Fredrik den store av Preussen ville ha sitt kaffe bryggt på champagne med senap som smaksättning.
Bräck det, den som kan.
De som tycker att vispgrädde (vispad eller ovispad?) är gott i kaffe ska självklart överbetona detta i stället för att gå omkring och be om ursäkt för det. Bråka med värdinnan eller värden tills de ställer sig i köket och tar fram elvispen, gnälla över att inhemska caféer ännu inte har förstått vilken fin idé det är, poängtera att det minsann är så kaffe dricks på finare ställen nere på kontinenten. Då överflyttas man från kategorin kulturbarbar till pretentiös kaffesnobb.
Och stor kopp starkt kaffe + en shot alkohol av valfri sort + lösvispad grädde blir gott åt andra hållet. Inte särskilt minimalistiskt, men varför ska man alltid behöva vara minimalist? (Be mig bara inte att förstå den lattekult som brutit ut i Sverige och Finland.)
Honung i kaffe har aldrig riktigt varit min grej. Det känns som om smaken försvinner i kaffet. Däremot tillsammans med riktigt smör ovanpå en skiva nybakat, ugnsvarmt lantbröd... Kaffe och te går därtemot bra ihop med brunt socker, de gånger som jag har sockerråtteimpulser.
Men mjölk är ju också (p g a laktosen) ett sätt att söta kaffe och te. Och dessutom binder den lite av garvsyran. Vissa tesorter, till exempel georgiskt te, är nästan garvsyrefria (vilket måste ha bidragit till att samovarmetoden blev så populär i Ryssland*), men jag tycker alltid att de saknar någonting. Fast det är ett ganska långt steg från en lätt beska till så mycket garvsyra att tungan skrynklar ihop sig.
Hmm, jag undrar om man skulle kunna pricka in tidpunkten när man började lägga mjölk i te och om den skulle sammanfalla med erövringen av Indien. Före Indien blev juvelen i det brittiska imperiets krona var importlandet oftast Kina, och i Kina har mjölk av någon anledning aldrig varit i större användning. I Indien med de heliga korna hade både smör, mjölk, färskost och yoghurt hört till bilden ganska länge, och indiskt te tenderar att ha mer garvsyra än kinesiskt. (Fast jag har också hittat källor som påstår att det var fransmännen som började lägga mjölk i te.)
*Nä, den slog aldrig igenom i Finland, innan någon frågar. Ibland har jag funderat på om det är tiden som storfurstendöme i det ryska imperiet som har gjort att te inte blev populärt på bred front...
