Vad jag kan utläsa av tråden har de flesta som deltagit både större erfarenheter och reflekterat mer över problematiken än så..

Vad får dig att tro att, du är ensam om att ha förståndshandikappade anhöriga?

Vad vet du, om andra medlemmars erfarenheter.
Verkligheten är inte enbart din verklighet Motti.









Jag också..

är dyslektiker förståndshandikappade? dummaste jag läst. sen kan jag tycka att exvis motti har rätt till sin uppfattning utan att bli skriven nåt på näsan.

Du kanske skulle ha läst inlägget jag citerade innan du plockade ut ordet dyslektiker ur sitt sammanhang.

För övrigt har ingen blivit "skriven på näsan" varken år ena eller andra hållet.
Tror fortfarande att "Alla medlemmar har rätt till sin uppfattning" inte bara en.

[quote name='herkules' post='1597724' date='08-12-2012, 14:11']är dyslektiker förståndshandikappade? dummaste jag läst. sen kan jag tycka att exvis motti har rätt till sin uppfattning utan att bli skriven nåt på näsan
Nu var det väl snarare Motti som ansåg att de som inte har samma personliga erfarenheter av förståndshandikappade som hon, inte har rätt att ha en uppfattning här...




Jag respekterar allas rätt till attt ha en uppfattning, men jag förbehåller mig också rätten att kritisera andras uppfattning och argumentationen bakom den..


Bara tanken på tvångssterilisering av förståndshandikappade får mig att må illa...

Jag har tidigare nämnd att jag har vuxit upp med flera olika handikappade kusiner och dessa var lika älskade som de andra barnet och det fanns inget förbud att de hade lite "kuckel i laggårn" hemma, utan det togs lika naturligt som de kusiner som inte hade handikapp och "kucklade i lite vardans".

En kvinlig handikappad kusin blev samman en kille och hon födde helt normalt barn, älskad av sin mamma och med hjälp av deras mormor gick det bra. De flyttade ihop till en av husen till gården, så det fanns mycket folk som kunde avlasta paret och pojkvännen jobbade ju så hon var ensam med sin lilla dotter på dagarna.

De andra handikappade var killar och visst hde de sin drift som vilken kille som helst, men hade svårt att få flickvänner som de så gärna hade velat.
Så allt är inte antingen eller och inte svart eller vitt i denna diskussion, men man får nog vara mer öppenhjärtlig och accepterande till sinnet vilket de i min släkt var .......

Jag tror inte min svåger skulle hålla med om ert resenomang att förståndshandikappade skulle få ha rätten att skaffa barn hit och dit !man måste veta vad man talar om och ha en erfarenhet om vad det innebär .många här som utalar sig om att förståndshandikappade ska få skaffa barn har inte en susning om vad det innebär att vara förståndshandikappad ! är det rätt att låta en förståndshandikappad skaffa ett barn som snabbt blir omhändetaget ? och hur stora chanser har det barnet om båda föräldrarna är förståndshandikappade genetiskt !är det någon av er som har en aning om vilka sorts barn det kan bli av det ? jag vet och har set det .

Motti!
Nästan alla här anser att de flesta förståndshandikappade helst inte ska skaffa barn. Problemet är att det bara finns ett helt säkert sätt att förhindra det, nämligen tvångssterilisering. Och detta är inte förenligt med ett modernt humanistiskt tänkande.

Förstår hur du tänker om just sterilisering men i dag är det många liksom jag som steriliserat sig självmant !många liksom jag har en kropp som inte accepterar P-piller P-stavar mm .Nu är jag ju snart 60 och behöver inte ens tänka på att jag skulle kunna bli gravid
Ni som tycker att förståndshandikappade ska få skaffa barn ?har någon av er ens någon erfarenhet av förståndshandikappade ?har någon av er set biverkningarna av att förståndshandikappade har fått barn ?det har jag gjort och det ska inte hända .Det fann ett hem utanför Jönköping som hette Strandängen där arbetade min mans faster i många år ,dom barnen som fanns där har ingen av er set de var inte ens männskliga barn som såg ut som sälar och andra hemska avarter .Detta hemmet var i stort set hemligt för utomstående bara dom som arbetade där visste hur vanskapta barnen var där .Själv pryade jag på ett hem i Vaggeryd för förståndshandikappade ,en del av vad jag såg där kommer jag aldrig glömma .Så se till att skaffa lite kunskap om vad det innebär att vara förståndshandikappad och följderna som kan bli om man tillåter att de skaffar barn .

