http://www.aftonbladet.se/helsingborg/article1347475.ab

Jag tycker absolut att chefen har rätt att ställa krav på hur de anställda klär sig och ser ut. Som anställd representerar du företaget. Jag kan inte förstå mig på alla som hojtar: "Jag har minsann rätt att se ut hur jag vill, säger någon emot mig så är det diskrimineeeeering" Skitsnack!

Jag tycker också att som representant för sin arbetsgivare så måste man följa vissa angivna koder när det gäller kläder och utseende. Vi i Sverige har det väääääldigt fritt på den fronten.

Sen får det inte gå till överdrift som att kvinnor måste ha högklackat, kort kjol och knytblus och männen måste ha frack. Jag överdriver nu men ni förstår, eller hur?

Har väldigt svårt att förstå hur en viss hårfärg kan förstöra företagets rykte.

Snarare förstör chefen för sig själv nu när hela sverige får se hur insnöad han är.


Om nån är naturligt rödhårig får man alltså inte jobba hos honom?

Jag inser att det är lite skillnad när man är "fläckvis" rödhårig men fortfarande. Hårfärgen? Kom igen....

En chef eller ett företag kan ha rätt att ställa krav och ha en "dress code" eller liknande men då tycker jag i rättvisans namn att det alltid ska framgå tydligt när man tar jobbet. Det ska inte komma som en överraskning när man färgat håret att man inte fick göra så!

Det gällde väl en montör i detta fallet och skulle jag ta hem en montör så bryr jag mig mer om resultatet, att det monterades riktigt än om hur montören såg ut i huvudet när han monterade.

Insnöad? För att han driver ett företag där han vill att de anställda representerar företaget på det sätt han vill?

Och det är knappast frågan om naturligt rödhårig i detta fall, eller hur?

Killen levererade reklamskyltar. Men snälla, det vet väl alla att reklamfolk är lite originella av sig? Den chefen verkar lite omogen. Och vadå avdrag för olovlig frånvaro - killen FICK ju inte komma till jobbet. Man kan nästan misstänka att det ligger mer bakom än en udda hårfärgning.
Får en känsla av att fler och fler företagare försöker sig på att behandla sin personal som man gjorde för 100 år sen. Det känns väldigt fel.

Han monterar reklamskyltar hos kunder. Vet inte vad det är för kunder, men jag tror knappast han är en montör som kommer hem till Bengtssons villa.

Det må vara hur det vill med just detta fall men jag absolut att arbetsgivaren har rätt att ställa krav. Det må upplevas hur insnöat som helst, men den som driver ett företag gör det med ett mål och en vision. Då gäller det som anställd att anpassa sig till det eller söka sig någon annanstans,

Svenska chefen har små möjligheter att ställa krav på personalens kläder så länge de använder sina privata. Har företaget däremot någon form av uniform kommer saken i ett annat läge. Nej, det är snarare kolleger som utövar grupptryck på hur man klär sig på jobbet som ser till att alla ser mer eller mindre lika ut.

Tiderna ändras. Bankväsendet var de sista som i mitten av 70-talet gav upp kravet på att den kvinnliga personalen skulle bära kjol. Jag tror ingen kvinna saknar långbyxförbudet idag. Och jag tror heller inte att någon chef skulle ens våga föra fram ett sådant krav idag.

Jag håller med chefen. Lite frihet ska det förstås finnas men någon måtta och sunt förnuft måste det ju finnas. Som killen själv säger: "Det är inte första gången jag blivit hemskickad på grund av utseendet.". Lär dig av dina erfarenheter och fråga chefen om det är något som är otydligt i företagets cress code. Begär att få den skriftligt om det skulle vara så.
Som killen också säger: "Det är i Sverige vi bor. Det här är min stil och jag tycker inte att utseendet ska spela någon roll." I den bästa av världar skulle det inte göra det, men han får väl inse faktum att det inte är den bästa av världar på arbetsmarknaden.

Håller med Fizzgigg. Vid oklarheter - begär skriftligt.

F ö tycker jag nog att om man väljer att jobba på Företag A och de har en dress code, då anpassar man sig eller - om det är omöjligt - går vidare till Företag B eller Företag C.

