I min trappuppgång finns 9 lägenheter och av dem som bor i dem finns det två personer jag skulle känna igen på gatan om jag mötte dom. Jag tycker det är jätteskönt att bo på ett ställe där inte alla håller koll på och skvallrar om varandra.

Tragiskt !

Men, Motti, det finns ju folk som inte VILL ha kontakt, oavsett om de bor på landet eller i stan !

Det är nog vanligare i stan, med lägenheter och där folk flyttar oftare, men du kan väl inte mena att det är tragiskt att inte vilja umgås med sina grannar ?

Dina vänner kan du välja, men inte dina grannar. Har du bra grannar, så börjar man kanske umgås med dem, så smått, allteftersom, men om du har urusla ?
I en lägenhet har du inte heller behovet att kunna få hjälp med ditten och datten.

Jag har haft turen att få underbara grannar just här, där jag bor just nu, men i vårt förra hus, så var det lite si och så. Bl a en riktigt terroriserande granne, som klagade och gapade på ALLT. Henne ville jag varken se, höra eller umgås med. Och det var också på "landet".

Jag hör till dom som bor i hyreshus men inte är så överdrivet intresserad av att umgås med alla som bor här. För mig är det lite av social kontroll när grannar ska veta allt och lägga sig i allt. Jag bor ju inte här för deras skull utan för min egen. Har dessutom 2 personer med alkoholproblem i trappuppgången så jag är glad att de inte bjuder in sig själva och knackar på så ofta.

Vad jag menar med tragiskt är ju att vi slutat umgås både med släkt och grannar för vi har inte tid med dom eller att vi inte bryr oss ,visst ska man välja sina slag men nog behöver man goda grannar och vänner .Det sägs att ensamm står stark "bullskitt människan är ett flockdjur och trivs att umgås och vi behöver varandra ingen är stark ensam

I en lägenhet som jag hade för några år sedan var närmaste grannen en familj med en tonårsdotter, och hennes rum låg närmast mig. En gång hade hon satt på Lady Gaga på hög volym och samma låt på repeat. Sedan måste hon ha somnat eller så, för det bara fortsatte och fortsatte. Det tog över två timmar innan det tystnade och då kändes det som om jag hade fått allvarliga hjärnskador
Samma familj hade även en hund som gärna stod och skällde precis innanför deras dörr. På natten när tidningsbudet kom började den gärna, och sedan kunde den stå där och skälla i flera timmar. Ägarna struntade i det, till skillnad från resten av invånarna i huset verkade de inte störas av sådant. Jäkligt skum familj var det, särskilt kvinnan såg ut som en missbrukare. Det var otroligt skönt att slippa dem när jag slutligen flyttade ut till min tysta stuga i skogen.

Att ha goda grannar när man bor ute på landet eller alla grannar man har i flerfamiljshus är en stor skillnad.

Man kan ha tur och få goda grannar men det vet man inget om. Vi har nu 2 tomma lägenheter här på vår loftgång och då är man alltid lite rädd vad som kommer.
Över och under oss har vi trevliga grannar samt många andra trevliga i huset men en massa spring blir det ändå inte. Och det är skönt.

Jag kan förstå att det vore tragiskt för dig om du inte fick skvallra med grannarna men du kan faktiskt bara prata för dig själv.

Vad är det som säger att man inte umgås med släkt och vänner bara för att man håller grannarna utanför umgängeskretsen?

Ja då är jag väl en tragisk figur då.... umgås inte särskilt mycket med släkt, bara barn med fam. i korta perioder när vi är på samma ort - bor 45 mil från varandra..... Har toppengrannar, men orsaken att jag tycker det är att dom hälsar glatt när vi ses men inget mera - har ingen som helst längtan att umgås med dom. Umgås bara med väldigt få personer och då bara i korta stunder i taget....

Jag har bott i lägenhet, i villaområde och haft stuga på landet. Jobbigast med grannar var det i villaområdet. Den första grannen hade en hund som de band vid trappen och den kunde skälla non stop i 3 timmar.

Sedan såldes det huset och ett ungt par hyrde det. På våren hade dom fest dag efter dag och till slut sov jag på en madrass i tvättstugan. Till slut gick jag in i stöket bland festande ungdomar och pratade med dom och sedan dess var det faktiskt tyst efter 22 på kvällarna men man kan ju lika gärna få en smocka nu för tiden.