Den meningen har du upprepat sådär 5 gånger eller mer nu Motti. Nu vet jag inte vilket handikapp ditt syskonbarn har? Vanligaste handikapp är väl Downs syndrom och det kan väl knappast vara ärftligt? Möjligtvis kan riskfaktorerna vara fler om man har handikapp men det är ju inte genetiskt i den bemärkelsen att det är en defekt gen i genpoolen som nedärvs utan ett fel som uppstår vid celldelning och som kan påverkas av miljöfaktorer likaväl. Så risken att barn blir mer förståndshandikappade än föräldrarna tror jag inte riktigt på.

Sen håller jag med om att det är mer etiskt att barnbegränsning sker genom upplysning och stöd till handikappade än genom någons tvång eller sterilisering.

Men hur stor är sanolikheten att en normalbegåvad människa skaffar barn med en som har Downs ?

Jag tror inte risken är överhängande att barnet blir handikappat även om 2 föräldrar med downs får barn?

Downs är genetiskt !om båda har Downs så är sanolikheten stor att barnet blir mer drabbat än föräldrarna .Och vem tycker du ska ta hand om det barnet ? har du någon erfarenhet av förståndshandikappade i din närhet ?Jag är Faster till en förståndshandikappad kille som är 34 år nu hans pappa och sambo pensionärer nästa år ,tycker du de ska behöva ta hand om ett spädbarn i deras åldern ,ett spädbarn som är förståndshandikappat ?

Två personer med <DS kan inte få barn alls.De har bägge oftast 47 kromosomer var,det går inte så tanken faller redan där.

Det finns vissa med DS (Downs syndrom) som har sk mosaicism dev de flesta cellerna i kroppen är "fel o har 47 kromosomer men några få har 46.
De kan efter många försök få barn,men inte ofta.Och nu talar jag om en sk frisk partner.

För övrigt är inte DS alls genetiskt, det är ett stort missförstånd.En normalt utvecklad 18 åring med de bästa förutsättningar för ett "friskt barn" kan få ett barn med DS,DS beror på att när ägget och spermien som befruktat ägget delar sig sker en bristning mellan de trådar som ska dra lika mängd DNA till två olika delar av cellen.
Det man vet nu är att äldre fäder och förstås äldre mödrar löper ökad risk för detta fenomen.

Nu handlar det ju inte om bara Downs syndrom !Och hur många av er här som har åsikter har någonsin haft kontakt med en förståndshandikappad ? fråga är vem ska ta hand om barnen som förståndshandikappade eventullet ska födas ? och hur många av er här som tycker så mycket har någonsin haft närkontakt med en förståndshandikappa eller lärt känna deras värld ?

Jag har det var dag och de förgyller mitt liv på ett sätt som många utan handikappet inte gör:)
Somliga är helt otroliga i sin tillit till er ,människan.Jag finner hopp i det.De vet vad de säjer o gör.

Men för himmelens skull sluta repetera ditt mantra och LÄS SVAREN PÅ DINA INLÄGG!

JA, vi är många som har erfarenhet av olika handikapp, bla förståndshandikappade.

Återigen, LÄS SVAREN PÅ DINA INLÄGG, innan du skriver nya påståenden!

Han lär väl inte föda något barn iallafall så risken att hans föräldrar skulle behöva ta hand om ett spädbarn är nog minimal. Dessutom om det är DS han har så är nog sannolikheten stor att han är steril eftersom de flesta män med DS är det.

sant de flesta män med DS är sterila

Med hur stora bokstäver ska det skrivas för att du ska förstå?

Jag har ofta och gärna kontakt med förståndshandikappade och utvecklingsstörda...
Känner till deras värld ja.
"Deras" önskningar och drömmar, är förvånansvärt lika "normalbegåvades" drömmar

Nya iPhone 5?

Ja, det också.

Är man inte normalbegåvad om man inte önskar sig en sån?

Jodå, jag anser mig normalbegåvad och önskar ingen jag heller.

Tänkte väl att det var en något märklig måttstock för normalbegåvning

Detta tar ju ingen ände med ditt ältande, Motti!

Läser du inte alls igenom vad andra har skrivit (jag också) om olika sorters handikappade anhöriga, släktingar, nära vänner hur de handskas med sina kära.
Hur många berättelser vill du ha innan du kan se utåt från landet du bor i?
Din anhörig har sin åsikt om sonen, men vem tänker på sonens känslor och behov? Det verkar som ingen av er gör det.
Om din släkting är på friartagen så hur tänker ni göra då? Låsa in stackarn, eller?

Jag har sett och upplevt mina handikappade släktingarnas liv och de har blivit väl omhändertagna MED sina egna beslut, vilka man kan kanske ifrågasätta, men ingen har gjort det utan alla har haft sina kära i närhet både till stöd och ev. avlastning eller vad det nu har varit.
Ett par stycken av dem har inte fått barn, men har sällskapat, så där tror jag naturen har gjort sitt.....

