Måste få göra ett inlägg här... Jag är förvisso döpt och därmed medlem i svenska kyrkan men jag har inte föräldrar som är aktiva troende. Det som givit mig kristna kunskaper och värderingar är de aktiviteter jag deltagit i som barn, ung och som vuxen. Hade jag inte varit barndöpt hade dessa aktiviteter helt klart hjälp mig att ta beslutet själv. Det jag menar är att man kan hitta en väg in i det "kristna" utan att ha föräldrar som "prackar" det på en, missförstå mig rätt nu.

Alltså, om vi nu ska använda lille Isak som exempel utan att Fru Berglund tar illa upp, hoppas jag, så _kan_ ju Isak hitta platser som ger honom de kunskaper som han behöver för att kunna fatta sitt eget beslut angående dopet. MEN jag tror att det krävs att man som förälder visar barnet att den möjligheten finns. Att man tex tar dem med på barntimmar, scouter eller körer, eller vad det nu kan vara, för att visa dem möjligheten, annars hittar barnet inte dit.

Kort sagt försöker jag säga att om man vill att barnet själv ska kunna välja om det ska döpas eller inte måste man också hjälpa det att fatta det beslutet genom att visa "båda sidor av myntet".

Hänger ni med på hur jag menar?