Amaira;
Om du är sambo / gift tycker du det är helt ok att din sambo flirtar, alltså....?

På ett helt "oskyldigt" sätt, såklart...?

Caprice

Flirt? Nej!

Trevlig, uppmärksam, artig? Ja.
Snäll och hjälpsam? Ja.

Men egentligen har jag inte funderat på det , för en annan viktig egenskap för mig, är STIL, och det har han ,
utan att för den skull vara det minsta "tråkig" på något vis.

Vi har faktiskt mycket roligt ihop, och mycket skratt - liksom allvar.
Och förmågan att kunna prata om allt. Något som jag faktiskt tror är ganska ovanligt...

I alla fall har det varit det för mig, i och med att jag är så " annorlunda" än "vanligt folk".

Och Sommartorparn:

Ja, precis! Liksom var och en har rätten att framföra sin egen tolkning.

Kramisar från amaira .

Det verkar som om Jag , och Sommartorpan har flirtat på samma ställe
I samma kultur . Den man som var allra bäst på detta ,var om jag minns en 86 år gammal fiskare med tre tänder kvar
En gentleman och chamör av guds nåde
Låt mej gissa på sydligare delen av europa torpan
Vi verkar i alla fall ha samma syn på saken .

Jag kan omöjligt lägga in så mycket luteranskt allvar i begreppet . spm sagt.
Och svartsjuka -då skulle jag gå direkt !
fast nu har jag samma gube sen mer än 20 år .. .

Amaira,

du menar att om du har fått höra att din sambo sagt till en tjej på jobbet att han tycker hon har snygga ben, och att du dessutom vet att de har käkat lunch ihop någongång, så tycker du det är trevligt att han bryr sej om henne....?

Och den stackars tjejen har ju precis skilt sej, så han har ju bara gjort det för att vara trevlig och artig...

Du vet dessutom att hon är skitsnygg....

VEM är det som ska bedöma om han bara varit snäll o hjälpsam...

Han har en version, du har kanske en annan...

Om du flamsar runt med en gammal kompis, så ska väl han få hjälpa en tjej som har det svårt på jobbet, eller....?

Caprice

??

Förlåt, nu hänger jag inte med.

Jag förstår helt enkelt inte vändningen.

Tror att vi tolkar ordet olika.

Kerstin:

Tycker jag låter UNDERBART ... underbart ... oskyldigt...

/amaira.

Amaira,
återigen, vad tycker du om situationen som jag beskrev...?

Är det helt ok enligt dej...?

Din sambo ville ju bara vara trevlig mot tjejen på jobbet...

Han har ju inte bjudit ut henne, eller så...


Caprice

Bra exempel!

(inte Europa utan ännu längre söderut - sak samma..... )

Kanske vi svenskar har svårt att hantera budskap som INTE ska tolkas bokstavligt. I Sverige hade väl denne farbror blivit kallad "ful gubbe".

Nu talar du väl till fel person ?????


Kolla vem som började den här tråden.

Sommartorparn,
nej, jag vet att det är neetave som skapat tråden...
men enligt Amaira är det ok att vara artig, trevlig, hjälpsam mm...

Undrar bara var gränsen går, och VEM som ska avgöra vad som är just vad... Den som "gör" det, eller ens partner...?


Det är ABSOLUT inget påhopp på Amaira, jag gillar henne skarpt...

Men jag tror att det är svårt att avgöra just var gränsen går...

Om det är en gammal farbror som är en charmör så är det ok...

Men om det är någon i ens egen ålder, då...?

Jag är helt övertygad om att om ett förhållande ska funka friktionsfritt och utan missförstånd är det viktigt att partnerna har samma syn på det här vad flirt egentligen är... Och vad som är tillåtet...

Caprice

Hallå där!
Mycket intressant diskussion på en väldigt bra nivå tycker jag!

Jag läste en bok som hade en bra beskrivning på ämnet flirt, nämligen denna:
"...den oskyldiga cocktailflirten, där man i princip utbytte tjänster- 'jag visar dig uppskattning, så visar du mig uppskattning.' "

Visst är det trevligt att bli SEDD och att SE.

Kram på er alla i juletider!


Fisan

Är det flirt?
Måste det vara någon av motsatt kön man visar uppskattning till?

Ja du och många andra har en sund inställning till det här, men när man läser en del andra inlägg blir man mörkrädd. Många likställer flirt med otrohet, men då har man nog inte klart för sig vad det handlar om.

