http://www.svenskakyrkan.se/fragor/andrum_...isa.asp?id=5774

Då tycker jag att du ska kunna förklara hur du fick ditt medlemsskap.

Läs lite högre upp Agneta vad jag skrev

Nej men så var det väl inte.
Ingen har någonsin tillhört Svenska kyrkan om man inte blivit döpt i densamma.
Dopet har väl alltid varit "inträdesbiljetten" till kyrkan.

Vill du inte döpa dig då?

Askar

Hämtat från Svenska kyrkans hemsida

"År 1991 fördes ansvaret för folkbokföringen över till skattemyndigheterna. Från och med 1996 blir ett barn medlem i Svenska kyrkan i och med dopet. Tidigare gällde att barn tillhörde Svenska kyrkan från födseln om föräldrarna gjorde det. År 2000 förändrades relationen mellan stat och kyrka. Svenska kyrkan omvandlas från statskyrka till ett friare trossamfund med ett starkt medlemsinflytande.

Svenska kyrkan av i dag är en öppen, demokratisk folkkyrka med cirka sju miljoner medlemmar. En stor del av svenskarna döps, konfirmeras, vigs och begravs i Svenska kyrkan. Under ett år har Svenska kyrkan cirka 20 miljoner deltagare vid olika slags gudstjänster. Ungefär 55 000 förtroendevalda arbetar tillsammans med cirka 25 000 anställda och flera hundra tusen frivilliga i kyrkan."

när jag föddes så blev man per automatik medlem i svenska kyrkan, detsamma gällde då min dotter föddes.

jag har faktiskt aldrig tänkt på det..
jag är mycket i kyrkan, ger gärna de pengar de behöver, kyrkan här där jag bor gör otroligt mycket bra för bland annat hemlösa, deras barnverksamhet osv.
jag gillar kyrkan men vet inte om jag för den skull är kristen.
jag tror inte på något speciellt.

Man blir medlem i Svenska kyrkan antingen när man ansöker om det eller när man döps.

from 1996, innan blev man det automatisk om ens förälder/ar var medlem.

Vad roliga ni är

Jag har kopierat text direkt från Sv kyrkans hemsida i ett tidigare inlägg om hur det va förut och när det ändrades men det verkar som om ingen läser vad man skriver

jag läste - läste jag fel?
blev jättekonfunderad då jag vet att jag inte är döpt men ändå medlem.
men men - nån ska väl vara det också..

Jag har också länkat direkt till Svenska kyrkan där man kan läsa reglerna direkt på deras sajt, men märker samma sak som du.

Klockan är sen och jag har tagit min sömnis och ska snart krypa till kojs, men jag kan inte se att du skrivit fel, jag tycker allt stämmer.

Dock står det på Svenska kyrkans sida att man gärna ser att medlemmar som blir medlemmar i väntan på dop även döper sig. Men jag tycker dina tankar och känslor som du beskrev tidigare var väl genomtänkta och som jag upplever det så känns det helt rätt för dig där du befinner dig idag och jag tycker du ska fortsätta som tidigare om detta känns bäst för dig.

Hej,

Jag är medlem fortfarande i Svenska kyrkan, men jag är en keltisk wicca.
Min pappa gick ur svenska kyrkan, men han går i kyrkan på minnesgudstjänst, bröllop och dop. Han tror på en god kraft och ett liv efter detta. Min mamma växte upp i ett litet samhälle och mycket kretsade runt kyrkan. Det var mer en chock om man inte kom till kyrkan, då kunde det skvallras. Jag och min sambo kommer att gifta oss i en kyrka, men till den kyrkan måste vi nog betala till för vi inte är Skottar. Jag tycker att man själv får välja, vill man ha en kristen begravning är det ok, om man har gått ur kyrkan. Vad jag har hört måste man betala annars, om man ska ex ha bröllop i Sverige.

Hi hi ... du får det sämsta av två världar ... du måste betala kyrkoskatten men hamnar ändå i helvetet !! Tuff luck !

