Vad menar du med pretentiös? Vad gör en person som är pretentiös?

Jag har nog inte hört någon använda det ordet. Möjligen i böjningen "pretentioner".

Eftersom du inte läser länkar man skriver till dig, kommer en förklaring här.
"". Pretentiös kan också den som ställer väldigt höga krav på sin andras förmåga och skicklighet anses för att vara. I att vara pretentiös ingår även ett visst mått av missbedömning, antingen överskattar man sin egen förmåga eller också misstolkar man en uppgift och ägnar denna obefogat mycket tid."""

Betydelsen stod ju bra förklarad i länken Pejori la in.

[attachment=73925:saolpretenti_s.jpg]

SAOL

Att jag frågar vad andra menar med pretentiösa människor betyder inte att jag inte läst din länk. Jag har slagit upp det på andra ställen också och det står lite olika.

Den som skriver att dom inte vill umgås med pretentiösa människor måste ju att något specifikt i tankarna. Förklaringarna jag har läst är dock så olika och ganska diffusa så det är inte solklart vad det innebär i praktiken.

Innan jag kollade trodde jag det betydde ungefär "överambitiös".

Frågan är om det är en person som har höga ambitioner och strävar dit eller om det är en människa som gör saker för att imponera på andra?

Att använda ordet "bättre" är också lite diffust. Det är ju ett ord som uttrycker ett slags värde och i min värld har alla människor samma värde oavsett kunskapsnivå, yrke eller ekonomisk ställning med mera.

Jag tycker om att låta mina vänner att lysa upp av sin egen kraft, alltså ta fram deras goda sidor i umgänget och att de får vara som de känner sig, ger utrymme till andra i min närhet, men är också glad åt intellektuella personer, där jag får själv blomma upp, men inte bli bättre, eller så ----- nivån ska vara rätt så jämn även i olikheter .......
Det är så enkelt att ge en jäktad, stressad, ledsen vän/väninna all världens tid att känna sig bekväm till slut....
Man får så mycket tillbaka om man är generös, även när det gäller tid att lyssna ........

Skriver man att man inte gillar pretentiösa människor så menar man nog att det är något negativt att vara pretentiös.

"Begreppet pretentiös har kommit att få en negativ klang i det svenska språket och ordet kopplas ofta ihop med stroppighet, överlägsenhet, arrogans, skrytsamhet, övermod, högfärdighet, fordringsfullhet, förmätenhet och andra negativt laddade termer."

Det stämmer ju inte alls med det som står i Pejoris och kryddans inlägg. Det verkar som sagt luddigt.

Det du räknar upp är ju också en rad olika saker som inte är synonymer med varandra.

Kan du inte ta något konkret exempel på vad just du menar istället för att hänvisa till luddiga ordlistor?

Jag hade en stuggranne för länge sedan som ofta skröt över vad han hade ordnat och fixat för andra. Skrytsam var han verkligen men inte något av det andra du räknar upp.

Många av orden låter lite gammaldags i mina öron. Jag har nog inte träffat någon människa som stämmer in på de andra orden.

Jo förresten, en del läkare men dom har det inte varit aktuellt att umgås med och jag vet ju inte hur dom är privat. Framförallt har de varit arroganta och överlägsna.

Man måste nödvändigtvis inte vara alla ord, *Stintan* tog upp för att vara pretentiös.
Om du googlar på ordet får du "konkreta exempel"

Börjar nästan tro att du skriver en bok igen.

Tack för tipset. Det blev inte så mycket tydligare men underhållande Det är tydligen fler än jag som inte riktigt förstår vad det betyder.

Någon skrev också att det hade mer positiv innebörd förr.

När jag läste vad andra skrev om det så kom jag att tänka på en läkare jag dejtade på 80-talet. Trots att han var mycket begåvad på alla möjliga plan så fick jag en lite känsla av att han gjorde en del som kanske kan uppfattas som pretentiöst.

Han tog med sig boken "Måsen" när vi skulle ut och paddla kanot. Sedan satt han där på en klippa och läste den. Fick ju klart för mig sedan att det ansågs lite märkvärdigt och förmer att läsa just den boken.

Jag förstod också att jag inte riktigt kunde leva upp till hans krav på boklig bildning.

Han kunde måla tavlor, rida, snickra, byta motor i bilen och helrenovera en bil. Han var snygg och humoristisk och han kunde dessutom alla fågelläten och så var han läkare så att briljera med "Måsen" var nog en smula pretentiöst...

