Nej
mkt lite praktisk metodik på lärarhögskolan, hade däremot turen att ha mkt goda handledare på mina praktikplatser

Ahha, vad saknade du mest på lärarutbildningen?

Vi har ingen praktisk metodik.

Jag är så nyfiken på vad du fick lära dig, för visst var det ett tag sedan du läste?

Hur tog ni i tu med Pedagogiken, lärde ni er kort om Platon mm, och fick ni sen veta vulken typ av pedagogik som är lämplig i vissa samanhang?

Nej då men nu förstog jag vad du menade. Det är inte alltid så lätt att förstå det andra skriver eller menar så jag behövde bara ett förtydligande.

Helt rätt uppfattat av mitt inlägg Tezzla. För min del får ungarna dokumentera så fingrarna blöder, så länge de gör det i skolan och det handlar om vad de har gjort i skolan - när det gäller idrotten. Men idrottsläraren har ju inte fattat att anledningen till att det inte skrivs något i dotterns loggbok är för att vi inte är ett enda dugg idrottsintresserade och att vi går kvällspromenader med hundarna i skogen tycker varken dottern eller jag att hennes lärare behöver lägga sig i.

Myosotis, jag förstår hur du menar och ja, jag gör min beskärda del med att hjälpa henne läsa, stava och träna handstil, men som det är idag skulle jag närmast behöva ta över hela den undervisningen själv, för de bryr sig inte alls om det i skolan. De nöjer sig med det lilla.
Jag tycker att det är viktigt att man kan göra sig förstådd i tal och skrift, oavsett om det är digitalt eller handskrivet. Jag tycker också att det är mycket viktigt att man kan läsa en text och ta till sig vad som står i texten.
Jag ställer åter frågan - är det mitt fel som förälder att jag inte lärde henne detta INNAN hon började första klass?
Jag uppfostrar och samtalar med mina barn - försöker efter bästa förmåga göra dem till goda medmänniskor och medborgare, som använder huvudet och tänker efter före. Jag lär dem saker om livet som jag själv har lärt mig.
Varför ska jag ens behöva lägga mig i skolans uppgifter? Varför kan jag inte bara helt avslappnat fortsätta att uppfostra mina barn och se till att det finns mat hemma och lita på att de utbildade pedagogerna i skolan gör sitt jobb och utbildar dem i samhällets väsentliga grunder? Läsa, skriva, räkna. Religioners betydelse för mänskligheten. Politikens betydelse för samhället. Historiens betydelse för nutiden. Allt handlar inte bara om att fungera socialt. Ingen har behov av en snackfikus i ett svetsbås.


När det gäller att inte skicka med ungarna sin negativa syn på skolan, så är det rätt till viss del. Men det handlar ju också om omdömesförmåga. En del föräldrar drar sig lika lite för att spy galla på skolan inför sina barn som för att smutskasta varandra inför dem. Men jag kan inte sitta och klappa händerna och tycka att de gör ett bra arbete, när de faktiskt inte gör det.
Dottern och jag diskuterar en hel del om skolan och väger för- och nackdelar om vartannat. Hon trivs i skolan och går gärna dit och jag tycker det är bra att hon är vaken och uppmärksam inför oegentligeheter - vare sig det gäller elever eller när rektorn stod mitt på skolgården och skällde ut en av sina lärare mitt framför eleverna trots att läraren inte hade gjort något för att förtjäna det.

Stella-Polaris - ska du ha en smäll eller? Akta så att jag inte krokar av min armprotes och använder den som väderkvarnvinge

Tack för rekommendationerna! Jag vill bara påpeka att jag inte nödvändigtvis står för skolans pedagogiska upplägg, arbetar man utefter Vygotskijs teorier gynnas de som klarar av att ta ansvar för sin egen utbildning medan de som skulle behöva tydliga riktlinjer missgynnas.

Jag hör till de som tycker att skolorna idag är alldeles för odisciplinerade, att läroplaner och styrdokument är alldeles för fria att tolka och betygsunderlag är godtyckligt.

Ok ok, jag förtydligar mig:

Jag blir förbannad för att alla ungar i hela sverige, eller åtminstone dem som har min dotters idrottslärare, riskerar att få IG i idrott, trots att det deltar i undervisningen, men p.g.a att de inte för idrottsdagbok - d.v.s redovisar för sin lärare vad de gör på sin fritid.
Detta handlar inte enbart om min dotter. Det handlar också om dem som jag har hand om på gymnasienivå, 16-20 år som inte ens kan göra sig förstådda i tal. Unga människor 16-20 år som inte fattar vad 32 mm från den ena kanten till den andra innebär när de har en linjal i handen. Unga människor som överhuvudtaget inte kan skriva en hel mening som förklarar vad de tänker. Barn till svenskfödda föräldrar. Faktiskt i övrigt normalt fungerande människor, som någonstans har ramlat emellan ett par karmstolar.

Så min fråga återstår - till viss del:
Vad i hela friden sysslar de med i grundskolan nu för tiden??!!

Jag har varit lärare i femton år och tycker Sverige SKA HA en pluggskola!
Vad är felet med att pränta in en bas av kunskaper?
Skadar det nån? retar det nån? kan det månne komma till nytta nån gång i framtiden?

Sen att vi ska ha ett problemlösande arbetssätt är en helt annan sak.
Jag tror en del öppna uppgifter är bra för framtidens kreativitet, för idag är vi rejält fyrklantiga i både institutioner och arbetsliv.

