Grejen här är att du använder hjärnan på ett så enkelt sätt som det är möjligt. Om du är van att använda ett visst centrum och en viss tankebana för att räkna ut en sak, så använder du den vägen.
Om du däremot börjar med någon ny aktivitet (kanske en som män vanligare håller på med), så kommer du att börja stimulera andra delar i hjärnan. På det viset kan du sedan använda andra delar av hjärnan för att lösa samma problem som tidigare.

Lustigt är till exempel att man för ett visst antal år sedan ansåg att män var mera lämpade för studier, medan man i nuläget ser bättre studieresultat hos tjejerna.
Likaså ska det i "mellanöstern" vara så att kvinnorna anses som mer lämpade för ingenjörsuppgifter, medan man här ofta anser det motsatta.

Problemet att "erkänna" kvinnor och män som olika, är att man då behandlar dem utifrån kön istället för utifrån individ.
Om vi behandlade alla utifrån individbasis istället, så skulle de biologiska skillnaderna ändå bestå. Det finns ingen anledning att förstärka dem med fördomar och sociala koder.
Det jag talar om är precis det motsatta mot att stöpa personer i samma form. Det handlar om att inte stöpa personer efter två former, utan tillåta och främja miljoner olika.

Helt rätt analys och dessutom välformulerat!

Visst är det så, absolut. Miljön spelar en stor roll också. Men jag hävdar fortfarande att vi har medfödda skillnader. Det är nog bara så att dessa skillnader inte är så stora som du kanske tror att vi menar.

För det första; kolla upp studien där de visat resultaten hur olika områden i hjärnan aktiveras innan du börjar diskutera det. Det handlar INTE om att vi värderar på något sätt att den manliga hjärnan skulle fungera bättre. Forskningen visar att män har större förmåga att fokusera på ett och samma problem varpå de "stänger av" omgivningen. Samma forskning visar att kvinnor har större förmåga att lösa ett problem med olika infallsvinklar samtidigt som de registrerar vad som händer i omgivningen. Det fins INGEN mening med att kvinnan ska försöka få sin hjärna fungera som mannens, när bådas hjärnor fungerar bra. Jag förstår faktiskt inte vad du menar med vad du säger. Det bästa tycker jag dock är om vi utnyttjar kvinnors och mäns olika förmåga att lösa problem. Det hör ju vem som helst att bara grundat på denna undersökning jag diskuterat är det bättre om samhället använder sig av både kvinnors och mäns tankesätt ute på arbetsmarknaden.

Jag blir alldeles förskräckt när jag läser det du skriver om "bäst lämpade" - jag hör de dem som tror att kvinnor och män är lika smarta - att intelligensen är något individuellt. Problemet i dagens samhälle kring studier tror jag handlar om att kvinnor tvingas lägga mer tid och energi på sina studier än män, då män verkar skattas högre på arbetsmarknaden och inte behöver bry sig på samma sätt. Studien du talar om visar nämligen att kvinnor tar sin utbildning mer seriöst än män: detta beror INTE på biologiska skillnader, utan sociala. Jag tycker nog du talar lite mot dig själv.

Vad jag menar är så här, utan att lägga någon slags värdering bakom:
- Män har en biologisk förmåga att navigera
- Kvinnor har inte samma biologiska förmåga som män att navigera
- Kvinnor kan ändå lära sig att navigera, fast de inte har samma medfödda förmåga
- Är man medveten om denna skillnad kan man istället för att förneka den biologiska skillnaden delvis utveckla mäns navigationsförmåga på ett sätt och utveckla kvinnans navigationsförmåga på ett annat sätt.
- Det finns, bör tilläggas, även biologiska skillnader där kvinnan har fler fördelar än mannen, inga värderingar ligger alltså bakom.

Problemet med ditt tankesätt är att vår mänskliga hjärna, vårt psyke, har ett behov utav att dela in människan i fack varifrån våra fördomar kommer. Detta är inte något som kan tränas bort, men om vi uppmärksammar fördomarna så att vi är medvetna om dem tror jag är bättre.

Tack för en konstruktiv diskussion Kat! Det här är jätteintressant!

