Ja och vad har det med att arbetsplatsen skall anpassas efter individen dvs i det här fallet småbarnsföräldrar.

För att diskussionerna inte ska bli alltför hetsiga så citerar jag trådskaparen.
Hon hade inmga problem med semestrar mm.... det var attityden hon retade sig på.

Samtidigt undrar jag hur många här som verkligen varit tvungna att ändra semestrar och inte kunnat ta ut annan ledighet pga att småbarnsföräldrar "gått före".. Alltså som ärligt kan säga...Min semester flyttades pga småbarnsföräldern, min beviljade ledighet drogs in pga småbarnsförälder kom oach bad om ledigt under samma tid osv

Tack Felix matte det var inte min mening att få tråden på sidå spår tillbaka till trådskaparen låter bra eller hur Reserv.

Allvarligt vet du inte alls va´det är du suttit och skrivit? Du anser juh att det finns en arbetslag som styrker småbarnsföräldrarnas önskemål på en arbetsplats, och då ska barnlösa automatiskt ställa upp för individen (småbarnsföräldern) p.g.a. att h*n inte har annat för sig, ingen liten parvel att ta hänsyn till. Var kommer då dom icke svanska in i bilden då undrar du, jo om man skulle resonera som så att dom firar jul den 25 december istället för den 24:e, då kan dom lika gärna jobba så får juh alla svenskar va´lediga på julafton. Det kanske är lite invecklat för dig att förstå, men läs gärna lite saktare så kanske det så småningom smälter in.

Aldrig! Jag har ställt upp mycket extra men det är bara en liten bråkdel av de tillfällena som berott på att någon småbarnsförälder inte kunnat. Att det fattas folk är inte bara deras fel nämligen. Jag har bytt pass med småbarnsföräldrar ibland och eftersom jag var flexiblare var det inget problem, det blev lika långt pass fast en annan dag. Vill man kan man ju se det som en stor orättvisa men jag gör faktiskt inte det.

Jag ska tillägga att det faktiskt funnits flera tillfällen då jag bett att få byta med någon småbarnsförälder för att jag haft någon aktivitet inplanerad och de har då ställt upp för mig.

Utdrag ur Arbetsmiljölagen


Det är svårt att ange exakt vad man kan kräva för standard på sin arbetsmiljö. Det hela får bli rimlighetsbedömningar utifrån det arbete man talar om. I 2 kapitlet 1 § står att man skall ta hänsyn till den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Det innebär att kraven på arbetsmiljön förändras över tiden, i takt med att forskning om arbetsmiljön skrider framåt.

I lagen står också att man skall ta hänsyn till den individ som utför arbetet. Alla människor har olika förutsättningar för att utföra sina arbetsuppgifter. Enligt arbetsmiljölagens 3:e kapitel, 3 §, andra stycke är arbetsgivaren skyldig att ta hänsyn till den anställdes särskilda förutsättningar för arbetet han/hon skall utföra.
Den som exempelvis har en funktionsnedsättning kan behöva förändringar av sin arbetsmiljö för att hans/hennes arbetsmiljö skall anses godtagbar. Den specialanpassade arbetsmiljön kan tex bestå i:
* (förändrade) hjälpmedel,
* förändrade arbetsprocesser,
* förändrade arbetsrutiner, och/eller
* förändrade arbetstider.

Syftet med reglerna om arbetets anpassning till individen är att människor med arbetshandikapp inte skall kunna utestängas från arbetsmarknaden med hänvisning till att det inte finns arbetsuppgifter som passar dem. Se vidare Handikappombudsmannens hemsida.

Det är viktigt att betona att man inte måste ha något arbetshandikapp för att ha rätt till en individuellt utformad arbetsplats. Arbetsgivaren måste ta hänsyn till den naturliga variation som finns mellan människor när det exempelvis gäller muskelmassa, kroppsstorlek samt syn- och hörselförmåga.

Ja förlåt, jo visst kan det bli så, arbetsgivaren kan ju inte skapa jobb/tjänster som inte finns i värksamheten, men så långt det är möjligt så skall arbetsplatsen anpassas, och det kan gälla alla frågor tex ledigt för invandrare med en annan tro vid speciela högtider, äldre arbetstagare med sämre fysik mm, förlåt nu blev det ett sidospår till.