Så tänker jag också.
Kyrkan handlar inte bara om mig själv och mina eventuella behov av "service".
Diakonernas arbete med utsatta människor är ett exempel på en viktig samhällsfunktion.

Mina skattekronor kan dom få, då vet jag att jag hjälper någon som inte har det lika bra som mig.

För min egen del besöker jag bara kyrkan vid dop, konfirmation, bröllop och begravning och är inte heller troende.

Det är många som går ur kyrkan, ofta verkar det bero på ekonomiska skäl. Man fortsätter att utnyttja kyrkans tjänster, genom att en i familjen fortfarande är medlem. Då kan man fortfarande gifta sig och döpa barnen i kyrkan.

Jag tycker den här tråden pekar på vissa brister i det svenska samhället. Under alla dessa år som kyrkan och staten varit gifta har ett visst samhällssystem utvecklats där kyrkan haft ett finger med i spelet utan att egentligen vara inblandade.

Dopet används som en namngivningsceremoni utan att föräldrarna egentligen vill att barnet skall hamna i kyrkan. Man konfirmeras av gammal vana. Skolavslutningar sker ofta i kyrkan. Gifter sig i kyrkan. Begravs i kyrkan. Hjälporganisationer är ofta kyrkliga. Osv.

Det finns visserligen andra alternativ men ofta är dom lite torftiga och det finns lika ofta inga vettiga lokaler mm. Därför borde man se över hela systemet och ordna vettiga lokaler och "ritualer" där dom som inte tror på gud kan verka. Det är ju trots allt en stor majoritet av svenskarna som inte är religiösa på något sätt. Endast då kan skilsmässan kyrka-stat fullbordas.

Kyrkan är en lustig institution. Jag är kyrkligt gift, men en människa som inte är med i statskyrkan, för det var viktigt för mig. Min partner har inte gått ur av ekonomiska skäl utan av ideologiska. Det kunde kyrkan acceptera.

Min morfar gick ur statskyrkan redan på 40-talet, en reaktion på att han som barn blev kallad horunge av prästen fast han var född inom äktenskapet men hade en bror som var född utom. Min mormor var djupt religiös. När morfar dog och akten hölls i Folkets hus bad min mormor att en präst skulle välsigna morfars själ, det var jätteviktigt för henne men det var tvärstopp.

Att min morfar tagit ställning var det ingen tvekan om, inte heller varför. Men hur kan det komma sig att samma kyrka accepterar min önskan inför giftermål men tvärnekar inför döden. Min mormor begärde alltså inte en kyrklig begravning, bara en själavälsignelse för sin skull.

Min mormor hade inte tvekat att betala en slant för välsignelsen, den var inte för morfar utan för henne. Då gällde inte att en var med i kyrkan. När jag gifte mig var det helt ok fast bara jag var medlem och det var viktigt för mig. Udda inställning.

Mycket av det som bejron skriver om kan hänvisas till den lokala prästen som ibland beter sig som en småpåve med egna regler. Några släktingar ville en gång besöka julottan i bykyrkan trots att dom egentligen aldrig gick i kyrkan, men medlemmar var dom fortfarande.

I kyrkdörren stod prästen och välkomnade besökarna. När mina släktingar kom fram till honom undrade han vilka dom var eftersom han inte kände igen dom. Dom förklarade sina avsikter men då blev prästen sur. Gick dom inte på den vanliga högmässan nån gång var dom inte heller välkomna på julottan. Så dom gick hem och har inte satt sin fot i kyrkan sen dess.

de kronorna skulle kyrkan ändå få av mig, jag svälter inte ihjäl utan dem.
himmel eller helvete - tror inte på något av det.

Tror man på en kärleksfull Gud - vilket jag gör - så finns inte skuggan av en chans att ett odöpt barn skulle hamna någon annanstans än i himlen!

Då behövs väl inte alls dopet eller vid vilken ålder upphör den automatiska himlafärden?

