OJ så många som tror på "andar" - *blir häpen* Om jag inte hade så svårt för att vara tyst skulle jag bli stum

Som naturvetare (som gillar fakta) håller jag förstås med Gossen Ruda.

Inte för att så mycket av det som jag kallar "flum" inte går att empiriskt bevisa - utan just för att det går att bevisa! På andra vis alltså. När man börjar ge andra förklaringar möjligheten, och inte stirrar sig blind på det man "tror", som om det blir sant bara för att man själv tror så starkt att man är övertygad.

Nej, allt går inte att finna förklaringar till, och tur är väl det. Vad tråkigt livet skulle vara då.

Inte heller tror jag att "naturvetenskapen" har alla svar, för det har den inte. Det finns verkligen så mycket som vi ännu inte vet.

Mest sinnrik, av det som vi vet minst om, är vår egen hjärna!!! Och en av dess stora förmågor (som är livsviktig ur evolutionär synpunkt) är vår förmåga att "dra slutsatser".

Därmed inte sagt att slutsatserna är med verkligheten överensstämmande. Men de har betydelse för vår överlevnad som art.

Vår hjärna är också bra på att ge oss upplevelser!!! Många fler än vi "vet om" och förstår. "Verkligheten finns i betraktarens öga" heter det, och det är fascinerande hur sant det är ur så många olika aspekter.


Många här tror på livet efter döden. Nej, liksom Ruda gör jag inte det. Jag lever för nära naturen för det. Var ska gränsen för "återuppståndelse" dras? Före eller efter exempelvis miljarders miljarder myggor som flugsnappare matar sina ungar med varje år? Rundmaskar? Amöbor? Virus?
Svampar?

Fiskar och grodor lägger miljardtals ägg som blir yngel som blir mat innan de ens börjat simma... Plankton?
Eller går gränsen för liv "högre upp", mellan råtta och padda? Eller mellan hund och katt? Eller mellan människa och häst?


"Ljuset" då? Tunneln, och denna nära-döden-upplevelse som så många vittnar om?

Numera vet man exakt var i hjärnan denna upplevelse finns. Man kan "peta fram" upplevelsen! Genom att på elektrisk väg stimulera en viss del i hjärnan, som ligger nära epilepsi-området, kan man framkalla dessa upplevelser hos människor.
Det kom man på ganska nyligen, av bara farten, när ett team läkare arbetade med en svår epilepsipatient.

Hjärnan styr sig själv med elektrisitet kan man väl säga, och genom att efterlikna detta och stimulera vissa olika områden - och försökspersonen talar om sina upplevelser - lär man sig vilka funktioner som finns var i hjärnan. (Detta var förstås en mycket förenklad förklaring av en seriös och komplex forskning)



Hur många här tror på att det finns troll och huldror i skogen, att trollen ibland byter bort ens egna barn, och mycket mer, ni vet själva, ni vet den där gamla vidskepelsen som skrämde folk för hundra år sedan?

Själva vidskepelsen finns kvar hos människor, men objekten har "flyttats ut". Skogarna är så genomforskade om inte till och med kalhuggna, att det inte finns några skuggor kvar att samla sin fantasi och rädsla runt. Det finns helt enkelt inte någon "vildmark" kvar att rädas.

En stor del av denna fantasi och rädsla har helt sonika flyttats ut i rymden och blivit till UFO:n och små rymdmän som rövar bort osv.
Det är himla intressant faktiskt!!! Det finns forskning omkring det här, som tar fasta på likheterna, och de är verkligen så gott som heltäckande.


Ja, vi har alla våra egna "inre bilder" av hur världen ser ut. Det är så vi människor lever och överlever. Det är inte enbart "onödig vidskepelse" utan har sina egna inneboende livsviktiga funktioner som främjar livet - vårt eget liv - på många olika vis och ur många olika aspekter, den känslomässiga inte minst.

Vi behöver ju leva och överleva i en värld som skulle vara kaotisk, både utanför oss och inom oss, om vi inte klarade att ge uttryck, sätta i olika fack, och rent allmänt skapa oss själva ordning i kaos.


Sådär, jag kunde inte "vara stum" Nu har jag delgett min egen tro.