Han kokade förresten sylt också.

Precis som Pejori säger så behöver man ju inte vara allt på en gång..det räcker väl om man är en kanske två av det uppräknade. Dessutom var det ju taget ur det som stod i Pejoris länk så det stämmer väl visst. Varför måste orden vara synonymer?

Jag tycker inte att det är det minsta luddigt utan tycker att du fått bra förklaringar på vad en pretentiös människa kan vara. De är knappast särskilt sällsynta...de pretentiösa människorna alltså. Dessutom tycker jag inte att orden är speciellt gammaldags fast alla kanske inte används så ofta.

Nja...

"PRETENTIÖS pret¹aŋʃø⁴s l. pre¹- (pretanngtschö's DALIN), adj. -are. adv. -T. ( -siös 1892. -tiöa 18oa osv.)
[jfr t. prätentiös, eng. pretentiovs; av fr. pretentieux (f. -euse) till pr–tention (se PRETENTION)]
adj. till PRETENTiON: anspråksfull, fordringsfull, fordrande; äv.: förmäten; särsk. dels motsvPRETENTION 4: överdrivet anspråksfull, som göi anspråk på att vara fin o. förnäm l. förstklassig l. högtstående; dels motsv. PRETENTION 5 slutet: som har stora anspråk på komfort, bekvämlighet, avlöning o. d. CHORGUS Brcf 128 (1803). (Cygnaus) hade . . redan fått nog af . . det pretensiösa lifvet bland idel celebriteter. ENERVANDER (1892) hos CYGNÆUS 11: 209. En öfvermages tillgjorda tvifvel och pretentiösa smädelser mot moraliska värden. 2NF 18: 1475 (1913). De flesta dumbommar äro . . pretentiösa, om de icBe direkt äro slavsjälar. ENGSTRÖM Nak. 299 (1934). – särsk. om stil l. konstnär l. skribent l- konstnärligt l. litterärt värk o. d., närmande sig bet-: tillgjord, affekterad. Det mera polerade, pretentiösa och om besegrade svårigheter talande i Alexandrinernas Epopeer. Lycemn I. 2: 82 (1810). Akta er väl för att .. använda en så dunkel så indirekt och så pretentiös stil: Verd. 1887, s. 282 Pretentiösa dramatiska effekter. SvTdIusF 1926, s. 78 Av le dn. : PRETENTIÖSHET, r. l. f. ÖSTERGREN (1935)."
SAOB

Oj, det var svårt att läsa men jag tror dig. Jag hade heller ingen åsikt på den punkten.

Det kanske är så att dom som själva tävlar med andra och rangordnar sig uppfattar fler som pretentiösa än andra.

Jag som inte värderar människor på det viset märker det kanske inte. Även dom fall jag har beskrivit har inte inneburit att jag inte ville umgås med dom. Killen jag beskrev var en mycket fascinerande människa som jag gärna umgicks med.

Jag umgås nog hellre med pretentiösa människor än dom som följer med strömmen, vänder kappan efter vinden eller inte har någon åsikt om någonting.

Dom som är elaka, missunsamma eller letar fel på andra har heller ingenting att hämta.

Det där ser jag mest som förutfattade meningar och i mina ögon en lite märkligt tolkning.

De flesta jag känner är varken pretentiösa eller vänder kappan efter vinden och är åsiktslösa.

Det är den nya diplomatin ........

För min del får man vara pretentiös, snål, skrytsam eller vad man nu vill så länge man är rak, ärlig och inte är en energitjyv. För mig får var och en vara de personligheter de är, vill inte förändra någon.

Som min käre mor säger ibland.... Man är som man är när man inte blev som man skulle :-)

Jag tycker om att umgås med människor där man känner att de är sig själva och jag känner att jag kan vara precis som jag är och ändå vara accepterad. Under min tid som skadad slutade jag att umgås med vissa som till exempel tyckte att jag av oartig om jag gick och vilade på dagarna då de var på ön och hälsade på. De tog inte hänsyn till att förutsättningen för att vi öht skulle kunna umgås var att jag kunde vila när det behövdes.