Om vi tror att framtidens vuxna, beslutsfattarna, ska kunna göra samhället och miljön något bättre, bör dom vara rustade före nya sätt att se saker, nya tankesätt (ordet "tänk", använder jag medvetet inte, dagissvenska)

Men dom är också totalt chanslösa om dom inte har rejäla baskunskaper i samhällskunskap, matematik, svenska, språk mm.
Inga öppna lösningar kommer till stådn om man inte redan har NÅGRA SOM HELST kunskaper att hänga upp dom på.

Sen tyckte jag den första uppgiften vi fick läsa om var fullständigt strunt.

Det är väl självklart fel på skolan och inte föräldrarna om inte ungarna ens kan läsa, skriva och räkna när dom slutar skolan. Jag har själv en dotter som fortfarande i vuxen ålder inte kan stava utan skriver som en kratta. Då ägnade jag ändå massor av tid dagligen för att stötta henne. Hon kan ringa mig och fråga vad en mening betyder när hon läser en text därför att ordförståelsen är urusel även om det blivit mycke bättre med åren. Ibland frågar jag mig vad hon egentligen lärde sig under de 12 år hon tillbringade på skolbänken. Resurserna ska ju naturligtvis finnas i skolan.

Till Grå!

Jag förstår verkligen att du är orolig för din dotter och att skolan hittills inte gett henne den grund hon behöver för att gå vidare i livet. Ditt engagemang och ditt patos i frågan visar att du tar ditt ansvar som förälder. Det är oerhört olyckligt och smärtsamt att ni har hamnat i den situation ni nu befinner er i, särskilt för dig som förälder.

Vad jag däremot ställer mig lite undrande till är hur du utifrån detta med ganska breda penseldrag totalt odugligförklarar den svenska skolan, lärarkåren, högskolestudier m.m.

Om du vill nå framgång vad avser din dotters skolsituation så rekommenderar jag att du koncentrerar dina krafter på att hitta en lösning på den, istället för att kritisera ner hela systemet.

Jag hoppas verkligen du får rätt på det här, barnens väl och framtid är ju kanske det allra viktigaste för en förälder.

Hälsningar
Anders

Lugn och fin i byxan Snigel, jag har inte glömt bort dig bara för att jag inte svarat på dina inlägg just idag..

Som jag skrev tidigare - jag ligger på skolan som en bandhund, men jag går inte på föräldramöten längre, är en nationell P.I.T.A, men jag gnäller av mig här. Lyfter frågan och diskuterar den med engagerade trädgårdstomtar - det är väl inte så underligt?

Odugligheten inom skolan ser jag som ett mönster som egentligen startar i hemmet, för varför har uppfostran och tankar om rätt & fel fått så stor plats i skolmiljön?
Varför har droger och hälsa blivit en sak som skolan måste ta tag i? Varför är mobbing något som skolan ska ställas inför rätta för? T.ex.
Allt detta tar upp en massa tid och är uppenbarligen jätteviktigt att det får göra eftersom det av någon anledning missas av föräldrar som kanske tror att deras viktigaste uppgift i livet är att vara kompisar med sina barn? Jag vet inte?
Det som har hänt är att det som skolan egentligen ska göra kommer i skymundan och då tycker jag att om man ska utnyttja det lilla utrymme som finns kvar till grundläggande kunskaper så måste det ske med enorm kvalitet och fokusering och som du kanske förstår av det jag skrivit så ser jag inga spår av fokusering i dagens undervisningsmetoder.

Återigen - vem ska då lära ungarna att läsa, skriva och räkna?

Det jag inte förstår vad som gäller grundskolan är VARFÖR man flyttar upp elever till nästa årskurs även om de inte lärt sig vad de ska kunna i den årskurs de gått. Har man ex. inte lärt sig matte på åk 4 nivå bör man gå om den årskursen, annars går man ju vidare till nästa nivå utan att ha förkunskaperna som krävs vilket betyder att man brukar misslyckas i den årskursen också osv. under hela skolgången.

+Jag förstår inte varför föräldrar inte kräver oftare att deras barn ska gå om årskurser när de inte nått kunskapsnivån. Ex. borde inga barn som inte kan läsa få flyttas upp till åk 4, det är ju i de första åren man lär sig läsa sedan förutsätts det ju att de kan läsa för att studierna ska gå bra. Jag lyssnade på en pedagog som studerat detta och hon sade att barn med dåliga läskunskaper som man flyttar upp i åk 4 har man förlorat, den personen kommer sällan att kunna ta igen alla baskunskaperna som han/hon borde lärt sig i åk 1-3.


+Jag förstår inte riktigt vad grundskolan ibland betygsätter, jag jobbar på en gymnasieskola och vi får alltför många elever som är i stort sett analfabeter och när man frågar hur de lyckades få godkänt i svenska på grundskolan säger de jag var snäll mot fröken under lektionerna och när vi pratade om betygen sade hon att hon skulle sätta G så att jag skulle kunna söka till gymnasiet. Vi gjorde även tester på nya gymnasieeleverna och väldigt många låg på nivå åk 4-5 i matte (ändå har de på något sett fått G i matte i 9:an) , det är då väldigt svårt att både lära ut matte på gymnasienivå + chanserna för de eleverna att nå G kan vara mycket små.

