Tramsig jämförelse.

Du har tur du, som aldrig varit med om hundattacker eller ens känner någon som blivit attackerad. Grannens schäfer satte tänderna i min dotters arm, pappa blev överfallen av en hysterisk dobermann (slet sig under nyårsfyverkeri, kunde klippt vem som helst), jag blev biten av en jakthund, en kollega blev biten i benet av en överbeskyddande schäfer... Listan kan göras lång över folk jag arbetat med eller är släkt med som haft mer eller mindre allvarliga incidenter med hund. Du måste haft sagolik tur som aldrig råkat ut för något, eller ens hört om någon som råkat illa ut.

Att bli attackerad är jag inte mycket orolig för (jag har t om haft hund själv trots att jag blivit biten), däremot vill jag inte ha hunddregel och skitiga tasspår över kläderna. Jag vill inte bli sniffad i skrevet heller och ta mig *** om jag ska behöva ta kappan till kemtvätt var och varannan månad bara för att hundägare promt måste ha hunden springande lös.

Sen att tanken på attacker naturligtvis dyker upp när det kommer en stor hund skenande utan koppel tror jag inte är så underligt.

OCH jag har inte sagt att du behöver vara med om något av det här.

Jag säger att den hundägare som har koll och inte låter hunden göra allt detta kan ha sin hund okopplad. Han har ett mentalt koppel som ofta är strängare. Vår hund uppför sig i alla fall bättre okopplad än kopplad av någon outgrundlig anledning som vi inte ens själva förstår.

Och varje moment är något nytt. Idag träffade vår hund en liten bebis för första gången. Då var vi otroligt vaksamma. Inte för att vi för ett ögonblick trodde att hon skulle göra den illa.

Nej, men just bäbisskrik kan påminna om valpar och väcka en stark modersinstinkt med påfluget slickande. Och inte ville vi skrämma bebisen.
SÅ mycket snack, och rensande från diverse andra störande saker så talade vi om att det inte alls var passande att burdust och glädjerikt slicka den lilla. Vi kräver att du är "försiktig". OCH det var hon även om det spratt i hela kroppen.

Att träna bebisumgänge kommer vi göra mycket i fortsättningen för vi vill att lillknotten skall tycka det är skitkul med en hundkompis, och vi vill att hundkompisen skall "ta vara på och skydda" lillknotten.

Jag har också blivit hundbiten själv fast för många herrans år sedan. OCH inte var det hundens fel utan mera skit bakom spakarna. Dvs hundägaren.

Jag har aldrig blivit biten av en hund, annat än så som valpar nafsar på en (och de har ju skarpa tänder), däremot var det en schäfer som försökte bita mig när jag gick en kvällspromenad helt fredligt på en trottoar&cykelbana här i staden.

Mötte en snubbe vars hund totalt utan förvarning (vad jag kunde se) som vid passeringen av mig plötsligt hoppade upp och bet mot min överarm, hade kopplet varit en decimeter längre hade jag nog fått rejält ont. Jag har haft flera hundar, varav en schäfer, och det här var inget vänligt "hoppa upp och hälsa"-beteende. Men nu fick den inte tag i armen, utan nafsade bara i min (pösiga) jeansjacka. Hade jag varit kortare eller haft t-shirt på mig hade det kanske slutat på akuten. Samt en död hund. Jag blev mer förvånad än förskräckt, och fortsatte bara traska medan jag hörde hundägaren högljutt banna åt sin hund bakom mig. Jag vet inte om jag handlade korrekt egentligen. Tänk om denna hund attackerar någon mer helt oprovocerat? Borde jag konfronterat ägaren, skällt ut honom?
Om ovanstående hade hänt någon hundrädd, eller någon som inte haft hund kanske, så hade det nog resulterat i mycket jobbig stress. Jag kan omöjligen tro att jag var den första som denna hund dök efter. Skulle vilja gå så långt som att den hunden inte bör få gå i städer ens kopplad, om inte ägaren är noga med att hunden hålls på avstånd från folk.

Vad jag menar med ovanstående är att det finns skäl att vara rädd för hundar, och att allmänheten på offentlig plats inte ska behöva utsättas för lösspringande hundar. Om inte platsen särskilt anvisats för hundar kanske.

(Vi har själva haft en lösspringande schäfer, gick hur fint som helst, men då var hon på vår tomt, aldrig lös nära folk vi inte kände)

Varför det?

Bilismen är nödvändig för samhället, på ont eller gott. Utan den blir det katastrof för moderna länder.

Om alla hundar dog idag skulle det inte påverka andra än djurvänner och hundägarna.

Hundar, sin gullighet och trevlighet till trots, fyller inte någon livsviktig funktion i samhället på samma sätt som bilar.

Det trodde jag var uppenbart.

Alla är inte beroende av bilar.
Hundar har ett stort värde för många gamla och sjuka människor vad gäller livskvalité.
Det är mycket värt även det trots att det inte handlar om pengar.

Tröttsam tråd, men jag kan ändå inte låta bli att ge mig in i debatten.

Jag, som är uppvuxen med en hundrädd mamma och en syster som blivit biten i ansiktet av en schäfer när hon var 6 år gammal har i vuxen ålder valt att skaffa hund och helt enkelt vänja min familj vid den. Kan även tillägga att det gick fantastiskt smärtfritt och enkelt, så jag anser absolut att den som är rädd för hund borde söka hjälp för det, inte för att underlätta för MIG eller andra hundägare, utan för sig själv. Det finns ju faktiskt ett otroligt stort antal hundar i vårt land idag och många, många av dem bor och rör sig (om nu inte nödvändigtvis fritt) även i storstad (där den hundrädde ofta bosätter sig).