Efter det såldes huset till en familj som verkligen hade problem och som var ökända i hela bygden så jag hade lite otur. Jag kom bra överens med dom och var inte rädd för dom men till slut gick det åt skogen för dom och han hamnade i fängelse.

Grannen nedanför spelade hög musik från ca 8 på morgonen till ett på natten.

I lägenhet nummer 2 som var en bostadsrätt blev jag god vän med det gamla paret ovanpå och fick en väninna som bodde längst upp och dom andra växlade jag några ord med när vi möttes i trappan eller på gården. Innan min kommande väninna flyttade in längst upp så bodde ett kort tag en tjej som hade fest varenda helg. Dom spelade så vi höll på att bli tokiga och till slut gick den gamle mannen ovanpå och ringde på och pratade med dom.

Sedan satt jag i deras lägenhet när buset gick därifrån och dom sparkade på dörren och skrek gubbjävel och dom gamla såg vettskrämda ut.

Här har vi underbara grannar på hela gatan och varje år ordnar dom fest på vändplanen. Det finns 11 hus och alla pratar med varandra när vi träffas på gatan. Det är alltid några som står och babblar någonstans på sommaren.

Man kan ju ha tur och otur var man än bor. Jag har en kompis som bor långt ute på landet och har en granne som langar knark. Hon har inte stört dom så mycket men när hennes vänner var där utan henne så fick min kompis plötsligt se hur en rad karlar promenerade in i deras potatiskällare och kom ut med fulla kassar.

På vår gård umgås folk ute under den varmare årstiden.

Vi har 2 platser ute, en här nedanför vårt och en i andra ändan. Här hos oss är det alltid trevligt och inget skvaller. Men i andra ändan skvallras det nog en hel del.

Hi hi,nu skvallrade du ju själv!

Vad var nu skvaller i mitt inlägg?

Jag har alltid haft bra grannar.Jag har bott i storstäder,småstäder,i egna hus och i lägenheter.
Visst har det varit stök och sådant men i det stora hela har grannar varit bra.



Detta:"Men i andra ändan skvallras det nog en hel del"...men det var mest på skoj som jag påpekade det!

Mellan bra grannar finns alltid ett staket. T.om om man bor ute på landet så kan vissa inte hålla sams. Själv håller jag mig neutral och nöjer mig med en vinkning om jag åker förbi eller lite kallprat om vi möts. Ev. grannosämja vill jag inte bli indragen i. Minns ett program som hett grannfejden tror jag. Vilka praktgräl för oftast struntsaker.

Gnon jag tror vissa älskar bråk, dom bara måste bråka om allt.

Tycker det vore hemskt att ha en sådan granne

Fast hade du inte en som inte gillade dina solrosor eller va det var?'

Hur mycket grannar skvallrar om en vet man nog inte.....tro inte att de berättar för dig vad de säger bakom din rygg. Man får trösta sig med att det man inte vet mår man inte illa av.

Samma här.
Så då är vi väl två tragiska figurer då.
Är inte ett dugg intresserad av, att "umgås med grannar" eller andra inpå mig.

Många åsikter om hur andra bör vara - trots att det inte ligger inom möjlighetens ram att ens påverka det minsta lilla

Själv funderar jag ofta över vem jag vill vara och hur jag kan nå dit eftersom det är det enda jag har makt över

..och som svar på trådskaparens fråga; jag umgås med människor som får mig att må bra...

Låter som en bra idé,

Just dom markerade orden läste jag i en bok en gång. Vad får då människor att må bra? Det kan ju vara lite olika men hur är dom som får dig att må bra Gunilla?

Varför måste det förklaras? Går det ens? Tycker det var ett jättebra svar.

Hur menar du?

Hahaa Christa....det går inte att svara på utan att det återigen blir en uppräkning av egenskaper hos andra som jag gillar eller ogillar

Det handlar inte om detta utan om hur en annan människa får mig att känna mig - alltså mina känsloupplevelser. Dessutom tror jag att det varierar under livets gång..

En gång för länge sedan satt jag med en av stadens välkända missbrukare på en soffa vid torget och försökte förmå honom att lägga in sig för avgiftning. Plötsligt började mannen läsa dikter för mig, en del välkänd poesi men även egenskrivna mycket vackra, djupt intellektuella verser som skrivits av en reflekterande människa.
Denna händelse har jag burit med mig hela livet och återvänt till många gånger, du får själv fundera ut varför...