Klart att företag måste få ha dress code, dvs bestämma vilken klädsel som är den rätta, det tycker jag är självklart!
En konduktör ska inte ha pumashorts och linne, en snabbköpskassörska inte balklänning, en busschaufför kör inte topless.

Däremot kan jag hålla med om att håret är mer personligt än så. Det känns mer som egen-zon än yrkes-zon och där bör man vara tydlig om man har förväntningar/krav på de anställda. Ingen kan antas förstå att det inte passar sej för en tjänsteman att raka skallen, skaffa dreadlocls eller färga håret snorgrönt.


Får jag se ut som jag vill? Fast mest ser jag ut som jag gör...

Njae, jag är nog inne på att man ska få klä sej/färga håret/ pierca sej precis hur man vill! Utseendet behöver faktiskt inte alls påverka kvalitén på jobbet som utförs, och inte heller behöver företaget/arbetsgivaren få dåligt rykte eller färre kunder för att den anställde ser ut på ett visst sätt. Så länge personen är duktig på det han/hon gör och är att lita på så är jag nöjd. T.ex. så vet jag en person med långa rosa dreadlocks som är väldigt duktig på sitt jobb och som aldrig har gjort mej besviken .

Förresten, om jag hade ett eget företag med flera anställda skulle jag faktiskt uppskatta lite mer intressanta klädval mm, det är ju ett sätt att bli ihågkommen på!

Vårdpersonal med mängder av pirecings, tatueringar och chockrosa hår? Skulle skrämma slag på de äldre, om inte annat.

Eller varför inte en Migrationsverksanställd med rakad skalle?

Nej, nån måtta på dumheterna får det faktiskt vara. Det finns andra sätt att "vara personlig" och göra "statements" på faktiskt.

På jobbet betalar företaget för folks tid. Arbetstid är inte egen tid. Så länge det är arbetstid representerar man företaget, och säger företaget att vi gillar inte Nike-skor så har man inte Nike-skor på sig på arbetstid helt enkelt. När det gäller firsyr etc får man väl välja ett företag som accepterar chockrosa, dreads eller vad det nu är. Måste man prompt vara kvar på ett ställe där "den (sär)egna stilen" inte är önskvärd?

Det man presterar på arbetet är viktigare än hur man ser ut, enligt mej. Om en stor tatuerad karl med tuppkam tar hand om min mamma om/när hon hamnar på ålderdomshem så skulle varken hon eller jag protestera, så länge han gör det bra.

Edit: lite stavfel och grammatik...

Jag har ett eget företag, och om jag skickade ut representanter för mitt företag och kunderna ringde tillbaka och frågade "vad i hela #&#%/&#%¤ var det för underlig typ du skickade?" så skulle i varje fall jag göra något åt det. Om jag däremot hade anställt någon för att skyffla kol i källaren där inte ens råttorna så personen skulle inte ens nudist vara något hinder.

Om personen ifråga uppför sej som ett proffs och tar väl hand om kunden så är det förhoppningsvis det som blir ihågkommet . Är man duktig på det man gör så spelar det kanske inte så stor roll hur man ser ut...

Får man se ut som man vill på en arbetsplats?
svår fråga att svara på, det får nog avgöras från fall till fall...
vissa saker passar kanske inte överallt och en viss stil får man nog räkna med att arbetsgivaren kan kräva.
i detta fallet tycker jag nog att det är en aning överdrivet dock.
men tex en kirurg som är piersad högt och lågt i op. salen är kanske inte att föredra.
men tex tatueringar och hårfärg är väl kanske inte det man hänger upp sig på tycker jag

Du och din mor skulle inte ha något emot det, men tro mig, det finns många gamla och sjuka som skulle ta väldigt illa vid sig och även bli rädda om en sån karl klev in i deras hem och sade att han kom från hemtjänsten.

Ursäkta, men ska det vara så svårt att anpassa sig till den situation man befinner sig i? Du är INTE privat på ditt arbete, du är en arbetare som ska utföra ett arbete! . Kamma tuppkamma hemma om du har lust med det, men se det inte som en rättighet att se ut så på ett betalt jobb!