Man hör i alla fall ofta människor säga eller skriva att de uppskattar glada människor. Det kan man se i kontaktannonser också att dom vill ha en glad tjej t ex. Precis som "glad" vore en egenskap. Frågan är om en del människor kan framstå som glada även om dom inte är det? Ytliga bekanta är ju en sak men vill man verkligen att en nära vän skall framstå som glad även om dom inte är det?

Lättsam och trevlig hör man också ibland. Jag skulle nog behöva lära mig att vara lite mer lättsam men det räcker att lyssna på nyheterna för att jag skall gå igång på allt som man borde gör något åt.

Jag läste någonstans ett visdomsord som sa ungefär: "Vi tycker om människor som får oss att må bra."

Jag tror också att många vill umgås med människor som får dom att känna sig sedda och uppskattade.

Frågan i tråden var ju vem man helst vill umgås med och inte vilka man inte vill umgås med.

En del vittnar om att dom hade många vänner ända tills det hände något som gjorde att dom verkligen behövde sina vänner och då försvann plötsligt många av dom. Man kan undra vad som ligger bakom det. Är det en del som bara vill ha det gottaste och sedan tar till flykten när dom behöver anstränga sig lite.

Att människor undviker även nära vänner som går igenom något traumatiskt tror jag beror på deras egna rädslor. Det har inte så mycket med den som går igenom det svåra att göra.

Jag umgås mest med personer som säger vad han/hon tycker (även om ämnen som är tabu) samt gör något av sin tid. Gilar inte människor som bara sitter vid datorn/TV hela sitt liv.

Tror jag med, rättare sagt jag vet att det är så.
Rädslan att "säga fel" så folk börjar gråta är stor.
Jag brukar säga att "tårarna är inte farliga" då är avståndstagandet farligare.

Är man riktiga vänner så finns det ingen rädsla i mellan en ,då är det raka puckar raka kännslor och äkta kärlek .

Finns ett ordspråk: I nödens stund prövas vännen!

Stämmer nog mer än väl!

De jag umgås helst med bjuder på sig själva och är raka och ärliga! Andra göre sig icke besvär!

Fyller ju 60 inom några veckor !och oroar mig mycket över vad när hur ,fick ett brev från tidningen om jag ville ilskryta om mitt liv typ Jo visst jag har varit med om en hel del i mitt liv som jag skulle kunna skryta med på en halvsida i lokalpressen ,men nej tack inte min grej jag vet själv vad jag åstakommit i mitt liv det räcker för mig .Ja så det blir ingen halvsida i lokaltidningen om mig och mitt liv.Min enda ösnkan är att få fira min dag ihop med mina barn och barnbarn och mina närmaste vänner dom som bryr sig .Ville inte ha några "falska" uppvacktningar från sådana som inte hör av sig eller bryr sig annars .Lite skit att fylla precis inpå Nyårsafton .Kom hit en bygranne i kväll en av våra goaste vänner och satte mig på plats !att hon kommer minsan hit och hjälper till så det så ,lägga av att oroa dig vi ställer upp !Underbart att ha sådana vänner nu känner jag mig lugn

Otroligt egoistiskt att klaga på att du behövde vila dig! Är man dessutom på en ö under sommarhalvåret så kan det ju inte vara några problem för gästerna att ta en promenad och njuta av naturen eller något annat utomhus.

Skulle man välja i förväg vilka man vill umgås med så skulle det bli bra tråkigt.

Gillar empatiska människor och de kan man träffa på de mest oväntade platser. De oväntade mötena är bäst , när någon överraskar rejält blir det oftast väldigt väldigt bra.

Håller med dig Mammamaggan :)men det är bra gott att ha trygga vänner som finns där när vi behöver varandra i vått och torrt .Nya vänner vet man inte vad man har .

Om dom gamla har flyttat 50-100 mil bort och man efter ett antal år till slut tappar kontakten då behöver man nya vänner.

Att det är svårt att få till den där djupa vänskapen där man känner varandra utan och innan är inte så lätt. Jag har lätt för att prata med främmande människor och lätt för att få bekanta som man pratar med när man stöter ihop i affären eller så men hur tar man steget till en riktigt vänskap?

Dom man lärde känna i skolan och där man bodde som ung träffade man ju ofta och nu har dom flesta redan fullt upp med sina nätverk så dom inte behöver några nya.

För egen del är jag samtidigt rädd att binda upp mig med kontakter som kräver mycket tid. Jag har så många intressen som jag vill syssla med på egen hand. Både ensamvarg och social samtidigt - kan man vara det?

