Hör en massa om viktproblemen i Sverige och världen, men en stor del av befolkningen är också smal.
Allt från "ganska smal" till "toksmal".
ifta får jag höra saker som :

-Men borde du inte äta mer?
_men ooj va smal du är o
osv
osv.


Ibland kan det kännas bra orättvist att det är okej att anmärka på oss smalisar, men inte på tjockisar-
NEJ! jag menar absolut inget illa och viill såklart inte att de heller ska få kommentare om sin vikt.

vill du vara med i smalisklubben?

Så det är inte okej att anmärka på tjockisar? Då har du nog missat en hel del. Tjockisar hånas ideligen. Tjockisar har även mycket svårare än andra att få jobb. Undersökningar har visat att om en tjockis och en smalis söker samma jobb så sållas tjockisen bort.

Jag har större delen av mitt liv fått höra "Oh vad du är lycklig som är så smal". Jag var inte alls lycklig över det faktumet, eftersom jag ständigt frös.
Nu har jag fått typ2 diabetes och gick därför upp i rasande fart. Nu tillhör jag -på bara ett år- de där som kallas tjockisar. Jag fryser inte längre, men livet är fortfarande besvärligt, eftersom det är svårt att hitta snygga kläder.
Oavsett vilket, är det alltid svårt att finna en medelväg om vad som är bäst när det gäller vikt och utseende. Jag föredrar att tala om "trivselvikt", den vikten som gör att man mår bra. Sen om jag ser ut att vara tjock eller smal i den vikten, är ovesäntligt.

kanske bara uttryckte mej dåligt. Klart jag vet att överviktiga människor diskrimineras, vilket är käpprätt åt helsike...
Men jag menade mer direkt, från bekanta, vänner och släkt.
Mostrara, mammor och vänner som inte kan låta bli att kommenteras den smale, men antagligen inte skulle säja till sin broson:
-men ooj så tjukk du ha blitt, som den norska sången heter..

Äh hur många gånger har man inte fått kommentarer från väninnor och systrar som t ex "Ska du verkligen sätta på dej det där?!" "ska du verkligen äta såååå mycket?!"..

Tro inte att det e nåt förbehåll "smalisar" att få kritik från "nära och kära"..

Jag tycker självklart att det är fel och fult att påpeka att en person är smal, lika fel som det är att göra det när någon är tjock, vilket faktiskt görs.

Jag kan dock säga att jag har erfarenhet av båda dikena och tjockisdiket är definitivt värre än det andra diket.

mm jaa trodde nog det faktiskt.. visste inte att tjejer var så hårda mot varann=(

Vad Farbror Blå nog menar är att om man skulle anmärka på någon som är överviktig blir det ett ramaskri men om man är för tunn så går det alldeles utmärkt att säga precis vad man tycker. Det är skrämmande vilken diskriminering det finns och idag har det nästan blivit fult att vara smal.

Ska man skämmas för att man tar hand om sin kropp, för det är ju inget man får gratis direkt...?

Dessutom om en överviktig person och en hälsosamt smal person söker samma jobb (på samma meriter) så är det väl inte särskilt konstigt om den smalare får jobbet eftersom övervikt faktiskt är ohälsosamt, och på längre sikt kan det leda till ökad sjukfrånvaro, vilket i sin tur leder till ökade kostnader för företaget. Lika lite skulle de ju anställa någon som hade anorexi eller liknande ätstörning eftersom det skulle ge samma resultat.

Heja Farbror Blå!!!

"You got a point!" Det verkar vara mindre tabu att klanka på spetor än på tjockisar.
Å andra sidan är det nog sant att tjocka fördöms mer i det tysta.
(Oj, blev det inte typiskt svenskt nu: å ena sidan ... , å andra sidan ...)

Du har missuppfattat allt, tjejer är alltid elakare...

Jag förstår hur du menar Farbror Blå. Även om det klagas på tjocka också så är de flesta medvetna om att det inte är snällt. Att klaga på smalisar uppfattas inte som lika elakt av folk tror jag.
Jag har fått höra en hel del om hur smal jag är. Värst är väl när folk nästan ilsket påpekat det. Fast det är rätt länge sen nu, jag tror det har jämnat ut sig med åldern.

Du visar på ett "fint" sätt hur folk ser på tjockisar.

Tjockisar är ohälsosamma, tar inte hand om sig själva och de leder till besvär. Varför anställa en tjockis? För en tjock person är alltid ohälsosam och ett bekymmer, eller hur?

Usch

Nämen Tezzla, jag tror nog Bookhousegirl bara vidarebefordrade de fördomar som redan finns, dvs samma som du påtalade. Tror inte du?

