ja pansar generalens hustru

hon är bra utrustad för närstrider

stötdämpare.....

o sedan ka hon laga fönster dvs silikona dem

undrar om dom håller för hårda stötar???

ja ska man va fin får man lida pin

de var en riktig hårding Waoh

[attachment=23224:Natacha_...bojobbet.jpg]


En liten injektion Botox garanterat kyssäkta

ja du kan lyfta dit em meter ansiktslyftning

vad skall du mäta

själva LYFTET......

hehe
lite mera hjölp kanske

Malmönostalgi.....

mm men den är i sydkorea nu

precis


Godnatt på dig, namne!

natti natti

[attachment=23270:Magnus_U..._konstig.jpg]

Hej alla nattfåglar!

hej gubbe

Kalla mig Uggla!

jaha din gök

[attachment=23271:th_parluggla01.jpg]


Gokväll i stugorna!

Hej, hej eller ska man svara "Kra kra"?

hej

Är det inte farmor Ankas late dräng?

jag vet inte men de är mårten gås

Den trinda och godmodiga gåsen har blivit något av en symbol för Skåne. Kanske är det gåsens naturliga hemvist i det öppna landskapet, där den frodats sedan stenåldern. Eller kanske har det med gåsens kulinariska egenskaper, mör och välsmakande som den är, något som är nog så viktigt i en matälskande region som Skåne.

Gåsen har sedan tidig medeltid sin särskilda plats i kalendern, Mårtensdagen den 11 november. Men eftersom vi i Sverige är otåliga nog att fira redan kvällen innan, så är det vid middagsdags den 10 november som den skånskaste av alla måltider dukas upp: gåsamiddagen. Generös, storartad och omsorgsfullt förberedd och med den saftiga gåsen i centrum.

Den 10 november är visserligen Martin Luthers födelsedag, men han hade ingenting alls att göra med festandet på gås. Däremot vet vi att verklighetens Mårten var en romersk soldat, sedermera biskop och helgon med namnet Sankt Martin. Lustigt nog så skulle denne knappast ha kommit på tanken på att äta en sådan riklig och mättande föda som gås, asket som han var. Dessutom avskydde han gäss, eftersom den blygsamme mannen blev röjd av kacklande gäss då han försökte gömma sig för påvens män som ville ha honom till biskop i Tour. Väl uppstigen på biskopstronen hämnades han genom att uppmana till årlig slakt av dessa förrädare. Skröna eller ej, sant är i alla fall att allt sedan dess, år 371, äts det gås till minne av den helige Martin.

Fast egentligen har det alltid varit naturligt att fira och frossa den här tiden på året. Arbetet på fält och i fiskevattnen var avslutat för säsongen, gässen var som allra fetast och dryckerna lagom lagrade. Det var just Sankt Martin som lär ha uttalat ”Efter Martinsdagen är vinet gott!”. I det skånska bondesamhället var det runt den här tiden dags att göra upp räkenskaper, byta ålderman och betala ut naturalöner. Ett utmärkt tillfälle för gillen och här kom Mårtensdagen väl tillpass. Det var inte bara gås som förtärdes vid dessa gästabud som varade i dagar i de olika gårdarna, utan det åt och dracks av allt som man kunde hitta i de nyss fyllda skafferierna.

De flesta väljer att förlägga Mårtensfirandet till restaurang i dessa dagar. En äkta gåsamiddag ett par dagar i anspråk att förbereda om allt ska göras rätt. Bara att bära hem den präktiga gåsen, som kan väga uppemot sju kilo, är en bedrift. Allra bäst är att avnjuta gåsen i genuin skånsk miljö, på något gästgiveri ute på landet. Här har man ofta en särskild känsla för traditionerna. På Skanörs Gästis är gåsen ett synnerligen levande inslag i miljön, för här är det, sommartid, gåsuppvisning varje eftermiddag. Deras gåsflock vallas av en liten gåsapåg och gåsatös i gammaldags kläder över det särskilda gåsövergångsställe som givetvis är märkt med en skylt med en gås på!

