Intressanta funderingar det här. Visst kommer det en del gott ur utvecklingen, som bot mot sjukdomar m.m. men mycket av den teknologiska utvecklingen skulle vi gott klara oss utan. Anser jag.

Tror att det stora flertalet av oss blir lamslagna vid en större förändring - ett tänkvärt ämne, det tackar vi för

ingrid

Intressant tråd, men världen behöver mer teknisk utveckling, och mer el, annars går det åt helvete. För precis som många är inne på så har den tekniska utvecklingen hittills skapat många problem (även om många andra saker förbättrats). Det finns kanske inte mycket som talar för att framtiden blir bättre, men vi vet att den kommer att bli väldigt mycket sämre om inte saker förbättras. Utan teknisk utveckling kan vi inte i längden föda mer än kanske 1-2 miljarder människor (det kanske vi inte kan ändå, vad vet jag), och utan el kan vi inte effektivisera så mycket som krävs.

Jag är förvisso teknikfientlig, men en värld utan el nu när samhället är byggt på att just el finns, tja...anarki och krig skulle väl följa. En av de stora och direkta följterna av ett hemskt kärnvapenkrig skulle inte bara vara att många dog eller blev strålskadade, man kunde även räkna med totalt elhaveri på många håll under oöverskådlig tid - vilket kanske hade gjort slut på fler människor än själva bomberna.

Tillägg : Utan el hamnar vi nog inte på tidiga 1800-talet utan på 1200-talet, eller nåt. :/

Ibland kan jag faktiskt reta mig lite på din elitism och övertro på din egen förmåga. Den dag det krisar på allvar så behövs många förmågor som samarbetar, ensam är sällan stark...

saxat från Grås inlägg kl 22.54
"Att rädda liv är bra, men jag hoppas att jag själv kan få lov att dö den dagen det blir dags för mig, om det blir imorgon eller om 50 år. "

Men var går gränsen för "när det är dags". Jag kan inte se någon självklar skarp linje. Och vem ska avgöra det om du själv inte är i stånd att göra det?

(Tur att du skrev en så bra förklaring på hur du menade med livsvärdigheten annars hade jag givit upp allt miljötänk ö h t eftersom det ändå inte skulle vara något jag behövde bry mej om, om jag ändå skulle offras. Då är det ju bättre att passa på att leva livets glada dagar så länge det varar! Och vi skulle nog faktiskt bli ganska många "på festen", vi är många i liknande situation! )

Jag tror dig, det är Herr Jante som är och biter dig i rumpan.
"Själv är bäste dräng", kommer du ihåg den frasen? Samarbete passar inte alla lika lite som ensamhet gör det, en del töms på energi bara av att lära upp alla som inte har orkat tänka till.

Och du - vi kan visst tro att vi är något, det går jättebra - jag har redan prövat.

Så sant som det är sagt att vi behöver varandra när det krisar. Så har det väl alltid varit och kommer alltid att bli ?


Tycker också att det här är en intressant tråd speciellt eftersom det går att ifrågasätta saker utan att bli osams. Trevligt med sådana diskussioner , de leder oftast fram till något bra.

En portion ödmjukhet har aldrig skadat någon...

Min gräns går vid när det är dags - alltså när något inträffar och jag slocknar. Är det inte viktigt att man talar om sådana här saker med sina nära och kära? "Jag vill inte dö, aldrig, jag vill bli räddad till varje pris" / "Jag har sett och gjort tillräckligt, om jag skulle råka ut för en olycka imorgon vill jag inte bli räddad till livet till varje pris" / "Jag vill leva länge, jag har det så bra" / "Jag vill helst slippa bli liggandes på långvården när jag blir gammal".

?

Skriver jag under på.

Att tro på sin egen förmåga är väl inget som hindrar ödmjukhet?
Brist på ödmjukhet är däremot att peka ut enskilda individer och tala om för dem vad som är rätt och fel i deras tillvaro.

skrönor är inget att vara rädd för

Nå, det är ju ganska lätt att se vad man klarar av. Bara att ta bilen ut i storskogen, så man har nån möjlighet att ta sig hemåt om det kärvar, och så försöker man klara sig på det som finns därute. Man får givetvis ta med sig sådant som man kan förväntas ha i en nödsituation, dvs, ungefär en kniv och kläderna man har på sig. Tältet har nån jävel stulit från dig. Sen kan man efter en vecka eller två ute bland granriset fundera över livet

var ju ingen skröna

Ungefär så ja

Fast du... fanns det ens något tält att stjäla..? Liggropar och granris är väl vad man får vänja sig vid?