Ja kanske svårt att svara på som du skriver men du skriver också ovanstående. Mitt syfte med tråden var faktiskt att utveckla mig själv så att jag i så stor utsträckning som möjligt är den där personen som människor trivs med att umgås med.

Jag tycker själv att det är roligt att umgås med människor som har kunskaper och erfarenheter som jag inte har och som dom delar med sig av. Därför har jag frikostigt delat med mig av mina egna kunskaper men alla kanske inte är som jag.

Hur menar du nu? Trivs inte människor att umgås med dig som du är? Umgås gör man väl helst med människor man gillar och trivs ihop med och som sagt mår bra av. Det är ju en känslosak mellan två människor. Man kanske bör veta att det finns intresse innan man delar med sig av sina egna kunskaper och erfarenheter annars blir det ju bara jobbigt. Men varför ska man behöva ändra på sig?

Man får vara lyhörd och gå på känslan. Krånglar man till det, blir det bara knepigt...

Jag försöker alltid utveckla mig själv. En del människor är sociala genier och det är inte jag. Samtidigt vill jag inte bli en falsk smickertyp heller. De senaste 7 åren har jag i stort sett bara umgåtts med min sambo. Har ju flyttat till en ny ort och var också slutkörd så jag har inte varit så intresserad av att träffa nya vänner.

För mig är det inte att krångla till det att vilja utveckla mig själv. Den dag jag slutar att göra det så är jag död. Det gäller på alla plan och visst vore det väl tråkigt om man inte lärde sig något utan var likadan som man var för 20 år sedan.

Men det är väl en alldeles underbar målsättning Christa - att utveckla sig själv och vidga sina vyer.

Du skriver om sociala genier, visst, det finns människor som kan mingla världsvant i vilken miljö som helst - jag kan det inte och har aldrig strävat efter det heller. Jag står helt enkelt inte ut...det har hänt att jag gått och satt mig på toaletten för att slippa delta...

Personligen tror jag inte att social överanpassning är något att sträva efter. För mycket anpassning leder ofelbart till undertryckt ilska, ja till och med vrede som kan ta sig lite olika uttryck - uttryck som kan verka frånstötande i stället för tilldragande.

Du kommer att hitta din egen väg - du söker ju

Gunilla skriver så klokt så det finns inte så mycket att tillägga. Att utveckla sig själv är väl bra... men inte sjutton tror jag man mår bättre för att man är ett "socialt geni". Det verkar som en ytlig mask. För mig vore det en konstig målsättning eftersom det inte ligger för mig att vara särskilt social överhuvudtaget. Då skulle jag ju bli någon annan än den jag egentligen är och då blir det bara jobbigt. Det vore olidligt om man måste göra sig sig till för att falla andra i smaken hela tiden...då tappar man ju sin egen identitet.

Jag har också flyttat till ny ort för några år sen och känner inte en kotte här men jag har inget behov av det. Jag har mina gamla nära vänner kvar och kan inte tänka mig att byta ut dom. Idag (tack internet) är det ju inte svårt att hålla kontakten även om avståndet är långt. För övrigt tror jag att man kan hitta vänner när som helst var som helst när man minst anar det. Nätet inte att förglömma.

Alla människor utvecklas ju med tiden så inte är man precis likadan på alla plan idag som när man var 20 men i de flesta fall tror jag det är en så långsam process så man knappt märker det själv. Jag tror att man ska försöka vara nöjd med den man är under resans gång och inte hela tiden sträva efter att bli någon annan. Utvecklas kan man göra ändå.

De senaste inläggen av Gunilla T och Stintan är mycket kloka och läsvärda.

Utvecklas ? Socialt geni ?

Vad vi läser in i det beror ju helt på vad vi associerar med dessa ord/uttryck.

Alla männsikor utvecklas under sitt liv , det är bara en fråga om hur. Ibland kan man uppskatta det mest enkla därför att man varit med om något som fått en att tänka till , något som gjorde dig riktigt ledsen kan ha gett dig bra erfarenheter för resten av livet. Kanske gör det att du uppskattar livet mer ?!

Vad är ett socialt geni ? För mig är det en person som passar in bland många olika grupper men som aldrig ger upp sig själv och sin egenart.

De jag ska trivas med ska , som jag redan skrivit , besitta empati och respekt för andra. Gör de inte det så finns det ingen anledning att slösa sin tid på dem utan bara säga att " vi passar inte ihop därför vill jag inte umgås med dig/er ".