Vi har valt att inte döpa Isak just för att han ska få ta beslutet själv när han blir så gammal så han kan ta ställning till detta själv.

Vi är inte kristna/troende men valde ändå att gifta oss i kyrkan. Varför??? Jo, för att det är en fin lokal med bra plats för många personer. Hade man kunnat lita på vädret så hade jag helst gift mig hemma i trädgården men hela den sommaren var kall så det vågade vi inte litapå. Vi valde också min mans konfirmationspräst som är väldigt rolig och inte alls så "traditionell" så det det blev inte så överdrivet mycket religiöst.

Dubbelmoral? Ja, det kan man ju tycka om man vill men det bryr jag mig inte om. När vi gifte oss så var det ju vårt beslut, att döpa sig ska vara Isaks beslut i så fall och inte vårt.

Vi är fortfarande medlemmar och jag har varit kvar i tron att de pengarna går till kyrkans byggnadsvård (jag vill vara med och bidra till dessa vackra byggnader) men tydligen är det inte så så nu finns inga hinder att gå ur och jag kommer nog göra det i år, min man får bestämma själv hur han vill göra.

Har många runt mig som fått barn nyligen och de jag känner är inte troende alls men de flesta döper sina barn ändå Det är väl nåt man "ska" göra för att alla andra gör det verkar det som.

Angående begravning som tråden egentligen handlade om så tycker jag det är rätt. Är man inte med så är man antagligen inte heller intresserad av en kyrklig begravning. Är man det så går man ju inte ur.

Fullständigt OT.
Jisses vad lilla Isak växer fru Berglund.
Söt som en karamell är han också

Mina föräldrar gick ur svenska kyrkan när det blev en diskussion om huruvida det skulle få finnas kvinnliga präster eller inte och likaså homosexuella bröllop. De tyckte det var för j-t att kyrkan skulle döma folk pga av kön eller sexuell tillhörighet. När far nu gick bort så har vi inte haft begravning för det ville han inte. Han åkte direkt hemifrån till krematoriet för kremering och begravning i minneslunden. Vi har lovat att gå dit någon dag och ta en gammeldansk med honom. Känns rätt och bra för oss alla och vi vet att det var hans önskan. Vi tog farväl hemma och har inget behöv av att göra det vid en begravning med allt vad där ingår. Mor vill göra likadant och troligen kommer jag att vilja detsamma trots att jag fortfarande är medlem i kyrkan. Jag tycker kyrkan gör mycket gott och tycker om att gå i kyrkan fast jag inte är troende på det sättet. Var och en till sitt...

Det där med nöddop hade ju en gång i tiden en praktisk innebörd. Född in i kyrkan - ja men var man inte döpt kunde man inte begravas inom kyrkogårdens murar. Vet inte när regeln togs bort men traditionen med nöddop fanns i alla fall 1965 när min två dagar gamla brorson döptes på sjukhuset. Han blev tre dagar

Självspillningar fick heller inte begravas innan murarna.

Man kan undra om kyrkan egentligen var så glada när folksskolesystemet infördes på 1800-talet. Deras makt började beskäras så smått då när folk blev mer upplysta och fler och fler inte gick på deras skrämselpropaganda längre.

Här i västsverige - Bohuslän & Göteborg härjade schartauanerna långt in på 1900-talet. Det var/är väl den mest konservativa grenen inom Svenska kyrkan. När min kusin gifte sig tidigt 60-tal hade hon rätt att bära kyrkans krona eftersom hon var oskuld! Bara en sån sak.

Det har väl framgått att jag tycker det är bra att kyrka och stat har skiljts åt?

Håller med tidigare talare.

Om man inte vill vara med i svenska kyrkan, ska man väl inte få fördelarna gratis?

alla föreningar, klubbar och församlingar har medlemserbjudanden utan att någon skulle komma på idén att alla skulle få samma.. , eller hur??

Bara en liten kort kommentar angående detta som man hör så ofta. Eftersom du nämnde det!

