Jag menar definitivt inte att får dig att känna dig som att du skryter, för det menar jag inte. Jag ifrågasätter hur man tänker/menar, eftersom man kan tolka en mening på flera sätt beronde på vem som läser, men jag hoppas att ingen som läser denna tråd tar något som ett påhopp mot någons åsikter. Alla har rätt till sin egen såikt och jag tycker inte att man ska säga vad som är rätt och fel för andra. Vad som är rätt för mig kan vara fel för någon annan. Moral är ett ämne som inte har svartvita regler och är helt individuellt, allt beror på varje individs åsikter.

Vad gäller egen vinning, så sa jag att man inte medvetet tänker "om jag gör så får jag si". Jag tror att våra olika meningar i ämnet beror på definitioner. Som du skrev "Då menar jag inte ett leende eller tack utan någon annan form av belöning t ex ett bättre liv." Medans jag tycker att det räcker med att må bra av att göra något, för att det skall kallas för egen vinning, vilket jag tycker är helt okej. Man kan gott slå sig för bröstet om man hjälper andra bara för att man blir glad av det/mår bra själv.

Och jag håller verkligen med dig att en troende person inte är lika med en snäll människa. Finns många exempel på det. det finns dåliga människor inom alla områden och även bra.

Du Anic , vi tycker nog ganska lika tror jag !


Det är det här med defintioner som kan ställa till det .


Har varit med om alldeles för mycket för att tycka att det är OK att " samla poäng " bara för samlandets skull = komma till himlen / återfödas till ett bättre liv genom att man , inte av fri vilja utan p g a t ex hot om straff , hjälper andra.


Som jag skrev förut , vad är det som får er att inte misshandla en annan person ? Inte är det väl för att ni är rädda för straffet , eller hur , och hur skulle det ha sett ut om Gud hade sagt att " du kommer bara till himlen om du dödar andra "? Skulle vi ha gjort det då?

Om jag skall svara för mig själv så är det gammla "behandla andra som du själv vill bli behandlad", som gör att jag inte vill skada andra(fast ibland kan känslorna svalla över och jag i mitt sinne förbannar folk).

Fast om gud sa att vi skullöe döda folk för att komma till himmeln skulle vi alla komma dit mycket fortare

Skönt med en sådan här tråd när alla kan diskutera respektfullt med varandra utan att slänga ur sig oförskämdheter!
Massa blommor till allihop!

Har nu piggnat till tillräckligt för att skriva

Evangelium enligt Rudan

Religionens utveckling, egna funderingar blandat med fakta. Redan på den tiden när den moderna människan började sprida sig över jorden, säg 50 - 100 tusen år sen, fanns det uppenbarligen ett behov av att försöka påverka världen runt omkring. Detta kan man se på grottmålningar av jaktbyten där man tror att folket försökte påverka jaktlyckan positivt. Senare när människan blev bofast blev det ännu viktigare att skördarna blev bra. Eftersom människans möjlighet till påverkan var synnerligen begränsad måste det ha framkommit tankar på att man kunde vända sig till andra starkare makter, varför inte gudar? Människan spår men guden han rår.

På den tiden, troligen, och fram till ett par tusen år sen var gudarna många, otroligt många. Varje kultur hade sina gudar, ibland delade man gudar men hade olika namn på dom som romarna och grekerna. Andra stora månggudarkulturer var egypterna, sumererna, kelterna och nordborna bara för att nämna några.

Så kom nån på att det kanske gick att slå ihop alla till en gud. Genialiskt! Vem det var kommer man nog aldrig att få veta, zoroasterna eller parserna som dom kallas nu, påstår att det var deras Zarathustra som var först. Det är möjligt, i så fall skedde det ett par hundra år före år 0 i nuvarande Iran. Tanken spred sig kanske till ett folkslag som kallades judar som bodde i närheten vid Persika viken. När dom sen vandrade västerut till nuvarande Israel tog dom med sig den enda guden, en ganska sträng typ faktiskt.

Efter lite trassel på det nya stället, med fångenskap i Egypten mm, föddes så till slut en frälsare, en Messias. Vissa trodde inte på honom och fortsatte vara judar medans dom andra blev kristna. Nu var den enda guden god och snäll trots att det var samma gud. Kristendom började sen sprida sig i området.