Riktigt hur man tillagade och åt gåsen på de överdådiga gästabudens tid under femtonhundra och sextonhundratal, då gåsamiddagen var på högsta mode hos adel och kungligheter i hela Sverige, vet man inte. Men den ansenliga mängd traditionsrika kryddor som fortfarande används vid en riktig Mårtensmiddag röjer dess urgamla ursprung.

Det krävs inte bara en del av den som tillagar en gåsamiddag, utan även av gästen. Det ska ätas mycket och länge, något som vi glömt i dessa dagar. Helst ska det hela inledas med en riktig medeltida specialitet, svartsoppa gjord på gåsa- eller grisblod som fått sjuda med en rejäl dos med kryddor som ingefära, kanel, kryddpeppar, lagerblad, äppelskal och en skvätt av någon ädel dryck för att få fram det typiskt sur-söta i denna läckerhet. Soppan ska krönas av ett segkrispigt krås som består av det som blivit över då gåsen åkt in i ugnen: skinn, inälvor och annat smått och gott. I ärlighetens namn ska det erkännas att svartsoppans koppling till gåsamiddagen lär ha uppfunnits av en Stockholms krog, Piperska Muren, på 1800:talet. De skånska böndernas traditionella sätt att bädda för den kraftiga gåsamiddagen var klokt nog den lättsmälta lutfisken, men den är numera förpassad till julbordet.

Därefter kommer den välstekta gåsen in, som fått stekas i sakta mak i ugnen, fylld med doftande skånska äpplen, timjan och kanske ett och annat katrinplommon. Vackert upplagd i skivor på tallriken får den sedan umgås med ännu mera äpplen och rödkål med kryddnejlika. Givetvis ska det också vara några rejäla mjälla potatisar som gärna får ha glaserats i gåsfett. Kronan på verket är en mjuk gräddsås avrundad med lite syrlig gelé. Fast numera händer det att gåsen blir utbytt mot mer lättillgänglig vildgås, anka eller and, något som gett upphov till blandade känslor bland traditionalister.

Det söta som avslutar ska förstås helst vara en härligt äppelstinn paj med vaniljsås eller äkta skånsk spettkaka med tillbehör som glass, grädde och bär. Den verkligt strikte ser förstås till att det är skånska äpplen i pajen… En generös måltid som det ska vara på skånska bord, men tro inte att Mårten Gås enbart är reserverad för skåningar. Det förekommer Mårtensfirande både här och där i vårt land men det är skåningarna som varit verkligt trogna seden. Sannolikt tack vare att gåsen, som är vår allra äldsta tamfågel, fortfarande är ett levande inslag i den skånska landsbygden. I resten av Sverige upphörde gåsuppfödning mer eller mindre i slutet av 1700:talet då växelbruket försvann. Gässen hade nämligen en naturlig del i jordbruket då de trivdes särskilt väl på de odlingsplättar som låg i träda. Men i Skånes öppna landskap kunde gässen leva vidare och frodas, för här fanns det plats. Så väl att Skåne har fått sin egen art av fågeln, Skånegåsen, störst och stiligast av de gåsraser som finns i vårt land. De skånska gässen lever fritt och lyckligt utomhus där de tar för sig av spannmål och gräs i riklig mängd, till skillnad mot deras franska systrar och bröder, kanske vi ska säga. I Frankrike är gäss som bekant föremål för tvångsmatning för att kunna leverera delikatessen fois gras d'oie, som på ren svenska betyder fetlever från gås. De skånska gässen är med andra goda och glada djur som lever ett liv som kan sägas vara synnerligen politiskt korrekt i dessa ekologiska och djurvänliga tidevarv. Vem vet, kanske kan denna kunskap bidra till att man kan unna sig att njuta av gåsamiddagen lite extra?