Ska det vara så svårt för arbetsgivaren att anpassa sej till att folk ser annorlunda ut, och ändå kan utföra jobbet till belåtenhet för alla? Varför ska det vara så utseendefixerat?

Jag tycker inte att det enbart har med utseende att göra. Om jag kommer in på banken och en person i mörk kostym, vit skjorta och slips och har oklanderlig kostym kommer fram och säger att "yo, mannen, ska vi gridda fonderna och rocka lite cash så'ru blir lite tätare?", då skulle jag säga nej tack och ta mina fonder till någon annan.

En arbetsgivare betalar för att en individ ska göra ett jobb och vara en god representant för företaget. Vill man inte vara det kanske man ska söka sig ett annat företag helt enkelt.

Det är faktiskt så enkelt att vissa företag, små i synnerhet, är beroende av att kunderna litar på företaget och känner förtroende för företagets representanter. Första intrycket när man söker upp en ny kund eller kommer som ny representant till en befintlig är väldigt viktig. Utseendet är i det fallet en av de saker som kunden bedömer, och när man vet det skickar man helt enkelt inte en representant som ser ut som en ganster.

Många äldre brukar dessutom associera tatueringar med sjömän och kåkfarare (vilket stämde ganska bra i deras ungdom). Tiderna har förändrats mer än de äldre så att säga. Man kan ju undra vad en 90-åring tycker att en goth-ungdom ser ut som.

När det gäller kirurger med piercing och liknande så finns det ju i de yrkena höga hygienkrav precis som man inom livsmedelsarbeten inte får bära ringar på fingrarna för det försvårar en ordentlig handtvätt.

Men en skyltmontör som färgar håret ser jag inget upprörande med. En montör som sätter upp skyltar jobbar väl mest utomhus och bemöter ju inte kunder på det viset som på tex banken eller vårdhemmet. Under denna årstiden så har han väl dessutom mössa på sig???

Självklart har en chef rätt att ha åsikt om dess anställdas klädsel och liknande eftersom det är deras ansikte utåt, att utsidan inte räknas är bara ljug!

det jag tyckte var lite underligt i artikeln att han inte fick gå tillbaka till sitt jobb tills han ändrat tillbaka sitt hår.

Även om han inte kan jobba med att sätta upp reklamskyltar så är det chefens ansvar att göra det han kan för att underlätta situtationen innan uppsägning blir aktuellt, han skulle kunna ge killen andra sysslor under en tid som gör att han inte behöver ha kundkontakt under den tid som han inte är tillåten att jobba.

Sen är ju frågan hur tydligt det har varit att hans utseendet inte har uppskattats, har han blivit hemskickad flertal gånger för att sitt val av stil så är det ju en indikation på att det finns en brist. På min tidigare arbetsplats var vår chef mycket tydligt över att det inte var okej att ha på sig vad som helst och ingen tyckte det var något konstigt med det.

Är det inte ganska självklart att om man som företagare lagt en massa pengar på att skaffa en profil och ett varumärke inte anställer någon som sänker hela intrycket. Är man dessutom inte tillräckligt intelligent för att förstå att anpassa sig till en gällande klädkod, så brister troligen intelligensen på andra områden också.
För mig skulle personer med synliga tatueringar, piercing (lite i öronen är OK) extrem frisyr och klädsel direkt falla bort.Falla bort skulle också alltför utmanande och vulgärt klädda kvinnor göra. Inte heller personer med ett dåligt språk skulle få jobb hos mig.
Detta gäller förstås om det är ett arbete med kundkontakter och liknande, gällde det t.ex en lagerarbetare som aldrig behöver synas utåt så spelar det mindre roll, fast jag tror förståps att personer som åtminstone försöker passar in nästan alltid gör ett bättre jobb.
Gita

Gita:

Som "jasägare" då, eller?

Jag har svårt att tro att folks duglighet och personlighet sitter i kläderna
hos mig skulle man få se ut som f** om man ska montera skyltar, huvudsaken är att man inte är höjdrädd och kan stå på en stege och hantera en skruvdragare och borrmaskin.