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att deltaga i diskussionen tidigare. För min del är det helt klart att det finns både skillnader mellan könen likväl som mellan olika individer. Kvinnor och män tänker annorlunda precis som vi är fysiskt annorlunda och detta är selekterat fram under årmiljonerna och finns i vårt DNA. Lite skämtsamma anspelningar på dessa skillnader tycker jag kan passera eftersom det kan vara lärande, bara det inte passerar gränsen för mobbning. Då är det värre att försöka pressa in alla människor i något konstruerat samkönat idealtillstånd.

Jag har kollat ganska många sådana resultat redan och jag har läst och lyssnat en hel del på forskare som utför dem, så det känns inte särskilt bra att få "läs på!" tryckt upp i ansiktet.

Den senaste mannen jag lyssnade på (kan ta reda på vad han heter), fick frågor som baserar sig på könsskillnader under ett seminarium och dementerade bestämt att han skulle dra sådana slutsatser av forskningen.

Det är lika stor chans för män att skaffa andra tankebanor som kvinnor, så något tal om att förbättra kvinnors hjärnor är det inte tal om härifrån. Jag snackar snarare om att vanans makt är stor. Du använder olika delar av hjärnan beroende på vad du vanligen tänker på. Förändrar du ditt livsmönster, så ändrar sig också hjärnaktiviteten med tiden. Undersökningarna visar också detta tydligt genom att resultaten inte är konsekventa, utan generella.

Jag tror inte på devisen att det är sådan enormt stor skillnad i mäns och kvinnors hjärnor rent biologiskt. Det är inte ens så enkelt att gränsen mellan vad som biologiskt är en man och vad som är en kvinna är glasklart. Hormonnivåerna (vilka vi inte verkar känna till alla som inverkar) skiljer sig mycket från individ till individ.

Däremot så pådyvlas vi en enorm mängd information och föreställningar från födseln och framåt, som begränsar oss som individer på ett väldigt markant sätt. Utgår vi ifrån att män och kvinnors hjärnor är oföränderliga, så kommer vi att applicera ÄNNU mer sådant på oss själva och varandra. Med följd att hjärnaktiviteten kommer att skilja sig ännu mera åt med tiden.

Lemonne hänvisar till forskning - som Kat avfärdar som struntprat : varför skall vi tro mera på det du påstår än det Lemonne hänvisar till????

ANki

Nej, Lemone hänvisar inte till forskning utan till TOLKNING av forskning.
Det är där vi skiljer oss åt.
Forskningen är densamma.

Här är två lättbegripliga texter om placticitet:
http://www.physiology.gu.se/medfys/kogvt07...Plasticitet.doc
http://www.barncancerfonden.se/content2/ti...d=1&pid=324

Vad den första länken beträffar så stod det att teorin om hjärnans plasticitet var ifrågasatt men det framgår inte av dina inlägg. Sen behandlar artikeln mest den motoriska delen av hjärnans uppgifter men här pratar vi om psyket vilket är en viss skillnad.

Länken från Barncancerfonden innehöll ett litet frågetecken. Man påpekade att folk på 1400-talet knappast kunde läsa och skriva ungefär samtidigt som man pratade om att hjärnan utvecklas, även om man inte sa att det hade något samband. Sånt kan missförstås, det gick utmärkt att skriva och läsa på Romartiden och långt innan. Skall man skriva vetenskapliga artiklar gäller det att inte slira på orden.

Först och främst vill jag påpeka att vår diskussion, iaf från min sida inte har handlat om plasticitet. Dessutom vill jag tillägga att Martin Invars uttalande styrker det jag har sagt, även om vår diskussion fortfarande inte har handlat om hjärnans neurologiska funktion. Från min sida sett har det handlat om skillnaden mellan kvinnans och mannens sätt att lösa problem - hjärnan är uppdelad i olika "centra", kan man säga, alla dessa centra hanterar olika sorters information innan informationen förs vidare. Här har forskare sett att kvinnor och män inte använder samma delar av hjärnan när de ska lösa samma problem. Detta är ingen tolkning av ett forskningsresultat utan ett forskningsresultat.

