Visst har de det, det är ju främsta argumentet att vara med i facket. Men killen är ju inte med i facket så de har ju egentligen inte någon anledning att blanda sig i om det inte vore för att skrämma andra ungdomar att gå med i facket.

För övrigt är min enda kontakt med facket under hela mitt arbetsliv när det blandade sig i en löneförhandling helt oombedda och fixade så att jag fick en lägre lönehöjning än om jag inte hade hade varit med i facket. Tack för det.



Du har rätt, man har "mer muskler" om man är med i facket.

Långt hår kan fastna i roterande maskiner, exempelvis borrmaskiner. På vissa arbetsplatser finns det bestämmelser om hårnät i såna fall. Dessutom kan håret skymma sikten.

Fö tycker jag killen verkar lite knäpp: "Jag skulle inte må bra av att färga tillbaka håret. Då skulle jag må ännu sämre". Vadå sämre? Än att se ut som en hackspett?

När det gäller säkerheten är det farligt med långt hår. När man jobbar som montör använder man troligtvis en skruvdragare. Dessa skruvdragare för yrkesmässigt bruk är både starka och snurrar kanske relativt fort. Står mannen upp och monterade något i höjd med sitt huvud finns risken att håret fastnar i maskinen. Långhåriga personer brukar bära hårnät eller stoppa in håret i en mössa.

Sen är det ju skillnad på uppseende klädsel och anstötlig klädsel. Jag jobbar i byggbranschen och har sett gott om exempel på uppseende klädsel på kompetenta medarbetare. Jag har aldrig stött på problem då skyddskrav har krockat med klädsel. Ja det enda vi har bett folk är att man ska vara försiktig med ringa på fingrarna. Det är väl nån person vartannat år som fastnar med ring och får fingret avslitet. Vi hade en hårdrockare/viking-kille på bygget som ahde MÅNGA ringar på alla fingrar. Han tog av alla när risken påpekades.
Långhåriga person är så allmänbildade att dom brukar ha egna hårnät.

Anstötlig klädsel "prövades" väl för nåt år sen. Det var ju nån kvinna som hade anammat SM-stil och gick klädd i lackkläder, kraftigt sminkad med kraftigt läppstift med mera. Hon sade att det var hennes livsstil. Hon fick dock inget stöd för sin rätt att vara så på jobbet.
(edit Ruda hann före)

Du har rätt... My mistake...

Men det ska finnas något som gör att arbetsgivaren endast har skyldighet att förhandla med facket och inte den enskilda arbetstagaren, men det gäller kanske bara uppsägning vid arbetsbrist...

Tack Gossen Ruda och Ralf för att ni förklarade, det hade jag faktiskt inte tänkt på. Men nu när ni säger det så låter det ju väldigt logiskt.

Lärorikt

Eller hur! Dessutom tycker jag att vi borde förbjuda flintskalliga att bli statsminister - så bort med honom med!

Tänkte på en sak....
Dagens syn på vad som är ett vårdat utseende är inte densamma som "igår" och kommer säkerligen inte att vara densamma "imorgon". Kanske borde alla mossiga företagsledare/chefer försöka flyta med i utvecklingen istället om man vill vara ett modernt och framåtsträvande företag.
Fördomsfulla pch stelbenta ledare kan aldrig gynna ett företag. Flexibilitet och framåtanda är ju egenskaper som uppskattas hos medarbetarna. Det vore konstigt om det som gäller för ledningen är det motsatta..

Sunt förnuft!

Allt, nästan, går i vågor. När jag växte upp strävade dom flesta mot att vara snygga och propra. Sen började håret växa på många pojkar och det var väl Beatles skuld till. Vet inte om punken kom sen men iaf har utvecklingen sprungit iväg. Nu anser många att dom skall få se ut hur som helst, utseendet har blivit ett sätt att försöka skapa en egen stil eller bara för att protestera. Rakat hår eller hur långt som helst, vidriga färger, kedjor och nitar, järnskrot instucket lite varstans, kläder som kan få vem som helst att skratta ihjäl sig, sönderskurna eller med kalsongerna synliga, ja vilka tokigheter som helst.

Fast det är trots allt en liten del som utmärker sig. Funderar lite på om det är samma princip som en polis yttrade sig om beträffande alla unga kriminella och varför dom hamnar där. Han menade att det var samhällets förlorare, dom kommer aldrig att kunna bli nånting så därför försöker dom iaf att bli bäst på att vara sämst. Kanske samma princip alltså, att när man ändå är en förlorare kan man trots allt bli bäst på att ha sämst utseende.