Min far, ej 90 men över 70, frågade mig när vi mötte ett gäng goth-ungdomar om det var Halloweenfirare?

Angående debatten - det är beroende på typ av jobb, tycker jag. På mitt förra jobb (försäkringsbranschen) var det självfallet en vårdad look som gällde för den försäkringsrepresentant som skulle förhandla fram ett försäkringskontrakt med t ex en guldsmedsaffär. Ingen rövarlook skulle medgett något avtal där, inte.

Håller med till 100%

Klart det inte sitter i kläderna, men jag tror att en person som väljer att "smälta in" (betyder inte att vara en ja-sägare!) har företagets bästa mer i tankarna än en sådan person som väljer att liksom köra sitt eget race och struntar i koder (av olika typ) och liknande. Och en anställd som faktiskt engagerar sig i företaget tror jag är mer "duglig" en den som bara ser till sig själv.

I detta aktuella fall lär killen "stuckit" ut från början, redan vid anställningen. Det är inte särskilt troligt att han ändrat sig från "prydlig ung man" till den stilen han har idag under anställnigen. Sen att han piercat sig och tagit bort det när chefen sagt till visar ju att han ändå brytt sig om koder, chefen tillät ju en viss avsteg från det jätteprydliga "Dressman" klädseln då han anställdes.

Jag förstår fullt ut att man inte anställer "vad som helst" som representant för sitt företag, men då får man faktiskt göra valet redan vid anställningsinterjuvn!

Däremot förstår jag INTE när man inte anställer en människa för sin övervikt till exempel.

Jag tror inte heller att personer som "åtminstone försöker att passa in" gör ett bättre jobb... Jo, eventuellt på det sätt att den som inte passar in kanske skrämmer iväg en och annan kund. Rent produktivitetsmässigt tror jag att det finns fler "maskare" bland de som utåt vill passa så bra som möjligt än hos de som i utseende avviker.

Intelligens = anpassningsförmåga till rätt klädkod?? Njae......De största genierna, brydde dom sej så mycket om vad andra tyckte var passande klädsel?

Det är mer än så.



Länk.



Det är viktigt att arbetsgivaren berättar om vad för eventuella klädkoder som gäller inom företaget redan vid nyanställning.
Och, ja, arbetsgivaren har rätt att ställa krav på lämplig klädsel under arbetstid.

Precis man får göra valet vid anställningsintervjuen och så får man upplysa om att en dress code gäller när de nyanställda börjar. I det aktuella fallet så hade de ju framförts att piercing inte var okej då kunde ju chefen sagt det att han heller inte tolererar färgat hår m.m. om det var något mer som inte stämde in med företagets policy.

som arbetstagare idag får man rätta sig efter chefens regler eller söka sig ett nytt jobb, där ens egna idéer godtas
svårare är det inte

Jodå, det fick han visst om han tog bort färgen. Men killen vägrade och stannade hemma. Klart som korvspad att det blir olovlig frånvaro!

Jag var lite spänd på vad chefen skulle säga. Men han sa bara "du får åka hem och ta bort det där", berättar Markus för Helsingborgs Dagblad.
Markus kunde inte uppfylla det kravet. Orsaken är att han vill vänta tills ruvorna är borta. Resultatet blev att Markus nu sitter hemma med en erinran från arbetsgivaren för olovlig frånvaro.
- Montörerna är vårt ansikte utåt och Markus och jag har haft den här diskussionen många gånger. Tidigare målade han sig under ögonen och ett tag hade han svart nagellack, säger
Stefan Dinesen på Reklamfabriken i Fleninge till Helsingborgs Dagblad.

http://helsingborg.expressen.se/nyheter/1....-forbjuds-jobba

man kan ju tycka att vid anställningsintervjun så kan företaget upplysa om sin dresskode, men mottsatta är ju att inte klä sig annorlunda på anställningsintervjun än du tänker göra på jobbet.
har du en stil när du söker, så förutsätter arbetsgivaren att du ska fortsätta så och inte tvärvända efter ett tag och bli tvärs emot deras policy
nu var det ju inte "bara" färgat hår...det var en tomteröd tutt på knoppen.....
men visst, lite överdrivet kanske, men det var nog droppen som fick bägaren att rinna över.
han har ju "testat gränserna" tidigare...