Räcker det då att en person är empatisk och visar respekt för andra för att du skall ta initiativet och inbjuda till en närmare bekantskap? Det borde finnas många människor som passar in på det.

Beror på vad du menar med närmare bekantskap. Ibland träffar man på människor med de egenskaperna men omständgheterna gör att det bara blir ett enda möte.

Har träffat på många underbara männsikor som gett mig väldigt mycket men som jag sedan aldrig träffat mer.

För att det ska kunna bli en närmare bekantskap krävs det att den andra parten också vill att man ska fortsätta umgås , man får helt enkelt avvakta och " lyssna in " den andre.

För min del får jag oftast bara en chans eftersom jag inte träffar nya människor mer än en gång. Självklart krävs det att den andra personen också är intresserad av att umgås. Det svåra är att få det att klaffa från bägge håll när man bara träffas en gång.

Att visa vem man är på ett bra sätt samtidigt som man försöker läsa av vem den andre är blir nödvändigt om det skall resultera i fortsatt kontakt. Även i dom fall där man råkar träffa den andre igen så behöver ju någon form av intresse ha skapats för att man skall ta en ny kontakt i vimlet.

Kan berätta om ett av mina senaste möten med en person som det " klickade " med.

Vi träffades på sjukhuset där vi var inlagda men av olika orsaker och träffades när vi åt middag. Vi började prata och det ena gav det andra. Klockan var över midnatt när vi slutade prata och då kändes det som om vi känt varandra i många många år.

Varför det klickade ? Vi befann oss båda i en " utsatt " situation , det band oss samman , hon var en mycket empatisk kvinna som visade väldigt stor respekt inte bara mot mig .

Vi hade andra upplevelser också att dela , sånt som händer i livet både med-och motgångar. När den ena delade med sig så blev det naturligt för den andra att göra likadant men hela tiden på ett sådant sätt att man inte förringade den andres upplevelser.


Vi pratade även dagen därpå för att sedan gå åt varsitt håll.

Det oväntade mötet kan oftast bli det bästa .

Men då kan man ju gå med i någon intresseförening t.ex. där man kan möta människor som delar något av ens intressen. Eller kolla i omgivningen (sätt upp en lapp i affären) om det kan finnas någon som känner för att få promenadsällskap. Man kan få vänner genom forum på nätet. Nu vet jag inte var du bor men det brukar ju ordnas odlaträffar lite här och där ibland. Själv träffade jag en numera mycket god vän på ett antikforum för en massa år sen. För min del tycker jag att man märker väldigt fort om det klaffar. Å andra sidan har jag aldig letat eller sökt utan mina nära vänner har bara råkat komma i min väg på något sätt.

Har funderat kring hur jag skulle göra om jag flyttade och kommit fram till samma saker som Stintan .

Gå med i en förening där man kan dela intressen. Eller varför inte börja sjunga i kör , eller en Friskis och Svettis grupp ?

Har några intressen och jag skulle söka mig till klubbar. Först ligga lågt för att känna av hur de andra " funkar " och absolut inte kuta in och vända ut och in på mig direkt eller tala om hur duktig jag är på det eller det.

Gärna förminska min egen förmåga och fråga om hjälp även om jag känner mig ganska säker på vad jag kan och inte kan i början. Helt enkelt " tala om " att jag anser mig inte bättre än någon annan . Visa lite ödmjukhet helt enkelt.

Fråga om hur saker funkar i den staden/det samhället osv och om någon skulle kunna tala om för mig var det är bäst att t ex handla.


Funkar inte det så är det nog inget större fel på den inflyttade utan på de " inföddas " attityd och fördomar. Går det så bör man flytta.

Det jag egentligen saknar mest just nu är någon att diskutera saker med. Jag är ju engagerad i hälsofrågor och samhällsfrågor och även om många här inte gillar mina trådar om hälsa så ser jag ju på nätet att det intresset har vuxit lavinartat bland allmänheten under senare år.

Förr var jag med i en miljögrupp men jag vet inte ens om Miljöförbundet finns längre. I den gruppen fick jag många vänner varav jag har kontakt med en fortfarande. Han bor dock 100 mil från mig.

Dom som är politiskt engagerade är ofta roliga att prata med för då behöver jag inte hålla igen. En äldre man som jag blev bekant med när jag var ute och promenerade här för några år sedan ville att jag skulle bli aktiv i hans parti men att välja ett parti och arbeta för hela paketet vill jag absolut inte.