Hur ska de barn som inte får någon kunskap om Gud i hemmet, genom kyrkans barntimmar eller genom att gå på barngudstjänster ha någon möjlighet att välja?
De barn som "uppfostras" - om uttrycket tillåts - i kristen miljö tillbringar hur mycket tid som helst i det sekulariserade samhället, bl.a. genom skolan. DE barnen har sett och upplevt båda sidor och kan välja. Men hur kan man ens uppfatta det kristna alternativet som ett alternativ om man aldrig upplevt det? Jag får inte riktigt det resonemanget att gå ihop.

Jag tycker f.ö. att man måste själv få avgöra hur man vill ha det med sin begravning, men förstår inte riktigt varför man blir förvånad över att kyrkan inte kan ställa upp med all service om man valt att gå ur.

Nog tror jag att våra skattepengar används till byggnaderna också. Vem skulle annars betala underhåll och reparationer?

Jag kan personlig ha moraliska invändningar mot det resonemanget. Om man "uppfostras" i en kristen miljö så har föräldrarna redan valt åt barnet. Då blir föräldrarnas religion norm för barnet och det fria val man har är ju i så fall att lämna "normen". Jag tror att det påverkar negativt i vissa fall eftersom utträde kan ses som ett svek.

Sen att kristna barn får hur mycket kontakt som helst med det sekulära samhället. Ja det får de väl så vida föräldrarna inte väljer att isolera dem redan i tidig ålder genom den fantastiska "valfriheten" konfessionella friskolor.

Instämmer till fullo. Egentligen borde det vara förbjudet att försöka indoktrinera barn i vilken riktning det än vara må. Det är alldeles för lätt att styra barnen. Titta bara på koranskolorna som fostrat många terrorister.

Måste få göra ett inlägg här... Jag är förvisso döpt och därmed medlem i svenska kyrkan men jag har inte föräldrar som är aktiva troende. Det som givit mig kristna kunskaper och värderingar är de aktiviteter jag deltagit i som barn, ung och som vuxen. Hade jag inte varit barndöpt hade dessa aktiviteter helt klart hjälp mig att ta beslutet själv. Det jag menar är att man kan hitta en väg in i det "kristna" utan att ha föräldrar som "prackar" det på en, missförstå mig rätt nu.

Alltså, om vi nu ska använda lille Isak som exempel utan att Fru Berglund tar illa upp, hoppas jag, så _kan_ ju Isak hitta platser som ger honom de kunskaper som han behöver för att kunna fatta sitt eget beslut angående dopet. MEN jag tror att det krävs att man som förälder visar barnet att den möjligheten finns. Att man tex tar dem med på barntimmar, scouter eller körer, eller vad det nu kan vara, för att visa dem möjligheten, annars hittar barnet inte dit.

Kort sagt försöker jag säga att om man vill att barnet själv ska kunna välja om det ska döpas eller inte måste man också hjälpa det att fatta det beslutet genom att visa "båda sidor av myntet".

Hänger ni med på hur jag menar?

Tror du inte, att det i så fall också är att lämna "normen", om man är uppfostrad helt utanför allt kristet eller kyrkligt, och sedan väljer att bli en kristen?

Har två barn, de har valt olika, i alla fall just nu, och det respekterar jag. Vi har jättefin kontakt.

De har gått i vanlig skola, för jag är faktiskt också lite tveksam till konfessionella skolor.

Sedan finns naturligtvis föräldrar, som, även om de inte har en egen tro, ser till så att barnen vistas i kristna miljöer genom barntimmar och konfirmationsläger t.ex. Och som vill ge dem kunskap för att kunna välja sin väg.
Man måste veta något om det man ska välja, annars blir det inget val.

Precis det menar jag också, karjo.

Hoppas också att inte Fru Berglund känner sig påhoppad på något sätt. Det är väldigt många som resonerar som hon och hennes man, och jag ser det som ett principiellt resonemang. Vet ju ingenting om deras planer för sitt barns framtid.

edit

Japp, precis det hade jag tänkt skriva om! Enda orsaken till att jag inte gått ur kyrkan är att det finns ett rikt kulturarv som jag gärna är med och stöttar.