Runt år 600 dök Muhammed upp och skapade en ny lära på basis av kristendomen, Islam. Nu var den enda guden sträng och fordrande igen, trots att det är samma gud. Islam spred sig mot öster, nordväst och västerut i Nordafrika, se nedan.

Under tiden hade även kristendomen spridit sig västerut, tom in i det väldiga Romarriket. Dom var visserligen inte poppis och förföljdes men så skedde något viktigt, den romerske härskaren Konstantin den store flyttade år 330 till Bysans och började samtidigt stödja kristendomen som blev statsreligion 380. Sen delades romarriket i Västrom och Östrom där det första snabbt gick under för goternas framfart med Roms plundring 410 som exempel, men det senare funkade i nästan 1000 år.

Östrom, eller Bysans, blev mycket framgångsrikt och återerövrade stora delar av gamla romarriket under 500-talet och spred givetvis kristendomen dit, dvs den ortodoxa läran. Samma lära exporterades till Ryssarna.

På 700-talet började dom islamska araberna att ansätta riket men dom klarade inte av att inta Konstantinopel(Bysans) men däremot spred dom sig i Nordafrika ända bort till Gibraltar. Sen tog dom steget över sundet in i Spanien och slog sig ner där och skapade kalifatet Cordoba 755. Det stod sig i nästan 300 år innan dom kristna slängde ut morerna som dom kallades. Till slut erövrade dock turkarna under det Osmanska riket Konstantinopel 1453. Dom spred sig vidare västerut och stoppades först vid Wien 1683.

Västrom gick visserligen under men återhämtade sig delvis och där skapades senare den Katolska kyrkan som till slut bröt med den ortodoxa kyrkan 867. Katolikerna spred sig mot väster och norr och omfattade till slut nästan hela Europa. Visserligen i flera olika riken men religionen var densamma. Det var en ganska sträng gud som krävde en hel del.

Runt 1000-talet blev även vi nordbor kristna när Ansgar m.fl. var här och missionerade. Sen ändrades det lite när Luther spikade upp sina teser 1517 och därefter vidareutvecklade detta. Nu var gud plötsligt ganska god och förlåtande igen. Gustav Vasa tyckte det lät bra och så blev vi Lutheraner 1527.

Så, det var en summarisk men ändå lång färd i tid och rum men jag vill med detta peka på att det inte är precis en gudomlig vilja som fört oss till kristendomen utan mer slumpen och diverse olika fältherrar och regenter. Hade inte Gustav Vasa funnits hade vi varit katoliker. Hade inte Ansgar kommit hade vi kanske varit trogna asadyrkare. Eller kanske grekortodoxer om det kommit nån från Ryssland. Hade inte muslimerna stoppats vid Wien eller Cordoba hade vi kanske dyrkat Allah. Osv. Eller så hade kanske något annat dykit upp på vägen.

Kommer lutheraner, katoliker, muslimer och judar m.fl. till samma himmel eftersom det är samma gud? Är helvetet gemensamt? Om inte, hur vet man vilket helvete man kommer till om man syndar, får man välja?

Nu har jag inte ens nämnt alla religioner i Asien.

Det enklaste är faktiskt att inse att alltihop bara är munväder och leva som man själv vill. Jag har gjort det i nästan ett halvsekel och det har gått bra. So far, so good. Or God.

Fast mer historiebeskrivning och frågor än religion.

Jooo, men religionen och historien är ganska väl sammanflätande, religionen har varit drivkraften bakom många erövringar och illdåd.

Jodå, jag håller med dig, menar inte att din beskrivning var fel. Men religion enl Rudan skulle vara vad du tror på, inte vad andra tror på.

Har du någon själ? (Låter mer tyket än jag avser). Vad händer med din själ när du dör?

Vet att min själ och mitt tänk är alldeles för starkt för att bara sluta finnas till en gång cirkulationen i kroppen lägger av.

Ang Evangelium enligt Rudan:

Du har en komisk ådra och berättar livfullt och medryckande. Tyvärr skulle nog en teolog ha minst lika många invändningar som jag har som historiker...

Drivkraft vettetusan, jag tror det är pengar och makt som varit det eftersökta, sen har religionen ofta varit ett användbart redskap, eller ursäkt.