Tänkte först hålla mig utanför men måste bara få kommentera:

Magdis, precis som du skriver har jag förtydligat att jag inte känner mig speciellt diskriminerad och att för det mesta ställer vi nog upp för varandra (med eller utan barn),

MEN
jag kanske missuppfattar dig men sen skriver du

"Det är ju för barnens skull man kan ha svårt att ändra om i schemat. Jag skulle ju knappast börja bråka om mitt schema för att jag hellre ville göra nåt skojigt. tur att inte alla har den där attityden, det är tillräckligt svårt för alla yrkesarbetande småbarnsföräldrar ändå idag." (Sorry, har inte lärt mig citatfunktionen än )

Känns lite som just den attityden jag menar, jag kan ju ha precis lika svårt att ändra om i schemat för något annat än barn och det kan vara precis lika "tillräckligt svårt för" barnlösa att pussla ihop jobb och icke-jobbtid idag...

/Karro

Det där skrev jag p.g.a att jag tyckte diskussionen hade urartat mot att småbarnsföräldrar skulle ta ledigt på pin kiv och för att gå ut och roa sig. Att lyckas fixa barnvakt om det var firmafest t.ex skrev någon. Då ska man alltså straffas för att man kanske nån gång på flera år lyckas gå ut på nåt roligt! Kan ju berätta att jag som småbarnsförälder har lyckats gå på bio en gång de senaste 5 åren och ut på festligheter utan barn en gång på 5 år...detta trots att jag inte ens jobbar utan "bara" har en make som är borta jämt och ett barn att ta hand om. Knappast kommer jag att ta ledigt för nöjes skull utan enbart i värsta nödfall och antagligen kommer jag att offra både mig och mitt barn för att vara andra till lags.

Ni som är barnlösa och stör er på att ni ibland måste täcka upp för småbarnsföräldrar har ni tänkt på att de som är småbarn nu är de som en gång skall ta hand om er när ni hamnar i äldrevården och likn. På sätt och vis är ju barnen allas vår resurs, även de barnlösas. Mina barn är vuxna nu och för mej är det faktiskt självklart att jag har lättare att vara flexibel än en småbarnsförälder.
Birgit Ek

Ja, det är fusk.
Våra barn ska ta hand om de gamla barnlösa, fast de sluppit blöjbyten, läxförhör och allt,

Tror du inte att många av oss barnlösa gärna skulle hålla på med blöjbyten, läxförhör och annat? Vi kanske inte har valt bort barn, vi kanske inte kan få barn fast vi gärna skulle vilja. Har ni tänkt på det?

Ja, så kan man ju se det... Antar att du skojar.... Eller... Menar du allvar?

ok, med risk för att komma in på ett sidospår lika olösligt som meningen med livet ...

Menar Hannele o Birgitek att vi barnlösa (frivilligt/ofrivilligt) ska stå i tacksamhetsskuld till alla föräldrar eller????

Eftersom jag själv valt att inte ha några barn så är jag väl inte (naturligt) rätt person att veta varför man skaffar barn, men jag är rätt säker på att det INTE är för att säkra personalresurser för framtida vård...

/Karro

Det är inte mitt problem att folk har tidskrävande fritidsintressen heller! Så tråkigt om man ska börja tänka så där...skyll dig själv...sköt dig själv och skit i andra o.s.v! Usch vilken hård tillvaro vi lever i med människor som bryr sig allt mindre om varann. Jag är tårögd.

Min inställning är precis som din, dvs att man ska ställa upp för varandra. Tro mig, den är det. Jag är troende och för mig är det självklart att göra mot andra vad jag förväntar att andra ska göra mot mig. Tyvärr är min erfarenhet att småbarnsföräldrar inte ser på saken på samma sätt. Det förväntades, då när jag arbetade innan jag blev sjukskriven, att jag skulle ställa upp. Men jag har aldrig mött förståelse för att jag ibland kunde behöva någon som ställde upp för mig. Jag kanske har haft otur med mina arbetsplatser. Eller så är det mig det är fel på som inte säger ifrån ordentligt. Jag vet inte. Men min erfarenhet är i alla fall att småbarnsföräldrar förväntade sig att jag skulle ställa upp oavsett om jag egentligen kunde eller inte men de ställde aldrig upp på mig. Om jag någon gång sa att jag faktiskt inte kunde så kom de en efter en och tjatade på mig för att få mig att ge mig och ställa upp ändå. Försök förstå hur det kändes. Försök förstå att jag kände mig utnyttjad. Tro mig, jag var och är tårögd jag också när jag tänker på hur det var.