Många verkar haka upp sig på att jag känner lite mer än kompisskap för den här killen, men herregud vi har ju varit tillsammans en gång i världen, det är väl klart att jag känner så då. Vi var inte på något sätt ovänner när vi bröt och har fortsatt att träffats med våra nya respektive.
Den här killen får mig att må bra genom den vänskap vi utvecklat från vårt tidigare förhållande, vi har ett slags samförstånd jag inte har med andra kompisar, men så är det ju med min man också naturligtvis men på ett helt annat sätt.
Att vi kan flirta som vi gör är ju för att vi känner varandra och är trygga i det, vi vet vad det handlar om och har kul helt enkelt.

Vad gäller min man och jag så är vi rätt lika och har samma inställning som tur är. Otrohet är däremot helt uteslutet.

Varför jag gjorde frågeställningen här är att jag är så less på missunnsamheten från vissa andra som är ute och dansar till dom lika ofta som vi. Varför folk drar förhastade slutsatser utan att veta hur det är, kunde väl inte drömma om att det skulle bli likadant här.

netaave,
om det känns ok både för dej själv och din sambo, då är det väl helt ok...?

Det som jag menar, och säkert många andra här med mej menar, är helt enkelt VARFÖR...?

Det är ju bara du och den gamla kompisen som vet vad som finns i luften mellan er två..
Och är det så att oavsett vad som händer och under vilka omständigheter, typ om ni har druckit eller likn, så skulle ni aldrig hamna i samma säng, så kvarstår ändå frågan VARFÖR iaf för mej...

Skulle jag känna det behovet skulle jag flytta ifrån min sambo och leva glada singeldagar igen... Då skulle jag kunna dejta tio olika killar samtidigt... ! Och dessutom flirta hejvilt...

Att visa uppskattning är alltid trevligt, men det kan jag visa till någon annan tjej oxå, typ kommentera frisyr, kläder eller liknande... Och jag är inte dragen åt det hållet...

Tycker själv tråden är kul, därför lägger jag mej i så mycket...
Det är intressant att se och höra vad andra människor har för inställning till frågan...

Hoppas ingen tar illa vid sig pga olika åsikter...?

Vi ska ju självklart respektera varandras åsikter, även om vi inte delar dem...

Caprice

Mmmmm, precis så ja! Men det är väl bara envar som kan svara på varför man har behov av att visa upp för andra att man är populär och kan flörta när man är ute med sin partner...
Mvh
Fenja

Varför, ja men det är väl uppenbart att vi fortfarande gillar varann, men på "rätt sätt", jag är aldrig onykter när vi är ute och dansar så det kan inte bli nån nostalgisk fyllegrej. Knappast om jag vore påverkad heller, det är redan avklarat.
Obs också att vi faktiskt umgås tillsammans med våra respektive, och träffas vi alla 4, har vi samma jargong. Mina tjejer gillar också dom båda väldigt mycket.

Jag undrar mest VARFÖR hon över huvudtaget hon har lagt ut frågan här på forumet.


Eftersom de närmast inblandade tydligen är överens om vad som gäller, vad spelar det då för roll vad andra tycker och tänker?

*nickar* Det kanske handlar om just uppmärksamheten...
Mvh
Fenja

Hoppas du förlåter hjärnsläppet, Caprice , så svårförståelig är inte din fråga. (och jag tog det inte som påhopp, det var bara skallen som tog slut )

Svar: Nej! Det är inte okej! Klart slut.

Om frågan är vem som ska avgöra vad som är okej, så är svaret i mina ögon LÄTT.

Den som är KRÄNKT har ALLTID rätten att bli tagen på allvar!! Oavsett vad som har kränkt. Situationen kan aldrig lösas på annat vis.

Om den ena blir kränkt, och den andre avgör att det inte spelar någon roll - så är den andre hänsynslös mot sin partner, och hänsynslöshet hör inte hemma i en relation med min definition av relation-av-värde.


Sedan vill jag skriva under på dessa av Caprices ord:


Och netaave, TACK för din tråd!!! Och din fråga!
Eftersom det här inte verkar vara något problem för någon av er - så, ja, då ÄR det ju inte det!

Sedan, vad "folk" ibland ska roa sig med att skvallra och jävlas och skicka hotbrev och sånt - ja, jag kan bara säga en sak om det: En del människor ÄR faktiskt inte kloka! Så är det bara.