Människor om har en passion för något hur "udda" eller vardagligt det än är.
Ingen humor krävs o personen behöver inte vara verbal, allmänbildad eller social bara den känner sig trygg att vara som han/hon vill med mig.

HM...
Hur tänker du då.?
Om personen ens vill försöka samtala, hur umgås man då?
Telepati?
Utveckla gärna.

Mina barndomsvänn 2 stycken som jag kännt sedan jag var 5 år slutade höra av sig ,jag som trodde vi var en del av varandras liv men så var det inte !mina två så kallat vänner vänslas nu med varandra istället !
Jag har haft lyckan att få träffa nya vänner som är helt fantastiska de bor i byn här och de ställer alltid upp och vi ställer upp på dom i alla lägen !äkta människor som inte slaimiga och fjäskar !här är det raka puckar och ärlighet ! ångrar inte en dag att vi flyttade ut hit på landet :)skönt att slippa alla glamourmänniskor som är falska och bara umgås med vissa för status .Fan så mycket behagligare att leva enkelt i gummistövlar och fiberpäls och korta naglar och slippa alla borde måste osv .

Det ställs så höga krav på egenskaper som verbalitet, allmänbildning och att vara social på rätt sätt tycker jag. Det räcker att vara sig själv oavsett om man är lågmäld, "normalallmänbildad" eller inbunden. Då komer det äkta fram och humor o allt annt löser sig av sig själv...

Då är jag med.

Men kan det inte vara en hel del skvaller på småorter? En del säger också att det är svårt som nyinflyttad att bli accepterad fullt ut.

Mer skvaller kan det nog iofs bli, men att man som nyinflyttad inte skulle bli accepterad hänger nog mer ihop med hurdan man är själv. Eftersom det bor färre personer på en liten ort blir ju varje enskild individ viktigare och det väcker ju nyfikenhet hos grannarna. Jag tror tvärtom, att det kan vara svårare att få nya vänner i större städer eftersom man är så anonym där och märks inte på samma sätt.

Det är det överallt. Ingen inkräkltare här i byn...

En av mina döttra har för 17 år sedan tagit över min brors lägenhetshotell(köpt) och flyttade då i byn i Alperna. Att det inte var lätt kan ni kanske föreställa er

Skvaller har vi också här i vår bostadshus, visserligen är det 72 lägenheter.....

Jag har aldrig haft svårt för att få vänner, men måste säga att där jag bodde innan var det svårt. Nyinflyttad stockholmare var inte populärt. Vid vissa tillfällen kände man riktigt hur man blev utfryst. Men trots detta hittade jag min bästa vän där, hon var också nyinflyttad... Och vi är vänner än.
Här är det stor skillnad, här är folk vänliga mot alla. Jag tror det hänger ihop med att här är man så van med främlingar och annat löst folk, det är så många sommarboenden i den här kommunen.

Varför skulle det bara hänga ihop med hur man själv är ? Du kan vara hur trevlig , social och glad som helst men inte få så mycket som en trevlig blick av ortsbefolkningen.

Tror mera på vilken sorts ort det är . Orter som är som gamla tiders brukssamhällen , där de flesta varit bofasta i generationer och c:a 90 % är släkt med varandra tror jag är de värsta att komma som ny till.

Efter 37 år på en sådan ort så finns det fortfarande personer som inte hälsar på mig om inte min man , infödd , är med. Jag ses som mycket suspekt person i dessa människors ögon , jag har bott på fler än 3 - 4 platser innan jag kom hit .

Den nye kan bli betraktad som någon " farlig " individ. Varför har h*n flyttat på sig ? Måste finnas något skumt i bakgrunden för inte flyttar man ?!

Har varit med om att personer på föräldramöten " slutit leden " mot nya , t o m pekat på dem och viskat om dem med grannen ( gärna en kusin e d ) i stället för att vara öppen och säga " Hej , jag heter xxyy och är förälder till xyxy . Kom och sätt er här . "

Kan faktiskt tycka synd om en del av dessa " typer " , de är nog jätterädda för all förändring och alla nya människor . Oj vad mycket de kan gå miste om .

Nu menar inte jag att "hur man är själv" alltid måste betyda någonting negativt. Som nyinflyttad kanske man själv t.ex är lite avvaktande för att man inte vill verka påträngande. Det kan misstolkas på precis samma sätt som vice versa.