Kram på er alla goa människor!!!

Neej amaira, nu är du ute och cyklar riktigt ordentligt. Fast det kanske blir så när man analyserar "ihjäl" ett ämne. Och det är du bra på...

Jag tror att det finns något som vi inte kan förklara med ord.

Vi har alla vår egen tro och vår egen syn på världen och livet, Berith.
Det du - och flera med dig, men långt ifrån alla, inte ens "hälften", och knappast naturvetenskapliga forskare - kallar för "analysera ihjäl", kallar jag för "kunskap". Utan kunskap skulle jorden fortfarande vara platt.

Varför leva i en värld av "vidskepelse och villfarelse" - när verkligheten är så fascinerande att den slår den värsta sciense fiction, och all fantasi som människor kan uppbringa! ( och liksom Ani är jag fullt och fast övertygad om att det finns sådant som vi inte kan förklara i ord!! )

Så ... jag cyklar vidare! Ha en fin dag allihopa!

Ja ja... Men tomtar och huldror och bortbytingar?? Och återuppståndelse?

För mej är det inte alls samma sak att analysera ihjäl ett ämne och kunskap. Stooor milsvid skillnad.


Undrar verkligen om Ruda håller med dej i det här?

Okej! Jag vet väl egentligen inte riktigt vad jag ska tro, men att det finns nåt " där ute " som inte går att förklara, det är jag övertygad om.

För många år sedan, 1983, drömde jag en natt att jag stog och skällde ut en av våra närmaste vänner för att han varit ouppmärksam. Jag var arg och ledsen i drömmen. Drömmen förklarade inte vad det var som hänt.

Dagen därpå, på eftermiddagen så befinner vi oss i mina svärföräldrars trädgård då vi plötsligt hör ambulansen komma med tjutande sirener genom det lilla samhället. Jag blir alldeles stel, sjunker ihop och börjar gråta. Samtidigt som jag säger : Det är xxxx som blivit påkörd. De andra runt omkring frågar naturligtvis hur jag kunde påstå nåt så dumt!! Men jag bara visste, det var därför jag hade skällt ut vår vän under natten. Och det visade sig att jag hade rätt. Vilka som var mest chockade av min " upplevelse ", jag själv eller de som var med, vet jag inte. Men att det finns saker som inte går att förklara, det är jag övertygad om.

Inte att man blir lite i klass med knäpp efter vad som skrivs här.

Min f.d man fick jag foton av då han låg i sin kista, på fotot fanns en mysko rand så "vi" tittade lite extra för att se vad det kunde bero på, då ser vi 2 ljuspunkter bredvid varandra och till vänster från oss sett så ser vi samma sak min väninna och jag, då vi sansat oss och torkat ögonen så tar vi upp ett klicks förstoring, jodå vi såg rätt.....han stod där vid ljuset snett över kistan där han låg.

Så min väninna och jag har väl exakta lika hjärnor eftersom de kan se samma saker vid samma tillfälle...hmmm

Så sant, så sant... varför kommer jag aldrig på så smarta formuleringar

Det är nog så att var och en blir lycklig på sin tro. Kanske är det mer romantiskt att tro att det finns andar, änglar, tomtar och troll som griper in i våra liv ibland istället för att tro att vi är utlämnade åt biokemiska reaktioner i vårt nervsystem. Men verkligheten är inte fy skam den heller.

En liten kommentar då. Jo Berith, jag säger inte emot Amaira. För att använda egna ord, även det som verkar vara ovetenskapligt kan bli vetenskap men det kräver att det kan beskrivas i vetenskapliga termer. Dit har andar och spöken inte kommit än och kanske kommer dom aldrig dit hän. Det som beskrivits här och som väl kallas telepati kanske också kommer att bli beskrivet så småningom. Som fakta eller inbillning, än så länge vet vi inte.

Smuttan, en sak är helt säkert, det du ser på fotot är ingen ande av ditt ex. Som alla kanske vet är andar och spöken omateriella varelser som bara uppfattas av en del människor. Därför kan dom inte heller fotograferas eller ses i en spegel. Ser man något på ett foto som inte skall vara där rör det sig om speglingar i nån av objektivets linser. Eller nu i Photoshopens glada dagar något som en skämtare kopierat in.

Förlåt jag kommer in här, men jag säger du har fel i det fallet Ruda....kortet hon fick var från mig....på min pappa.
Det var jag som fotade på begravningen.
Menar du med detta att det är jag då som fipplat med kortet.....glöm det!

Vad konstigt, det jag skrev var det ingen som såg, mån tro om det kanske var extraordinärt

Inte jag hade läst det inlägget... men nu ser jag ju att det är nästan
identiskt med min sanndröm ang olyckan brorsan råkade ut för.

Sedan så har jag fler berättelser om sanndrömmar...
har väl berättat om åtminstone en tidigare här på forum.

Du och jag och många fler...vet vad vi upplevt.
Att sedan någon/några kommer och sätter "knäppstämpel" i pannan
på oss... Det får vi förlåta dem... Ty de vet icke vad de gör.

Neej, de veta icke vad de gör

jag tänkte ställa en fråga till dig om detta förrut idag men tappade bort det så precis....å nu kommer jag inte ihåg var det var jag skulle fråga....pm:ar när jag kommer på det

Mycket bra skrivet askar

S.k. "andar" finns! Helt klart!
Har sett o hört.........
"Andar", tycker jag är fel benämning; de är ju människor som avlidit,
men visar att de finns på andra sidan, s a s.
Har ju fått kontakt m mor o min moster; genom medier.
De har båda vart med i TV. Medierna, alltså!
Har nämt detta förut!
Men; jag har "sett o hört" ända se´n jag var 6-7 år!
Trodde jag var knäpp, men har ju i vuxen ålder förstått--att--jag är ej ensam.......

ja jag skulle oxå vilja säga nåt annat än andar......själar kanske?

lite nyfiken vilka medier har du gått till som varit på tv??? om du inte vill skriva det här kan du kanske pm mig

Marion Dampier-Jeans--heter hon så? Jättetrevlig person! Mycket humor...... Är med i "Sinne för mord", på Discovery, torsdagar kl 23.00.
Anders Åkesson, har vart med i programmen med Lill-Babs dotter--har
hjärnsläpp nu!
Han, är också känd, han är fantastisk!

möte med det okända....där har du några jag träffat Iris Hall och Jörgen

Anders blev upplärd av Iris hon är jätte bra hon med

Det är med sorg i hjärtat jag läser detta, jag vet vad jag såg och jag vet vad jag upplever.

Hur kan du tro vi skulle skända ett foto av en avliden man.

Off topic, men jag måste fråga: Varför tar man kort på en avliden person?

Om du läser inlägget igen så ser du att det inte var frågan om det.

Ok. Fast att inte säga emot betyder ju inte att hålla med, eller hur?

Jag släpper det, jag förstår hur du menar, och vad du tycker och tror. Sen att det inte är i närheten av vad jag tror spelar ingen roll, egentligen.

Jag såg också!

Visst finns det sånt som är svårt att förklara, men bara man förstår att det finns har man kommit en bra bit på väg tycker jag.

Jag tolkar Smuttans ord som att det handlade om en öppen kista. Att Smuttan inte tog korten förstår jag, men hon fick dem av någon hon känner som tagit korten och kanske kan Smuttan i och med detta ge mig ett svar på min fråga.

Sorry, det var nog jag som läste fel.


Tolkade det här som att mannen låg i kistan, dock inte att den var öppen.

Ta kort på en avliden person? Ja varför man gör det vet jag inte, men det kan nog en person med folklivsforsknings-kunskaper svara på.

Att man genom hela vår historia velat bevara ett minne för ögat av en människas dödsbädd, ja det vet vi ju i alla fall. Det finns ju massor med tavlor och skulpturer med människor på deras dödsbädd. Fotografering av dödsbäddar var vanligt förr, och - med hänvisning bl a till denna tråd - verkar traditionen finnas kvar i modern tid. Men, som sagt, varför man gör det får en folklivsforskare berätta!