Kan inte tänka mig annat än att det handlar om högst ett par eller kanske tre personer, gör det? Kanske är det bara en... I alla fall en drivande...

Det är svårt att låta bli att bli arg eller ta illa upp eller i alla fall bli uppretad - men en sådan uppmärksamhet är de inte värda. *står på din sida*

Sedan, i den allmänna diskussionen, så ger jag enbart min åsikt, min bara. Det är inte någon "sanning" som jag försöker driva igenom.
Någon allmängiltig sanning har jag inte, jag har bara min egen sanning. Och det räcker för mig.

Däremot är jag faktiskt oerhört intresserad av även era åsikter!

/amaira.

Hejsan ! Varför??? Ja, just det, varför? Varför lägga ut frågan här? Varför flirta när man har ett tryggt och fast förhållande? Inget förhållande är så starkt att det är helt säkert att ingen blir sårad av en "oskyldig" flirt. var går gränsen för "oskyldig? VEM bestämmer att den skall klassas som "oskyldig"? Att låta andra flirta med sig är en sak, men att flirta med andra en helt annan. Din nuvarande kärlek kanske inte vill förstöra er vänskap genom att tala om var gränsen går eller när han känner sig sårad av dina flirtningar med ditt ex. Man vet vad man har, men vet aldrig vad man får. Om du älskar din nya kärlek så håll fast vid honom då, låt det inte finnas en anledning till tvivel i honom. Ett förhållande är värt mycket mera än så, mer än bara en flirt. Jaha, tråkmånsen har talat, ursäkta en äkta glädjedödare, men frågan är ställd och jag besvarade ur min synvinkel. Inget ont menat.

Här är svaret på "Varför" så som jag har förstått det.

/amaira.

Om man lever i bra förhållande som bygger på kärlek, tillit, attraktion och ömsesidig respekt, kan jag helt enkelt inte förstå att FLIRT kan vara ett hot.
FLIRTt är ju en spännande lek som gör livet lite roligare, inget annat. Tycker det helt Ok om min man tycker att en annan kvinna har snygga ben, vi vet ju var vi har varandra och litar på varandra, och det skulle aldrig falla mej in att ha synpunkter när min man äter lunch med en annan kvinna. Skulle inte heller tycka det var OK om min man hade synpunkter på vem jag äter lunch med..

Jag vill inte att mina manliga lunchvänner talar om för mej att jag har snygga ben.

Att tycka att en kvinna har snygga ben är väl ändå inte att flirta
Jag kan öppet säga att jag tycker en man är snygg och charmig...
likaså kan min man (vi firar snart 40 årig bröllopsdag) säga samma sak om kvinnor.
Men... att börja flirta... Näää!!!!
Jag skulle känna mig så sårad och kränkt om min man började flirta med andra kvinnor och samma skulle han känna om jag gjorde det.

Hela denna tråd är lite kluven. I starten frågas om det är OK att flirta
" Om man ex.vis träffar en gammal kärlek, känner lite mer än bara kompisskap, men ändå inte vill bryta det man har, kan man inte få flirta lite då?"
Sedan påstås att bägge parter... eller alla fyra... är överens om att det är OK.
Varför då ställa fråga????
"men ändå inte vill bryta det man har,".. där har jag fastnat.. det säger mig att man eg. vill ut men stannar av bekvämlighet
för hade det handlat om kärlek då säger man inte så.

Säger som amaira... detta är vad jag tycker i frågan.
Andra kan ha helt motsatt åsikt och det respekterar jag.

Delar Agnetas åsikt......fattar inte
varför man ska flirta med kompisar...dom är ju kompisar o inget annat.

Herre gud! *skakar på huvet*

Förlåt! ... men kan du förklara vad du "skakar på huvet" åt

Netaave,
det är väl inget att skaka på huvudet åt...?
Alla har rätt till sin uppfattning...

Du tycker att det är jättefånigt att inte få flörta lite, medans andra ( de flesta ) inte tycker det...

Du ställde en fråga, och har fått massor av svar...