Man kan klara sig länge ute i skogen bara man vet hur man ska bära sig åt. Man kan t ex gräva ner sig i en myrstack om man fryser , man kan äta myräggen för att få i sig protein , man kan gräva upp rötter och äta, man kan filtrera vatten genom mossa och kol så att det går att dricka osv osv. Men det viktigaste är att hålla sig ren i de " privata delarna " annars kan man få tråkiga infektioner med feber och bli allvarligt sjuk.

Det här är en av det bästa trådarna jag läst,

Fast jag tycker att du gör det lite för lätt för dej när du svarar så här. Döden kommer inte alltid så bryskt som du skriver om här. Det säger inte alltid bara pang en dag och du slocknar. Det kan lika gärna dra ut på tiden och man kan behöva gå igenom en massa stadier i dödsprocessen.
Jag kan ju också tycka att om jag t ex fick en massiv stroke som förvandlade mej till en grönsak så skulle jag vilja dö istället. Men jag är också mycket väl medveten om att min sjukdom kan förvandla mej till grönsak fortare än jag någonsin anar och ländå vill jag konstigt nog inte dö just nu. Jag har sagt det förut och jag säger det igen.
- Jag är glad att inte maken tog mej på orden när vi gick och väntade på provsvaren som skulle fastställa diagnosen. Då sa jag till honom att " - Skjut mej om det är MS jag fått."

Nu ska jag sluta tjata om just den här delen i diskussionen. Det är en jätteintressant tråd du startade och jag kommer att följa den med största intresse.

Den diskussionen har vi ju redan haft här och tror vi kom fram till att när det verkligen gäller så vill man nog leva ändå. Men vad jag inte förstår är när man säger att jag har redan sett och gjort tillräckligt så jag vill inte bli räddad. Räknar man då med att man ska komma ihåg vad man varit med om när man gått bort?

en bra tråd innebär för mig ett utvecklande samtal - inte en undervisande monolog...

(möjligen är jag väl hård mot dig "grå", men jag tror du tål det... )

Uppfattade det inte som en undervisande monolog utan mer som " ofärdiga tankar" eller " tankearbete pågår".


Tillägg: Jo aq42 jag undrade vad storm egentligen menade. Vad menade du storm?

det vet jag inget om, jag svarade bara på det jag läste.

Du glömmer bort att det är tjäle i marken Men visst, bara man inte fryser ihjäl klarar man sig länge på bara vatten, planerar man att inte vara nödställd i bushen så länge kan det vara säkrast att inte äta alls. Men ska man klara sig i en säsong, dvs, ett år, då vill det till att man har bra flyt om man är ensam.

läs mera i tråden efter det första du citerade.

Det är väl ingen tjäle nere i en myrstack? Det rådet har jag fått när jag varit på överlevnadskurs hos försvaret. Du menar väl inte att de kan ha fel ?

Och vem har sagt att jag ska vara ensam ? Jag har förordat att man ska hjälpas åt i kristider . Men om jag ändå är ensam så får jag väl se till att försöka klara mig ändå. Är man i bushen ett helt år så finns det ju rimligtvis bär under en del av året och annat ätbart under andra delar .

Det är väl krissituationer som är " uppfinningarnas moder " ?

Vet inte riktigt vad du menar ? Är det på allvar eller ?

Mja, jag menar ett fiktivt exempel, som visar på hur svårt det är att klara sig ensam, och för att vi nutidsmänniskor ska få en känsla för det så får vi väl prova på. Hur gör man eld exempelvis? I teorin vet många, men hur gör man det med regnet eller snön i luften? Är det ett par decimeter tjäle kommer du inte ner i en myrstack så lätt. Det sägs väl att de är lika stora under som ovan jord (?), men man ska ju ner i den också. Men myrorna därhän, för några hundra år sedan var det mängder av människor som dukade under varje år, i Sverige, pga umbäranden och (idag triviala) sjukdomar. Det är visserligen så att vi nutidsmänniskor har mer kunskaper - men har vi mer kunskaper när det gällar basala överlevnadskunskaper ute i skogen, utan redskap, utan hjälp? Skulle vara det där med att tvätta sig och eventuella sår kanske.