Om du med själ menar nånting som blir hemlöst när kroppen dör är svaret nej, nån sån själ har varken jag eller någon annan enligt min mening.



Rätta mig gärna var jag har fel. Jag har kollat dom mesta faktan i lexikon.



Jo, men det kan vara svårt att avgöra halten av det eller andra efteråt.

Ja, det var värt att vänta på. Tycker det är väldigt lustigt hur uppfattningen om gud kan gå fram och tillbaka, snäll - hård -snäll - hård osv, De är definivt en av min större motsättningar, varför kan de inte bara hålla sig till en version, man kan inte äta kakan och ändå ha den kvar.

När det gäller medvetande och själ så funderar jag kring varför ni tror att det är något som kommer att leva kvar. När vi sover, hur medvetna är vi då ? Och hur medvetna är vi om ATT vi sover? Hur många av er vet exakt vad som har hänt i världen under tiden ni sov? Iaf jag brukar ibland vakna och undra var jag är , så jag är då inte medveten om omvärlden medan jag sover.

När vi nu somnar in för gott , varför kommer vi då att vara medvetna om vad som sker runt omkring oss ? Eller vaknar vi upp fast vi inte vaknar , om ni förstår hur jag menar.

Jag drömmer väldigt mycket när jag sover, så jag tycker väl att det kan kallas för att vara medvetande. och jag har ibland drömt och varit medbveten om att jag drömmer, oftast på morgonen strax innan jag vaknar.

Sen har jag faktiskt drömt att jag dött( fast många säger att det skall vara omöjligt), när jag var död i min dröm, kommer jag ihåg att jag tänkte, "jaha, är det så här det är att vara död", allt var kolsvart, men mina tankar var där.

Visst drömmer vi till och från men därifrån till att vara medveten om vad som händer i omvärlden är ett stort steg. Desstuom förväntas vi tydligen komma ihåg hela vårt liv när vi somnat in för gott.

Många säger ju att det var tur att h*n fick vara med om det och det glädjande som hänt strax innan någon går bort. Det förutsätter ju att man kan komma ihåg sådant när man är död.

Jag menar att det är nog för de efterlevandes skull som det kan kännas skönt att den brotgångne fick vara med om händelsen i stället för tvärtom.

Jag vill tro att det finns något efter döden, även om det är helt ologiskt och jag vet inte vad. Annars hade jag haft dödsångest jämt. Och framför allt nu, är min mormor gått bort är det extra viktigt för mig.

Det är väl en fråga om självbevaresledrift för mig. Kan tyvärr inte var logisk i detta.

Kan förstå dig.

Min logik kommer sig av att jag har varit tvungen att göra upp med döden. Den kan hälsa på precis när som helst . Har också varit med när båda mina föräldrar fått somna in och det var en fin upplevelse . Kanske låter konstigt men det finns för mig iaf inget bättre ord. Lugnt och värdigt fick de lämna jordelivet.

Ett bra tag efter att de dött så dök de ju upp i mina tankar titt som tätt. Just då vill man kanske att det ska vara någon sorts " påhälsning". Har varit lite kluven till hur det egentligen är med t ex medier som säger sig få kontakt med de som gått bort men upptäckte här och nu att jag inte tror på det.

Har varit med om en situation där jag försvann mer och mer , upplevde att jag sjönk ner i en bottenlös brunn . Min tanke var att nu är det slut och livet var alltså inte mer än så här. Men , vadå inte mer än så här ? Jag har fått vara med om kärlek mellan två människor och jag har fått föda två söner , det är stort . Det var min sista tanke innan det blev svart.

Om man nu skall tro på bibeln, gud, den heliga anden. blablabla och allt det där så är den skriven av en massa personer för två tusen år sedan, ni vet ju hur byaskvallret förvrängs på en vecka...Johan smakar en druva i butiken, blir tillsagd av personalen att inte göra så. Grannen ser detta o berättar för sin bästa vän att johan ignorant stod o mumsa druvor i butiken idag. Sedan blir det att Johan käka upp en hel klase, Snattade en klase, snattade en massa saker för han är ju lite speciell, hotade personalen och tog druvorna, rånade butiken, har gjort inbrott, har huset fullt av stöldgods och så vidare. Det är ju nackdelen när historier skall föras vidare med talets gåva, nämligen pålägget som gör mackan ännu bättre.
Med detta menar jag alltså att bibel är lite som en George Lucas film, handling e totalkass men effekterna väger upp det hela ungefär.

