Jag arbetar själv socialt och har i mitt yrke varit tvungen att lämna flera anmälningar om "misstanke om att barn far illa" som det heter.
Jag vill inte förstora detta, men jag hajar till när jag läser om dessa barn. Och funderar om det är fog för en anmälan, då det nästan låter så.
Är det så att föräldrarna verkar ha missbruksproblem? Copycat, du beskrev något om "fyllan och villan"? Tas de inte omhand, är de skitiga,kläder inte tvättade och så vidare? Deras beteende verkar ju minst sagt gränslöst vilket tyder på en del problem hemma.Bara några saker som man kan ha i åtanke.

Det låter dramatiskt att göra en anmälan, men det är det egentligen inte. Det ansvaret som du som anmälare har är just att påpeka något som verkar vara misstänkt, inte att veta precis hur allt hänger ihop eller behöva stå med en stor bevisbörda. Det ska sedan göras en utredning av det sociala och det är dem som ska stå med bevisbördan så att säga.Hittar de inget eller kan inget göra så lägger man ner.
Du kan anmäla anonymt, du ringer ditt ärende till närmsta socialkontor och ber att få vara anonym.

Jag vet ju inte hur just detta hänger ihop men vill bara ge denna sidan av saken i fall det hela skulle komma ifråga. Vi som vuxna har alltid ett ansvar för de barn som kommer i vår väg.

Om det du refererar Andersen är ett utdrag ur socialtjänstlagen så HAR INTE Copycat eller någon tillhörande allmänheten i övrigt anmälningsplikt. Alltihop rörande allmänheten är formulerat som en rekommendation och att kalla det anmälningsplikt är grovt missvisande. Däremot föreligger en klar anmälningsplikt för diverse tjänstemän.
Jag har svårt att tro att ett helt bostadområde som både "drabbas" av dessa barns framfart och ser hur de lever inte har anmält detta flertalet gånger.
Mvh
Fenja

Fenja, Nu är jag inte kunnig ang socialtjänstlagen, och jag ser att det står.


"Var och en som i sitt dagliga liv kommer i kontakt med barn och ungdomar, bör anmäla misstanke om barn som far illa till socialtjänsten"

Lagar som innerhåller ordet bör. Är inga bra lagar pga det kan tolkas att det är en tandlös lag.

Kan ändå tycka att det borde anmälas, då barnen bajsar utomhus, lämnas vind för våg, föräldrarna ses berusade letande efter sinna barn sent på natten.

Mvh andersen.

..

Det som gör mig så ledsen i sådana här fall är att om det hade handlat om misskötta djur eller djurmisshandel hade "ägarna" förmodligen mötts på ett helt annat sätt. Viteshot och föreläggande.. men när det gäller barn - ja, då är lagarna vaga och med en ryck på axeln får man besked om att inget kan göras.

Inte konstigt att de finns ungdomar och vuxnar som hatar vårt samhälle och aldrig riktigt kommer till ro här i livet.. tänk er att veta att alla visste vilket helvete de har haft, men ingen med bemyndigande har gjort något åt saken..

..

Gråter när jag ser/läser hur barn som har det svårt bemöts.
Precis i detta nu ser jag här utanför mitt fönster en kille (nu 21 år) som var hatad av väldigt många när han var 6 - 10 år gammal... han pangade ett antal fönsterrutor, slog sönder cykellampor och reflexer mm. mm.____allmänt störig var omdömet...( Nu spelar han Kubb tillsammans med ett några grannar)
När han sabbat en av våra cyklar tog jag tag i grabben och talade om hur ledsen jag var och frågade om han tyckte det var kul att förstöra...
Ni skulle ha varit med och sett och hört grabben... han var sååå ledsen... ville inte alls förstöra men hade inget annat för sig och sedan bad han mig att inte tala om för pappa vad han gjort... (fick stryk av han)
Vi blev "bästisar" och är det än idag

Instämmer i Annelies... Döm ingen annan förrän du vandrat ett par mil i hennes skor..

Vill bara instämma med Filix matte i detta:



och tillägga:

Det är MYCKET mycket svårt att hjälpa,
för det finns både inre och yttre hinder,

och allt levande har så oerhört komplexa mekanismer
(gäller både människor och djur)
som följer sina egna lagar
beroende på orsak och verkan
och djup djup inre drivkraft
skapat av Livet självt.


...något som denna tråd tydligt visar på...

(och jag särskiljer inte mig själv ur den!
eftersom jag också är levande)

Att vara människa,
och ta ANSVAR över sig själv
(= motsatsen till att göra sig till "offer" i olika situationer)
är nog bland det svåraste som finns...