Visst har hjärnan utvecklats genom tiderna, det har jag inte sagt emot (har vi ens diskuterat detta?).

Jag har diskuterat faktiskt biologiska skillnader, som t.ex. att mannens hjärna är större än kvinnans, att kvinnan aktiverar fler delar av hjärnan när hon löser problem än vad mannen gör, att mannen har bättre förutsättningar att navigera än kvinnan, att kvinnan har bättre simultanförmåga än mannen (förmodligen beror detta på att kvinnan aktiverar fler delar av hjärnan än mannen gör - detta är en egen hypotes som jag inte har haft möjlighet att styrka).

Jag är ledsen för att vi fortfarande lyssnar på bakåtsträvande genusforskare som pratar om att män och kvinnor har exakt samma förutsättningar (vilket de gör enkom för att de inte kan erkänna att deras forskning är undermålig). Jag tror att vi istället kan effektivisera t.ex. inlärning om vi utgår från att kvinnor och män fungerar olika. För min del tror inte jag på någon spekulerande forskning som genusforskningen bestått av fram till möjligheten att PET-scanna, jag tycker att vi ska ta tillvara på det vi ser svart på vitt.

Sen kan vi ju diskutera på huruvida humor är att förstärka fördomar. Jag tror inte det, jag tror vi förstärker fördomar genom att tabubelägga dem. Låt oss plocka fram sanningen istället, syna den i sömmarna och utgå ifrån den.

Och Kat! Jag menade inte att du skulle läsa på i allmänhet, jag menade att du skulle kolla upp det enskilda forskningsresultatet jag hänvisade till innan du svarade på det. Det blir lite konstigt annars.



Den artikeln kan man ju knappast kalla för vetenskaplig...

Håller med!

All forskning utgår från vissa grundantaganden. All forskning innebär att forskningsresultat måste tolkas. Tolkaren är subjektiv både i valet av forskningsobjekt och tolkning av resultat. Från USA emanerar två tydliga psykologiska forskningstraditioner, som snarast saknas inom europeisk/centraleuropeisk forskningstradition. Dels handlar det om inlärningsteoretiska modeller där utgångspunkten är djurförsök och där resultaten generaliseras till människa. Den andra inriktningen är en fysiologisk tradition, där man letar efter fysiologiska mekanismer som kan förklara olika typer av mänskligt beteende. Den senare inriktningen jobbar i nära samverkan med läkemedelsindustrin.
Jag tror att man gör sig själv en riktig björntjänst om man inte förhåller sig väldigt kritisk till generaliserade fysiologiska forskningsresultat. Vår kunskap om hur hjärnans fysiologi förhåller sig till vårt beteende är mycket rudimentär.
Det faktum att man hittar vissa genomsnittliga skillnader mellan män och kvinnor i hjärnans fysionomi innebär inte att man därmed kan säkerställa avgörande skillnader i beteende. Det faktum att vissa forskare vill hävda detta innebär inte heller att sambandet är säkerställt.




edit: skrivfel

Poängen är att du kan koppla ihop det med hjärnans förmåga att förändra sig. Det finns scanningar som visar att personers beteendemönster kan förändra vilka centra i hjärnan som arbetar.
Således är det en tolkning av ett resultat att hävda att kvinnors och mäns skillnader i tankemönster är biologiska. De kan lika gärna vara socialt betingade och de är i allra högsta grad föränderliga.

Skönt att det fortfarande finns människor som kan tänka, du är en klok människa. Ibland verkar det som om genusforskarna först väljer ut målet för "forskningen" och sen försöker utforska en väg till målet.



Håller med, men den försöker vara det.

Precis som de som arbetar för att segregera könen, menar du?

Både ja och nej, ja vi kan utveckla hjärnan och träna den att hitta vägar som den inte tidigare klarat. Minnet t.ex. kan vi träna upp, och då tränar vi alltså kommunikationen mellan olika centra i hjärnan. På så sätt har du rätt. Vi kan inte lära kvinnan att hon ska stänga av områden i hjärnan som hon aktiverat för att lösa ett problem eller vice versa för mannen. Så simpelt fungerar inte hjärnan.