Trodde att du tog upp frågan för att du ville ha råd och stöd. Förväntade mig då inte att bli åthutad som någon barnunge (är väl inte Snigel med dig vad jag vet och mina byxor har du väl knappast med att göra, eller...). Satsa dina krafter på din dotter och att vara ett föredöme för henne i stället för att göra dig lustig över en äldre välmenande farbror.
Hälsningar
Anders

...och jag tänker inte fria till dig idag heller. Bryr mig inte så mycket om vem du är Snigel med, för Snigel är du, grinig eller ej.
Skriv ett pm vet jag, det gjorde ju Rudan.

Intressant ämne...är varken lärare eller expert men tråden väcker liv i gamla minnen och funderingar..

Det som väckte mitt intresse var inläggen om den finska skolan kontra den svenska. Jag är född i Finland och gick grundskola och realskola där. Utbildade mig efter realskolan till en ren yrkesutbildning.

I realskolan var vi 47 elever i samma klass och jag lovar att det var tyst i klassen. Vi var ju tonåringar, en jobbig period i livet men i skolan märktes verkligen inget av tonårsproblematiken. Kraven var höga kan jag tycka i dag. T.ex. läste vi tre främmande språk och betygsskalan var från 4 till 10. En fyra betydde icke godkänt och om man inte läste under sommarlovet och genomgick en ny test så fick man gå om årskursen. Skolk visste vi öht inte vad det var för något...ingen skolkade.

Efter några år i Sverige kunde jag pga hälsoskäl inte arbeta kvar i mitt yrke. Jag läste in gymnasiekompetens på Komvux för att komma in på högskolan. Komvux var på den tiden en pluggskola men det blev ändå något av en chock för mig att konfronteras med den svenska skolan eller snarare vad den gett mina klasskamrater. Jag var den enda icke svenska eleven men mina grundläggande kunskaper som jag hade med mig från den finska skolan skiljde sig avsevärt från mina klasskamraters.

Jag har också haft mina radikala perioder när jag kraftigt ifrågasatt pluggskolan men idag kan jag bara tacka mina lärare för att det inte gick att glida på en räkmacka genom skolan.. kunskap har aldrig varit tung att bära och jag tror att jag hade bra argument när min son, som gått i svensk skola började ifrågasätta varför han skulle lära sig det och det...

Att sedan möta undervisningen på en svensk högskola var minst sagt omtumlande. Det var en radikal period som inte minst lärosätena gick i spetsen för. Det var gruppen som gällde, vi läste i grupp, vi tentade i grupp, vi skrev våra uppsatser i grupp..hur enkelt som helst att glida med för den som ville. Eftersom det var ett krävande och ansvarsfullt yrkesliv vi förberedde oss på så var det otillräckligt på alla plan. Det visade sig också när vi kom ut i arbetslivet... många klarade inte av det.

Bara lite reflektioner som sagt...

Mkt har jag kallats i mina dar men knappast grinig....

Har försökt att hålla en saklig och vänlig ton gentemot dig, men tydligen så har vi väldigt lätt att trampa varandra på tårna....
Avstår tillsvidare att debattera med dig eftersom jag uppfattar det som att du inte lyssnar särskilt mkt på vad jag säger och att det uppstår mer förargelse än samförstånd i vår dialog....
Sköt om dig....

Seså flickor, tänk nu på att det kan bli elavbrott.. och ingen får sista ordet!!

Intressant diskussion.

Som före detta högstadie- och gymnasielärare blir jag lite konfunderad.

Har alltid haft min egen teori om undervisning och kunskapsmått.

Prov t ex är inte alltid grund för elevernas betyg. Det kan faktiskt vara bra för mig som lärare att klara ut om min undervisning fungerat som jag har avsett. Det kan vara enkät eller vanligt prov. Har jag misslyckats så kan ju jag som lärare diskutera det med eleverna (kallas demokrati) och klara ut hur vi tillsammans bättre skall klara av målen. Ännu bättre om vi hade diskuterat upplägget före kursens början. Kan eleven något i slutet av läsåret som hon/han händelsevis inte fixade i början på höstterminen, skall ju inte det ligga till last vid kursens betygsättning om kursen nu varit så lång. Det står uttryckligen i anvisningar att betyg skall sättas på elevens kunskaper vid kursens slut.

Nog om detta. Det inledande inlägget gå inte att svara på. Framför allt inte för att plan- och metodikupplägget är okänt. Syftet med provet? Vad som föregått provet? Elevens egen aktivitet? Elevens "kunskapstörst"? dvs om eleven ställt frågor för klarlägganden osv.
Att fråga för att få veta mer är en betygshöjande faktor. Att kunna analysera svaren och värdera dem är ännu bättre.

Men det är klart är läget som det spelas upp i 9a kan det ju ha sina sidor att få med sig ungdomarna.

Jag lyssnar visst på vad du säger, men du måste ju även tillåta mig att svara på de frågor du ställer? Eller skriver du frågetecken på saker som ska få mig att vara tyst?

Tro det eller ej, men jag tar till mig det mesta som skrivs och om jag inte har helt fel, så påpekar jag faktiskt det här och var trots att jag fortsätter lufta mina tankar.

Men du får gärna skriva en manual till mig i forumdebatteknik om du tycker att det behövs, så ska jag försöka följa den efter bästa förmåga.

Edit: Fel av mig, där fanns inga frågetecken, men du ställde dig undrande vilket borde vara den långa varianten av ?

... och pojkar

Låter ju helt vansinnigt. Skolan ska ge fan i vad barnen gör på fritiden. Ska man behöva idrotta på fritiden för att få godkänt? Tur att inte jag går i skola idag.