Min hund är ingen liten pälsboll heller, utan en Boxer. 56cm hög med 25 kilo MUSKLER och en enorm och närmast barnslig förtjusning i alla andra levande varelser (hästar, katter, ungar, folk OCH kaniner - iaf vad jag har märkt hittills). Då kan det givetvis bli problem när vi möter hundrädda människor.
Fram tills för ett halvår sedan har jag och min hund dessutom bott i lägenhet i stan. Detta innebär att jag, som vill ha en god vardagslydnad på min hund även tränar min hund lös i mitt bostadsområde. Vill inte enbart träna hunden på "för hundlydnadsträning anvisad plats" då en hund lätt och FORT kan lära sig att det bara är just på brukshundsklubbens gräsplan man måste gå fot lös och ingen annanstans...

Alltså har jag använt mig av diverse plättar och planer (exvis fotbollsplaner) till att träna inkallning och fjärrdirigering av min hund. Självklart gick det inte bra varje gång i början. SJÄLVKLART har min hund ränt iväg efter något som var mer intressant än matte både en och fler gånger. SJÄLVKLART måste sånt hända under upplärningen om jag vill kunna få en hund som kan gå sådär imponerande lydigt lös förbi andra människor och hundar. SJÄLVKLART måste den hund som ska bli sån som ALLA vill ha dem även tränas (och därmed misslyckas då och då) i normala miljöer bland vanligt folk. Resultatet är en hund som nu KAN gå lös var som helst. Detta innebär inte att jag väljer att ha henne lös överallt och alltid, men exvis på tidiga morgonpromenaden och seeena nattpromenaden är hon ofta lös och får röra sig fritt inom en 5 metersradie från mig tills det kommer någon, då jag kommenderar henne fot.

Får ofta uppskattande blickar från folk jag möter och beröm om att min hund är väldigt lydig, fin och söt. De kanske tror att den lydnaden är medfödd och inte alls har varit en lång process där hunden har varit tvungen att vara lös även när den inte hade den här graden av lydnad. De kanske hade varit rädda för henne istället om de hade vetat att Boxern som ras ursprungligen är framavlad för att hetsa tjurar... Undrar om den också är en kamphund som borde omfattas av rasförbud?
Får också ofta frågan om hon är en Pitbull och när jag svarar nej så får man ibland höra att:
"Nej, jag tänkte väl att den är lite liten för att vara en PB"
Hur stora tror folk att en PB är egentligen??

Alla ni som ropar på rasförbud kanske ska ta del av statistik på vilka raser som bitit flest människor/år. Tror att de där listorna brukar toppas av raser som:

Tax
Collie
Golden Retriever

i varierande ordning i stort sett varje år. Men såna söööta hundraser kanske man inte vill förbjuda?

Åter till min hund. Hon saknar i stort sett jaktinstinkt och jag valde en hund med minimal rasspecifik jaktlust för att just kunna ha min hund med mig när jag RIDER = god motion för min hund och en fantastisk övning i samarbete mellan mig, hästen och hunden. En självklar källa till lycka för mig i mitt liv. Kan någon vänlig själ tala om hur i helskotta jag förväntas kunna ha min hund kopplad när jag rider i skogen utan att riskera skador på mig och båda mina djur?
(säger någon flexikoppel här så vet jag inte vad jag gör, de är ett SATANS påfund och borde totalförbjudas, iaf i händerna på folk som inte vet var stoppknappen på dem sitter... )

Så innan alla börjar yla om generella förbud så vill jag som ansvarsfull hundägare kräva:

-Anvisade, inhägnade ytor i VARJE STAD där hundar KAN få löpa fritt året om - det borde vara en rättighet för alla hundar att få gå lösa minst en gång/vecka.
-Fler hundlatriner att slänga påsarna i när man (SJÄLVKLART!) plockat upp efter sin hund.
-Ubildning av allmänheten om att man inte bör gå fram till vilt främmande hundar (för JOOO folk GÖR det.. ffa till söööta boxervalpen som man håller på och lär att de INTE ska hälsa på alla möjliga. Tanter är värst och därefter barnfamiljer där föräldrarna vill få tyst på barnet som tjatar om att få "klappa vovven!" FÅ är de som faktiskt FRÅGAR om de får hälsa och SURA blir folk också när man säger:
-Nej, tyvärr. Jag håller på och lär min hund att inte hälsa på främlingar.
Det tycks inte vara accepterat för mig som hundägare att tycka så.


I gengäld föreslår jag följande lösning på de problem som tråden tar upp:

-Genomförd valp och grundlydnadskurs blir obligatorisk.
-Registreringskrav införs på samtliga hundar, även blandras.
-Mentaltest av samtliga registrerade hundar. (gärna anpassat för att se hur hunden hanterar vardagliga situationer bland folk och andra djur)

Ansvariga för ovanstående åtgärder torde Svenska Brukshundsklubben bli och de borde då få en speciell avdelning för detta som ska finansieras med statliga/kommunala medel.

På detta sätt kommer man åt att alla hundar som ej är reggade därmed blir olagliga. Då kan man ta ifrån de kriminella/oseriösa sina hundar.

Punkt två på din lista, registrering, hade vi ju förr i form av hundskatt. Ska registrering återinföras lär även avgiften komma tillbaka. Det lär nog inte bli populärt.

Starlady!
Jättebra skrivet! Jag vet vad med jobb du lagt ned för att få en boxer så lydig/följsam! Känner också igen "problemet" att alla vill hälsa på en söt boxer valp. Jag har haft boxer sedan före skolålder och det är rasen i mitt hjärta!
Vill bara göra en liten rättning vad det gäller: