Läste nyss på text-TV att endast de som betalar kyrkoskatt kommer hädanefter att få ha kyrkobegravningar. Mindre begravningar kommer att ske i någon mindre lokal utan kristna symboler, medan större begravningar får förrättas i t.ex. Folkets hus eller liknande .....

Hur blir det med vigslar, dop mm om den ena partern har gått ur svenska kyrkan ?

Det blir väl nästa steg.

Om man väljer att gå ur kyrkan tar man ju ställning. Vill man då ha vigsel, dop eller begravning i en kyrka ?

Fast om den tilltänkte maken vill ha kyrklig vigsel, räcker det med att bara en är med

Kan väl inte påstå att jag är särskilt insatt, men så har det nog varit en längre tid nu.
Att minst en måste vara medlem i kyrkan för att man ska få gifta sig där.

Men jag håller nog med Alba där.
Har man valt att gå ur svenska kyrkan så har man ju gjort ett aktivt val, och då kanske man inte vill ha varken bröllop eller begravning där.

Och så ska det väl vara också. Väljer man att gå ur kyrkan så vill man väl inte ha något med kyrkan att göra. Eller?

Det är helt rätt tycker jag, har man gått ur så har man.

Håller absolut med, har man valt att gå ur så har man.

Vad jag vet också så ska det vara så att om en är medlem så får man vigas i kyrkan.

Jag sökte på Svenska Kyrkan och fick då upp informationen nedan:


UTTRÄDE
Anmälan om utträde ska göras för varje person. En blankett skickas från församlingen. Denna ska fyllas i med namn, personnummer samt adress och undertecknas med ort, datum och namnteckning.
Utträdet gäller från och med tidpunkten då blanketten kom in till kyrkoherden medan skyldigheten att betala kyrkoavgift kvarstår året ut.

Anmäler man utträde efter den 1/11 24.00 betalar man kyrkoavgift även nästkommande år. Vid meddelande angående önskemål om utträde
via fax och mail gäller datum för detta för senare inlämning av blankett.

Vad händer sen?
I och med att man inte tillhör Svenska kyrkan har man inte längre rätt till kyrkans tjänster som konfirmation, vigsel eller begravningsgudstjänst.
Alla (även om man ej är medlem i Svenska kyrkan) betalar begravningsavgift till gravsättning och plats på kyrkogård samt lokal för icke-kyrklig begravningsakt.
Man har inte längre rösträtt vid kyrkliga val och är ej valbar i sådana val.



Utträde ur Svenska Kyrkan - läs även detta

Jag och sambon har valt att gå ur svenska kyrkan. Men hur blir det egentligen då med vår omyndiga son?
Om vi inte gjort något aktivt val åt honom så är han automatiskt med, eller?

jag hoppas det iallafall, vi vill att han själv ska ta ställning till det när han är vuxen.
Tankar och frågor om gud dyker ofta upp när man som Max är 6 1/2. Även om jag inte är troende själv är jag noga med att inte "pracka på" honom min icke tro. Jag svarar ärligt att en del tror och andra inte. Det är alla människors rätt att tro på sitt eget sätt, inget är fel och inget är rätt enligt mig. Men ingen kan till 100% veta.
Skulle ibland önska att jag var troende, det känns som om det skulle vara lättare.

Länk. Kanske finns svaret där.

Tack!

Ögnade lite på sidan men hittade inte "vårt exempel". Vi var medlemmar när Max föddes, men har gått ur senare. Hur blir det då tro?

Om du tittar i länken i mitt inlägg - där tar man upp frågan "Om jag inte är medlem - har jag då rätt till kyrkans riter och traditioner"

Enkelt uttryckt, är han döpt är han medlem i Svenska kyrkan annars inte.

Absolut är det så. Det är ju inte konstigare än att de som tankar med Statoilkort inte får rabatt på Preem. Är man inte med så är man inte.

Beträffande kyrkliga ritualer så var det många som i samband med att offren för tsunamin flögs hem tog illa vid sig över att präst höll en kort predikan. Offret hade kanske gått ur kyrkan och därmed var det nästan en förolämpning. Det är kanske dags att se över alla såna officiella ritualer nu när kyrkan skilts från staten.

Man kan bli medlem i Svenska kyrkan även om man inte är döpt.

Man erbjuds då dop och medlemskapet blir "i väntan på dopet".
Hur länge man kan väntar framgick inte i informationen jag läste.

Det visste jag inte att så många tagit illa vid sig Att många utträtt ur svenska kyrkan tror jag för det mesta är av ekonomiska skäl ... inte av trosskäl. Av tradition är vi väl inte heller ett aktivt kristet folk, se bara på kyrkobesöken hur många bänkar står tomma ... förutom julotta och andra evangemang. Men nog föredrar jag personligen att ha begravningsakten i en kyrka än i Folkets Hus

Mina bägge söner är inte döpta när de var små söta änglar utan när de blev stora underbara änglar i stället.
Den ene döptes i samband med sin konfirmationsläsning alltså när han var 15 år, den andra döptes vid en underbar midnattsmässa på natten till påskdagen för snart två år sedan han var då 27 år en av de finaste dopakterna jag någonsin varit med på.

sonen min valde att döpa sig för att hans bägge flickor var döpta. Det föregicks av en över året lång undervisning. Han gjorde denna undervisning tillsammans med min äldste sons bäste vän som var döpt men inte konfirmerad men som ville konfirmera sig efter att han och hans fru miste ett litet barn i förlossningen.

Alltså sonen min döptes och när man döps som vuxen så har man också läst in konfirmationsundervisningen och den andra killen konfirmerades.

Maken och jag gick ur kyrkan i nov 2005.
För min del var det pga jag inte tycker att kyrkan längre är vad den varit.
En präst behöver inte ens vara troende eller tro på bibelns ord.
Då kan jag lika gärna vara med i vilken förening som helst...
och betala medlemsavgift till den.
Troende är jag, men har aldrig varit speciellt flitig kyrkobesökare.
det har mest blivit vid konsertaftnar, större högtider, dop, vigsel och begravningar.

Begravningsavgift betalar alla... oavsett man är medlem i kyrkan eller inte.
Den avg täcker gravplats och transport till den.
Man behöver inte ha begravningsakten i Folkets hus... det går bra att ha i krematoriet
eller om det finns gravkapell.
Då får man själv välja en officiant och ev kantor.
Borgerlig officiant skall finnas i alla kommuner och är kostnadsfri.
Du får själv arrangera precis hur du vill ha det under ceremonien.
´
Eftersom vi ska kremeras så kommer också begravningsakten vara i krematoriet
och askan sedan strös ut i minneslunden.
Det är viktigt att våga prata med sina nära om hur man vill ha det ordnat
så att de inte ställs inför svåra avgöranden när dagen är kommen.

Helt rätt!

Så har det också varit tidigare. Är du inte medlem i kyrkan så får du ingen kyrklig begravning. Inget nytt alltså.

Jag håller med dig i dessa ord. Det är många som inte tycker om vad kyrkan står för idag. Många i Svenska kyrkan idag verkar vilja gå alla till mötes och tycker i stort sett allt är okej numera, t o m att säga att man inte tror på bibeln. Jag blir både ledsen och beklämd.

Visst är det så. Samtidigt som jag också de senaste åren reagerat
över att det alltsomoftast sjungs på engelska, fastän det är i Svensa kyrkan.

Vi som inte tillhör den yngre generationen och som inte är så väl bevandrade i andra språk... känner ingen större samhörighet längre. Tyvärr:(

Men som jag sagt tidigare... jag känner inte att jag behöver tillhöra någon församling
för att bekräfta min tro. Den finns inom mig.

I min kyrka sjunger vi bara på svenska faktiskt, och alltid ur psalmboken eller ur den nya Psalmer på 2000-talet. Ibland kan vi ha taizémässor och då är det på engelska. Men dessa mässor ligger vid andra tider än söndag förmiddag och lockar nog främst yngre. Jag tycker det är bra att det finns olika typer av mässor, inte bara högmässa på söndag.

Vad gäller din tro så har du helt rätt i att tron finns inom dig och det är det allra viktigaste. Fast för egen del så känner jag ett stort behov av att omge mig med andra kristna och ha en gemenskap där vi träffas för samtal och bön. Jag har haft turen att finna en massa fina människor i min församling som jag känner stor gemenskap med. Även de som arbetar i kyrkan (präster, diakoner, m fl) känner jag stor gemenskap med. För mig är denna delen viktig. Men allra viktigast är självklart att ha tron i sitt hjärta och en personlig relation med Gud.

Nu tror jag tråden drog lite off topic. Förlåt Snöflinga.

Ett otyg. De få gånger jag varit i kyrkan på senare tid (är fortfarande medlem) har jag dock mestadels hört, och tyst deltagit i, svenskspråkiga sånger. På bröllop exv har jag dock hört profan engelsk musik, men det är rätt ok, i den mån profan musik kan anses vara ok i kyrkan. Jag anser profan musik är ok, oftast, men det finns såklart gradskillnader där också. En genuin anhängare av den store poeten Eddie Meduza kanske kan få svårt att hitta en lämplig sång att spela på bröllopet måhända.
Jag är ingen anhängare av gospel heller, även om det finns bra sådan, och där svämmar det ju ibland över av det utrikiska språket från väst. I slutändan är det väl prästens sak att bestämma kanske.

Ett favorithatobjekt är julsånger på engelska, som det dräller av i TV och radio.

Nåja, för att återknyta till ämnet för tråden, det är rätt rimligt att endast medlemmar i Svenska Kyrkan kan få begravningstjänst i kyrkan. Möjligen tycker jag att de olika samfunden bör ha någon deal med varandra så att en exempelvis en katolik boende på en viss ort kan få begravningstjänst lokalt även om ingen katolsk kyrka finns på orten. Men det är samfundens sak att bestämma.

Sen får man såklart vara flexibel. Om det trista sker att ett barn dör, som inte råkar vara medlem i kyrkan, så bör kyrkan -om de anhöriga önskar- kanske tillåta en begravningstjänst. Det kan ju vara så att det är väldigt viktigt för många anhöriga (mor-, farföräldrar kanske) att det blir en 'riktig' begravning, även om det för föräldrarna inte varit viktigt att barnet varit med i kyrkan.

För övrigt är sockenföreningar kul.

Vi har sex barnbarn... ett av dem är döpt i kyrkan
två har haft välsignelseakt och tre har inget med kyrkan att göra.

Skulle jag vara i sits att låta döpa/inte döpa barn så skulle jag i dagsläget välja att
låta barnet få välja när det själv är moget för ett sådant beslut.

Faktiskt så tror jag att vi under så lång tid blivit itutade att barn ska döpas...för.. tänk om de dog och inte var upptagna i Guds församling! Var hamnade de då..
om inte i Helvetet?

Ju äldre man (jag) blir... desto mer börjar jag ifrågasätta detta.

Det var flera som reagerade, om man kan kalla det för många är en definitionsfråga. Beträffande utträdet så är det säkert ofta en ekonomisk fråga men grunden är att man inte tror på någon gud. Varför skall man då stödja kyrkan ekonomiskt?

Jag gick ur i samband med debatten om kyrkoskatten som väl var för 10-15 år sen. Själva tron försvann för gott i dom tidiga tonåren när jag började tänka självständigt, att jag sen fortfarande var medlem berodde på att det inte var en viktig fråga för mig. Det blev det när man kunde spara pengar på åtgärden.

Jag är medlem i svenska kyrkan och är både konfirmerad och har gift mig i kyrkan, men idag skulle jag nog inte valt varken det ena eller andra. Kanske jag kommer gå ur, kanske inte...

MEN jag har klargjort för mina nära att nån präst som mässar över mig när jag dör vill jag inte ha. Det konstaterade jag sist jag var på en begravning. Det är inte ord som passar mig.

Jag är inte i en sådan position att någon ska döpas, men jag resonerar som så att om barnet växer upp som ateist/etc så har det fått lite vatten på huvudet men samtidigt glatt gammelmormor och andra äldre släktingar åtminstone. Ingen skada skedd. Om barnet växer upp som mer aktivt kristet (vet ej hur ofta sådant sker) så kanske det önskar att det redan var döpt. Fast sen är det givetvis så att de som vuxendöps gör det av fri vilja och det kan ju också vara värt något.

Men jag tror att en namngivningsakt utan kyrkligt inslag kan vara lika fint för de anhöriga. För någon slags 'välkomstritual' vill nog många ha, där släkten kan samlas etc.

Det där med nöddop etc har jag inte själv förstått, tycker inte det står i nya testamentet att barn kommer till helvetet om de är odöpta, kanske var det bara mer en försiktighetsåtgärd? (Gamla testamentet tar av naturliga skäl ej upp dopet, även om den gud som där beskrivs nog kanske kan tänka sig att kasta folk i skärselden lite hur som helst - de flesta barn är väl dock ganska oskyldiga även om arvssynden kan diskuteras)

jag är medlem i svenska kyrkan men ej döpt, fyller 49 år i år. har aldrig blivit erbjuden något dop.

Om du är medlem i kyrkan så är du döpt.

Jo det är ju intressanta aspekter du tar upp där hur man kan se på dop eller inte dop. Själv har jag avstått min platsbiljett till paradiset eftersom jag inte tror på varken himmel eller helvete så är det svårt att förhålla sig till dem.

Tanken på arvsynd tycker jag är ett av de mer bisarra inslagen i kristendomen och eftersom prästerskapet på hemmaplan är så fixerade vid just det så kändes utträdet inte så betungande.

Själv bor jag på ett mycket kyrkligt ställe.

Kyrkoplan är full av bilar vid varje gudstjänst och kyrkvaktmästarna är trevliga personer, likaså prästen.

Själv har jag aldrig varit på besök men ser inte skatten som betungande utan mer som en av de löpande utgifterna.

ingrid

nej, jag är INTE döpt!

Men har du en inkomst om dryga miljonen /år.. då kanske du skulle fundera på vad du ger pengar till (1% av din inkomst)

Sedan så tycker jag att det är på plats med en påminnelse till alla som gått ur kyrkan.
Kontrollera med skattemyndigheten att ni inte fortsätter att få betala kyrkoskatt.
Känner till en som betalat i 12 år efter det hon gick ur kyrkan, men fick inte återbetalt mer än fem års inbetalningar.

Det var den hycklande prästinnan som mässade vid min mammas begravning som gjorde att jag och min bror valde direktkremering när pappa dog och sen privat urnsättning. Förra året var jag med på begravningsakten över min sista farbror och förundrades över den babblande prästen. Meningslösa ordharanger.

Visserligen ska jag lägga mig.....men man föds faktiskt in i medlemskap i svenska kyrkan, det behövs inget dop för det, däremot måste ungdomarna va´döpta för att få konfirmeras, och är dom inte det så erbjuds dom dop under konfirmationstiden.

Men har du en inkomst om dryga miljonen /år.. då kanske du skulle fundera på vad du ger pengar till (1% av din inkomst)