Bidrar med ännu ett "ordspråk"

"Man kan aldrig förändra andra människor, bara förändra sig själv"

"Men redan det är så mycket
att själva stjärnorna ler ..."

och det som händer då, förutom att stjärnorna ler
är att även "omgivningen förändras"


Obs: Detta inlägg är inte riktat till någon här,
det är ett mycket självkritiskt litet brev
till mig själv
som jag låter er ta del av.

Så avslutar jag med AA:s tänkvärda lilla devis:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan ändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att se skillnaden.

Varma kramar från amaira

Aho! (som nordamerikanska indianer brukar avsluta en bön).

Tack amaira för de vackra orden. Dina ord känns som en värdig och bra avslutning på denna debatt om katter, kaniner o barn.
Så åtminstone jag släpper denna tråden nu. Den har varit intressant att följa dock men är mindre bra för mitt nervsystem...

*bugar*

"Aho" hälsar man även sina vänner med

Kära Du!
jag har varit trött på katter så länge att jag knappast minns. Katter är lika med grannens katt. Beigegrå, ilsken, gammal - men har id-märkning.
Vi bor i stort kedjehus med dito trädgård. Katten springer överallt, kissar på det mesta och om ytterdörren är öppen, gärna går in. Häromåret sprang den in i ett rum, blev naturligtvis rädd och sprang mot fönstret där den drog ner en fin gammal Rörstrandkruka i fönstret. Grannen fick vetskap om detta med undrade bara om jag inte haft katt själv....... i såfall borde jag veta hur katter beter sig. Ingen ursäkt-ingen ersättning.

Vad har vi då gjort! Sprutat vatten, diverse katthämmande medel, jagat bort katten. Men inget hjälper. Kan bara hoppas på att katten snart har levt sina nio liv. Positivt är i alla fall att när jag kommer hem med bilen och katten ligger i min trädgård så behöver jag bara stampa hårt i marken så springer katten bort - men för hur länge.

Enligt mitt för menande ska katter ses till, läras att inte springa på andras tomter. OCH kanske främst av allt- KATTÄGARE LÄR ER FÖRSTÅ ATT VI INTE VILL HA ERA KATTER. TA HAND OM DOM. RES INTE BORT LÄNGRE TID OCH LÄMNA KATTEN HEMMA.

VILL JAG HA EN KATT VILL JAG VÄLJA SJÄLV - INTE BLI PÅTVINGAD.

Detta är ett inlägg som jag hoppas många läser och er som har det likadant tycker jag synd om. Vi är många!

ninnisky

..

Hade inte ninnisky's granne haft katt hade kanske ninnisky haft en råtta i rummet i stället och då skulle väl alla råttor i världen utrotas.

Katthatare: Jag säger bara 'GÄÄÄÄSP!'

Ja, MrLindell tyvärr så har du alldeles rätt! Problemet för de människor som har oproportionerliga problem med katter, fästingar, rökare, round upanvändare, missbrukare, utlänningar eller vad det nu är grundar sig helt enkelt på en rigid verklighetssyn. Man fastnar i en föreställning av "borde" och förlorar fullständigt förmågan att utgå ifrån hur verkligheten ser ut. Om dessa människor ställde sig ett antal frågor: Är det jag tycker/tänker/känner sant? ÄR det verkligen SANT? Hur påverkar det mig att jag tycker/tänker/känner så här? Skulle jag må/fungera/agera annorlunda/bättre om jag inte tyckte/tänkte/kände så här?
Så skulle ALLT se annorlunda ut, i verkligheten!!!
Mvh
Fenja

Rigid=Att vara rigid innebär att vara fast eller låst i vissa tankemönster och att ha svårt att förstå och godta förändringar.

Man fastnar i en värklighets syn som säjer att man kan inte förstå att andra människor lider av, lösa katter, gift användare mm.

För att i stället ställa sig frågan hur påvärkar det mina medmänniskor om jag gör så här.

Mvh andersen.

Här var iaf en representant för kommunen och en vetrinär på besök igår, de tog direkt hand om en katt, den som inte får komma in i sitt eget hus.

Vad beträffar vår närmaste grannes katt som vi haft mest problem med, blev överkörd och dödad på E4 i tisdags. Tragiskt javisst, men de bor med tomten mot E4 så då får man väl leva med den risken. Jag tycker det är tråkigt för deras skull, framför allt för barnens men drar också en lättnadens suck och kan ha kaninen ute igen. Slipper hamstra kanel och citron. Kan ha fönster och dörrar öppna igen, kan låta altandynorna ligga ute om jag måste in och fixa.

En annan granne har helt plötsligt byggt rastgård åt sin, det var väl konstigt att det hände precis nu