Vi har valt att inte döpa vår nu vuxne son just för att vi tyckte han skulle välja själv. Och visst hittar ungdomarna till kyrkan utan "hjälp" hemifrån. Om inte annat så kommer diskussionen oftast upp när det blir dags för konfirmation. Några av vår grabbs odöpta kompisar valde att konfirmeras och döptes då innan el i samband med konfirmationen.

Nu har jag fått mycket att fundera över. Jag är inte medlum i svenska kyrkan eftersom jag är tysk medborgare.

Så för mågra år sedan fick jag besked att jag tillhör tyska försammlingen. Men tyska försammlinge är protetantiskt och jag är katholik. Hur går det då?

Skall ringa både tyska försammlinge och katholska kyrkan här nästa veckan. Men jag har talat om för min sambo hur jag vill ha det så att han vet. För jag hoppas att jag går bort före honom

Elisabeth

Det gäller att undvika missförstånd.



Eller får man inte skämta om ämnet?

"Det enda anspråk jag har inför min egen begravning är att den icke verkställs medan jag ännu är i livet!"
Kommer tyvärr inte ihåg vem som gett upphov till detta citat.

Den var bra......

Men det underlättar också för dom efterlevande om dom vet hur man vill ha det.

Såg just på Rapport att en del församlingar startat egna begravningsbyråer som konkurrerar ut dom befintliga byråerna. Det kanske är en del anhöriga som föredrar det men risken finns ju att man känner sig tvungen att välja kyrkan.

Inte för att jag vet om det är tillåtet eller kanske redan förekommer men i så fall borde väl dom ickekristna begravningsbyråerna starta egna begravningsföretag som konkurrerar med kyrkan. Dom tar hand om allting med en oreligiös officiant. Fri företagsamhet.

OK... då hade jag fel... var felinformerad.

Saken är den att maken är döpt men har inte tagit konfirmation...
när vi skulle ingå äktenskap i mitten av sextiotalet så måste en av oss vara både döpt och konfirmerad för att få kyrklig vigsel.
Den informationen fick vi från Kyrkan.... vi fick också veta att jag inte hade rätt
att låna och bära kyrkans brudkrona eftersom jag inte var oskuld (var gravid).
Jag ville ju inte ens ha nån krona på huvet
fanns ju mycket finare hårprydn ader hos frissan.

Så klart man får skämta om ämnet.
Den var ju riktigt kul.. så jag snodde och sparade.
Vore väl trist annars. Det enda vi kan vara riktigt säkra på... är ju att vi alla ska dö.
Om man tänker efter... hur skulle det vara om man inte?
Överbefolkat till max.

Låter ju som rena medeltiden

Den regeln finns nog fortfarande idag.

Inte mej emot... skulle aldrig haft en sån på huvet.

Bägge mina söner är medlemmar i Svenska kyrkan ! Den äldsta döptes när han var ungefär 10 år av eget val. Den yngsta är INTE alls döpt men ändå medlem !!!!!
Jag är både döpt och medlem ! Enda anledningen till att jag inte gått ur Svenska kyrkan är att eftersom jag tycker våra gamla kyrkor är en kulturskatt som bör bevaras , och att bevara o ha dem i drift kostar pengar så bör jag ju också bidra till att det är möjligt.
Annars hade jag lika gärna kunnat gå ur eftersom jag inte är den minsta gnutta troende !

Ang att barnen ska få inblick även i den kristna världen.
Våra fyra har gått i kyrkans barntimmar, kyrkans barnkör , varit på familjegudstjänster och alltid läst aftonbön.

Nu har tre av fyra valt att lämna kyrkan.. en är kvar av gammal tradition.

Jag vill påstå att barn/vuxna av idag har tillgång till så mycket info om
samhälle och religion... att de oavsett föräldrars engagemang
gör sina egna val.