Den här killen kan: http://science.discovery.com/convergence/s...urvivorman.html

Extremt intressant tv-serie faktiskt.

De basala kunskaperna kan det nog vara lite olika med. Men , tror ändå att de flesta förstår att skydda sig t ex mot väta och att man inte ska dricka vatten ur vilka diken som helst. Att göra upp eld kan ju var svårare , likaså att skilja ätligt från giftig osv.

Har själv p g a av min uppväxt och mitt jobb fått en del kunskap till skänks. Gillar att vara ute i naturen och har även överfört det till mina barn . Därför kanske jag har svårt att tänka mig in i hur en " äkta " storstadsmänniska ( ta nu inte illa upp ni som bor i storstad och har kunskap om överlevnad ) skulle bete sig ute i vildmarken men de vet nog en hel del om hur man överlever i sin miljö. Men tror som sagt ändå att vi har en del med oss som kommer fram i nödsituationer.

OK , de basala kunskaperna behöver vi men de har ju också utvecklats genom årtusendena. Från början visste man ju inte hur man gör upp eld , vilka växter som var ätliga , hur man använder redskap , hur man jagar djur mm mm .

Det är väl också utveckling att vi i dag har möjlighet att få reda på hur man kan klara sig i ett annat klimat än vårat , det kan ju bli så att du blir strandsatta någon annanstans än i Norden.

Nej , jag tror att det är bra med utveckling på alla plan . Sedan må det finnas sådant som verkar helt onödigt , men en del kan faktiskt föra vårat samhälle framåt på ett bra sätt också, det kan vi inte veta något om i dag.





Brukar titta på honom , jätteintressant.

Faktum är att där ute i skogen har jag bättre förutsättningar att överleva, där finns allt som behövs. Här i stan skulle man ju frysa häcken av sig innan man ens fått igång pannan igen. Vi har fjärrvärme och kombipannan är urkopplad. Sen ska man få eländet att cirkulera varmvattnet utan ström åxå...

Menade du den här?

Du har rätt - döden kommer när det passar den. Men att ha en sjukdom innebär inte döden för mig,
Att vara så gott som död och att därmed hållas vid liv enbart med hjälp av en maskin - bara för att en tekniknörd har uppfunnit en sådan maskin, är däremot helt otänkbart för mig. Hade inte den maskinen funnits så skulle jag varit död.
Att sedan vakna upp igen efter 20 år, som ett kolli som bara kan röra på ögonen, varvid de ansvariga läkarna slår sig för bröstet och tycker att de har varit jätteduktiga är ett skräckscenario. Hade jag kunnat röra på munnen också så hade jag med största säkerhet stämt skiten ur hela läkarkåren.
Jag räds inte döden utan har en inre övertygelse om att den dagen jag dör är den dagen jag inte har mer att lära mig, eller uträtta. Då är jag klar. Att jag sedan inte minns något när jag har dött (vad som än händer då - tunnel av ljus eller slut i rutan) har inte med att göra om man är klar med sitt liv eller inte. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att jag inte kommer att orka med det ständigt utvecklade samhället längre när jag är 80 bast och mycket hellre bara skulle vilja skita i allt och gå och lägga mig och sova.
Jag har en del släktningar som bara är en skugga av sitt forna jag. De kan inte längre göra någonting av det de tycker är roligt och som har varit en del av deras liv och intresse. De hänger bara vid, äter sina medeciner och mår JÄTTEDÅLIGT, både psykiskt och fysiskt. Alla runtomkring dem gör allt de kan för att hålla dem vid liv och ser till att de tar sina medeciner och där får de gå - år ut och år in och bara vänta på att något ska hända, att någon ska se dem, att någon ska engagera dem, men inget händer- för ingen har tid.