Visst kan vi inte med säkerhet säga att den fysiologiska skillnaden mellan män och kvinnor beror på enbart biologiskt arv, så tror jag inte fallet är. Däremot så tror jag att det finns grundläggande skillnader mellan män och kvinnor, som gör att vi utvecklar dessa olika egenskaper. Precis som att mannen har mer muskler än kvinnan, inte ska vi tvinga alla kvinnor att träna sin muskulatur bara för att alla ska vara lika starka. Vi har inte samma förutsättningar.

Vi bör dessutom särskilja kvantitativ och kvalitativ forskning. Själv föredrar jag att se siffror och tolka samband på egenhand. Andra tycker om att få saker och ting tolkat åt sig.



Tack!!



Om det nu är så, varför är det så hemskt att särskilja könen? Varför är det så hemskt att män och kvinnor fungerar olika? Fysiskt kan de flesta acceptera det, varför är det så svårt att acceptera mentala skillnader?

Läget verkar lite låst i den här diskussionen. Vi tycks dock vara överens om att det till dels handlar om "tro" och tolkning. Forskning är aldrig värderingsfri. Min inställning är att de individuella skillnaderna och de kulturella koderna överskuggar de biologiska skillnaderna. Andra må ha en annan uppfattning. Det får vi leva med.

Hmm, förstår inte riktigt vad du menar. Dom enda som försöker segregera (särskilja) könen är väl lite långsökt queer-rörelsen. Segregering innebär inte i sig en värdering.

Hakar på Aqvakuls resonemang lite. Positionerna är lite låsta men man bör komma ihåg att allt beror på hur man tolkar oss och vårt sätt att leva. Det finns inget exakt svar på dessa frågor utan bara uppfattningar. Nån gång när den medicinska forskningen nått tillräckligt långt så vi exakt vet hur våra gener fungerar kanske vi vet vad som är arv och vad som är inlärning.

Hi!
Egentliggen var syftet med Kvinnans språk enbart ett försök till att roa. Nu har det blivit en laddad könsfråga.
Var jag inte förstår är om det skulle visa sig att att kvinnan och mannen skulle vara olika på något sätt som är biologist/medfött betingat (Vilket jag tror). Så betyder det inte att ena är sämre en det andra. Vilket gör denna diskusion helt meninglös.

Instämmer, men ibland drar trådarna iväg helt okontrollerat.

Vadå okontrollerat? Jag tycker diskussionen varit ganska intressant, det märkliga i sammanhanget är att det bara är karlarna här som verkar tycka motsatsen. Kanske är det just skillnaderna i tankesätt som är orsaken till detta.

Visst man kan ju för sin egen bekvämlighet bara acceptera att det är som det är och trampa på i gamla ullstrumpor och fortsätta leva med fördomarna, istället för att försöka lära sig förstå individernas olikheter och tankesätt.

Att hävda att egenskaper vi har är biologiska när de inte alls behöver förhålla sig på det viset, är en klar väg mot segregering.
Jag menar att alla forskningstolkningar har sin grund i filosofi/ideologi, oavsett position.

Sedan blir jag väldigt nyfiken på hur du lyckas få queerteori/queerrörelse till könsseparering?

En kort reflektion kan vara att jag tycker mig höra ganska ofta att både män och kvinnor hävdar att just kvinnor har ett speciellt sätt att tänka, det omvända (att män pekas ut som att tänka "manligt") känns ovanligare, vilket väl torde tyda på att männen anses vara normen här i världen. Håhåjaja. Jag vet inte huruvida män och kvinnor tänker annorlunda, men att hormoner spelar in är iaf helt klart. Överlag finner jag frågan intressant men oviktig, vi är som vi är och så får det vara bra med den saken.

hi!



Håller inte alls med det ena ger inte det andra. Inget logist samband alls.

Lite intressant är det ju att de som förnekar att det är nån skillnad på män och kvinnor ser skillnaden som nåt negativt medan de som tror att det är skillnad på män och kvinnor ser det som nåt positivt.