Caprice

Istället för att skaka på huvudet netaave, kanske du skulle ta omgivningens reaktioner på lite större allvar och göra halt precis just här och fundera en lång stund över varför det blev likadant här...
Jag tror inte att någon dragit några förhastade slutsatser, det ser helt enkelt osmakligt ut när en vuxen kvinna i sällskap med sin man flörtar med andra. (Eller vice versa givetvis!)
Mvh
Fenja

Instämmer med Fenja. Och Felix matte. Och Caprice och Maudan. Och många fler.


Och ska jag var ärlig så dyker frågan fortfarande upp inom mig,
varför du netaave tycker det är okej att ge ett ex "credit" men aldrig i livet din man??
Jag förstår helt enkelt inte, bara så, förstår inte.
Men det behöver jag ju inte göra heller, jag är ju inte ni, huvudsaken är att NI är helt överrens - i maggropen - att detta är helt okej för alla inblandade.

Ni har rätten att leva era egna liv på era egna vis, så länge det inte skadar eller kränker någon av er.

Att sedan en utomstående får nojan och börjar skriva hotbrev, är ju en annan sak. "Vanligt" folk gör inte så! Och det har heller inte förekommit här, har det?
Eller ... Menar du detta på fullt allvar netaave? Här försegår en ärlig diskussion, där "folk" ger sin egen uppfattning om flirt - precis som du netaave frågade efter.

Människor som skriver hotbrev och behöver använda sitt liv till att försöka styra och bråka med andra utomstående människor, ÄR "inte kloka" i ordent egentliga mening - utan värdering i "bra" eller "dåligt", bara som ett sorgligt faktum, mest sorgligt för den som "inte är klok" eftersom sådana tillstånd är mycket smärtsamma.

Men det är två olika saker, två olika diskussioner, två olika vändningar.
Vilken av dem är det du egentligen frågar efter?

Ville du bara höra vår åsikt om "flirt", rent allmänt, så har du fått höra den.


Felix matte:


Precis!!! Jag kan inte instämma mera (annat än jag jag då, inte är gift...och inte heller har fyrtio år bakom mig med min man, bara sex (ähum, det här lät konstigt) )



Handlar inte "flirt" egentligen om HUR man gör det, inte VAD man gör?

Att kunna ha skoj ihop, med varandra och andra, att kunna se och bekräfta, ha kul och må bra, utan att för den skull vara "lutheranska tråkmånsar" ... var GÅR egentligen "gränsen" för definitionen av själva ordet "flirt" ...

funderar amaira...

Kanske menar vi helt olika saker med FLIRT. För mej är det prat, skratt och skoj, med ett ett litet inslag av attraktion. Kan inte se något som helst osmakligt i det

Öppenhet, ärlighet, inga dolda hemliga avsikter, beredskap till ärlig kommunikation, vanlig mänsklig HEDER, respektfullhet, ett beteende som man kan STÅ FÖR oavsett vilka situationer som dyker upp.

En inre beslutsamhet att vara RÄDD OM sig själv, sitt förhållande och sin partner, vilja att ARBETA för att ha en bra relation och inte tro att sådant är "gratis".

Att "bry-sig-om", äkta, (även sig själv vilket är svårare än det låter och en grundförutsättning för att kunna bry sig om andra) utan egna inre hemliga syften.

Frihet från manipulation och känslomässig utpressning eller andra "styrmedel" eller syften.

Frihet från egen inre "frustration" som man ger utlopp på detta vis, oavsett orsak.


När allt detta uteslutits ... finns det egentligen någon "flirt" kvar då?

Och - viktigast av allt - är det TRÅKIGT då????????????????

När allt detta uteslutits (vilket i och för sig nog är en omöjlighet i livets alla lägen, vi är inte mer än människor) - så är vi ju snarare känslomässigt FRIA att verkligen HA roligt, och njuta av livet!!!

tycker jag också får plats, även när allt det jag skrivit uteslutits.

Det handlar nog inte så mycket om VAD man gör - sagt i ORD såhär, utan HUR man gör och vad som ligger under ytan. För sånt "känner man" även när "orden" inte kan avslöja det.



Filosoferar amaira.

"Att "bry-sig-om", äkta, (även sig själv vilket är svårare än det låter och en grundförutsättning för att kunna bry sig om andra) utan egna inre hemliga syften.

Frihet från manipulation och känslomässig utpressning eller andra "styrmedel" eller syften.

Frihet från egen inre "frustration" som man ger utlopp på detta vis, oavsett orsak."



Tror du att detta är möjligt ? ens önskvärt ?Kan uppnås? Bör vara strävansmål??