Men även när jag gick i skolan var det klent beställd med språkundervisningen. Visst läste vi lite grand om sådana där adverb och allt vad di hette, men mest läste vi litteraturhistoria om jag minns rätt. Usch. (Nu tycker jag dock att litteraturhistoria är rätt intressant ibland)

Engelska lär man sig bäst genom att läsa och höra massa engelska. Jag lärde mig knappt nån engelska alls i skolan, förutom att en del verb nog slank in i skallen. Nä, datorer, datortidningar och otextade filmer gjorde susen för mig. Jag märker på yngre personer att de inte är lika vana att se otextade filmer som vi äldre (*host*) är, vilket jag tycker är märkligt eftersom utbudet är större nu. Fast kanske var det så att man i slutet av 80-talet var mer 'tvingad' att se på engelsk MTV, se på kopierade filmer utan text, se på satellitkanaler på engelska, etc. Numera är ju musikkanaler och de flesta ungdomsprogram på svenska. Jag hade kompisar som såg MTV dag ut och dag in, på engelska, klart man lärde sig då. Dvs, utbudet på engelska är visserligen större idag, men så är även utbudet på svenska. Förr var det ju SVT eller utländska kanaler liksom.

@ Fenja

Jag kan lova dig att på lärarhögskolan, där lär man sig inte mycket om pedagogik.


Men vad kul med så många lärare i en tråd.

Kan vi hjälpas åt att ringa in vad som är problemet i den svenska skolan?
Det skulle vara intressant.

Vad läser man iställer för pedagogik som lärare?

Lagar, regler, styrdokument, etik, moral, likabehandling, genus, droger, våld , rasism,demokrati och jämställdhet och en hel del skolpolitik.

Utbildningen kritiseras för att den till stor del inriktar sig mot det arbete som man avslutar den sista terminen, nämligen ett examensarbete, detta arbete är som en forskning, denna forskarkunskap skall i en framtid ge oss bättre skola, tror man.
Men frågan är, skall alla lärare bli forskare? Måste så stor del av våran utb. vara inriktad på att vi skall klara examensarbetet? Vad sägs om lite pedagogik i stället.

Sen läser man ämneskunskap, ex historia eller kemi.
Här är en artikel som inehåller en del vi talar om i lärarutb. Först kränkt vinner.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=743702

När jag gick på högstadiet (15 år sedan) hade idrottsläraren redan då kommit på den här grejen att betyget påverkades av vilka idrottsintressen du hade UTANFÖR skoltid - helt galet! Vi fick alla i turordning berätta hur vi aktiverade oss på fritiden, och så skrev hon ner det! Två ungdomar som var lika duktiga inom idrotten på skolan kunde få olika betyg beroende på INTRESSE!
"Jag skiter i hur duktig du är. Om du inte älskar det jag lär ut så godkänner jag dig inte..." För att inte tala om den gruppen elever som bara säger/skriver vad läraren vill höra (och ungar är inte dumma...)
Tänk om det räckte att berätta för historieläraren hur många böcker dina föräldrar hade hemma om WWII eller liknande, så fick du högre betyg! Eller att du tittade på nyhetern varje dag - vips, 5:a i samhällskunskap!
Men vänta, nu när jag tänker efter så var det ju faktiskt ofta precis så det var - de som fjäskade för lärarna fick högre betyg vare sig de var duktiga eller inte...

Jag har för mig att lärarutbildningen är uppdelad i tre oftast lika stora delar, pedagogi, ämne1 och ämne2. I pedagogiken ingår en eller två veckor ,som är en eller två poäng, allt annt som du nämnde ovan som lagar, genus etc.
Rahmat

Det har jag också funderat på. För ämneskunskaperna är ju också bedrövligt dåliga ibland. Ex: min son hade ingen lärare som var intresserad av matte förrän i högstadiet. Han hade svårt för matte och vi kämpade här hemma. Själv är jag duktig på matte men dålig på att lära ut. Men jag är ju faktiskt inte lärare heller. Tack och lov så fick han en underbar mattelärare när han började högstadiet och som fick allt att vända och bli så bra för honom att han senare klarade en teknisk universitetsutbildning.

Jag tycker att det läggs alldeles för höga krav på att kunskaper och färdigheter ska läras in hemma och inte i skolan. Jag var ganska tuff, sållade och valde ut de ämnen som jag tyckte var viktiga. Eftersom man jobbar, har andra fritidsaktiviteter så vill jag inte lägga all min fritid på att ha skola hemma. Jag har inriktad mig på att lära ut svenska, matte och engelska främst. Vissa områden har jag valt bort här hemma, där har mina barn fått nöja sig med de kunskaper som skolan ger dem (eller inte ger). Jag valde bort tex geografi och historia, inte för att jag tycker det är oviktigt utan för att jag koncentrerat mig på att göra det nödvändiga bra.

Men hur klarar sig barnen i de fall där föräldrarna har läs- och skrivsvårigheter? Nog ska man kunna ställa det kravet på skolan att LÄRARNA ska kunna se till att barnen får GODA kunskaper. Exempelvis så ska ingen kunna säga att jag lärde mig läsa så dåligt för att mina föräldrar var analfabeter eller missbrukare eller bara ointresserade. Nog är det skolans ansvar.