Personligen blir jag oftast full i skratt när jag ser nån överpiercad eller vedervärdigt klädd individ fast än har jag inte lagt upp ett gapflabb rätt i ansiktet på nån men det kommer nog nån gång. Dom har visserligen någorlunda rätt att spöka ut sig men jag har också rätt att tycka vad jag tycker om det och för det mesta tycker jag inte detta. Om alltså.

För att återgå till min inledning. Det kanske kommer en tid när som helst när klädtrasorna göms undan, frisörerna blir poppis och plastikkirurgerna får jobb med att rätta till efter skrotet och tatueringarna. Det kanske tom blir inne att vara ihop men nån av det motsatta könet.

Det är som sagt en knivig fråga.
men man kan ju inte skylla på att "det är min livsstil" att se ut så här.
Även naturister har vett på att ha kläder på sig på jobbet (tack och lov) och även när dom söker jobb.
har man en livsstil som krockar med arbetet, får man kanske försöka leva "sitt liv" på fritiden

Maken reagerade då han var och fick influensavaccinet... en praktikant satt bredvid sköterskan... denna praktikant hade
diverse piercingar i ansiktet, bl.a i läpparna och ögonbryn.
Såg inte vidare fräscht ut tyckte han... och jag håller faktiskt med.

Inom vården tycker jag absolut att piercingar är ett stort no no no!

Håller med.

jag med

Trodde det var förbjudet av hygienskäl? Eller är det bara lokalt på en del ställen de har sådana regler?

beror på, var du arbetar.
på vårdcentraler och vissa avdelningar där man inte har så mycket "öppna sår" får man ha en viss piersing.
andra avdelningar med hög infektionsrisk och känsliga patienter, är det förbjudet

Jag tror beror på vilken slags vård det handlar om. På vissa avdelningar på sjukhus är det ju förbjudet, men jag vet inte hur det är med andra.

Vad jag sett på olika Landstingssidor så är det upp till var o en att besluta vad som tillåts vad gäller piercingar.

Av egen erfarenhet vet jag att jag absolut reagerar på "skrot" i ansiktet när jag möts av sådant i offentlig verksamhet.
Såg en i kassan på Ö&B häromåret... men... hon har aldrig synts där sedan och det tycker jag är enbart positivt.

Jg som själv jobbar i sjukvården borde veta det, men faktiskt inte. Det var ett väldans ståhej om det för något år sedan men en käpp i hjulet för förbud var gränsdragningarna. Hål i öronen ansågs vara ok, hur många "gäddrag" det än månde vara men en "skruv" i ögonbrynet skulle inte vara tillåtet. Så eftersom man inte fått några nya direktiv så får man väl förmoda att det som gällde tidigare fortfarande gäller. Inga långa bjällror i öronen och inget nedanför armbågarna. Någon annan kanske vet säkert för jag är väldigt osäker.

Ok, då är det någon lokal stadga jag sett.

Fast jag skulle nog inte vilja bli behandlad av en läkare med massor av piercings eller missfärgat hår oavsett om det är tillåtet eller ej. Lika lite som att jag skulle vilja att min bankkontakt eller försäkringstjänsteman skulle ha en massa sånt. Jag kan inte tänka mig en begravningsentreprenör med illrosa hår eller piercings, eller en dylikt utspökad psykolog. Jag vill nog faktiskt inte se en polis med en massa piercings och sånt heller.

Kalla mig gammalmodig, oflexibel eller vad ni vill, det är för mig en fråga om förtroende och piercings och/eller skrikigt färgat hår i skumma frisyrer förknippar iaf jag fortfarande med en gruppering som tidigare kunde uppföra sig mycket illa mot sina medmänniskor. Det är inte sant längre, lika lite som att alla tatuerade är kåkfarare. Det vet jag, men det är bara intellektet som vet det. Tänker jag med hjärtat så har jag inte kommit lika långt även om jag jobbar på det och det är hjärtat som belsutar i förtroendefrågorna.

altt utgår från hygien och säkerhet
en del kan bli rätt så "brötiga" när dom är sjuka och ett dinglande örhänge är lätt att gripa tag i.

sen är det riktiga bakteriehärdar med ringar, armband och örhängen, så i vissa fall går även naglar bort. långa alltså och målade.
rena underarmar och omålade kortklippta naglar är renare

[attachment=10071:punk.jpg]

Inte så dumt resonemang, och Birgersson med Framtidsfabriken blev ju "IT-frälsare" och företagspamp i fiberpäls en gång i tiden. Nu kraschade ju visserligen allting ändå men det berodde inte på klädstilen.