Det var det värsta, vilken förolämpning. Nu är jag stött, det är vad jag kallar hädelse

ja hade jag utryck mig så om tex islam och offentligt så hade det nog blivit en del liv men även om jag säger som jag gjort om bibeln så blir det lite liv men min korfirmationspräst höll faktiskt med mig men han var lite mer av den nya sortens präster.
Utövar själv ingen religon utan lever fritt och härligt

Det som fascinerar mig med religioner är att oavsett vem du är, var du finns, när du är född, i vilket land, vilken stam, vilken tidsålder så finns det tankar om Gud.
Troende människor är ingen liten minoritet, eller sluten grupp som inavlar sina lärjungar. Troende människor har funnits sedan människan började tänka (införlivades med den heliga ande?) och slåss som katter och hundar över hela jäkla världen för att försvara just sin tro och sin gudsbild.

Jag tror inte att alla dessa människor genom tiderna kan ha så fel - frågan är bara hur rätt man kan göra det.

sen är det ju så att om vi hadde haft den kunskapen vi har idag när människan först ställde sig på två ben och petade sig i naveln för första gången så hade nog inte gudatron varit så stark utan gud växte sig stark mest beroende på okunskap och för att fylla i luckorna, lite som expoylim. Har man klantat till det så kan man alltid klistra ihop det gamla med lite epoxy

Nej, jag tror faktiskt inte det. Människan kan och vet en hel massa idag, men funderar fortfarande över Gud.
Det som däremot får människor att ge upp tankarna om Gud är taffliga religiösa som benhårt försöker överbevisa att just deras tro är den enda rätta, trots att det som står i deras texter går att bevisa som rena lögner. Kunde de istället finna sig i att föra samman tro och vetenskap så skulle de öppna dörrarna för nya människor istället för att stänga dem.

de flesta människor i världen tvingas till att dyrka Gud i himmeln för att Gudarna på jorden skulle kunna styra. I västvärlden väljer? många sin religion men i övriga världen som är de absoluta majoriteten av religiösa, tvingas människor till det.

Är människor som jag, som gör det av egen fri vilja exklusiva?
Visst - att tvingas tro på Gud för att regimen har sagt att man måste göra det eller stenas till döds är en sak, men måste man sluta fundera över Gud bara för att visa någon form av sympati då, eller vad handlar ateism om?

Sedan mellanstadiet har jag tappat tron på religioner då då inte kunde svara på frågor som: varför det regnar. Men det kunde min lärare.

Jag håller med rahmat2, många tvingas in i religionen och främst då bland muslimer men även på andra håll.

Men hur fritt är vårt samhälle? Det står kyrkor och kapell överallt som ringer i sina klockor. Gudstjänster på radio och på TV:n. Jag är hjärtligt trött på att höra religiöst snack före väderrapporten på kvällarna. Varje gång det händer nån stor olycka så nog 17 dyker det upp en präst, men det har vi diskuterat förut. Vårt språk är fullt av religiösa uttryck: herregud, gudskelov, adjö mm. Vi påverkas av föräldrar, vänner, tidningar mm. Endast vetenskapen kan stå emot.

Men att tappa tron på religioner måste inte innebära att tappa tron på Gud - sedan kanske man bara inte orkar fundera över saken, men det är ju en annan historia.
Man kan ju också vara ett föredöme för sin religion. Kristendomen är i mina ögon en av de vackraste religionerna p.g.a sin enkelhet. Inget bladguld, inga ädelstenar ingenting. Bara en enkel man i en enkel vit särk med ett oerhört kärleksfullt budskap. "Gör vad du kan för din medmänniska, så gör dina medmänniskor vad de kan för dig". Hade nu alla följt detta så hade världen bestått av fungerande människor som hjälper varandra.

Islam å andra sidan är i mångt och mycket en renare religion, eftersom Koranen i mina ögon inte är nedkluddad med Vatikantycke. Det äkta islam skulle ALDRIG tala ett ont ord om Jesus, om än att de ser honom som profet och inte som Guds son och de vördar Jungfru Maria mycket djupt för att hon var profeten Jesus moder. Islam går också ut på att man ska sköta om sin kropp och kvinnan ska vara extra aktsam då hennes kropp är bäraren av nytt liv. Detta var bara ett av många exempel.