Svartsoppa
(8-10 port)
Svartsoppan blir bäst om den får mogna en dag innan den serveras. Rensa gåshjärta och muskelmage. Dela vingar och hals och koka med halsskinn och gåslever i lättsaltat vatten med soppgrönsaker 29-30 minuter. Skumma buljongen de första 5-10 minuterna och sila upp när den är mustig. Späd med hönsbuljong så att det blir 2 liter. Tärna 2 syrliga äpplen och 4-6 katrinplommon, koka i täckande vatten 15-20 minuter, sila upp och ställ åt sidan. Koka upp buljongen och red med 4-6 matskedar beurre manié. Späd med äppelavkoket tills buljongen har god syra. Krydda med timjan, mejram, några hela kryddnejlikor och 1 tesked av vardera kanel och ingefära. Smaka av med 1 deciliter rött vin, 4-5 centiliter portvin och samma mängd konjak. Koka soppan 20-30 minuter, sänk värmen mycket och häll sakta i 4 deciliter färskt gåsblod eller svinblod i buljongen, som endast får sjuda. Låt soppan mogna 10-12 timmar, värm försiktigt på låg värme, smaka av med mera kryddor eller äppelavkok och servera med värmt krås, kokta äppelklyftor och katrinplommon.

Stekt gås
8-10 port
5-6 kg gås
1 citron
2 buljongtärningar
salt, vitpeppar
6-8 äpplen
20 kärnfria katrinplommon
2 msk vetemjöl
salt, vitpeppar

Sätt ugnen på 175º. Tag ur, skölj och torka fågeln. Halvera citronen och pressa ur den inuti. Krydda in- och utvändigt med salt och peppar. Skär äpplena i klyftor, blanda med katrinplommonen och stoppa i fågeln. Lägg fågeln med ena lårsidan upp i gallervaggan i långpannan. Sätt fågeln i ugnen. Koka upp buljongtärningarna i vatten. Stek fågeln 20 minuter per lårsida och därefter med bröstsidan upp. Häll över buljongen i långpannan och ös fågeln med 10 minuters mellanrum. När fågeln stekt ungefär 2 timmar känner man med provnål i låret. Är köttsaften helt klar och nålen lätt glider genom det köttigaste stället är fågeln färdig. Häll av stekskyn, öka värmen till 225º, ös fågeln med ett par matskedar kallt vatten och låt den eftersteka med ugnsluckan på glänt så blir skinnet knaprigt. Skumma bort så mycket fett som möjligt från stekskyn, men spara det i en kopp. Vispa ut vetemjölet i lite kallt vatten, blanda ned redningen i skyn och koka upp. Tag ut några matskedar av fyllningen, låt koka med i såsen och smaka av med lite gåsflott, salt och peppar. Skär upp fågeln och servera med kryddad rödkål, gräddsås, gelé och potatis.
Recept från Sveriges Radios matprogram Menu.

Farmor Anka, eg. Elvira Augusta Anka f. Knös, karaktär i Kalle Anka-serierna, skapad av Al Taliaferro på 1940-talet. Gift med den avlidne Farfar Anka.

Farmor är en godhjärtad, energisk dam som driver en bondgård utanför Ankeborg tillsammans med den lata drängen Mårten Gås.

Enligt Don Rosa är hon mor till Kvacke Anka, Unkas Anka och Doris Anka samt farmor till Kalle Anka, Knase Anka och Snorke Anka, mormor till Alexander Lukas. Hon är också dotter till Ankeborgs grundares (Cornelius Knös') son Cypranius Knös som grundade Gröngölingskåren. I vissa serier sägs hon vara syster till Joakim von Anka.

Många "goa" fåglar!!!

mm de é de

Har du läst många Kalle-tidningar i dina dar?

nä inte så värst men en del

Ser det ut som en korp i trädet?
HO HO, säger man.

heheh svara hej eller vad du tycker du vill svara

Ok, synen avtar med åren - är på väg mot bingen., nattinatti

Gonatt alla ugglor.

Hej alla nattfåglar!

h e j

hej hej

Hej! Det var en söt fågel, aq.

Kan du artbestämma den?

nä hehe

Blåfotad tukanspetsstjärt (Aqva kuliensis)

ett så vackert namn och så duktig du är....