Men visst har det att göra med vad som var mossigt förr och nu. Vilket är något man får ta hänsyn till. Jobbar man till exempel på ålderdomshem eller med åldringar rent generellt tycker jag att man ska anpassa sig efter vad som ansågs propert och korrekt "på deras tid" oavsett vad dagens mode säger.

Nä, men var han anställd för att vara vacker ?
Trodde han var anställd för att montera skyltar
Och för övrigt kan jag faktiskt inte förstå att den röda färgen är så mycket att bråka om , med tanke på hur han ser ut i övrigt.

Uppe till vänster: psykologer.
Uppe till höger: poliser i tjänst.
Nere till vänster: banktjänstemän.
Nere till höger: hemtjänst.

Det är väl helt okej om vi ska få ha egen stil på jobbet?

Jag vet inte om han var anställd för att vara vacker men jag tror inte det. Jag tror också att den röda färgen ska komplettera allt det andra i utseendet.

Och neej, jag tycker inte att det är vackert.

äldre är oftast inte så fördomsfulla, de accepterar människors utseenden och ser förbi skalet.
vilket fler borde lära sig..
jag blir helt häpen när jag läser den här tråden, ser man annorlunda ut så är man ointelligent, man är icke pålitlig, man är elak (!!?), man kan gapskrattas åt (för det är vår fulla rätt att tycka vad vi vill - och visa det)? osv osv.
skrämmande!

Läsvärt:

http://www.expressen.se/1.948393

Men förstår man inte att det är skillnad på en arbetsdag som anställd och en lördag som ledig, då finns det större problem att ta itu med än att man inte får kajalsminka sig på arbetstid. Man kan inte komma kostymklädd till ett jobb som clown – och man kan inte se ut som en clown på ett jobb som kräver kostym.

Håller med, jag tyckte det här stycket var väldigt talande också:

Det är inte nödvändigtvis trångsynt att ha en strikt klädkod för sina anställda. Men att hävda sin egen rätt att stå över de ordningsregler man kommit överens om (enligt chefen finns det en policy och enligt Marcus har de diskuterat saken förut, så han var knappast omedveten om den) – det är ruskigt trångsynt och egoistiskt. Vill en person inte ställa upp på företagets regler för maximal kundnöjdhet, vinst och trivsel så kanske denne ska se sig om efter ett annat jobb.

Mycket bra! Det är intressant att vända på det. Vem är egentligen trångsynt? Den som satt upp en regel som ska följas eller den som vägrar att följa regeln och ideligen testar gränser?

Kan bara hålla med... Skitsnack är ordet!

Inom serviceyrken är det mycket vanligt att det finns regler för hur man får se ut ex. Plantagen har en lång lista på vad man inte får ha ex. piercingar finns med på den listan.

Man kan inte förvänta sig att man får se ut hursomhelst när man kommer ut i yrkeslivet. Även de som jobbar med barn måste följa en hel del regler, på många dagis/skolor får inte personalen ha för utmanande klädsel, vet riktigt unga lärare som kommer till sitt nya jobb med superkort kjol som knappt täcker rumpan och ett pyttelitet linne som visar hela magen med ev. piercing de brukar också bli tillsagda av sin chef att de bör byta klädstil på jobbet men inte går de till tidningen och säger att de blivit diskriminerade.


Jag brukar prata mycket med ungdomseleverna som vi har om att man inte får se ut hursomhelst när man kommer ut i yrkeslivet det är inte säkert att de ens får komma som praktikanter till vissa företag om de ser ut hursomhelst. (De flesta Plantagenbutiker brukar dock ta emot praktikleleverna även om de skulle ha någon piercing och liknande men de brukar få se listan på vilka regler som gäller ifall man ska kunna bli anställd på Plantagen)

Jaha, då får jag väl som vanligt vara den som går mot strömen . Jag tycker att det är upp till var och ens arbetsplats vad som passar sig just där, men själv skulle jag inte ha stört mig på just den pesonen som historien handlar om. Varför skulle jag?


Ärligt talat, jag är mer intresserad av hur du beter dig eller hur du utövar den roll du fått dig tilldelad ( alltså, hur du sköter ditt jobb) , än hur du faktiskt ser ut. Joo, jag tycker faktiskt så

Undantaget är självklart de som arbetar inom sjuk/hälsovård, som måste rätta sig efter de hygienregler som faktiskt finns, Självklart! Inget snack om saken . Där trodde jag nog också att det var " lagstadgat att man inte fick ha vare sig piercing eller smycken!

