Jag har testat det mesta utom homeopati och annat hockuspockus. Jag var trots allt skadad i nio och ett halvt år.

Säg då inte " majoriteten av smärttillstånd kan lindras eller botas med ändrade livsvanor" När du inte vet vad du talar om.
"Slå sig på tummen, träningsvärk."..

Kom igen när du levt med kronisk värk ett X antal år, eller gått igenom smärtsamma operationer. Du säger säkert att "nejdå, jag behöver ingen smärtlindring" jag har ju bara bytt knä/höftled...
När du sitter med reumatisk värk och dina leder är svårt förvridna och söndervärkta...
När du sitter med svår nervsmärta och dessutom inte blir trodd, när du söker hjälp (läs smärtlindring)
All värk går inte att bota, hur ska man göra då tycker du?
Skjuta sig för att komma undan eller ta den lindring du kan få?




Man får vara glad att man kan klara det viktigaste i vardagen, typ sköta sin hygien och få hem mat

Akupunktur blev jag dålig av. Mina muskler krampade mer och mer, efter 4 veckor hade jag noll rörlighet i nacken och axlarna. Då avbröt vi behandlingen. TNS samma sak. Jag har ätit alla möjliga slags vitaminer och mineraler. Folsyra ska vara inflammationshämmande. Jag blev piggare, men inte mer smärtfri. Jag har gått på LCHF, vanlig lågklaorikost, varit utan kött, druckit aloe vera, mina smärtor var likadana. Alla slags sjukgymnastiska behandlingar gjorde mig sämre. Massage hjälpte just då jag låg på massagebänken, efteråt mådde jag sämre. Under första åren lurade en vän mig till meditation. Jag skulle bli bra genom att meditera. Det var på sätt och vis bra, jag lärde mig att slappna av och på så sätt få lindring för stunden. Men så fort jag rörde mig så var det tillbaka igen, smärtan.

När jag så fick bedövningen i bakhuvudet vid diagnoctieringen inför studien blev jag smärtfri första gången på 9,5 år. Då fanns ingen tvekan. Jag ville opererar. Dessutom är just denna operation okomplicerad. Lokalbesövning, man går innanför hud och fettlager och så finns nerven där. Det syntet genast var den var klämd, en bit på 1,5 cm var alldeles inklämd inne i muskelhinnan. Den biten var helt missfärgad och tunnare. När op var över efter 25 minuter vred jag på min högerarm på ett sätt som jag inte kunnat under alla år. Detta var på op. bordet.

Vad jag vill säga är att inga Indiska och Kinesiska metoder hade kunnat bota mig, såvida de inte innebar ett operativt ingrepp på en nerv som satt fast och inklämd.

Själv är jag så "lyckligt lottad" att ledvärken kommer och går. Den gör sig visserligen alltid påmind men inget jag inte kan leva med. Men vid full attack så gör jag minsta möjliga, ser till att vara still och inväntar bara att det skall klinga av, vilket det gör efter några dagar om jag sköter mig. Fingrar o knän är mest utsatta o ömmar rejält. Tack o lov klingar det alltid av och försvinner nästan helt. Men man blir ju inte yngre så besvären lär bestå.

Jubbe att jämföra ischias med långvarig och svår värk är ju löjligt. Ischias, även om det gör ont, går i regel över.
Min gamla svärmor hade i somras problem med ischias och hade mycket ont men efter omkring 4-6 Veckor var det över. Och till en gammal människa som bor på äldreboende säger man inte att hon måste byta livsstil.........

Även min sambo får Ischias då och då. Och min spöker ofta.

Men att ha en nerv inklämd i ryggraden, ja du då tar man gärna något som hjälper lite för den nervvärk är inte att leka med.

Om jag går på pvällen och lägger mig och måste välja om ja skall ta något och sen kanske kan sova lite och även kommer ur sängen nästa morgon eller om jag skall låta bli all medicin men inte kan ligga, inte kan sova och inte kan ta mig upp ur sänge nästa dag.. Vad tror du att man väljer då.

Jag tror att varken du jubbe och Chili........ har inte haft långvarig svår smärta

Elisabeth

Jo, jag säger majoriteten eftersom det är det jag anser att det är. Men vi kan ju konstatera att du förlitar dig till skolmedicinen trots att den inte fram till dax dato inte kan hjälpa några smärtproblematik i någon större omfattning.