Jag har varit mycket engagerad i Naturskyddsföreningen där jag bodde tidigare men det var mest gubbar och jag var det första kvinnan i styrelsen någonsin. Föreningen hade funnits i över 50 år...

Någon grupp som är engagerad i mat och hälsa känner jag inte till att det finns här i trakten så enda sättet är att bilda en själv. Vi letar dock hus i andra kommuner så jag har inte gjort det men nu har vi fastnat här i 7 år...

När jag var ung tyckte jag det var mycket lättare att bli så mycket vän med människor så man umgicks och bjöd hem varandra. Frågan är dock om det är det jag vill egentligen men det får väl ge sig i så fall. Jag läste i en lite bok igår kväll som jag hittade på second hand. Vänskapsfaktorn heter den. Hon skriver att dom jag har många vänner prioriterar relationer framför allt annat och jag har nog lite för mycket egna intressen för att göra det. En kombo vore förståss kul

Men Christa om du träffar på en människa som du tycker verkar trevligt, talar du då direkt om din syn på hälsa, politik osv? Tala om vad man tror att man är duktig på? Den andra tycker kanske tvärtom......

Jag skulle aldrig bre ut hela min livsfilosofi så direkt. Vänskapen kan man inte tvinga fram eller tvinga på någon, sånt måste få växa fram. Även en närmare bekanntskap tar sin tid. Inte heller tycker ja att bekannta måste ha samma syn som jag på hälsa, politik, religion osv

Elisabeth

Tycker att det låter som om det är bekanta inom olika intresseområden du söker och inte vänner. För mig är det skillnad på bekanta och vänner. Bekanta är utbytbara...det är inte vänner. En vänskapsrelation är så mycket djupare. Om jag t.ex. ideligen började diskutera kost och hälsa eller miljö med en nära vän så skulle hon/han säkert tröttna ganska fort och tycka att jag var tjatig fast förmodligen hade vi aldrig blivit mer än bekanta just på grund av det.

Tycker också att det ligger en hel del i det Elisabeth skriver här ovanför.

Har du och dina vänner inga gemensamma intressen?

Du förslog ju att jag skulle gå med i någon intresseförening eller forum på nätet för att hitta likasinnade.

Jo självklart har vi gemensamma intressen men inte håller vi på och diskuterar dom jämt. Tycker man likadant så behöver man ju inte diskutera det så mycket. Det blir ju inte mycket till diskussion om man bara får medhåll hela tiden. Dessutom skulle det bli väldigt tjatigt i längden att bara diskutera samma sak. Det finns ju en massa annat man kan prata om med en vän. Sånt som man inte pratar om med vem som helst kanske. Det är en relation och relationer kan ju aldrig bygga på bara den enes behov och intressen men det vet du ju.

Ja du vill ju diskutera dina intressen så därför föreslog jag det. Då är man ju där för att i första hand få diskutera sitt intresse...inte för att hitta en vän men råkar man göra det så är det ju en bonus. Det gäller att vara lyhörd.

Samtidigt behöver man ju ha känt varandra ett tag innan man pratar om sådant som man bara pratar om med nära vänner.

Du är ju intresserad av hälsa och kostfrågor.
Sök dig till sådana föreningar så kanske du hittar intressanta människor att umgås med där.

Men läser du inte vad jag skriver? Du vill ju ha likasinnade att diskutera med och har fått flera förslag. Det är ju inte i första hand en vän du letar efter men har du lite tur kan du ju hitta någon som kan bli en vän i en intresseförening t.ex.

En del kanske behöver längre tid än andra för att bygga en vänskapsrelation.

Mat och hälsa ? Finns säkert någon kurs i något studieförbund som handlar om sånt.

Ut och leta , både i " verkligheten " och på nätet.

Gick en kurs för en hel del år sedan och en del av de deltagarna är numera mina bekanta .

Gäller att ha lite fantasi och leta , leta , leta efter rätt grupp.


Visst kan det ta ett tag innan man blir vän med någon men är man aldrig ute bland folk så blir det svårt.

Det sista du skrev är ju väldigt sant.

Jag trivs ju rätt bra med att pyssla hemma på egen hand men lite mer kontakter vore nog bra så jag inte glömmer hur man gör när man umgås.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill men jag skulle i alla fall sluta terrorisera er i forumet med mina hälsotrådar om jag hittade några likasinnade att diskutera med

Du terroriserar inte alls med dina hälsotrådar men det är ju inte säkert att du får dom svar du vill ha.