En pappa som önskar så illa åt sin son, borde ha lämnat bort sonen till ett bättre och lyckligare tillvaro -----
Är det dax nu och börja gnälla om det, helt vettlöst enl. mina mått.

En av mina väninor har en ADHD (liknande symtom) men föräldrarna har fixat en egen lägenhet till honom så han får leva så normalt han kan o om brylar är han mkt intesserad, samt att vara barnvakt till sin systers lille knodd, som han älskar över allt annat........ (han går viss hjälp av komunen för sitt hushåll)

Här i Uddevalla finns en second hand butik som sköts av förståndshandikappade. Den drivs, tror jag, av dagcentret. Är väl en enorm bredd när det gäller hur förståndshandikappad man är. Från gravt till relativt lätt.

Ja så är det, man kan ju ta samhall som ett exempel dom har ca 20 000 anställda,dom flesta av dom är ju handikappade, hur det är i mellan olika handikapp vet jag inte, men jag tror att dom flesta är förståndshandikappade. Tillbaka till OT, efter att ha läst tråden så står jag fast vid att Förståndshandikappade inte skall skaffa barn.

Så sant Ugglis...
Man kan inte dömma alla efter en mall.
Det finns så många olika förståndshandikapp och utvecklingsstörningar.

Japp, det finns/fanns i vår stora släkt även gravt handikappade med omsorg dygnet runt, en i alla fall som blev uppåt tonåren innan hon dog, men de andra har haft olika lyten (neurocedyn?) eller DS som varit så goa att umgår med.
På somrarna när vi barn träffades mera så var även dessa syskon med oss och vi hade den omsorgen om dem som vi kunde ge och ev. en vuxen med oss ifall.
Aldrig någonsin hördes det om negativa ord om dessa lite annorlunda barn/vuxna utan det var inte ens accepterad att framföra utan behandla dem efter deras egen förmåga vad de kunde/ville vara med oss andra, så jag har endast glada och positiva minnen av dessa kusiner + andra släktingar och en del var verkligen hejare att kunna mycket om månget.
Sorgen var ju stor när de små inte levde så länge, eller någon av de större blev sjuk eller dog. Alla var vi lika bra i de vuxnas ögon och det hjälptes åt av oss barn att se efter någon och det var enbart roligt.....

Däremot min väninna tjaffsade för mycket med sin ADHD -sonen och gav inte ramar till honom utan när vi alla var ute skulle alla gå efter hans infall, vilka kunde ändras rätt så snabbt.......
men nu är han vuxen och pappan har sett till att det blev slut på daltantet och att hon fick tona ner sig med sitt "Gossen"- snacket ....... men nu mår han bra med sit liv, men behöver viss passande pga att han kan ju inte köra bil, endast cykla vägen mellan sitt och föräldrarnas ställe........
Alla dessa liv har väl sin mening, tror jag, även att det kan av en del kännas betungande särsilt i dessa tider. Annat var det då ute på gårdarna och på landet, tror jag .......

Hur kan man barn/ungdomar/vuxna med ADHD blandar ihop med förståndshandikappade?

Ja,det är som nån redan skrivit snarare tvärtom!

Det är inget förståndshandikapp, det är en utvecklingsstörning...

Många får väl inte diagnosen ADHD förrän sent i livet. Dom har väl klarar av sitt liv som dom flesta med kanske några få undantag när. Men diagnosen är en bekräftelse på något man kanske anat. Nu kan jag ingenting alls om ADHD men är man inte ofta väldigt uppskruvad o okoncentrerad med ben full av spring.

Helt rätt, samt ibland väldigt utåtaggerande.
Lindrig form, kan ta lång tid att upptäcka.
Lite svårare, upptäcks oftast i skolan.

Det behöver inte alls vara så att de är väldigt uppskruvade och okoncentrerade. Och som sagt ADHD är definitivt inget förståndshandikapp. ADHD är inte heller en utvecklingsstörning även om det kan finnas personer som har båda diagnoserna.

Jotack, har rätt stor inblick i ämnet. Men även de utan inblick i ämnet har rätt till en åsikt och ska inte alls tiga. Demokratisk rätt att få ha en åsikt och förmedla den till andra :-)

Numera går ADD ADHD och Aspergers syndrom under den stora gruppen neuropsykiska störningar.De är mycket sällan förknippade med begåvningsnersättningar snarare tvärt om.

De är normalt,högt eller mycket högt begåvade ,men har en ojämn utveckling och begåvningskurva med hög IQ och ofta låg performance i form av tex uthållighet,komma igång, avsluta med mera kan vara svårt.

Många lever med det utan att någonsin diagnostiseras.