Nåväl, vi har väl alla olika erfarenheter och det går nog inte att säga vilket som är "värst"/"bäst". Har alltid känt mej välkomnad dit jag flyttat, antingen det gäller städer eller småorter

Jag har bott på olika ställen som haft mellan 50 000 - 100 000 inv och aldrig haft problem att få kontakt , men här där det är 10 000 har det varit svårt .

Min man är som sagt född och uppvuxen här så jag har ju fått en del " gratis " men har ändå blivit påhoppad av folk som känner min man och hans släkt . Vet att det inte bara är jag som upplever det så här , orten är känd för att folk är aviga mot inflyttade.

Folk här har sina vänner , de som de gått i skolan med , och jag vet de som vägrar att ens prata med någon ny . Varit på en hel del fester genom åren , min man har varit aktiv i en idrottsföreningpå olika sätt , och vi som kommit utifrån har de allra allra flesta infödda ignorerat . De har inte ens svarat på tilltal för vi känner ju inte varandra.

Tror som sagt var att det är de infödda aom förlorar mest på att vara så , inga nya kontakter och inga nya influenser gör ju att folk stagnerar.

Har samma erfarenheter som du, när det gäller småorter.
Mycket rädsla för "de nya"

Då har du fel. Du kann vara hur trevlig och utåt som helst men du är och förblir en inkräktare. Och precis som mamamaggan säger så är ju oftast halva byn släkt med varandra.

Elisabeth

Ja det där har jag också märkt.



Precis, så är det på en del ställen!

Det får tala för sej själv...
Men att generalisera är bara fånigt. Låt ett sådant bemötande enbart få stå för de småorter där det ev förekommer i så fall.

I städer kan man ju både hinna flytta in och ut igen utan att någon ens märkt att man varit varandras grannar. Det har ju t.o.m hänt att folk legat döda i sina lägenheter i månader utan att någon ens märkt att personen ifråga inte synts till på länge. Det har varit först när det börjat stinka lik i trapphuset som någon reagerat.

Jag har ju erfarenhet från båda håll. Vi flyttade till ett ställe med ca 4000 invånare. Vi var mer eller mindre utfrysta. När maken var med i lokaltidningen med en grej, då minsann pratade man med honom på ett helt annat sätt. En kännigendis var han ju då.

Så flyttade vi hit, med ca 4000 invånare. Här har vi aldrig känt oss ovälkomna.

Där vi bodde innan var det bara de som bodde där som fanns där. Främlingar åkte på sin höjd förbi på stora vägen.

Här är det skillnad. Kusten drar folk och här finns massor med fritidshus och därmed massa "främlingar" för jämnan.

Jag har aldrig fått så bra kontakt med folk som när jag flyttade ut i skogen. Nu känner jag snart alla som bor inom någon kilometer. Förut har jag bott i lägenhet där jag inte ens känt någon i samma hus eller bostadsområde. Här ute i skogen är ju folk intresserade av sina medmänniskor och värdesätter dem.

Att man inte känner sina grannar när man bor i ett större hus förstår jag inte.
Vi känner våra grannar. Dom över oss kommer alltid ner och talar om det för oss när dom åker bort. Vi tar in deras tidning och vattnar hennes krukor på sommaren.

Ett annat par här var nu 2 månader i Spanien och då tömde vi deras brevlåda och dom har inte bott här så länge.

Vår närmaste grantjej flyttade tyvärr i våras men hon lämnade också sitt telefonnr ifall det är något med tjejen som bor där nu.

Nu är 2 lägenheter sålda igen här på vår uppgång, hoppas att det blir trevliga nya grannar.
I ett så stort hus flyttas det tyvärr mycket.

Elisabeth

Här i vår by har vi en mycket god sammanhållning vi umgås med tre par här och så har vi alla en sommarfest på sensommaren då alla i byn träffas och har kul .Behöver man hjälp med något så är det bara att fråga känns bra eftersom jag periodvis är ensam och kan behöva ett handtag någon gång .
I villaområdet vi bodde i förut fick man sköta sig själv där handlade mycket om vem som hade nyast bil nyaste gardiner vem som städade mest och vem som skötte trädgården mest och vem som var ordentligast .
Här i byn går vi klädda mest i fiberpäls snickarbyxor gummistövlar och ingen bryr sig om vad den andre har för bil eller arbete eller status här är alla lika mycket värda oavset .