Jag vet inte när ni andra föddes? Själv är jag född på 50-talet. Om man funderar över alla "cykler" man gått igenom sen dess, " rock", "pop", "flower power".......etc, etc,....Klädstilarna och utseendet har följt varandra, den ena jäkligare än den andra,..............de vuxna har alltid varit förtvivlade, rivit sitt hår i förtvivlan över hur ungdomen av idag ser ut,.................men jesse! Vi har ju, de flesta av oss, varit där själva.............och föräldrarna river fortfarande sitt hår.

För att inte tala om mina egna barn!!!!! De såg båda två, på olika sätt, rent ut sagt "fördjävliga" ut under en period av sitt liv. Den ene var svartrockare, den andre hade byxgrenen hängande nere vid knävecken, färgat hår hade de båda. Jag gjorde ingen affär av det....... de var, hör och häpna! Helt underbart skötsamma undomar ändå!! Det tog ett par tre år, sen var det över...........nu får man vänta på barnbarnens "fas". Den ska också gås igenom .


Men visst, självklart är det som så, att om företaget som det gäller, visat sin ståndpunkt redan vi anställningen, ska den anställde också leva upp till sina anställningsvillkor,.......... om den anställde inget visste............är det en annan sak..............

Och om den arbetssökande visade upp ett helt annat ansikte vi anställningsintervjun! Ja, då får vederbörande bara skylla sig själv. Visa ditt rätta jag direkt så kanske du slipper framtida problem.............kanske

Och jaaaa, jag skulle mycket väl kunna tänka mig att anställa nån med färgat hår och ringar i näsan..........bbara h*n är bra på det h*n gör

Och snälla! Dra inte alla "gamla" över en kam, varken mina egna föräldrar eller mina svärföräldra skulle bry sig ens ett ögonblick........joo, det är faktiskt sannt..........sååå stolt jag är över dem

Så du menar att det är en fas som går över? Jo, för de allra flesta är det nog så, men inte för alla. Vissa fortsätter att se "fördjävliga" ut och menar att de har rätt att göra det var som helst och när som helst. Grabben i artikeln är 26 år. Vuxen, enligt mig.

Jag förstår fortfarande inte varför man inte kan skilja på privat och arbetsliv. Varför är det så attans fel att anpassa sig?

Jag har inte sagt att det är fel att anpassa sig, men jag tycker inte det är fel att vara "sig själv" heller. Och jag uttalade enbart min egen åsikt i saken för att jag ville ha den sagd. Inget annat . Jag har redan sett att de flesta av er som skrivit i den här tråden är av annan åsikt än mig. Men jag måste ju ändå få stå för den jag är och mina värderingar! Eller tycker du att jag ska anpassa mig till flocken

Men snälla Gillian, du behöver inte ta det jag skriver som något slags angrepp på dig. Varför taggarna utåt? Jag har inte påstått att du tycker det är fel att anpassa sig! JAG tycker däremot att det är underligt att folk har svårt att anpassa sig och skilja på privat och arbetsliv.

Hmmm, jag får verkligen be om ursäkt om jag fick dig att tro att jag hade taggarna utåt..........det hade jag långt ifrån Tezzla, jag bara svarade på det du skrev och småskrattade dessutom...............sorry

Förr kunde t ex försvarsmakten kräva att meniga klippte sig osv. Men det är många årtionden sedan. Den som tror att arbetsgivaren kan ha synpunkter på t ex hårlängd, hårfärg och andra saker i utseendet måste leva på en annan planet.

Isåfall lever stora delar av trädgårdsbranschen på en egen planet för det finns regler för hur man ser ut och uppträder på ex. kyrkogårdar, stora trädgårdsvaruhus som Plantagen etc.

+Som jag skrev i mitt tidigare inlägg jobbar man på förskola/skola brukar det också finnas regler för klädsel.

+Vad jag förstått finns det även utseende regler hos hamburgerkedjorna (men ibland följer man dem inte så noga, inspektionerna från USA och liknande anmäls ju i förväg så då kan man låta de värst piercade vara hemma just den dagen).

Arbetsgivaren kan alltid ha regler för hur man som anställd skall vara klädd, och kan naturligtvis ställa krav på t ex användande av hårnät för personer med långt hår om det finns säkerhetsrisker osv. Men ursprungsinlägget gällde hårfärg och hårlängd, och det kan rimligen inte arbetsgivaren ha åsikter om? Eller kan arbetsgivaren kräva att ingen anställd får färga håret? Hur stor andel av den kvinnliga befolkningen färgar håret? Vilka färgnyanser är tillåtna?