Men vi vänder på det. Du som tydligen "vet vad du talar om". Hur kan du säga motsatsen till mig? Vad har du för belägg för att ändrade livsvillkor inte botar och lindrar?

Ja, slå sig på tummen är en sorts smärta på grund av skadad vävnad, träningsvärk på grund av överbelastning när man är ovan att träna..... Det belyser väl flera olika smärttillstånd. Sen tog jag upp Ichias som är ytterligare en sorts smärtproblematik.

Jaså, du lider av reumatism. Då är vi två om det :-) Reumatismen har jag inte fått botad men håller den under kontroll. Ichiasen var det jag diskuterade tidigare eftersom det var den jag blev kvitt tidigare. Men åter till reumatismen, ändrad kost har minskat på den inflamation som finns i lederna, inte lika stel och inte lika ont mer sen jag kombinerade kost med Yogaövningar.

Men nu är inte det här någon kamp om vem som har rätt eller inte. Ser dock att du missat mina första inlägg eller inte läst alla i alla fall. Sa redan tidigt att där inget annat hjälper måste man naturligtvis förlita sig till operation eller mediciner som dämpar värk. Upprepar dock att det är väl bättre att klara sig med ändrade livsmönster och kost där det fungerar i första hand, och om sånt inte fungerar så förlita sig till medicin. Det ena utesluter inte det andra liksom.

Men skit samma. Jag har gett min bild och min uppfattning av smärta och värk och hur jag hanterar det. Sen hur du gör är upp till dig :-) Det är ju inte mitt fel att du har värk och ont, och inte mitt fel heller att jag funnit sätt som är bättre än vad svensk sjukvård kan erbjuda mig och mina behov :-)

Så bra att du funnit din lösning :-) Ja, som jag sa tidigare, varje smärtproblem och varje person är ju individuellt hur man upplever det. Svensk sjukvård med sin vanliga skolmedicin har inte hjälpt mig på något sätt medan alternativa medel gjort underverk, vissa krämpor botade och andra lindrade :-) Finns en gammal devis "du är vad du äter" som jag först testade men det var bara skit till en av mina mentorer gav den indiska motsvarigheten "du är vad du kan tillgodogöra dig" dvs att olika människor kan bryta ner vissa ämnen olika bra och effektivt. Så för min del är det bäst att äta mat som är antiinflamatoriska för att hålla imunförsvar och kroppsfunktioner så bra som möjligt. Sen fysisk aktivitet för att upprätthålla rörlighet och vighet samt muskelstyrka för att stödja leder och ligament.
Finns ju inte patentlösningar utan lösningen måste ju komma från hur man är som person, vilken livssituation man har, vilka skador och vilka krämpor man har. Så, skolmedicin kanske passar en del medan kinesisk eller indisk medicin passar andra bättre.

Oj, nu blir jag anfallen från alla håll. Började mitt deltagande här med att delge min åsikt och min erfarenhet, men tydligen så är den "fel". Hujeda mig som inte håller med er andra, fy på mig för att jag mår bättre av alternativa metoder.

Och nej, jag har inte jämfört Ischias med något annan smärt och värkproblematik.

Verkar som alla väljer att frånse delar av det jag säger och bara hugga på valda delar.

Men upprepar, varje individ och varje smärta är individuell och måste väl behandlas på sätt som passar bäst för den personen.

Sen får ni ursäkta om jag anser att livsstil och kost kan lindra och hjälpa i de flesta fall. Det var väl det den här trådan handlar om, dvs hur vi olika deltagare ser på smärtan och den lindring som erbjuds. Anser att Indisk och kinesisk medicin är steget före skolmedicinen när det gäller smärta och värk.

Tyck vad ni vill, är ni nöjda med skolmedicinen så var det. Men gnäll inte på mig bara för att jag inte tror på skolmedicinen i de flesta fall, i en del fall bra men oftast inte. Känner tillräckligt många som funnit hjälp på samma sätt som mig för att vara rätt säker på att livsföring kan bota och lindra. Är övertygad om det, men därmed inte sagt att det är så i samtliga fall men i rätt många.