Jag menade inget illa, jag försökte bara förklara varför det kan se ut som det gör. En överdrivet smal person är inte heller hälsosam, och med tanke på att det är betydligt högre dödlighet på exempelvis anorexia så skulle man ju absolut inte anställa denna personen.

Tyckte allt det lät som hon menade det hon sa, Farbror..

Dessutom tycker jag mej minnas att du varit ganska stolt över din spinkighet...

Nä det är ju sant.
urspinkiga människor mår ofta sämre tror jag.

Håller absolut med.
Mina nära har brukat säga att jag är för smal/mager, men aldrig att de sagt så elakt som många "bekanta" gjort.
Jag har fått kommentarer på ICA /COOP Jasså handlar du också mat.
Eller.... äter du också? Det syns då inte så mager som du är.
Eller... herregud vad mager du är, nu måste du väl börja äta så att du inte försvinner helt.
Eller... vet du att du ser ut som du hade anorexia... nu måste du väl försöka äta mer och få lite hull
herregud så mager du är, titta på armarna, det ser ju äckligt ut
Osv osv osv

Fortfarande får jag... 18 kg tyngre... höra herregud vad mager du var, men nu ser du ju mer normal ut

Visst diskrimineras överviktiga, men det sker nog mest i det tysta.
Jag har överviktiga barn så jag vet lite om den sidan också.

Du skriver att smala tar hand om sina kroppar och är hälsosamma. Du skriver också att det inte är konstigt att överviktiga diskrimineras för att de är ohälsosamma och de leder till kostnader för företagen.

Precis såna fördomsfulla generaliseringar som tjockisar ideligen möter på.

Jag anser att motsatsen till tjock är mager - inte smal. Smal är nånstans mittemellan tjock och mager.

Jamen Tezzla, vi har sett dokumentär efter dokumentär om detta problem på TV, vi har HÖRT chefer tycka så, vi har fått reda på allt det där.INgen av oss tycker väl så för att vi relaterar till arbetsmarknadesn diskrimineringstankar?

Fick inte med sista meningen där...

Menar med det att ni som "klagar" på att ni blir bedömda för att ni är smala, troligen blir bedömda utifrån att ni är magra. En ganska stor skillnad i det.

Det är inte direkt någon fördom utan snarare medicinsk sanning, fast på en genomsnittlig basis. En tjockis kan leva längre och må bättre än en smalis men statistiskt sett råder motsatsen.

Jag menade mer att det är inte är hälsosamt att vara överviktig, lika lite som underviktig. Det klart att en person som är frånvarande kostar företaget mer än de som är där hela dagarna, varför tror du kvinnor är diskriminerade på arbetsmarknaden? Och visst, det finns reglerat i lagstiftning men det betyder tyvärr inte att den alltid efterföljs. Kvinnor kostar mer än män eftersom de oftast tar ut mer föräldrarledighet så därav anställs de inte på samma villkor.

Det ligger en hel del i ditt resonemang Berith och jag tror att jag menar så också. Man kan ju också vara överviktig utan att vara tjock, det är mer en kroppsform tycker jag.

Och därför är det rätt att bli bedömd efter det? Tjockis = ohälsosam, lågpresterande och mer skada för företaget än nytta ???

Ett litet kort inlägg bara: min ena son har hög ämnesomsättning , dessutom har han problem med tarmarna. Han försöker ta hand om sin kropp men inte mår han bra inte! Han ser kanske "hälsosam" ut, men med sina tarmproblem så har han svårt att få fortsatt anställning efter en praktik! - även om han bevisligen är skicklig inom sitt yrkesområde!

Aj va trist! har också haft en nära släkting med Crohns, som fick utstå alla h-es kval och onödij´ga kommentarer för att han var mager. Det visktigaste var ju att han var sjuk, syntes ju inte..

Svår fråga, jag är glad att jag inte hanterar anställningsärenden. Skulle tro att varje anställare har sina kriterier att utgå från. Man väger in olika bedömningar på sina egna sätt och dom flesta av dessa kan nog betraktas som diskriminerande av dom som inte får plats. Fetma är trots allt en orsak till problem. Min mamma blev exempelvis bara 69 år pga fetma. Dödsorsak kraftig förkalkning i hjärtats kranskärl som orsakade en infarkt. Dessutom hade hon dom sista ca 10 åren ont i knäna pga den ökade belastningen. Högt blodtryck också som visserligen båda hennes söner också drabbats av, utan större övervikt.

