Kontrollerad kraschlandning



Lycka är inte evig

Lycka är inte självklar




Ha förbarmande över dem som inte får uppleva lycka


Ha medlidande med dem som inte ser lyckan utan låter den försvinna


Ha överseende med dem som inte grabbar tag i lyckan utan bara rusar förbi




Lyckan består av många, många, många sekunder

När som helst, var som helst, kan sekunderna ändra riktning

Du vet aldrig var, när eller hur

Det enda du vet, är när det händer

Och du förvånas över hur allting kan förändras på bara några sekunder







Utan sorg finns ingen lycka


Och människor som aldrig känt sorg, kan heller aldrig uppskatta lycka







Vår lycka tog ett avbrott i måndags, klockan 14:15, om jag ska vara exakt. Från den ena sekunden till den andra så byttes lyckan ut av förtvivlan och maktlöshet.




Ja, det var nu vår ”kontrollerade kraschlandning” påbörjades. Dessa ord är egentligen inte mina, utan min mans, men det kan inte vara bättre beskrivet, för det är precis det vi håller på med nu, en kontrollerad kraschlandning. En 100%-ig skoningslös krasch.




Delmål 1: Tanka på planet, så gott det nu går. Hålla koll på de instrument som fortfarande fungerar. Försöka att inte förvärra de skador som uppstått och hoppas, hoppas att det inte tillstöter fler innan vi ”nått målet”.


Delmål 2: Hålla planet flygande så länge det går med nödtankning. Avvakta. Iaktta uppmärksamt alla förändringar.


Delmål 3: Landningsbanans beredskap. Jour dygnet runt. Inkallas med kort varsel.


Delmål 4: Hitta en skogsglänta med ett träd som skuggar en mjukt inbäddad plats att kraschlanda på.


Delmål 5:




Det finns inget skrivet på delmål 5. Men jag hoppas, hoppas att planets besättning någon gång i framtiden hittar tillbaka till sekunderna av lycka och kan se tillbaka på den här tiden med ömma och kärleksfulla ögon, utan sorg, utan saknad. Där saknaden ersatts av ljusa minnen.




Trots denna sorg, så ångar jag inte en enda sekund. Jag vill inte ha något ogjort för jag har gjort allt jag har kunnat och jag har gett allt, helt ovetandes av vad som skulle komma.

Mycket fint skrivet men.....vad har hänt då? Jag har juh liksom vart lite frånvarande just sen i Måndags. Hoppas att det inte behöver bli nån krachlandning, ta och glidflyg istället

Mmm, fina ord men jag undrar också vad som ligger bakom. Det låter som om något tragiskt har hänt men det är svårt att kommentera när man inte vet vad.

Din text går rakt in i själen, Scrollan! Sådan sorg och sådan styrka!

Jag hoppas av hela mitt hjärta att planet inte är helt omöjligt att landa och att personalen på landningsbanan där ni måste gå ner är kompetenta och medmänskliga! Om dom inte är det - var inte rädda för att begära in konsulter med rätt kompetens!

Jag hoppas också att ni inte håller planet i luften "för länge". Ett plan med för låg fart krashar ofta ännu mer okontrollerat än ett som fortfarande har lite styrfart.

Jag hoppas också att planets besättning kan finna styrka och gemenskap och vet att alla beslut som redan fattats, fattades utifrån stundens kunskap. Livets flygning innebär många svåra beslut och det är lätt att i efterhand tänka att man borde gjort på ett annat sätt, men när man fattade beslutet visste man inte det man vet i efterhand.

Och jag som tycker om raka rör blir helt förvirrad här. Är det äktenskapsproblem eller vad?

Man blir juh inte alldeles helt obefogat orolig för henne Hoppas att hon klarar upp det som hänt och kan gå vidare, det är juh sommar, semestertider, man ska va´glad och sola och bada. Usch! Inte ha sån sorg och bekymmer

@Rossi

Jag vet inte heller vad som har hänt! Jag skrev som jag kände och håller tummarna för att Scrollan orkar och kan reda ut sin situation. Om vi får reda på vad det gäller så är det helt ok och om vi inte får det så är det också ok och i vilket fall så vill jag ändå försöka stötta.

Och jag är rätt säker på att du också vill stötta, Rossi!
För egen del kan jag känna att det är minst lika svårt när någon berättar detaljerat om vad som har hänt, för jag måste ändå ge respons utifrån känslan det väcker hos mej! Jag hoppas att det inte låter alldeles för vansinnigt flummigt!

Ja, men självklart!

Då gör vi det - var och en utifrån sitt sätt att tänka! Då blir det allra bäst, tror jag!