ADD svårt att komma igång, organisera, passa tider,göra klart i tid tex läxor,hålla rätt på siina saker ,glömmer lätt

ADHD ,ovanstående + motorik ,ibland "Spring i benen" ständigt aktiv,svårt med koncentration och att lyssna en längre tid.Tröttnar lätt på aktiviteter.Svårt att bedöma hur mycket kraft som behövs för att öppne en dörr eler stoppa ner benet i ett byxben.Avleds lätt av biljud.Alternativt behöver ha musik i lurar för att kunna koncentrera sig.

Aspergers syndrom: Svårt med empati dock ej sympati,svårt med kommunikation tar allt bokstavligt,svårt med social interaktion mycket på grund av de övriga två problemen.Samt motorik,kroppsspråk mm. Har ofta specialintressen.

Väldigt generaliserat förstås alla är unika individer som vi alla är.

Precis.
Utveckligsstörning är inte per automatik, att dom är obegåvade..
Tyvärr likställs ordet "utvecklingsstörning" med mental retardation, men är just det ordet betyder. "en störning i utvecklingen"

Nej men det är vanligare att dom är "överaktiva" om det är ADHD dom har.
En del "bara" har en uppmärksamhetsstörning och då är diagnosen ADD.

Ja just den förvirringen har väl lett till att man försökt införa den generella termen "Funktionshinder" som ju kan vara motoriskt ,psykiskt eller begåvningsmässigt.

Dock har den ju inte slagit igenom än överallt.Förståndshandikapp" tycker jag är ett av de värra föråldrade namnen.De har inget fel på sitt förstånd" utan agerar ofta mer "förståndigt "utifrån sina förutsättningar än sk normala människor.

Oja. Tycker nog också att "funktionshinder" är ett bättre ord. Inte så "laddat"

Förr skrev ju prästen idiot i mantalslängderna. Inte ens kyrkan hade mycket till övers för avvikande personer. Kanske ordet idiot inte hade samma negativa innebörd då möjligen.

Vi har en godvän vars son har adhd han går nu mer på medecin ,han har aldrig varit överaktiv men däremot har han svårt att släppa saker när han blev förbannad han kunde älta i timmar och gapa och skrika och bli aggresiv .Nu är han en lugn sansad kille och han är väldigt smart eftersom han nu kan koncentrera sig mer .Han brukar fixa min dator när de kommer hit rensa den från skräp osv så den blir som ny :)En helgo kille !ADHD har inget med förståndshandikapp att göra det är väl mer en svårighet att koncentrera sig och känna ett utanförskap i och med det .

Ja sant och det är väldigt tråkigt när det blir så.Bra att han hjälper er för det hjälper honom med

Den killen kommer att gå långt han är underbar och väldigt empatisk och interligent ! och så gillar han att krama om en OM han gillar personen i fråga Kanske inte världens snabbaste i tanken alltid men han får mycket gjort istället .

Min väninnans son med ADHD har jag inte klassat alls som något handikappad, utan skrev det separat efter de anhöriga som var förståndshandikappade eller missbildade el DS, så det har inte alls med min värdering av den "Gossen" att göra, enbart hur påfrestande det kunde vara när han i unga år skulle bestämma vad alla skulle göra när man var på semester......
Rätt så tröttsamt att ta hänsyn till hans nycker som mamman uppmuntrade även att alla andra sade att nu får det vara nog med daltandet med "Gossen" och hans infall.....

Och visst fick han kasta sten på folk i stan om han det ville, enl. modern, han var ju "Gossen", men de flesta undvek under hans uppväxt att åka tillsammans med en längre tid.
Det var detta daltantet som gjorde oss andra rätt så irriterade ..........
Modern är så bibeltrogen att hon är totalt blind och såg detta som straff att få en sådan "Gosse", och trodde troligen att hon kompenserade synden för att låta barnet fara efter egna nyck ......

Det var tur att pappan tog hand om det hela och satte ramar till hans stollaryck, annars vet jag inte om man hade haft tålamodet längre med det.....då börjades det också medicinering vilket modern hade nekat till innan.

Helt annan sak var det med mina släktingar, inget daltande, regler i den mån de kunde följa och massor av kärlek ....... det tror jag på....

Min halvbror var gravt förståndshandikappad. Han blev bara 9 år. Men han hade flera handikapp, bla epilepsi o hjärtfel. Han var i sin egen lilla värld och vad han ev. tänkte o kände förblev hans hemlighet. Men moderskärlek fick han i alla fall i överflöd. Min styvmor slet ut sig mer eller mindre för att kunna ha honom hemma. Det är kärlek det.

Ja men ett liv är ett liv hur kort det än blir.Bra Mamma du har:)

Ett eloge till dessa mammor ...... det är kärlekens språk som håller dem tillsammans, även om det är en kort tid i våra mått mätt, men ändå är den tiden värdefull att bära med sig som en erfarenhet och kunskap om vilkorlöst kärlek.......