Kan en enda person uppfylla alla dina behov ?

De hemliga syften man ev har -/ hur styr man sitt undermedvetna ?
Går det ? Finns det kanske inte något som heter så ?
Vad driver oss vidare , får oss upp ur sängen , är frustrationer bara till skada eller kan de vara nyttiga ?




mer frågor :)inga svar

Fortfarande tycker jag :
prat, skratt och skoj, med ett ett litet inslag av attraktion,

Instämmer med Birgit.

Jag säger till mina väninnor, att de är snygga i håret eller har fin tröja.
Jag säger bara till en man, att han har snygga ben.

För mig är flirt ett språk.
Då jag tar initiativet till flirt säger jag egentligen: "Du är en attraktiv man".
Då en sympatisk man flirtar med mig flirtar jag tillbaka med budskapet "Tack, det är ju trevligt att du tycker det. Du är inte så dum, du heller..."
Då en motbjudande man flirtar med mig låtsas jag inte se det.

Fullständigt ofarligt men skoj!

Mulle

Hannele, som svar på din fråga om det måste vara till det motsatta könet som man visar sin uppskattning; svar NEJ!!!! Boken ifråga som jag citerade ur handlar om (i stora drag) en tjej som lever heterosexuellt, som träffar o bli kär i en annan tjej. Men även i platoniska tjejförhållanden och mansförhållanden är det viktigt att man visar sin uppskattning. What´s friends for??
Kramar Fisan

Den frågan har jag väl inte ställt?
Jag visar uppskattning för mina vänner, mina barn, mina arbetskamrater.
Men min chef ska låta bli att berömma mina ben!

Många bra frågor Kerstin!

Gillar bra frågor!

Om jag tror det är möjligt ... Hmmm, nej.
Önskvärt? Kan inte svara.
Kan uppnås? Är samma fråga som "är det möjligt?".
Bör vara strävansmål. Kan inte svara.

Bör vara diskussionsvärt? Ja, det tror jag på.

Jag tror inte på att en enda person kan uppfylla alla mina behov. Inte ens att det någonsin är eller varit "meningen".

"Styra sitt undermedvetna" tror jag inte en sekund på! Det är ju tvärtom det är.
Men jag TROR PÅ självkännedom, som ett bra livsverktyg. (i den mån det är möjligt)

Jag tror på ... det goda (för en själv) att söka balansen (även om den aldrig kan uppnås i alla lägen) mellan acceptans och förändring.


Jag tror på INSIKT, i den mån det är möjligt, som ett verktyg för människor att VÄLJA "godhet" istället för "ondska".
Inte bara i bemärkelsen "utagera" eller inte, utan som ett inre lugn.

Jag "tror på" att "Ett offer är en bödel och en bödel är ett offer".
Jag tror på "Att ta ansvar över sig själv".
Jag TROR PÅ det goda i att möta sina egna känslor.

Jag "tror" väldigt mycket, jag har en hel egen underliggande tros- och världsbild, och den fungerar för MIG, för den har gett mig själv stora doser av både lycka och känslomässig frihet. Till slut.

Jag har bra många egna erfarenheter med mig i bagaget, som jag klarat av att vända till något gott.

Med all rätt är jag stolt över det .

Självklart är både frustrationer och ilska och vrede och ALLA känslor "drivkrafter", det är ju känslorna som får oss att agera över huvud taget, att bry oss, att kunna vara sociala, att känna empati, att skydda oss, att bedöma situationer, osv, osv.

Inget av det jag skriver, menar jag som "bra" eller "dåligt", snarare som "livsfaktum, som jag uppfattar det". Det är så många saker som "bara ÄR".

Det är bättre att veta om dem, och se dem - anser jag - (i den mån det är möjligt!!!) eftersom det då ger oss möjligheter att själva avgöra vad vi kan göra med det, OM vi nu kan det, och om vi inte kan, försöka lära oss acceptera.

Men nu tror jag bestämt att jag börjar bli lite väl "djup" .



/amaira.

Att visa andra människor uppskattning, oavsett kön, ser jag inte som flirt, flirt har en attraktionsfaktor som i mina ögon har en sexuell underton, så nej, jag skulle inte uppskatta om min man flirtade med andra och jag flirtar inte med andra heller.