Hinduismen ser att Gud finns på fler än ett ställe och anser att alla gudar är Gud. Kastsystemet missbrukas, men i grund och botten förklarar det sammhällsstrukturen, och en föredömlig hindu inser att ALLA kaster är lika viktiga i Guds ögon för att samhället ska fungera.


Naturreligioner tillber gudomar som närmast kan förklaras som essencer av Gud och vördar, vårdar och förvaltar Guds skapelseverk. Om man inte gör det finns det snart lika lite för människan att hämta här, som vi har sett till att det finns för djuren...

Man kan väl säga att tanken är bra. men inte alltid utförandet.

Att vara god och förstående och alla till nytta mm går väl bra även utan att behöva blanda in någon gud?

Låt mig gissa - Påven hade köpt en ny Gilette?


Tanken på Gud som en existerande kraft finns hos människor, det är fascinerande.

I tidigare inlägg på tråden har jag klargjort att min uppfattning om religioner är INTE ett bråk i himlen(ateism) utan det är en vardaglig bråk om religionens roll i att frånta människan dess rätt till sitt liv. Om i fortsättningen handlar detta om religionens sociala roll så kommer jag att medverka.

Att diskutera religioner i sig är inget fruktbart enligt mig. På egen hand kan varje ta sig information om de olika synen på universum och dess regler och bildande.

Ja. Så kan det vara.
och jag tycker om att diskutera religioner just för att bena ut likheterna mellan dem.

Knappast, den finns där för att den är inplanterad där av andra människor. Medvetet eller omedvetet. Om människor växer upp helt utan vetskap om gudstanken kommer den inte att uppstå spontant, fast då krävs det att man gör nån slags dokusåpa som: Den blå lagunen 2.

Nu börjar du låta som en rabiat bokstavskristen.

(Ang. Gilette - du sa att du hellre diskuterade Påvens skägg än religösa frågor när du sågade denna tråden i fjärde eller femte inlägget?)

Jag skrev att dom flesta religiösa trådar här brukade sluta med hårda ord och jag därför hellre diskuterade påvens skägg. Hårda ord har uteblivet så därför hoppade jag in i tråden igen efter ett tag. Fö tror jag att påven rakas med kniv av nån betjänt.

Jaha.
Då får vi hoppas att betjänten inte har tittat på Sweeney Todd.

Någon skrev tidigare att defintionen på en ateist är någon som inte längre behöver föräldrar som talar om vad man ska göra eller inte göra . Där tror jag vi har kärnan till varför vi har skapat Gud resp Djävulen , det finns de som vill att det alltid ska finnas någon som talar om för dem hur de ska eller inte ska göra.

Förr skrämde man små barn med att trollen skulle komma och ta dem om de gick för långt in i skogen. Finns fler sådana exempel. Varför gjorde man så ? För att barnen inte skulle gå vilse . Att skrämmas är ett sätt att ta makt över andra. Att lova de fattiga vuxna ett bättre liv i himlen om de stod ut med sitt liv här och nu var ju ett sätt att lugna massorna. Religionen är opuim åt folket är något som jag hört.


Det är väl inte konstigt att folk funderar på detta med Guds existens. I skolan lär vi oss om det , vi läser om det i tidningar mm. I västvärlden är vi ju uppfostrade i enlighet med kristendomen vi t o m bygger vår tideräkning på den , vi räknar ju t ex inte Gustav Wasas födelseår som år noll . Vi är alla mer eller mindre indoktrinerade av den . Då är det väl inte så konstigt om vi undrar vem den där Gud är .

I många tidningar skrivs det ju i dag om filmstjärnor , kungligheter m fl. Folk blir mer och mer nyfikna på dem men där kan man ju få bildbevis på att de existerar men det kan man ju inte få med Gud , alltså blir Gud en mytomspunnen mystisk figur även i våra dagar.

Hur gick det till från första början då, när folk över hela jorden blev religiösa i en eller annan form. (Tolka in naturreligioner och fornmytologiska religioner i detta)
Startade det med en karsimatisk ledare med en skum föreställningsvärld, som sedan fick sina skumma idéer spridda över hela jordklotet i olika verisioner?
Hur bar han/hon sig åt?