Sorgligt.....
Hoppas att du snart känner dig starkare, och hamnar på delmål 5!

*kram från mig*

TACK för era ord!!

Jag kan berätta att jag var mycket ledsen då jag skrev "Kontrollerad kraschlandning" innan jag åkte iväg till landet.

Saken var den att jag och min man precis hade fått reda på att vår älskade Birmakisse hade fått FIP, vilket är en 100% dödlig sjukdom för katter. Att få reda på att ens nästan 8 månader gamla katt ska dö inom 2-8 veckor är tufft, mycket tufft. En del säger "Jamen, det är ju bara en katt" dessa människor vet helt enkelt inte vad de pratar om. För oss är vår kisse en självklar familjemedlem.

Vi bestämde oss för att han skulle få sin sista och bästa tid på landet, ligga under ett äppelträd och sniffa på blommorna och när det så var dags, så skulle vi åka med honom till veterinären. Vi hade t.o.m planerat var han skulle begravas någonstanns. Eftersom han inte åt själv längre, så tvångsmatade vi honom och vätskade honom och detta planerade vi hålla på med i ungefär en vecka. Ingen av oss ville att han skulle vara ensam i lägenheten i stan och tyna bort bara för att han inte åt själv.

Väl uppe i Hjälmunge var det en fröjd att se hur han nyfiket sniffade på gräset och funderade över vad det var för något konstigt som surrade runt hans nos. Efter ungefär 4 dagars matning, så började han äta själv. Han ökade på lite i vikt och blev mer och mer pigg och såhär rullade det på. Vi fick ett samtal ifrån vår veterinär om de slutliga provsvaren och hon häpnade över hans otroliga återhämtning. Vad det beror på, finns inga förklaringar. Enligt provsvaren så är kisse dödssjuk och borde inte vara så pigg som han är!

Så, vi kom hem med vår familjemedlem igen. Det har varit en hel del sökande på nätet om fakta kring denna variant på FIP, som vår kisse har, och det har visat sig att han är en på miljonen.

Ingenting är självklart, men vi är så lyckliga över att han vill stanna hos oss ett tag till. Vad som händer framöver vet vi inte, han kanske blir 1 år, han kanske blir 3 år, vad vi vet är att han har förändrat oss och våra liv.

Han firade i alla fall sin 8 månaders dag i förrgår. Då mumsade han på grillad entrecote och en halv prinskorv.

Jag har tre kattor. INGEN av dom är BARA en katt! Dom är individer som man älskar. Man vill ALDRIG mista dom. Dessvärre överlever man oftast sina kattor, men...
Jag förstår hur du menar! Många kramar från mig!

Det finns inget "bara en katt"!!
Alla djur betyder så mycket!
De har känslor o personlighet!!
Kram!

Bara en Katt??????????? det är väl inte så bara,jag försår mycket väl din ängslan,vi ha våra djur bara till lån och då gör vill allt att de ha det bra.
Det var ja skönt att er Miss återhämtade sig så bra.Jag har själv 2 katter och en hund.Hunden är 13½ år och jag vet inte hur länge hon får vara hos mig,än så länge är hon pigg och kry,så jag hoppas har henne ett tag till.
Håller tummar för din Misse.

God omvårdnad kan vara lika viktig som en diagnos -Lycka till med kisse som säkert får ett långt liv !
K

Vilket sorgligt besked, Scrollan....

Jag var tvungen att avliva en katt jag haft i 19 år, ojoj, vilken pärs det var...
Förstår precis hur det känns för er...

Och vad jobbigt att inte veta hur länge hans tillfrisknande ska hålla i sig...!


Håller tummarna för att ni ska få en lång, lång tid tillsammans...

Det kan å andra sidan hända mirakel..!
Vet en som hade en hund som fick cancer i halsen, och hade enligt veterinärerna inte lång tid kvar...
Efter ett halvår när de var inne för kontroll hade knölen gått tillbaka, och hunden lever nu och mår bra, fem år senare...

Jag vet så väl hur du känner . Själv har jag min lille vove som är över 16 nu . Jag är glad för varje dag hon finns kvar här hos oss.
Lite trögare lite stelare och lite mera förvirrad , men samma glädje och glada skall när vi kommer hem . Samma tillgivenhet och 100% villkårslösa kärlek .
så ta en dag i taget och var glad för varje dag ni har katten hos er.
Hon kanske vill stanna längre hos er än någon vet .

Tack för ert stöd.
Här är en bild på Elliot då han njuter i gröngräset på landet.