I o m min makes arbete så representerar vi en del, har människor på middag, reser bort i arbetet m.m och jag lägger mig alltid vinn om att vara trevlig, sällskaplig, uppmärksam etc på dom som vi representerar inför men jag flirtar inte. När vi är ute på lokal flirtar jag inte heller, finns ingen anledning, finns ingen annan än min man som får mig att gå igång men jag försöker vara trevlig och glad till alla jag möter, oavsett kön.

Jag får uppskattning för min person, som en glad och trevlig prick men flirtig tror jag inte man ser mig som. Jag behöver inte sexuell bekräftelse eller "spänning" genom att få andra män att uppskatta min kropp, mina fysiska företräden, mitt hår, mina ögon osv, det räcker alldeles utmärkt med att dom tycker jag är trevlig och intelligent, mer vill jag inte ha, får jag mer är det oönskad uppmärksamhet. Hellre bli sedd som personlighet än som kropp eller sexuell varelse, jag är så nöjd med det jag har och jag ser inte andra män som potentiella sexobjekt heller, så därför med min definition av flirt så flirtar jag inte annat än med såna som jag faktiskt är intresserade av och jag är inte intresserad av någon annan än min man.

Det där skriver jag under på.

Och du som skriver detta, har en stor lugn portion självförtroende, och mognad, som är bra mycket mer inspirerande och "trevligt" att möta och bli bemött i, än "flirt"

/amaira.

Vi menar nog (som birgitek sade) olika med själva ordet "flirt".....
Jag tycker inte det är OK att flirta när man har ett förhållande (såvida man inte flirtar med den man har förhållande med, för DÅ är det krydda osv.)
Men å andra sidan är det VÄLDIGT svårt att ha en väldigt nära kompis av motsatt kön utan att det blir förhastade slutsatser osv av det. Jag tolkar det som, netaave, att det inte alls verkar som om du känner "mer än kompisskap" med den här mannen, utan helt enkelt känner DJUP VÄNSKAP. Så länge du OCH ALLA BERÖRDA vet detta är det ju inga bekymmer.
Jag hade en sådan väldigt nära vänskap med en kille i skolan, det var ALDRIG något annat, men alla runt omkring verkade utgå från det. Både han och jag hade förhållanden med andra, och det var (oftast) inga bekymmer, men utomstå5ende hade svårt att inte lägga sig i. Min syster har upplevt samma sak med en killkompis, men med en annan får hon ha samma kompisrelation med utan att någon säger något. Han är nämligen gay, och då är det tydligen "tillåtet".....
Tycker det är samma syndrom som får folk att gotta sig åt såpor på TV - vill man inte ta itu med sina egna fel och brister kan man alltid påpeka andras...
Titta - nu fick jag med en moralkaka på slutet, hurra!

Betr. attraktion, kan någon, åtminstone bland oss som lever i långvariga relationer, ärligt säga att vi aldrig kännt oss attraherade av någon annan än vår partner?
En bra relation bygger ju på så mycket mera än attraktion, även om det måste finnas med, t.ex tillit, förtoende, gemensamma värderingar, respekt, vänskap, gemensamma minnen och framtidsmål, att vilja varandras bästa, att dela ansvaret för det gemensamma livet, men även att kunna ge varandra stor frihet.
Vad attraktion är har jag svårt att definiera, det har för mej inget med utseende att göra, men ibland tänds en gnista och det är en härlig känsla. Kanske är det det som kallas FLIRT, och det tycker jag att man kan unna sej att ta vara på.

Tror du Kerstin, att jag med detta syftadr till vad den ANDRE ska göra och inte göra, för att jag ska vara "nöjd"?

Det menar jag inte. En av mina livsparoller är att man inte kan förändra andra människor, bara sig själv - och jag har inte (medvetna ) "förväntingar" på andra människor att vara s.k. "perfekta". Jag föredrar ändå mänsklighet, annars har jag nog inget bland människor att göra... (lite stelbent uttryckt).





Det händer, till och från , och jag vet inte vad det är för fel med det?


Än en gång, det är väl en mognadsfråga, hur vi handskas med våra känslor, vilka val vi gör, hur vi prioriterar och vad som är VIKTIGT för oss.

Världen är ganska full av attraktiva män, och det tycker jag om

För mig känns det viktigast att satsa på en bra relation till den MYCKET attraktiva man som jag VALT att vilja leva med.

Och så lägger jag till allt det som jag redan skrivit .

Kramisar från amaira.