Ja, det är mina sista ord i den här tråden. Jag vill inte hamna i dispyt eller slå varandra i huvudet om rätt och fel.

Min åsikt och mina erfarenheter har jag delat med mig av. Sen vad ni tycker om det är upp till er.

Har tyvärr fått erfara denna kväll att har man annan åsikt än skolmedicin så blir man villebråd som alla får hacka och slå på.

Fortsättningsvis kommer jag inte att berätta om egna erfarenheter, för ingen verkar ju intresserad av att höra hur andra har det och löst det. Jag vet att det fungerat för mig och rätt många andra och det är guld nog för mig.

Det är ingen som varken anfaller eller slår dig i huvudet.
Men slår du dig för bröstet med att du blev hjälpt av alternativa metoder och därmed tror du har universallösningen, får du räkna med mothugg.
DU blev hjälpt, men det innebär inte att det fungerar för merparten, eller ens hälften, då smärttillstånd har mycket stor spännvid.
Att därmed påstå att majoriteten skulle bli bättre är att ta i.
Du har inte en susning om, hur vi andra lever eller äter, du kan bara anta att du äter "rätt" och andra äter fel.

Nej, jag har inte reumatisk värk, men däremot har jag inlevelseförmåga när det gäller olika smärttillstånd.

Det har inte varit min mening att slå dig på huvudet om rätt eller fel.
Tråkigt att du tar det så.

Däremot tyckte jag att det var en intressant diskussion.

Det som också var intressant att du bara tog upp smärttillstånd som i de allra flesta fall ändå är övergående/går i skov.

Men om du inte vill ta diskussionen så är det ok.

Ha en bra kväll!

Det finns smärttillstånd där varken skolmedicin eller alternativa mediciner fungerar.Helt klart.Vissa blir bra på en metod ,andra på en annan,men det gäller ofta kroniska smärtor.

Vid mer akuta -men kanske långdragna har vi en arsenal..men ibland räcker inte ens det.
bedrövligt tycker jag.

Smärtutbildade ssk bör numera finnas på varje större sjukhus.men det finns fortfarande mycket att göra inom området.

Det är så sant som det är sagt!
Om det vore så enkelt som att ta ett par tabletter och bli smärtfri. Vilken önskedröm.

Dessutom har somliga, jag själv t ex, periodsvis - beroende på läkare - svårt att få smärtlindring i den utsträckning som jag behöver. Allt p g a deras personliga värderingar.
Av någon anledning så verkar det som - i a f där jag bor - det tydligen är värre att ha endast ett psykiskt jobbigt tillstånd än att ha ständigt kroppslig värk som även leder till psykiskt lidande, då psykvården gladeligen skriver ut morfintabletter till höger och vänster som sedan en stor del av säljs på gatan.
Är det fler än jag som upplever det så?

Jubbe063, nu vet jag inte om du fortfarande läser här men om du gör, fortsätt gärna skriva om alternativ medicin.
Själv har jag provat på en del alternativa metoder och är inte främmande för att testa fler. Vad som helst bara jag blir bättre.
Är man tillräckligt dålig så är det också lätt att bli så desperat att man provar vad som helst och då tycker jag det är bra om metoderna diskuteras öppet.

Jag blev lite upprörd över vad Chili skrev och det är nog till viss del för att jag är urless över att få höra från personer runt omkring mig som bara har vad jag kallar "trivselvärk" hur man ska göra för att bli bättre samt att de minsann vet vad det innebär att ha ett helvete.
Med trivselvärk menar jag träningsvärk, blåmärken, kortvariga smärttillstånd, inte mer ont än att man kan sova bort det, huvudvärk som försvinner när man tar en alvedon mm mm. OK, det gör ont det också, men det är ändå något helt annat än att leva dygnet runt/året runt och aldrig bli bättre.

Håller med där, det står mig upp i halsen.
Alternativmedicin har väl samma utgångspunkt som gammal skolmedicin.
Att i första hand lindra och bota sjukdomstillstånd och smärta.

I Tyskland blandar man ju ofta skolmedicin med alternativa methoder och det gillar jag.