När jag minns hur somliga sa ogillande: Gu va mager du ä, så brukar jag tänka att de skulle se mej nu!
Att vara mager kan visst vara något som man fått "gratis", jag kunde från barnsben tills jag var c:a 40 år äta precis vad som helst, hur mycket som helst utan att lägga på mej ett uns. Som smalast vägde jag 48kg till 163 cm i längd, då var jag verkligen mager! Jag var frisk, jag mådde inte illa, jag var t.o.m. stark men som sagt väldigt mager.
Mina vänner: det gick över! Ingen som kände mig då skulle någonsin tro att jag skulle kunna drabbas av en så´n övervikt.Nu är det en och annan som säger att jag nog skulle må bra av att gå ner lite i vikt! DET VET JAG VÄL FÖR HÖGE FARAO!

Ja så måste ju de som påpekar se det iallafall. Inte normalt smal, utan underviktig. Fast det sitter ju lite i betraktarens ögon också. En del tycker att man är mager om man är normalviktig eller väger bara ett par kg för lite. Så hårt bedömda blir sällan överviktiga...man säger inte att nån som väger 2 kg för mycket är smällfet. Det tycker jag givetvis inte att man borde göra heller.

det är precis samma komentarer mot smala som mot tjocka
men när någon säger till mej "vad du har gått ner i vikt"...och jag vänder på det och svarar..."vad du har gått upp i vikt" brukar dom inse att "berömet" inte alltid uppskattas




tycker inte det är okay att anmärka på någons vikt, oavsett.
tror att den som är smal/tjock vet om det utan att någon behöver berätta det.
ska svara det nästa gång..."nähä det hade jag inte en aning om, tack för att du berättade det"....

Ett bra sätt att mobba personer som gått upp sen man sist sågs är att säga: Är det verkligen du, alltihopa? Tas garanterat illa upp.

När jag vägde 80+ var det ingen som sa något. Kanske var det någon som tänkte något, det vet jag inget om. Kanske blev jag behandlad sämre än "smalisar" men det var i så fall inget jag märkte.

Under en period hårdbantade jag, i 20-årsåldern innan jag visste bättre. (Säkert en bidragande anledning varför jag senare gick upp så mycket i vikt f ö). Som minst vägde jag 53 kilo. Då fick jag ofta höra "Men gud vad du är mager."

Ja, det kanske jag var. Men varför var DET okej att påpeka? Ingen vågade eller ville påpeka "Men gud vad tjock du blivit" när jag senare lagt på mig närmare 30 kilo i vikt?

Notera nu, innan ni exploderar, att min mening inte är att det är mer rätt att fråga det ena eller det andra. Det jag försöker förmedla är att när jag var tjockis var det ingen som sa något (så jag hörde iaf), när jag var smalis däremot tjatades det om mina kindben och nyckelben som om det var allmän egendom. Sårande och oförskämt.

Nu försöker jag balansera i mitten och återigen är det ingen som säger något.

din elaking där så kan man ju inte göra ju

Vikt är en känslig fråga, kanske den känsligaste utseendevariabeln. Känner man sig pigg, uppträder piggt och glatt, så spelar nog inte vikten så stor roll. Kraftig fetma är besvärande. Utmärlade ger ett sjukligt intryck. Men däremellan så borde set finnas en ganska stor toleransnivå. Sen kan det väl vara ganska provocerande när det ofta är de som kanske väger något kilo för mycke tjatar om att banta mitt framför ögonen på de som har betydligt mer att ev. banta bort. Att anspela på människors vikt är ett väldigt effektivt sätt att trycka till folk. Tyvärr tror en del människor att de mår bättre av att göra det.
Försök trivas med hur ni ser ut. Man blir faktiskt inte mycket lyckligare för att man har ett visst BMI.
Heja alla tjockisar och smalisar.

Jag tror att det anses som skämmigt så fort nån påpekar din vikt oavsett om du gått upp eller ner. Men man ska nog tänka på att det oftast är den som är direkt underviktig som har de största problemen, Har du en vän som har klar undervikt så är det i många fall en hälsofara. En av mina vänner har avlidit av anorexsi. JAG VET ATT JAG BORDE HA REAGERAT. Det jag inte sa var att hon såg sjuk ut och att vi nära ville hjälpa.

Mina överviktiga vänner tycker samma sak........

jag stör mej inte på hur folk ser ut, varken överviktiga eller underviktiga piersade eller tatuerade.
har fullt upp med hur jag själv ser ut och anser att var och en svarar för sitt utseende.
är det extremt avmagrade eller överviktiga kan jag reagera, men mera ur hälsosynpunkt.

enligt statistik så är idealkroppen är det något som två procent av folket har.
där har vi i västvärlden satt idealet. trots att majoriteten svänger åt ena eller andra hållet.
korta, långa, runda, tunna, päronhäck, pojkhöfter, megabröst, inga bröst alls, you name it.
mår man bra så är det inte mera med det, men kan man inte röra sig på grund av övervikt så är det dags att ta tag i problemet istället för en massa "minicyklar" och annat som gör dej ännu mera orörlig.



håller med

De flesta normalt funtade människor skulle aldrig komma på tanken ens att gå fram till en vilt främmande människa på stan och säga : Men gud , va tjock du är !