Jag känner en lärare som under sin utbildning frågade om hur gör man om det är stökigt i klassen. Hur man skulle klara vissa situationer. Han fick inga svar, blev nog mer sedd som ett UFO för att han frågade. Vet inte om det går in under ämnet pedagogik eller var det passar in, men nog är det sådant som borde läras ut eftersom det är ett så stort problem i skolan och har varit i många år.

Finns det stökiga klsser??



Skämt å sido, men det finns inga standard svar. Alla som varit ute IRL vet detta. Fingertoppskänsla går inte att lära ut.

Visst man kan säkert ge en massa bra råd om VISSA saker, men tyvärr är problemen hela tiden olika.
EN stökig elev tror jag de flesa klarar av...men när flertalet elever är stökiga??

Jag har själv jobbat som vikarie (altså INTE utbildad lärare) och haft stor framgång med kadaverdisiplin i stökig 6:e klass, så pass bra att rektorn ALLTID ringde efter mig när det gällde "stökiga" klasser. Men jag har också totalfloppat med DEN sortens "pedagogik" i en annan klass.. (vill jag helst glömma)
Jag har t.om. med "våld" tagit en elevs mobiltelefon (EJ TILLÅTET) Något som jag inte rekommenderar, men i detta fall fick det faktiskt eleven att själv inse att hans agerande faktiskt var fel (och även iofs mitt)... en annan elev KANSKE hade stämt mig...??

bara en sida av myntet...


b

Han kan få ett tips från mig. När mina gapar och skriker i klassrummet under en genomgång brukar jag lägga tonläget i normal samtalston, ungefär som när man sitter och samtalar i soffan hemma och så tittar jag på några elever, och frågar:
"Är det någon som hör vad jag säger?"
"VA??!!" skriker eleverna som jag tittat på då, medan de andra fortsätter sina högjudda bravader.
"Är det någon som hör vad jag säger nu?" frågar jag igen fast i något lägre ton.
"VA??!!" skriker de igen och sen skriker de till sina högljudda klasskamrater: "MEN FÖR HELVETE HÅLL KÄFTEN DÅ SÅ VI HÖR VAD HON SÄGER!!!"

En annan taktik är att tyst stå och vänta ut att de snackat färdigt och konsekvent fortsätta där man slutade - alltså inte repetera mitt i lektionen - utan bara fortsätta i samma mening som man tystnade. När de sedan börjar prata igen så tystnar man igen och står helt stilla och väntar. Det blir samma effekt - merparten vill fortsätta lektionen och vrålar ifrån på sina klasskompisar som oftast tror att de imponerar med sitt snackande. Sista stunden av lektionen kan man sedan ägna åt att repetera genom att ställa frågor på det man har gått igenom.

Jag är också noga med att den elev som jag har en konversation med ska se mig i ögonen när vi pratar, det kan tyckas vara att gå över gränsen, men jag tycker att det är A och O. Oftast har de svårt för det, för de är vana vid sitt internet där de kan göra vad vi gör nu - snacka utan att se varandra i ögonen. Jag märker att de oftast sitter och tittar på sina mobiler och mp3 spelare när de snackar med varandra i klassen, aldrig att de ser på varandra.

Och ett sista råd är att alltid ha en förnuftig anledning till att ha en regel, vilken regel det än må vara. Inte bara säga: "För att jag har bestämt det" eller "Så är reglerna", utan att verkligen se till att ha torrt på fötterna varför.

"ååååh, hon är så j***a präktig jämt, jag blir så trött" tänker någon nu.

- ja, det må så vara.

@Grå

Nu fattar jag ingenting, är du själv lärare?

Om Finsk respektive Svensk skola.

Jag har följt senaste halvårets debatt där dessa skolor ställs emot varandra, man jämför inte ordning och reda.

• I den Svenska skolan ges eleven en möjlighet att utveckla ett forskartänkande, vi finner egna kunskaper.
• I den Finska skolan har man kvar gammal klassisk förmedlingspedagogik, pluggskola. Läraren föreläser och eleven lyssnar.

Det sägs att de Svenska eleverna blir mer kreativa och skickligare på sikt, men nu visar en stor undersökning att det är precis tvärt om, de finska eleverna är mer kreativa.

Jag är också lärare. Hör till den generation som fått en hel del praktiska tips och fått öva på praktisk pedagogik både på lärarhögskolan och under praktikperioderna. Då gick man lärarhögskolan efter det att man läst in ämneskunskaperna på universitetet. Märker på kandidater idag att de är bekymrade över att deras lärare inte ger dem mer handfasta tips och råd.

mm vill lägga mej i mer känner jag!

för det första vill jag prata om BETYG

Betygen i skolan har till uppgift att bedöma elevernas färdigheter och skall ses som ett verktyg inför kommande terminer.
Där visas nämligen vad eleven KAN och INTE KAN

Allt flum som "stackars barn som blir bedömda" ska vi sluta med, tycker jag!".
Hur ska vi kunna hjälpa din telning och med vad, om vi inte först får kolla vad hon/han kan?

Och, hörrni, VAR i samhället har vi jobb, högre utbildningar där det inte görs bedömningar?

En läkare som bedöms vara dålig, får inte operera av självklara skäl. En polis bedöms efter sina regler, en bergsprängare efter sina.
Var och en på sin plats, dvs, rätt man på rätt plats ( ursäkta manligheten, traditionellt uttryck bara)


Utan betyg kan man inte bedriva en skola. Det måste ju finnas en nivå som alla måste nå upp till?