För många år sedan fick min mamma trigeminusneuralgi och det är en hemsk värk. Det enda hon fick var tabletter som hon mådde fruktansvärd dåligt av (som fortfarande skrivs ut) eller en operation men då måste hon räknar med att ena ansiktshälften hänger.

Jag hämtade henne till mig för jag kunde inte längre med se hur hon plågades.

Vi var bl an hos en homöäpath och han skulle försöka (lovade ingenting) att hjälpa henne. Och efter ett tag blev hon bättre så att hon äntligen också fick komma till sin höftoperation. Jag pratade med läkaren och överig personal och visade hennes alternativ medicin och förklarade att hon måste även på sjukhuset fortsätta med den. Var ingen problem.

Kerstin det vore bra om man hade tillgång till en fungerande smärtmottagning. I Göteborg fungerar det i alla fall inte.

För omkring 10 år sedan fick jag remiss till smärtmottagning på SU. Träffade en gång en sköterska och vi gick igenom allt inför ett läkarbesök. Men den väntar jag fortfarande på......

Efter 11 månader fick jag remissen tillbaka där dom skrev att dom tar bort alla som har väntat ett år och längre tas bort och så skulle dom börja på nytt.

Smärtmottagning på Östra tyckte min husläkare är ingenting för mig för där skall man bara lära sig att leva med värk/smärta. Och som han sa, det hade jag lärt mig så bra själv under alla år.

Akupunktur kan jag inte heller ta, jag mår bara dåligt av det och får en fruktansvärt huvudvärk.

Elisabeth

Min erfarenhet av smärtkliniken är heller inte positiv. Elisabeth.
Tycker dom är lite fyrkantiga i sitt tankesätt.

Alla metoder passar inte alla, därför finns det ett stort utbud, både inom skolmedicin och alternativa metoder.
Det viktigaste är att må såpass bra, att man orkar med att testa dom andra alternativen.
Visst är det så som någon skrev, att långvarig smärta kan leda till depression och nedstämdhet.

Det är väl självklart. Ingen blir glad av att alltid må dåligt.

Så trist om den här intressanta och lärorika tråden skulle 'dö' - jag har läst allt med stor behållning och det jag kan konstatera är: att vi alla är olika med olika utgångslägen. Svårt men mycket intressant att jämföra smärttillstånd, det jag upplever som svårast är hur jag ska förklara hur ont jag har och vilken typ av smärta det är. Jag hoppas tråden lever vidare ....

Gunsta jag har alltid haft svärt att förklara hur det gör ont.......

Sen är det ju så att vi alla är olika och att vi också tål olika mycket värk/smärta. Jag har levd med värk i så många år att det tillhör mitt liv, jag funderar inte längre hur det gör ont. Det bara finns där. Men om det kommer nåt nytt, nåt man inte känner igen, då börjar man att tänka.

Jag minns en resa för ca 25 år sedan till Canarieöarna. Jag åkte dit varje vinter för att få lindring och för att kunna jobba resten av året. Sparade som bara den för att kunna göra det.

Dom första 10 dagar mådde man t.o.m. ibland sämre men sen då..... då vaknade livet.

En kväll skulle vi några stycken gå ut. Jag kände mig bra ( ja bra för mina förhållande), piffade lite till mig och när dom andra hämtade mig så tyckte alla att jag strålade så mycket....

Klar,t jag mådde bättre för första gången, och hade helst kramad om hela världen. En trevlig kväll blev det också med mycket dans. Jag dansade så länge det gick, älskade det. Även om en arbetskompiss tyckte det vore bättre att gå till friskis och svettis än till buggkurs.

När jag berättade det till min fibroläkakre på SU, så hade han samma inställning som jag. Det var en läkare som man bara kan önska sig. När han fick ett annat arbetsområde var många ledsna här. Första gången jag var hos honom, tänkte jag bara, var ha<r jag hamnat här.....

När han bad mig att sitta ner, så tittade jag runt. Det fanns bara mappar, pärmar osv. Visste inte vad göra men det såg han och flyttade några mappar. Och när4 jag satt där så såg jag bara att han hade 2 olika Strumpor på sig. Jag tänkte. bara härifrån

Men jag tog en tid till av honom och då började det att vi tyckte om varandra. Han om mig som pa<tient och jag om honom som läkare.