Men det är tydligen helt okey att gå fram till en vilt främmande mager människa och säga : Men gud, va tanig du är ! Eller säga : Men gud, du måste lida av anorexi !

Hur tänker dom egentligen ?
Jag kan ta att mina vänner och släktingar kommenterar min vikt , oftast på ett skämtsamt sätt. För jag vet att dom inte menar nåt illa med det. Och jag vet att dom vet att jag äter som en " liten häst" men ändå har svårt att gå upp i vikt.

Det är inte ett dugg roligare att var för smal än det är att vara för tjock !
Hur kul är det att tvingas handla kläder på barnavdelningen när man är 45 år ?

Minicyklar? Jag fattar inte...

det är väl okay, så fort man kommit på hur man ska ta bort alla paljetter och annat skit som sitter på barnkläderna
polarn och pyret har massor av fint




gör du ju

Pejori: Nä, allvarligt! Jag fattar inte! Jag kanske är alldeles seg i kolan ikväll...

Har man tur kan det bli lite billigare iallafall! Har köpt många byxor på barnavdelningen o det är bra för då slipper jag dessutom lägga upp benlängden.

Jo, men var hamnar grenen på byxorna ????
Alldeles för högt upp för att det ska kännas bekvämt
Och barnkläder är ju inte gjorda för kvinnorkroppar, för trots att jag är smal så har jag några former i alla fall, om än små.

Fast jag blir faktiskt glad om någon märker att jag gått ner några kilon

klart man blir om man kämpat och gått ner.
men dom som känner dej vet det och berömmer därefter....
jag kan få komentarer av okända för att jag är smal

Ja det kan hända ja. Värst var det när jag råkade köpa ett par byxor med låg midja...utan att prova dem först.

Jag har varit både trådsmal med komplex 178 -51kg !!! Min benstomme väger tydligen lite, för när jag gick upp till 69 kg så var jag alldeles för tjock Nu väger jag 56 kg, vilket är ok med tanke på benstommen, men får fortfarande konstant höra..nej nu får du nog ta och äta lite för det ser inte snyggt ut, du är alldeles för smal etc etc, så då kan ni ju tänka er vad jag fick höra med 51 kg ( hade aldrig kjol) När jag blev så tjock var det bara min syster som första gången hon såg mig efter det att jag hade gått upp så mycket i vikt (på 3 månader) sa att jag såg ut som en flodhäst, antagligen för att hon såg mig i badkaret.
Men min erfarenhet är, att jag i stort sett bara har fått höra nedsättande kommentarer som smal...Men helt klart är det inte roligt att höra varken det ena eller det andra, och speciellt när man inte KAN ändra på vikten hur gärna man än skulle vilja

Normalt smal... Vad är det? Försökte hitta kändisar att jämföra med för att visa vad jag menar är smalt och vad som är magert.

Michelle Pfeiffer är smal. Kanske det du kallar normalt smal? Ja jag tycker att hon är vacker, och ofta plockar jag fram henne när jag ska visa vad jag menar med naturligt vacker.

Calista Flockhart är definitivt mager. Och jag kan förstå om hon får kommentarer och tidningsrubriker utifrån sitt utseende. Inte bara för den här klädseln - jag tycker det är modigt att klä sej så och visa upp allt det magra. Men jag tycker inte att hon är ful, bara för att jag jämför henne med det vackra hos Michelle P.

Som sagt vvar: Det här med vikten är en väldigt viktig del av självbilden. Ingen är väl alldeles nöjd med sitt utseende. Men man skulle hoppas att fler kunde vara lite mer nöjda. Konstigt nog så tycker jag att man blir mer nöjd med åren, trots rynkor och lösare hull. Är det det som är självkänsla?

Nöjd med åren??? Förr var jag nöjd ne har jag gett upp Hur roligt är det med rynkor och slapphet på en skala på 10.
Är jag smal ser jag ut som 85 år går jag upp för att fylla ut rynkorna så blir jag tjock och ändå ser gammal ut
Jämföra med skådespelare från USA, nix....de gör en massa jobb..ansiktslyftning, botex mm...och hur ser de ut utan sitt smink som lagts av proffs. Innombords blir man nöjdare med åren men det yttre får man stå ut med. Det konstiga är att man blir äldre på utsidan men klokare på insidan dvs inte äldre inombords............