På den tiden och långt fram i våra dagar skulle jag tro att man slog ihjäl och åt upp folk med skumma föreställningsvärldar och egenmäktigt beteende.

Man kan ju också undra hur det kommer att se ut om några hundra år. Kanske kommer dagens religioner att betraktas på liknande sätt som vi ser på asatro eller något annat fornmytologiskt.

Personligen tror jag det startade just med någon karismatisk ledare med storhetsvansinne och behov av makt. Det finns ju fortfarande sådana personer typ sektledare som på något underligt sätt har förmågan att förvrida huvudet på folk.

Det behöver inte starta med nån ledare, det kan vara ett allmänt samtalsämne eller nåt ditåt, men det finns alltid personer som är beredda att ta på sig en ledarroll.

Ett väldigt bra exempel på det är ju Hitler, han fick en hel nation att föjla honom i kampen mot oliksinnade(judar, homosexuella, handikappade m m), många utan att vara medvetna om vad som igentligen pågick. Och eftersom vi då hade möjligeten att sprida information, tillskillnad från för tusental årsedan, tror jag var en anlednig att det stoppades. Om han hade dykt upp istället för ex jesus, kanske vi bara haft blåögda och blonda människor idag.

En märklig sak i sammanhanget med Adolf och hans galna idéer är hur kunde få fram budskapet om den ariska rasen med tanke på att han själv var en kortvuxen svartmuskig mörkögd fuling.

Vem vet... hela grejen är helt ofattbart för mig.

...och det finns folk som är bredda att följa också.

Men jag tror det krävs något mer...fattigdom, förtryck, ofrihet, rädsla, hopp om förändring för att något skall hända.

Att starta en revolution i dagens Sverige skulle inte vara särskilt framgångsrikt.

Just det här med att det finns folk som är beredda att följa tror jag är " huvet på spiken". En del vill ha någon som " leder " dem , de vill ha en orsak till varför det är som det är ( ondskan , fattigdomen , sjukdomen mm ). Någons " fel " måste det ju vara. Då är det bra att ha någon syndabock t ex Djävulen, judarna, att man är sjuk eller fattig därför att man inte lever enligt Guds ord o s v .

Hej!!! Jag är ny här å har läst er diskution. Det var intressant. Har inget eget tillägg just nu.

Ja på sätt och vis, men det beror nog mycket på att människor som materiellt sett har det bra är lite för upptagna med sin sitt goda liv och tar sig liksom aldrig tid att söka en högre sanning.
Det är mycket det som jag tror det skrivs om i Bibeln bland andra skrifter - att Gud slår ner dig på knä för att du ska inse att du får vad du behöver ändå och att det inte är krimskramset i tillvaron som står för mänsklighetens överlevnad.
Hur många rika människor är lyckliga människor? Hur lycklig verkar Paris Hilton vara? Britney Spears? Hur lycklig var Elvis Presley? Hur lycklig är Bill Gates, egentligen?

- och hur lycklig är jag? Du?

Jag kan med lätthet påstå att jag är mycket lycklig, trots att jag är "fast i Gudsträsket" och jag äger inte ens en tv. Jag tjänar bra, men har inget som helst behov av att fylla mitt hem med prylar. Jag har det som behövs och används. Jag har inte ens möblerat alla rum.
Jag sitter hellre och funderar över min tro än kollar på bredkäftade grodor på Kanal 5... muppigt? Må så vara.

I'm a muppet and I'm proud of it

Religionens sociala roll i de mänskliga samhällena kan vi sammanfatta sådan:
– dividering av människor. Den gruppen av troende som samlas runt den aktuella religionen delas upp i olika kategorier, kvinnor och män, olika underkategorier av samma religion (shia och sunni/protestant och katolik och ortodox). Varje undergrupp har olika juridiska, sociala och politiska rättigheter.
– världen ska man inte ändra. I och med att Gud har gjort världen och universum är det inte bra att ändra på dess ordning, enligt den religionen.
– hierarkisk uppbyggnad av religionen som inte stämmer med dagens krav på människans lika värde. Men det stämmer väl med dagens klassamhällen.
– användandet av familjen som en institution som försämrar de redan skeva könsrollerna.
– motivation av de egna troende till krig med andra med annan tro/världsbild.
…