Jo, men har man åsikter ska man ventilera dem, för det är väl folks åsikter som ligger till grund för samtal? Om ett samtal enbart går ut på att man ställer motfrågor, eller små, enradiga negativa kommentarer blir det väl knappast ett utvecklande samtal, bara en massa surr?
Jag är en människa som har hur mycket åsikter som helst om saker och ting - ett helt bibliotek av både bra och dåliga åsikter som jag har funderat mer eller mindre över, och funderat en massa det ska gudarna veta att jag har gjort och ständigt gör.
Det får du nog lära dig att stå ut med, annars rekommenderar jag att du medvetet hoppar över de inlägg som är signerade "Grå".

hellre enradig än långrandig....

nej, jag är inte intresserad, jag är en sån där som sätter granskotten på tvären i halsen och dör med en blöt tändsticksask i fickan. ingen skogsmulle mao. går strömmen tar jag in på hotell...
edit: ett med för mycket

Då får du vara noga med att välja ett hotell som inte har elektroniska nycklar

Grå, du skriver att du funderar mycket om en massa saker men ju mer jag läser detso mer tycker jag det verkar som om du bara går runt i din egen cirkel. Eller driver du bara med oss?

Inte det minsta. Vad är det du syftar på?

Eller om jag säger så här:
Läser du tråden för att komma underfund med hur jag tänker (?!) eller läser du tråden för att ämnet lockar dig till att börja tänka efter själv?

Anledningen till att jag valde ett så otänkbart scenario som elbrist var just för att det inte skulle kunna uppfattas som domedagsprofetior, som förmodligen diskussionen om asteroiden Apophis eller oljebrist skulle göra eftersom de är aktuella faktum.
Jag är inte ute efter att göra folk rädda eller upprörda, bara intresserad av att diskutera vad som skulle hända när människan ställs inför den yttersta utmaningen - att överleva på naturens villkor.
Emellanåt skrivs det genomtänkta och väl övervägda inlägg och diskussioner, men sedan är det precis som att luften går ur och så kommer det en och annan personlig gliring som egentligen bara speglar rädsla och underlägsenhet?
Slöseri med energi anser jag, för som jag sa förut - jag tar ingenting som skrivs i ett forum personligt.

ps. Den som funderar mycket blir inte per automatik ett orakel.

Beträffande tjejen som inte brydde sig om Gudrun-stormar så fattar jag inte vad ni hackar på henne för, hon har helt rätt. Kraftledningarna som förser större städer med ström är garanterat trädsäkra så hon behöver inte bry sig, det är det finmaskiga 3 kV-nätet som drabbas när det stormar. Det finns dock ett problem för oss på Västkusten och det är om det orkanar för mycket så saltvatten blåser in över land. Det hände hösten 69 och drabbade transformatorerna och ställverken som fick överslag. Det var dock ett övergående problem. Sen var det nån isstorm i Canada för några år sen med kraftig isbeläggning som fick kraftledningarna att ge sig. Har aldrig hänt här dock.

Gäller eventuella elransoneringar bara landsbygden då?

Varför då?! Håller inte med.

Ja, detdär funderar jag ofta över när jag hör ordet utveckling i olika sammanhang - upplever att det ibland handlar om avveckling.

OM det det skulle bli ransonering, ja. Fast varför en storm skulle medföra elransonering begriper jag inte, det blir väl snarare elöverskott om en del av glesbygdsnätet blåser sönder. Kanske om det satsas för mycket på vindsnurror som blåser sönder.

men var inte så petig nu, det är ju inte det diskussionen handlar om! hur skulle folk bete sig om det blev krig här? om samhället kollapsade av en eller annan anledning? argumentet "ja men det är ju inte krig här" är helt ovidkommande!

Dåså, då borde väl flickebarnet vara tämligen mer elberoende än kalle på berget som kan elda i öppna spisen och har garderoben full med Helly Hansen?

Och vad är det som säger att "flickebarnet" (vilket nedlåtande uttryck) inte har garderoben full med Helly Hansen????? Jag tycker du spelar lite väl hårt på fördomar mot stadsbor.