Kajsa bergkvist MÅSTE kvala på 176 cm innan hon ens får delta i tävlingen, en brokonstruktör MÅSTE kunna klara kontruktioner innan hon får bygga nya broar. Ingen tycker det är konstigt.
Men att tala om för ett barn " du klarar ännu inte det som du behöver för att gå i trean" är totalförbjudet!
Man får inte prata med barn om förmågor längre, ALLA ska duga precis som dom är (vilken såklart är sant), men dom som inga färdigheter jar ännu, måste skaffa sej dom innan nästa etapp.

solklart, enkelt och på inget sätt inhumant eller dumt.


EN BETYGSLÖS skola, blir mer inhuman, där släpps alla elever igenom, bara för att i arbetslivet senare upptäcka vad deras kunskaper var värda..
snacka om taskigt, när en mekarkille inte får laga bilar, för hans engelska duger inte till datorn.
Där blir vi inhumana


:

Grattis.
Nej, jag är inte lärare. Jag är svetsutbildare utan s.k pedagogisk behörighet på gymnasieskolans praktiska program och tro det eller ej, men även svetsare läser en hel del ganska avancerad teori och bör kunna en hel del kemi och materiallära för att kunna bli framstående inom yrket.



Du får gärna prata om betyg, men jag kan inte låta bli att undra vem som har sagt att man inte ska ha betyg i skolan?
Måste nog läsa tråden en gång till, för jag har uppenbarligen missat något..


Edit: Tog bort en rad som möjligen skulle kunna tolkas som påhopp om man läser det med bakvänt förstoringsglas.

Jag kan inflika att betyg kanske behövs för att sålla agnarna från vetet (tar till lite klyschor) och föra var och en till sin rätta fålla, men det behövs då rakt inte något sådant i grundskolans lägre klasser!

Tillägg : jag tyckte det var illa nog med kvartssamtal, eller vad det hette, hatar att bli bedömd - även om jag får beröm!

Det är ju redan på lågstadiet som hjälp måste till för de elever som av någon anledning inte lär sig läsa ... måste vara ett absolut krav att kunna läsa innan h*n börjar i mellanstadiet.

Håller till fullo med Farbror Blå i hans inlägg

[b]"agnarna från vete" symboliserar precis den betygsbilden skolan kämpat hårt för att bli av med.
Här handlar aldrig om att "sålla bort", utan att med överstrykningspenna markera de elever som behöver extra hjälp för att klara sej framöver. det m,åste man gör från första början. Underöskningar bland hårt kriminella män visar att de flesta misslyckats i skolan, redan i tidig ålder, kanske i årskurs två, då de ännu inte kunde läsa, men fick följa klassen ändå.

Vi MÅSTE bedöma elevernas KUNSKAPER, inte eleverna själv, det handlar det aldrig om.
Men om vi inte får beröma, eller vara oroliga för Olles fördigheter i svenska, för att han kan bli ledsen, då kan vi j sluta med skolan helt.

Om ni visste hur många bittra föräldrar jag mött, som inte förrns på gögstadiet fått klart för sig hur låga kunskapsnivåer deras barn besatt!! de har bara skickats vidare till nästa klass å nästa å nästa. I över tio år har vi haft nationella prov i årskurs 5, ett prov som ska vara en måttstock på hur den svenska skolan klarar sej och vad eleverna lärt sej.
Elev efter elev kommer till högstadiet och har ÄNNU INTE klarat av dessa prov, och ligger följdaktligen redan minst två år efter i kunskaperna. Men INTE får man sålla ut dom, sätta dom i specialundervisning inte, fy fy. skicka dom vidare bara, tills dom får IG i allt utom slöjd i nian. Myyycket bättre.

Man måste tidigt, redan i ettan, gruppera eleverna som man gjorde förr, med dom svaga barnen tillsammans med dom allra bästa pedagogerna, dom som specialiserat sej just på läsinlärning. Den gruppen ska ha färre barn/vuxen, mer tid och mer resurser, så att dom har en chans att hämta upp.

Glöm uttrycket "hinna ikapp", det är orimligt. ett barn som redan fått flumma runt, utan särskilda åtgärder, kan aldrig under skoltiden hinna ikapp. kan bara få ner rumpan på stolen och hinna lära sej så mycket det går på den tid som är kvar.
Detta gör det hela än mer viktigt!!

@ Grå

Du arbetar alltså som lärare men har ingen utbildning för detta?
Ja men kom då till Universitetet, där kan du förändra lärarutbildningen.

Jag förstår inte vad du menar med att vi inte skulle tro att du inte läst böcker, där fattar jag noll.

Hur läser du då? Jag fattade det som att Grå utbildar svetsare på gymnasieskolans praktiska program och i det ingår att eleverna behöver läsa avancerad teori mm. Och hon är lärare utan pedagogisk behörighet.

Man kan vara utbildare och lära ut utan att ha examen i pedagogik från universietet, självklart, som tur är.
Vad gäller betyg så hjälper de nog föga på lågstadiet; klarar inte läraren att förmedla barnets kunskapsnivå ändå så är det nog inte betygen som är boven. Att mer måste göras för att barn ska kunna läsa och skriva är självklart, men jag tror inte att betyg är lösningen.

tror inte jag heller...
snarare att minska elevantalet i klasserna, så att även barn som mognar senare får en möjlighet att hinna lära sig basen...(svenska, matte och att stava)
betygen tror jag stämplar ut lågpresterande barn från början, istället för att ge dom mera stöd så dom kommer vidare utan att tappa lusten för att lära

Jag måste själv säga att jag föredrar föreläsningar framför att producera själv hela tiden nu när jag går min utbildning. Man orkar ju inte vara aktiv hela tiden, hjärnan blir trött, man får slut på idéer och inspiration. Finns det något bättre än att sitta och lyssna på en människa som brinner för sitt ämne? Visst är det då man blir motiverad att kunna och förså? Fast det kanske bara är jag som fungerar så...