Vad tråkigt Scrollan, lider med dig och din familj, vilken underbar bild på Elliot, jag har läst om katter som haft fip och sedan blivit bra, fast de haft bakterien kvar, vi kan ju hoppas att det blir likandant för lilla Elliot,
man får en liten tår i ögat när man läser din berättelse, hoppas att det går bra för lillen,
önskar krister och birman Greta.

Härligt att läsa att ni framförallt ger honom livskvalitet.

Längden på ett liv kan vi sällan påverka, men dess innehåll.

Nu är det början på slutet. Det är nu vi närmar oss Delmål 5.

är det så illa?
lider med dej

Ja...det är det. Tyvärr.

Näe, och här sitter vi och skämtar, nu knöt det sig rejält i maggropen. Man minns när man satt där själv med sina sjuka katter, kram på dig hjärtat, jag lider med dig.

vad tråkigt att det går så fort
man hade hoppats att han skulle få lite mer tid.
det är den stora nackdelen med djur.
dom lämnar en aldeles förtidigt.
tycker synd om både dej och pisse.
skickar tröstekramar

Åhh...va tungt det måste kännas...lider med dig *tröstekram*

Så sorgligt

skickar tröstekramar

Usch, inte kul att höra...

#kramar om#

Usch vad det gör ont i hjärtat! Har två lurviga kattdamer därhemma som jag älskar över allt annat!! Försöker svälja klumpen i halsen....

Skickar massor av kramar till tröst och meddelar att du inte är ensam i din sorg. Vi är många som tänker på dig!!

Annica

Oj!! Har inte läst här förut för jag trodde "kontrollerad kraschlandning" var ett spel!
Har ju följt "graviditeten" på bendro och vet hur du väntade och längtade efter att få hem Elliot.
Kan föreställa mig hur det känns, tänker på dig gumman!

När det nu var som det var med Elliot så tror jag han kom till rätt människor!! Att låta honom få lantsemester och göra hans sista dagar till nåt fint är stort av er! Massor med kramar från Ina!

Åh, vad tråkigt Scrollan. Jag har inte läst den här tråden innan och när jag kom till att han återhämtat sig ute på landet kom jag att tänka på Airamya som brukade vara här. Hon har en katt som överlevt och friskförklarats från FIP till och med.
Jag lider med er och skickar en massa tröstkramar från mina 11 kissar och mig. Vilken tur att han hamnade hos er som gett honom det bästa ni kan.
Mvh
Fenja

Nej, nu börjar jag snart grina. 8 månader!!!!!
ursäkta en kattägare, men vad är detta för virusinfektion?

Snälla du, en katt står en själv närmre än vad man tror

Blev han sämre igen?

Kram från mej och 16 tassar ...

Jo, han har blivit sämre. Vi hade räknat med att han kanske skulle hänga med i en månad till eller så, men det var alltför optimistiskt.

Jag har tagit ut semester torsdag-fredag och min man har kompat ut fredagen, så vi sticker upp till landet tidigt på fredag morgon.
Vi har pratat med veterinären däruppe och hon kommer göra hembesök. Vi tog dagens sista tid, så kl 18:00 på fredag kväll kommer hon över.

På lördag morgon kommer vi se ut en begravningsplats för Elliot, svärmor har ganska stora marker med fina skogsdungar, så vi kommer hitta en fin plats för honom.

Ni ska veta att jag nog aldrig har varit så här ledsen någon gång och ändå har jag varit med om att mista anhöriga. Jag tror att anledningen till att det här är så fruktansvärt jobbigt, har att göra med att det kom så oväntat (man förväntar sig inte att en kisse på 8 månader ska dö) samt att vår Elliot verkligen satt sina tassavtryck i våra hjärtan.

det är nog så, att det är åldern det beror på
förlorade en katt i leukumi vid ett och ett halvt års ålder
det är den katt jag har svårast att tänka på, eftersom hon var så ung.
ett lite äldre djur, förlikar man sig med på ett annat sätt, när dom fått ett fullgott liv
lille elliot hade ju bara börjat sitt liv
du får försöka trösta dej med att hans korta liv ändå fick betydelse.
han finns hos dej.
det finns en mening med allt. hoppas det blir bra för er alla på fredag.
lycka till och tröstekramar igen

FIP

Näe, Scrollan, nu får Du inte skriva mer!!! Jag är rätt tuff i många situationer, men INTE när det gäller djur!!! Har lidit massor när jag läst Dina inlägg, men när jag såg fotot blev det för mycket!!! Jäklar vad jag grinade! Kan flytta berg och slå in truten på busar, men sånt här knäcker mig totalt!