Jag hoppar av här, ids inte diskutera en utopi mer. Tycker mig märka att alla argument möts med nya motargument och vinklingar bara för att hålla igång diskussionen. Känner en svag doft av troll men Grå kanske bara är debattsugen. Lite ensamt och tråkigt i stugan i skogen kanske?

ja, det kanske är svåraste idag i allt överflöd, man drunknar i onödiga prylar

??

Vad vill du att jag ska göra då? Säg det istället , jag är idel öra.
Nog kan jag dra igång en tvättäkta domedagsprofetia om du vill det, men jag tycker knappst att odla är ett lämpligt forum för sådant rabalder? Eller ska jag helt lamt starta en tråd enbart med att fråga:
"Hur skulle du göra för att leva ditt liv utan elektricitet?"
Kickar knappast igång några fantasier där eller?

Det här med internettroll är intressant, för troll kan bara finnas i andras trådar eller överflöda ett helt forum med irrelevanta inlägg. Så vitt jag vet så är det här fortfarande min tråd och jag tror nog att jag har rätt att hålla igång diskussionen här sålänge jag behagar och svara på de frågor som ställs och även själv ställa nya frågor?

Det är helt ok om du inte vill vara med att diskutera "utopier", vad jag vet har jag inte tvingat någon.



Mycket möjligt att jag har fördomar mot stadsbor, men jag kan också sätta en liten häst på att flickebarnet inte har hela garderoben full med Helly Hansen tröjor, sedan får du bli hur irriterad du vill.
Hon är 22 år, och det är i mina ögon ett flickebarn, likamycket som 16-17 åringar är småungar. Att du tar det negativt är för att du associerar det negativt till ditt eget tänkande, men det innebär inte att det är i negativ mening från mitt håll.

Är lite förundrad över att ni lägger ner så mycket tid över att kommentera mig, istället för att kommentera ämnet?

De hade en intressant diskussion på radion igår, ang. mobiltelefoner. Programledaren hade köpt den enklaste och billigaste varianten och var jättenöjd med den - hon behövde t.ex bara ladda den var 10:e dag. Hon hade bjudit in en kille som forskat (!) lite i människors teknikbehov och han hade kommit fram till (det måste ju sättas på pränt också, annars gäller inte det som alla ändå vet) att folk aktivt väljer den tekniska pryl som har flest funktioner trots att de vet att de kommer att få mer problem med den, men sedan är de mer nöjda med den tekniska pryl som är enklast och har minst funktioner, eftersom den av naturliga skäl har bäst förutsättningar att hålla längst.
Hans introduktionkommentar till det hela var skön:
"Jaa, vi har ju den senaste tiden upplevt enorma teknikproblem i europa"

*ironi*

Jag tror att jag också tappat intresset för diskussionen nu. Tyvärr! Det som egentligen kunde bli en jätteintressant diskussion känns som om den nått vägs ände nu. Varför?
Jo, jag reagerar mot ditt sätt att motargumentera Grå. Observera att det jag skriver nu inte är menat som ett personangrepp utan just att kommentera dina kommentarer.

Det känns som om du glömt att du inte befinner dej i skolan och står framför en hop "småungar" och mässar. De flesta av oss har nog också ganska bra koll på i vilket kosumtionssamhälle vi lever och då känns det lite onödigt med en så överdriven utopi för att kunna ventilera våra åsikter ändå.

Jag roar mej med att försöka lista ut vad du egentligen själv tycker i frågan.

Antingen är du en miljöextremist jämförbar med de djurrättsdito som i sin egen dumhet ägnar sej åt att bl a släppa ut minkar. Inte speciellt övertygande och dina åsikter som visar hur du själv sätter dej på pedistal har samma effekt. Du uttrycker dej ganska hånfullt och föraktfullt om hur dumma andra är medan du själv vet allt bäst och och minsann skulle klara dej själv i alla väder till skillnad från oss andra.
Eller också tycker du precis tvärtom och medvetet förlöjligar åsikter som liknar de du uppger att du har, för inte kan man räkna med att kunna övertyga någon på det här sättet att bemöta motargument.

Det här få bli min "slutplädering" i den här tråden men jag kan inte hjälpa att jag faktiskt nästan sitter och väntar på att du ska säga
- Äsch, jag bara skojar med er! Inte var det här på allvar . Gick ni på den lätta??