Kan arbetsgivaren kräva att anställda avlägsnar tatueringar?
Kräva att anställda går ner i vikt?

Nope. Eftersom jag startade tråden, skrev ursprungsinlägget, så kan jag bara hänvisa till rubriken på tråden

Visst finns det regler för hårfärg och likannde på många ställen men inte mot naturliga hårfärger typ blont, normalrött, brunt men många serviceföretag har regler ifall det gäller onaturliga färger typ grönt eller om man har regnbågens alla färger i huvudet +har man tuppkam får man acceptera att man inte ens får komma som praktikant hos någon veterinärklinik.

Arbetsgivaren kan kräva att man döljer tatueringar med ex. en långärmad tröja eller plockar ut piercingar under arbetstiden.

Sånt som inte arbetstagaren kan påverka typ ifall man har medfödda defekter får arbetgivaren dock inte anmärka på.

skulle inte bry mej ett ögonblick så länge det inte är direkt hälsofarligt ur hygien eller säkerhetsaspekt
och att jämnföra med att kvinnor färgar håret???åtminstånde jag färgar hela håret, inte en tuss här och där
men den aktuella killen skulle jag anställa, om han har rätt kvalifikationer bara

Jag skulle t o m vilja hävda att det är en uppenbar kvalifikation att en person vågar uttrycka sin personlighet. Däremot skulle jag göra allt för att undvika att handla från telefonförsäljaren som skrev insändare i Expressen, han verkar uppenbarligen ha något att dölja!

En väldigt närliggande fråga är "Varför väljer folk att klä sig/smycka sig som de gör?"

Är det för att passa in i en grupp/kultur?

Är det för att uttrycka sina värderingar?

Är det för att visa sitt oberoende och kanske avståndstagande från gängse utseendenormer?

Är det för att attrahera en tänkbar partner?

Är det för att bli sedd, få en reaktion?

Är man (i egna ögon) så tråkig att man behöver ikläda sig en image?

Är det en protest mot samhället?

Jag vet inte alltså, och säger inte att folk alltid klär sig på vissa sätt beroende på ovanstående frågeställningar. Men jag har funderat en smula varför jag själv klär mig som jag gör, dvs, ganska neutralt och intetsägande, med vissa inslag av 'natur'-relaterade kläder, såsom Fjällrävenjacka, osv.

Jag vill hävda precis tvärtom, folk som måste uttrycka och hävda sin personlighet till varje pris är sällan särskilt bra medarbetare.
Bra medarbetare är tillräckligt starka för att kunna tona ner sin personlighet, fungera bra( dvs anpassa sig till andra) i lagarbete. Att anpassa klädsel efter vad som krävs för tillfället är nog mer eller mindre ett måste om man vill nå framgång.
Gita

Jag tror ingen tagit upp en annan aspekt på saken mer än indirekt och det är tredje persons uppfattning av saken. Kommer man in exempelvis i en affär och expediten ser ut som en marsmänniska, hur dom nu ser ut, är det inte säkert att jag går dit igen. Det är dom första sekundrarna av ett möte som är avgörande för hur man uppfattar en okänd. Det kan tyckas att man inte skall ha förutfattade meningar eller fördomar men det har dom flesta och frågan är om affären har råd att tappa kunder pga personalens utseende eller för all del dess uppträdande.

Att uppträda och klä sig så att kunderna inte klagar tycker jag är ett av sätten att sköta sitt jobb.

Men den här diskussionen har varit lärorik eftersom jag genom att granska mina åsikter har kommit fram till att jag faktiskt är ett intolerant, åldersdiskriminerande rasistiskt kräk. Om jag går in i en butik till exempel väljer jag hellre att vänta en stund extra för att få prata med en äldre, välklädd och i mina ögon med tillförlitlig person än en slarvigt klädd ungdom. Får jag välja väljer jag hellre en taxichaffis med svenskt utseende än en utländsk. Jag brukar visserligen ganska ofta bli motbevisad av verkligheten och upptäcka att unga personer med konstiga utseenden kan vara både kunniga och sympatiska men det är när jag har tvingats träffa dem. När jag har chansen att välja brukar jag välja att inte träffa dem. För många gånger har min diskriminerande bild av ungdomar som slarvigt klädda korkskallar med naiv världsuppfattning och brist på hyfs blivit bekräftad för att jag ska uppfatta det som tillfälligheter. Så jag har insett att mina trångsynta uppfattning om tingens varande gör mig till en ganska förkastlig människa, och gissa vad? Det skiter jag i.