Du verkar ha haft otur! Du behöver nog träna dig i att säga ifrån. Tyvärr kan det bli så att den som ofta ställer upp till slut blir utnyttjad av ren bekvämlighet. Det fanns en sån kille på min förra arbetsplats och vi såg att han höll på att bränna ut sig så vi arbetskamrater sa ifrån till chefen att de inte kunde fråga honom varje gång. Ibland tänker sig inte chefen för tror jag för i detta fallet var det definitivt inte av elakhet.

Oerhört ledsamt om du blir utnyttjad. Ryt ifrån och hota med magdis nästa gång!

På dig låter det som ett straff att du fått barn
vet man inte att man måste byta blöjor, ha läxförhör o annat innan man "blir med barn",
dessutom borde man veta att man kanske inte kan leva som innan barnet/nen kom, vissa föräldrar tar det som helt självklart att alla ska anpassa sig efter dem tex att vissa tar med sig spädbarn på bio
krister

Jag hoppas också att det är ett mycket dåligt skämt Ska det resoneras så då sitter juh alla barnlösa och betalar skatt för att våra barn ska kunna gå i skola, är inte det orättvisa så säg?

Men det ska väl ändå inte vara enkelriktat? Som jag har skrivit flera gånger här: ALLA måste hjälpas åt. Man måste hjälpa varandra. Det är inte bara barnlösa som ska ställa upp hela tiden.

Och som jag också har skrivit: På min arbetsplats funkar detta bra.

Men detta handlar inte om dig och din situation Magdis.

Det jag beskrev HAR HÄNT i verkligheten. Jag sitter inte och hittar på. Jag har upplevt det själv med människor runt omkring mig.

Du måste ha haft en otrolig tur på dina arbetsplatser och jag är den första att gratulera men som du kanske märker så finns det många andra här som inte har haft samma tur.

Man kan hitta orättvisor överallt om man vill! Det har varit så mycket snack om orättvisor och skyll er själva-snack mot småbarnsföräldrarna nu. Hanneles exempel visar på hur det låter om man vänder på resonemanget. Skyll er själva som inte skaffat barn, skyll er själva som har en massa fritidsintressen, skyll er själva som inte säger ifrån, skyll er själva som börjat jobba, skyll er själva om ingen tar hand om er när ni blir gamla o.s.v. Visst låter det hemskt? Jag menar naturligtvis inget av detta och jag önskar verkligen att det inte vore sant att någon kände så emot mig heller.

I mitt jobb har det faktiskt varit tvärtom på flera sätt!
Visst har det varit svårt för småbarnsföräldrar att gå på kvällsaktiviteter, men inte ändrar man datum för det? Om dom får reda på det i god tid, så får dom ta ställning till om det går eller inte.Vissa saker är det också naturligt att avstå ifrån under en viss tid av "barnåren"

Dessutom har i arbetssituationen mina småbarnsföräldrakollegor varit UNDERrepresenterade i sjukskrivningar, alltså varit borta MINDRE än må¨nga andra, medelålders...

Bara lite appropå det här med småbarnsfäräldrar och extra ledighet..... Hur många arbetsplatser har fulltalig arbetsstyrka före tolvdraget den 13 december?

Ja, de har väl VAB:at istället - det blir billigare så!

Sagt provokativt och med glimten i ögat - bara så att ni vet innan ni hoppar på mig!

Nej det har jag ju sagt hela tiden också. Och ingen mer än forget-me-not har väl hittills skrivit att de verkligen blivit så orättvist behandlade. Det finns ju miljontals exempel på småbarnsföräldrar som blir diskriminerade på arbetsplatsen. Det är inte bara de ensamstående som har det jobbigt. Såvitt jag vet har de flesta här skrivit att det funkar bra på deras arbetsplatser och alla verkar vara överens om att alla ska ställa upp. Så egentligen förstår jag inte vad problemet är. Är det att det eventuellt kan komma att bli några orättvisor och att attityden eventuellt kan finnas hos vissa?

(Även om jag citerar dig nu Rossi så betyder inte det att du behöver känna dig utpekad, jag tror att vi har samma uppfattning i grund och botten)

Mmm, det tror jag med. Jag tror att vi är ganska lika!

Jag MENAR verkligen inte att barnlösa skall känna någon form av tacksamhet, men jag MENAR verkligen att barn är allas vår resurs, det är ju dom som är samhällets framtid. Och jag TYCKER verkligen att vi alla bör stötta småbarnsföräldrar i arbetslivet. Barn tar tid och barn måste få ta tid
Birgit Ek