Naturligtvis skall arbetsgivaren äga sina anställda. Arbetsgivaren skall t ex kunna raka av håret på sina anställda och ha dem boende i läger .

När en person på alla sätt försöker sticka ut med hårfärgning, hårklippning/rakning, knepiga kläder mm så är det ofta ett sätt att testa gränserna och då är det bara att acceptera när man hamnat på fel sida om gränsen. Att arbetsgivaren har rätt att kräva ett visst mått av måttfullhet är helt ok enligt min mening. I det aktuella fallet så tyckte jag att hårsvallet även kan vara en säkerhetsfråga i arbetet.

yttre attribut har sällan något med vare sig kompetens eller intellekt att göra.

Jaa inte är det vackert, oavsett arbetsplats.
[attachment=10053:markushar2.jpg]

Klipp ur Expressen

Stefan Dinesson, är ägare och vd för reklamfabriken där Markus persson jobbar. Han menar att montörerna är företagets ”ansikte” utåt och att det ställer vissa krav.
Kraven finns definierade i företagets policy som föreskriver ”ett trevligt sätt och ett vårdat yttre”. En skrivning som ger utrymme för sunt förnuft, enligt Stefan Dinesson.
– Det är frihet under ansvar.


"Anskrämlig"
Eftersom Markus har skrivit under den policyn så borde det alltså inte finnas några tveksamheter.
– Jag uppfattar att han såg anskrämlig ut som han kom i måndags och bad honom gå hem och komma tillbaka när han såg vårdad ut. Men Markus kom inte tillbaka på eftermiddagen och inte på tisdagen heller.
– Så han har fått en skriftlig erinran. Det är ju olovlig frånvaro.
Under onsdagen fick Markus två varningar, så kallade erinringar, från sin arbetsgivare.
- Jag vet inte hur jag ska göra. Jag skulle inte må bra av att färga tillbaka håret. Då skulle jag må ännu sämre

Läs hela ...Helsingborg Expressen

Det är väl självklart att man som arbetstagare måste kunna anpassa sig till dom regler som gäller på en arbetsplats. Vill man inte det så får man själv stå för följderna.

Ja, den var ju "kul".

Jag säger inte emot dig, men jag är intresserad av en utläggning. På vilket vis har hårsvallet med säkerheten att göra? Intressant tanke som jag inte sett förut, har du lust att utveckla?

ska det vara så ska det vara, då borde anders borg genast bli avstängd från sitt arbete, vi kan väl inte ha en finansminister med hästsvans och ring i örat?

En annan festlig detalj tycker jag också att man kan läsa sig till hos Aftonbladet:

Policyn kom till efter att arbetsgivaren reagerat på Markus avancerade piercings. Facket kom fram till att arbetsgivaren hade rätt att kräva av Markus att dölja sina ansiktssmyckningar. Hårfärg är däremot en helt annan sak.
– Det här är också en jämställdhetsfråga. Många kvinnor färgar håret på olika sätt, så varför ska inte en kille få göra det? säger Jan Nordström.
Markus Persson är inte med i facket och därför kan Jan Nordström inte hjälpa honom.

Det är alltså grabben själv som är upphov till policyn. Dessutom är det facket som springer och viftar med alla åsiktstentakler, men eftersom grabben inte är med i facket kan de inte göra något. Så varför öppnar de käften alls?! Snacka om att utnyttja situationen i PR-sufte med tanke på hur många ungdomar som inte är med i facket. "Hade ni varit med i facket hade det här aldrig hänt. Tag varning, ni icketroende fack-hedningar."

Problemet är väl att facket har en möjlighet att förhandla med arbetsgivaren som inte den enskilde anställde har, dock brukar de inte anstränga sig särskilt mycket för att vara hjälpsamma...

Fast som anställd har man precis samma rättigheter gentemot arbetsgivare oavsett om man är fackligt ansluten eller inte. Det är bara det att man får representera sig själv och då gäller det att ha de rätta kunskaperna.