Wops, akta dig Castea, pratar du om "forskare" kanske du får stämpeln att "analysera sönder" normala skeenden... *skojar, ta inte illa upp*

Berith, varför skulle inte Ruda hålla med mig? Han är naturvetare liksom jag.
Du tror väl inte att jag suttit och "analyserat fram" allt det jag skriver/sammanfattar här, alldeles själv *blir förskräckligt hedrad*

Jag är naturvetenskapligt intresserad och slukar ofta vetenskapliga artiklar om sånt som har med biologi, psykologi, sociologi, att göra. Och jag vet, de två senaste är inte naturvetenskap, och det är inte vanligt att blanda sociologi och naturvetenskap, men jag gör det. Det är inte omöjligt.

Hur hjärnan fungerar intresserar mig också mycket, och man vet fortfarande så lite, men får veta mer och mer för varje år som går. Genetik intresserar mig också.

Jag håller mig på populärvetenskaplig nivå, för det är för svårt och jobbigt annars. Men jag har en naturvetenskaplig utbildning i botten att stå på.


Det jag t.ex. skriver om tro och "ordning i kaos", är knappt ens mina egna ord, utan det står i grundskolans religionsbok, första kapitlet!!
Nej, förlåt, det var gymnasienivån...
Det var så klokt, intressant och logiskt, så det fastnade.



Joodå, jag har själv "varit utsatt" för "andar" och "obegripliga skeenden". På ett vis så jag inte alls visste vad jag skulle tro.

Samtidigt är det ju lite ... mysigt att tro att man utsatts för övernaturliga saker. Och lite så där kittlande skrämmande, som att som liten lyssna på spökhistorier.
Om jag berättade mina egna erfarenheter utifrån att jag trodde att enda förklaringen skulle vara "övernaturlig", skulle ni antagligen baxna, och få "bevis" så det räcker och blir över.

Men nu är det så, att det finns andra förklaringar, och de är dessutom troligare.

Om man inte vet vad man ska tro, behöver man ändå inte ta första bästa förklaring, bara för att man inte vet något annat.
Det finns ju mer än vi vet om, var det inte så vi sa?


Jag försöker inte omvända någon här. Var och en är salig på sin egen tro, och för min del är det fullständigt okej. Varför skulle det inte??

Jag bara hoppar in och ger en annan aspekt, i en ensidig diskussion. Anser jag. Kramisar alla, igen.

Jo därför som kan läsas nedan.

Vi träffades 69, vi gifte oss, fick barn.
Mannen betydde mycke för barnen, någon ville se honom en sista gång
och få ta farväl och önska honom fridfull vila samt be om förlåtelse om de gjort något orätt under hans livstid..

Därav foton på öppen kista.

Enkelt summerat.

Tack för förklaringen. Och jag förstår dina orsaker, känslorna bakom handlingen. Hoppas barnen fick frid inombords.

Mannen som begravdes var min far.
Innan begravningen var de närmaste där för att ta farväl en sista gång.
Kistan var då öppen.
När själva begravningen skulle börja så hade de lagt på locket.
Anledningen till att jag tog kortet på honom när han låg i kistan var för att han var så otroligt vacker!
Han såg så lugn ut.....

Berith. Du tog bort ditt inlägg, men jag hann läsa det.

Vill bara säga att jag skrattande "ger mig" Du "vinner" - jag är övertygad redan innan du börjat, om att du kunnat luska fram något där du "fått rätt".

Jag gillar faktiskt dig Berith! Du får mig alltid att "tänka efter"!!

Äsch, jag plockade bort inlägget för att jag skrev att jag skulle lusläsa era inlägg, Rudas och dina, och sen skriva svar.... Men så hann jag inte, stekte kyckling och åt Tinas goda dessert från förra programmet och så var det TV-program och så det fina vädret och familjen och lite annat...

Kör på som du brukar du, fast jag hoppar jämfota emellanåt.

Snälla Smuttan och scorpan, läs ordentligt vad jag skriver. OM man ser något ovanligt på ett foto som inte borde finnas där är det en spegling i nån av objektivets linser, ELLER nån som använt Photoshop.

Du är då för envis du Ruda, kanske vore det bättre du läste vad VI skriver.

Varför skulle ETT foto av så många bli så av linsspegling isf? nejnejnej.