Jag har en pytteliten kritvit prinsessa som heter Emma, förutom en stor rackare som heter Shiva, tre år!!! Emma är runt 14 år gammal, och vi hittade Henne som utstött i en vedtrave i Alvedsjöbodar, Löttorp, Öland. Jag och min mamma har haft delad vårdnad om "sessan" sedan början, men nu bor Hon helt hos mig, eftersom Hon älskar Shiva!

Förutom att Hon ser illa, hör illa, så luktar Hon illa!! I munnen har ena framtanden dött och ruttnar nu sakta! Vetrinären vill inte göra något eftersom Hon förmodligen inte kommer vakna efter en narkos. Hon busar och leker med det mesta och mår allmänt bra, men är senil dement! Jag matar Henne med fisk och kött som jag först tuggar själv så det blir mört, men ibland bajsar Hon på sig när Hon äter. Hon gör något och glömmer bort vad. Tvättar sig och plötsligt tittar Hon på mig och undrar varför. Hon kan springa efter en boll, och stanna för att kissa på sig. När "sessan" dör, förmodligen snart, kommer Ni att missa mina inlägg här på odla för lång tid.

Och om Skrollan snart skriver att det är "över", slänger jag nog ut datorn genom fönstret!!!!
Magnus

Läste en gång för länge sedan dessa rader och tycker att de kanske passar här...

Many people will walk in and out of your life
But only true friends will leave footprints in your heart!

Massor av kramar från Sörmland

Tusen tröstekramar!

Usch, vilken förfärlig upplevelse. Orden räcker inte, men vi är nog många som lider med dig just nu Scrollan.

Och kanske vår älskade Teta -katten i min avatar- möter din lille Elliot i katthimlen?

Känner med er . Tur att ni ialla fall kan göra det bästa för lilla missen.
Det är ju ialla fall en tröst i allt elände.
Ni hittar nog den finaste gravplatsen som finns just för honom.

Själv kämpar jag med min nypoererade hund , som vi inte vet hur det går för ,
Men det sista som lämnar människan är ju hoppet .
Och det som sker det sker .
1000kramar till dig


De tänkvärda orden från Annica gäller i allra högsta grad våra husdjur med

Jag känner med er och sänder tröstekramar

jag vet att det låter helt otänkbart, men det kanske var meningen, så ni skulle kunna ta hand om en underbar tissetatt som bara väntar på att få komma hem till er, tex från ett katthem.

Inte bara otänkbart, okänsligt tycker jag är ett mer passande ord för inlägget just nu. Man skaffar sig knappast en katt från ett katthem direkt efter att ens älskade raskatt gått bort.

Och jag finner inte ens ord... blir ledsen bara jag läser denna tråd..

Många tröstande kramar

Jag är säker på att HippieSpellan bara menar väl, så att kalla det okänsligt är väl ändå att ta i!!!

Dock bör man tänka på följande som jag saxat från Statens Veterinärmedicinska anstalt :
Om huskatten dött av FIP, rengör noggrant där katten har vistats. Byt ut kattlådan och vänta 6 veckor innan ny katt införskaffas. Risken att smittas med coronavirus från den avlidna katten är då liten. Om katten är en frigående utekatt kan den förstås bli smittad av andra utegående katter men den risken är betydligt mindre än att bli smittad i en kattgrupp som lever tillsammans. Även om den nya katten redan är smittad löper den inte någon förhöjd risk att utveckla FIP bara för att den förra katten fick det.

Mvh
Fenja

lite okänsligt var det allt

Jag inser att du inte förstår bättre, med tanke på ditt inlägg. Jag beklagar dig verkligen och inser att du är en av dem jag vänder mig till, då jag skrev mitt första inlägg i den här tråden. Jag har förbarmande med dig.

Det finns människor som jobbar ideellt för alla våra katthem och jag beundrar dem. Mitt bidrag till deras arbete är att jag kommer donera den mat som ännu inte är förbrukad, bl.a 10kg oöppnad förpackning torrfoder.

Tack, än en gång alla underbara forummedlemmar för alla era stöttande, värmande ord, både här i tråden och via mail och pm.

Fredagen den 5 augusti.

Eftermiddagen tillbringade vi i gröngräset ute i trädgården. Solen strålade och fick Elliots yttersta pälsstrån att glänsa som silver. Han spann in i det sista och tycktes vara nöjd över att få vara nära.

Kl 18:10 kom veterinären. Hon tyckte Elliot var ovanligt söt.
Hon berättade lugnt hur det hela skulle gå till och vi satt med honom intill oss.
Kl 18:30 tog Elliot sitt sista andetag och det lät mer som en lättnadens suck. Precis då, genom solskenet, kom det några regndroppar från himlen. Det var alldeles stilla.

Jag tror det var änglarna som grät tillsammans med oss.

det tror jag med
var rädd om dej.
kram