Där är vi nog olika, det finns ju olika "inlärningstyper". Min hjärna blir trött av att bli matad med information och stänger då av sig. Har alltid varit kritisk mot att svaren kommer innan frågan hinner dyka upp, risken är att man tappat intresset även för intressanta ämnen.

@ Lemonne

Jag håller med dig, det är så skönt att bara lyssna.

Fy för att sitta i veckolånga grupparbeten i casemetodikform eller PBL (kanske på distans, fy vad tid det tar)bara för att få fram det som kunde avhandlas på en timme, av en eldig föreläsare.

Oj vilken debatt!

Vi har kommit långt från ämnet... hoppas det är tillåtet! ?

I den finska "kunskapsskolan" har jag haft både grupparbete, fritt arbete, arbete i egen takt, egna projekt...

Mina elever i åk 6 genomförde egna lektioner i biologi... alla i hela klassen !
Temat var husdjur, alla valde var sin lektion, de förberedde sig, undervisade basfaktan , gick genom faktatexten med klassen, förberedde anteckningar och gav läxor. Efteråt gjorde alla kunskapsfrågor om sitt område, och vi hade ett prov.
ALLA klarade av att hålla en hel lektion själva och även med dessa elevlärare var det arbetsro i klassen.
De hade ju fått så många exempel på hur man kan göra...
Vi fixade försäljningar, dessa åk 6 r kollade växelpengar, odnade försäljningen, bakade själva , prissatte, sålde och redovisade resultatet, jag kunde bara följa upp och le.
Gissa om vi pratade om allt ... när jag fyllde år hade dessa ungdomar beställt en tårta från konditorin, köpt en present åt mig och överraskade mig totalt under dagens sista lektion. Det var kärlek !

Att läraren har auktoritet, betyder inte bara ensidig undervisning som eleverna ska svälja.
Arbetsron och respekten är nycklar till inlärningen , oavsätt på metodiken.
Många använder kunskapsskolan som något gammaldags och tråkigt, men jag tycker att det är tråkigt om man går i nian och inte vet i vilket land London ligger (som i programmet 9A ).
I dagens samhälle behöver man också nya kunskaper, hur man väljer mellan olika elbolag,och lära sig att värdera sina informationskällor på helt annat sätt än bara 10 är sedan.
Men för att kunna göra dessa val måste man ändå veta relativt mycket ren fakta för att kunna göra några bedömningar.

I sonens klass har det aldrig varit någon arbetsro, men om skolan har inga verktyg, händer det ingenting.
Om ett negativt beteende får inga konsekvenser, blir en högstadieklass som en allmän café.
Utan arbetsro , ingen inlärning oavsätt metodik !

I mina år i Finland behövde ja använda kvarsittning som " straff" en -två gånger under ett helt år ( åk6) och jag behövde höja min röst pga. olämlig beteende 2 gånger under ett läsår !
Kvarsittningen varade 15 minuter, om eleven började prata under tiden blev det 10 minuter till.
eleven satt där väl 25 minuter , sedan aldrig mer !
I sonens klass satt varje vecka 10-15 elever i kvarsittning ( som var samlad till en viss timma i veckan) , om man redan hade skaffat en timmes kvarsittning , var det fritt fram att stöka till mer ( skolan fick inte ge mer kvarsittning än en timme)
De fick sitta i klassrummet tillsammans och prata med varandra!!!
Det var väl samma sak som att stanna kvar frivilligt och snacka med kompisar .... helt verkningslöst!

Tycker inte alls att vi är långt ifrån ämnet, skriv på bara!

Nuförtiden får man inte tillämpa kvarsittning, inte ens med argumentet att för sen ankomst till arbetet i vuxenlivet innebär att jobba in den förlorade tiden efter att ordinarie arbetstid slutar. "Nej" svarade man på skolverket "Det du kan göra är att erbjuda eleven att stanna kvar och ta igen sin missade lektion."
"Ja, det nappar de ju säkert på" tyckte jag och tog därmed ut de sjusovande eleverna i korridoren och talade om för dem att de fick 10 minuter på sig att bestämma sig. Antingen tog de på sig sina arbetskläder och kom in i verkstan och gjorde vad de skulle och skötte sig resten av terminen, eller så traskade de upp till sin rektor och talade om att de hoppade av gymnasiet. Jag ville inte se dem tidigare än om 10 minuter och om de gick så ville jag aldrig mer se dem igen.
Efter exakt 10 minuter kom de inlommandes i verkstan med sina arbetskläder på och efter det dröjde det inte länge innan de märkte att de faktiskt kom frammåt i sina kurser och då blev det helt plötsligt roligt att komma till skolan.
Men detta fungerar ju inte i grundskolan och jag hävdar återigen att sådana saker som att komma till skolan och komma i tid till skolan och sköta sig i skolan ÄR föräldrarnas uppgift och ansvar att ta tag i, inte skolans.
Föräldrar ska uppfostra, skolan ska utbilda. Idag är det tvärtom och hur i hela friden kunde det bli så?