Nu glömde jag skickar det

Elisabeth

Elisabeth!
Det där känner jag igen - just den där känslan och tankesättet som du beskriver så bra. När jag skrev mitt inlägg tyckte jag att 'jag har väl inte ont' - fast jag i morse konstaterade att det var en 'dålig dag'. Ändå tyckte jag att jag inte hade ont - hur ont ska jag ha för att ha ont s a s?

Undrar också hur det skulle kännas att inte ha ont på riktigt

Det vet jag Gunsta.

Mår alltid bättre i värme och fick en resa, när jag fyllde år.
Hade dessutom fått "bra tabletter" utskrivna.
Vaknade på reseorten och insåg att något fattades.
Tog ett tag att komma på vad det var.
Värken var borta!!!!

Man lär sig, att den ligger i bakgrunden, nästan som en "sambo"
Det är när dom sämre dagarna kommer, man inser att "pillerburkar" är bra att ha som backup när det kniper.

Pejori after en dag var aldrig min värk borta, tog nästan alltid 10 dagar. Men efter du då levde kärringen upp......

Men den där läkaren jag pratade om var helt underbart. Jag kom i kotnakt med honom när jag till allt annat elände också fick fibro. Han forskade i det mycket och tog hand om oss på sitt sätt.

Han sa till mig i ett tidigt skede att vad ja en upplever, vita nöss i rummet som inte finns, telefonden som ringer men inte gör dt osv, han så är det inte fel på mitt psyke, Lät inge kommer och säger att det är ett psykist sjukdom. Den där mannen har hjälpt mig så mycket, nu finns han tyvärr int elängre men jag tänker ofta på honom. För han hjälpte mig .....

Litet missförstånd där.
Det tog några dagar, innan effekten kom.
Tyvärr kom värken fort tillbaka, när jag kom hem till nyår..
Varma somrar, mår jag rätt bra, även om jag här hemma aldrig blir helt smärtfri.
Men på sommaren lever jag upp.

Det är min erfarenhet också, förra året mådde jag bättre då vi hade en extremt varm och torr sommar. I år gick det mesta i moll.

Usch ja. Kallt blött.
Hoppas på nästa år jag.

Jag mådde alltid bäst på somrarna. I år mådde jag inte så bra, men hur mycket berodde på vädret eller på att jag var så mycket mer medveten om mitt onda för att jag skulle opereras i augusti vet jag inte. Nu mår jag i alla fall bättre än någon sommar sen sommaren 2002.

Samma erfarenhet här.För mej tar det 3 dygn.. sen blir det bättre och bättre av varmt torrt ej fuktigt klimat.
Så ledsen att ni har så usla erfarenheter från smärtkliniker.men förvånad är jag inte.Jag har inte fibro utan ra och en massa pålagringar av en opererad wiplash som nu är någorlunda men där ra har "ätiit upp" något ..
Längre ner i höften.
Jag ska flytta så fort jag kan.

Det där har jag funderat över. Jag är röntgad på längden och tvären, med olika tekniker och inget onormalt hittas (förutom "gamnacke"),
men då ligger man ju alltid och det är ju jättedumt, smärtan är ju, för min del, minst när jag ligger. Stå, sitta, gå och vara i rörelse
är ju det som ger problem.

Men om det skulle vara så som du beskriver, med ryggmärgsvätskan, finns det då också behandling mot det?
Annars känns det ju rätt meningslöst att veta varför man har fibro, men ändå inte få hjälp,

Om du kan hitta info och länka blir jag glad.

Många som har fibro har ju också RA, som jag. Och vår fuktiga Göteborgsklima är då inte bra men vad göra. Jag mår inte heller bra när det är för varmt

Ungefär efter halva på denna film (efter undersökningen av pat.) pratar de om forskningen ang fibro. Annat också tror jag, minns inte vad, det var ett tag sen jag tittade på den. Mycket intressant är det i alla fall.

http://urplay.se/166279

Tack!

Nu har jag sett hela inslaget och jag hoppas verkligen att de får till den där studien.
Min erfarenhet är precis den att problemet sitter i nacken och att det är nån slags
påverkan på "flödet".