Smuttan! Hur gestaltade sig mannen på kortet? Var det som en dimma med suddiga ansiktsdrag? Jag frågar därför jag har ett digitalkort med en ande på enligt mediet. Kortet har undersökts av ett antal fotografer, och ingen har kunnat hitta en naturlig förklaring till skepnaden på kortet.

Jajaja, bara du är nöjd med din "andebild".

Haha! det här är intressantare än att brädfodra va?

Varför då bara på ett?
ska säga dig Ruda att inget syntes på bilden när jag lade in dom på datorn,däremot när jag skrev ut dom syntes det.....på kortet såg det först ut som när skrivaren slinter lite och släpper pappret det ska skriva på, men det gjorde den inte för jag vände motivet på datorn efter ett ex antal utskrifter som inte ville bli bra!
Även när jag hade vänt på kortet blev det exakt likadant......och skrivaren klantade sig Inte!
Om det hade varit objektivets linser så varför syntes det då inte på datorn,utan bara på utskriften???

vad kulig förklaring då har jag haft många hjärnceller som dör.

men dette har jag varit med om ofta kankse har det redna varitne förklarring i tråden inann .

men jag drömmer om en plats person m.m. typ jag drömmer att jag är på skolan ooch prata betyg med ne läraer eller att jag missar bussen typ vardagliga saker sen så händer det och jag vet attjag drömnt det inann för jag brukar komma ihåg mina drömmar har haft/har en värld i mina drömmar som jag drömmer i kan peka ut hur den ser ut för jag komemr nästan alltid ihåg mina drömmar .


tilläggg

jo jag kan drömma som bråk eller möten som händer då jagg drömmer sen brukar det var 3-5dagar effter jga drömnt så händer det ett bråk eller nåt annat vitikgt . sen vet jga då hur jag ska bete mig för dte är som om jag gör dte jga drömnt å använder dte nu när dte händer i evrkligethetn

svårt att föörklara

Jag förstår mindre och mindre men det beror på att det kommer nya uppgifter hela tiden.

1. Är det en analog eller digital bild från början?

2. Syns det ingen ande på ursprungsbilden i digital form.

3. Syns det bara på en utskrift eller på alla?

Eftersom jag har en övertygad tro på reinkarnation så visst finns det andeväsen, vi måste väl ha en hållplats innan vi intar nästa kropp Och det är därför vi kan känna igen oss på platser vi aldrig tidigare besökt, det va´i ett tidigare liv Djuren känner av andarna mer än många människor....försök t.ex. få en häst att passera ett nerbrunnet hus där det brunnit inne en människa, det är lögn i helvete att få hästen förbi platsen, hundarna vägrar också att passera.

det är en digitalbild redan från början, det syns inget i digitalkameran och ej heller på bilden som är nlagd på datorn....förrän man skriver ut!
Det syns på alla utskrifter på just det kortet.....

Han var som hmmm svårt att förklara men som typ dimma (bomull), men man såg tydligt i detta ögonen, munnen och skägget. Det var som att se honom live ändå men ändock inte.....

Låter som ett skrivarproblem men kan du upprepa det? Dvs om du gör en ny utskift nu?

redan gjort och svar ja. det blir likadant. på just det kortet......skrev ut nytt senast för nån dags sedan.

Jag tycker att det här gnabbandet är väldigt underhållande.

Själv har jag också fått en "ande" på bild - en liksom vit skugga över bilden på min vän. Jag misstänker starkt att det är en ande, men det går ju inte att bevisa. Och bevis eller inte så finns det inte mycket att göra av ett sådant faktum, att jag kanske fått en ande på bilden. Det är lite kul, men sen utmynnar det hela för mig ändå i ett: jaså .

Om det var kallt när du tog bilden så kanske det var andedräkten!

Beträffande scorpans bild så skulle det vara intressant att studera den närmare och ev skriva ut den på jobbets skriva för att se hur den blir där. Går det att ordna?

NEJ det går absolut inte, lite respekt måste man ha för den döde. Jag skulle inte gilla om kort vandrade runt på mig då den dagen kommer.

Så mitt svar är NEJ.