Det jag reagerar på är att normalbegåvade barn (talar inte enbart om min dotter utan ser detta alldeles för ofta) som borde kunna läsa, skriva och räkna inte kan detta idag. De kan det hjälpligt, men inte rent. De borde kunna det, men har sluppit igenom för att skolan inte hinner med.
Jag tycker skolan skulle sluta flumma med socialt beteendevetande och sätta ner foten, för resultatet som blivit av de senaste 10 årens skolpolitik är långt ifrån tillfredställande.

Det är andra gången jag ser dig skriva detta. Utbildar du dig till lärare sa du?

I övrigt håller jag med dig om det mesta du skriver.

Och svar på din fråga - Jag är inte lärare, får inte kalla mig det. Jag är utbildare och jag har inte brytt mig om att läsa in 40P pedagogik som är nödvändigt för att jag ska få sätta betyg. Jag sitter hellre med i betygskonferenser och delger vad eleverna har och inte har gjort i kurserna.
Däremot har jag full behörighet att utbilda inom svets och verkstadsteknik och de dagar i veckan när jag inte gör det jobbar jag som svetsansvarig och svetstekniker på en ganska stor industri.

God morgon.

Bra grej det där med att skicka iväg dem till rektorn, sånna tag behövs verkligen.

Jag lägger ingen värdering i om du är utbildad eller ej, jag har själv arbetat som lärare utan att vara utbildad/behörig, och det har gått hur bra som helst, kanske tillochmed bättre än nu, nu har jag massor av grubblerier i skallen, dessa har uppstått då jag studerat, förut körde jag på känslan, men nu vill man bllanda in nya kunskaper och det trasslar liksom ihop sig.

Grå du är inte direkt tydlig på om du är utbildad eller ej.har du lärarutbildning eller inte?

Det här du berättade " tyckte jag och tog därmed ut de sjusovande eleverna i korridoren och talade om för dem att de fick 10 minuter på sig att bestämma sig. Antingen tog de på sig sina arbetskläder och kom in i verkstan och gjorde vad de skulle och skötte sig resten av terminen, eller så traskade de upp till sin rektor och talade om att de hoppade av gymnasiet. Jag ville inte se dem tidigare än om 10 minuter och om de gick så ville jag aldrig mer se dem igen.

Det är vad jag kallar sunt förnuft, något som verkligen fungerar bra. Men praktiserar man dessa metoder motarbetas man kanske av kollegor som menar, var inte hård, de har ju så många inre stridigheter att brottas med i den åldern, de är känsliga som löskokta ägg, och var det inte lite dumt, då en av dessa elever har lite stökigt hemma, stackarna.

Skolan kan och vågar inte lita till det sunda förnuftet, därför förbättras ingenting, enligt mig.

Kanske tillhör Grå den sista utposten som törs tillämpa det sunda förnuftet, då Grå har en tillhörighet till en annan branch, hon hjälper skolan med att utbilda, skulle skola och Grå inte vara överens så finns svetsaryrket inom räckhåll, med andra ord Grå är orädd och lyckas med sin uppgift, medans välutbildade lärare med stora skulder kan vara rädda för att kliva över gränser, kan ju tom förlora jobbet.

Föräldrar skall uppfostra - lärare skall utbilda, skriver Grå. Hur har det kunnat bli såhär?

Den offentliga sektorna har genomgått enorma förändringar de senaste 20- 30 åren. Främst har det handlat om effektiviseringar för att minska kostnaderna. I början fanns nog mycket luft i organisationerna men de har för länge sedan tvingats till nedskärningar som gör att de inte längre kan fungera ens tillfredsställande.

Förutom ständig brist på resurser har verksamheterna tillförts nya uppgifter. Alla skall ha miljömål, jämställdhetsplaner, planer mot mobbning, rasism och våld, planer för att motverka droger, planer för att minska sjukfrånvaron..etc. etc....

Målsättningar och planer skall vara väl integrerade hos samtlig personal och skall dessutom följas upp och redovisas minst årligen för ansvarig nämnd. Allt detta gör att kärnverksamheterna får lida..mindre personal och andra uppdrag som man inte specialiserat sig på tror jag är en anledning till kaoset och man tappar fokus på det som är huvuduppgiften. I skolan måste det vara att lära sig läsa, skriva och räkna..

Att lärarna fått ta mer och mer av den sociala problematiken är väl en trolig konsekvens av att det knappt finns varken kuratorer eller skolpsykologer kvar. Den skola som har kvar dessa resurspersoner kan skatta sig lycklig.

Att vi sedan har ett samhälle som fått så många "nya" sociala problem gör det inte lättare...på min tid pallade vi äpplen och det var banne mig jättefarligt!
.

När jag gick i plugget hade vi OBS-klasser för alla som inte riktigt hängde på i det stora klassrummet, de fick sitta i små grupper och jobba nära läraren, jag vet inte hur bra det funkade men man försökte i alla fall skapa en lugnare miljö för dem som inte klarade av att jobba/samverka i stora grupper. Jag vet inte heller om dessa elever fick nån "OBS-klasstämpel" på sig som förföljt dem senare i livet och om detta kanske var mer stjälpande än hjälpande?

@ Gunilla T
Jag tror inte på argumentet...en ständig brist på resurser.
Vad jag vet så har vi haft goda tider de senaste åren, någon ekonom som vet ????