att lära folk att köra som folk.
Jag har sagt vilka jag anser ska stå för den informationen. Räcker inte det???
Om det inte räcker, varför gör du inget själv?
Det är fritt fram att påverka människor. Be by guest.

Jag har inte skapat denna tråd för att få ut information om hur man ska undvika trafikolyckor.
Den här tråden har jag skapat för att jag vill delge skadade och skadades anhöriga hopp om att även Sverige kommer det inom en snar framtid att finnas hjälp för whiplashrelaterade skador.

Dina inlägg gör mig uppriktigt ledsen när du anklagar oss för att inte göra något. Gör något själv.

Anma, ........ en sak i taget, man orkar inte hur mycket som helst och särskilt att "ta hand om trafiken" eller liknande ..........

Vad tråkigt att du tar det så. Nu blir jag verkligen ledsen.



Det verkar inte vara någon idé att försöka förklara mer. Jag blir ju bara misstolkad ändå.

Ditt inlägg går inte att misstolka. Läs vad du skrev!

allt fler nya bilar utrustas ju med varningssystem för att just undvika kollisioner bakifrån. Men vem har råd att köpa en ny bil idag. Tyvärr föryngras bilparken långsamt och många blir offer för olyckor som kanske kunde förhindrats eller lindrats med ny teknik. Men en mjuk människa mot en hård bil är nog svårt att bygga bort. Undrar hur mycket bilindustrin o sjukvården samarbetar när det gäller säkerheten i bilarna.

Tycker inte heller att olika orsaker, samt att som drabbad ska få någon skuld att det finns bildårar/dåliga bilister ute i trafiken.
Nu gäller det här att få följa Anmas resa till ett bättre liv utan att belasta henne ändå mer......hon är ju inte orsaken till sina skador, räcker mycket väl att hon äntligen kunna få det liv hon önskat sig .......

Förresten vad skulle man göra åt alla olyckor som ex. en älg orsakar? De kan väl inte trafikreglerna? .....

Idag har jag
1. Mailat och efterfrågat mer info om ett jobb jag gärna vill ha. Ringde först med de ville ta det per mail.
2. Ringt min fd arbetsgivare för betyg. Blev aldrig av att jag bad om det då när det begav sig. Min chef har tänkt på mig "kanske inte varje dag men då och då" och undrat hur det gått för mig. Bra. Då har jag lämnat något slags avtryck där.
3. Börjat med en cv och ansökningshandlingar.

Imorgon kontaktar jag arbetsförmedlingen för att se om det finns någon möjlighet att till att börja med anställa mig med lönebidrag av något slag. Jag vet ju inte alls hur min arbetsförmåga egentligen är så det är en viss trygghet för arbetsgivaren att den behöver stå för hela lönekostanden för mig till att börja med.

Sen får vi se vad som händer.


Ja, jag vet att jag är ivrig. Tålamod har aldrig varit min starka sida vad det gäller sådana här saker.

Jag vill ut och jobba igen. Det har jag velat hela tiden, men under nästan 10 år var det en omöjlighet.

Men så himla kul! Jag håller tummen för att du snart får ett jobb där de har vett att uppskatta dej, ett jobb där du trivs och vill stanna kan ju ibland ta ett tag :)men det fixar du

Anma - Så underbart det låter. Du är är så positiv så det kommer att lösa sig bra för dig med arbete.
Det är viktigt att tro att det löser sig för då kommer allt att gå lättare.

Jag önskar dig lycka till med allting!

Nu har jag sökt jobb. Spännande tider!