Jag ska försöka förklara:
Om du sitter med ett barn i famnen som du förutsätter ska gilla motordrivna fordon för att barnet har en snopp,
är det stor chans att du, när en traktor åker förbi, entusiastiskt pekar och utbrister: "titta traktorn!"
Om du sitter med ett annat barn på samma sätt, men förutsätter att barnet inte skulle vara lika intresserat för att barnet har en fitta, så är sannolikheten mindre för att du lika entusiastiskt visar fordonet.

Resultatet blir med väldigt stor sannolikhet att det första barnet kommer att hysa större intressen för motorfordon framöver.

Jag tar det här exemplet för att det är så väldigt vanligt att folk agerar just såhär - omedvetet. Men det finns hur mycket exempel som helst på hur vi bemöter pojkar och flickor olika.

Vi påverkas extremt mycket av vad som förväntas av oss. Förväntas vi vara olika utifrån kön så behandlas vi också olika.

Magdis> Det är inte skillnaderna mellan individer som är det negativa. Det negativa är när skillnaderna tillskrivs en grupp människor och man utifån detta bedömer hela gruppen utifrån dessa tillskrivna egenskaper.

Hi
Då föredrar jag en hon i famnen utan brinnande intresse för motorfordon.

Ska jag tolka det som att du tycker att det är bra att vi begränsar personers utveckling baserat på vilket kön de råkar ha?

Försöker komma ihåg var jag läst det och exakt vad det stod men det har gjorts lite experiment med barn som fick tillgång till alla typer av leksaker och sen valde själv, och det var en överrepresentation av dockor för flickor och mer tekniska saker för pojkar. Detta skulle skulle tyda på en genetisk kodning för flickor att exempelvis ta hand om barn. Ganska förnuftigt i så fall eftersom det faktiskt är kvinnorna som föder alla barn och det är ju lämpligt att dom tar speciellt hand om barnet. Mycket kan ju ha hänt sen fadern var där och fixade befruktningen, han behöver inte ens vara i livet.

Jag skrev att det var långsökt med queer-rörelsen men dom förespråkar män för sig och kvinnor för sig vilket är vad segregation innebär, ordet betyder åtskillnad. Inte att man nedvärderar ett av könen, det är en annan sak.

Män och kvinnor både tänker och fungerar olika men det betyder inte att det ena eller andra sättet är det absolut bästa i alla situationer. Jag har jobbat på arbetsplatser med övervägande manlig resp kvinnlig personal och förespråkar en blandning så man kan plocka ut det bästa från vardera könet.

Det finns en möjlighet att fler flickor skulle välja dockor framför bilar, om de fick välja helt fritt. Men tyvärr är inte ens barnen opåverkade av de förväntningar som läggs på dem, så en sådan undersökning är i praktiken omöjlig att göra.
De undersökningar som gjorts i dagsläget måste göras på barn som redan är indoktrinerade i könsroller.

Många föräldrar och personer som arbetar med barn TROR att de behandlar flickor och pojkar likadant, medan undersökningar av olika typ tydligt visar att så inte är fallet.



Queerrörelsens mål och tankegångar har du för övrigt helt missuppfattat, även i den långsökta tappningen.

Om det nu är omöjligt att utföra sådana undersökningar så undrar jag varifrån du fått din uppfattning? Egna teorier?

Fysiskt och medicinskt finns det klara skillnader mellan könen så varför skulle det inte finnas mentala skillnader för att matcha dessa skillnader?

Det är som du förstår inte samma typ av undersökningar.
För att konstatera att vuxna inte bemöter pojkar och flickor lika, räcker det med att observera och anteckna. Det är inte mina egna teorier, men du kan enkelt göra en egen empirisk undersökning på din omgivning om du är intresserad.

Problemet här är inte eventuella skillnader, som sagt, utan att man tillskriver de olika könen skillnader utan att kunna avgöra om de är biologiska eller socialt betingade.

Ja, det finns mängder med exempel på när exempelvis "objektiv" dagispersonal trott sig behandla pojkar och flickor lika, och sen vid videoanalys för att se vad som egentligen hänt så har stereotypa könsroller klart lyst igenom i hur flickor och pojkar behandlas. Bara en sån sak som att när barn trillar nerför rutschkanan och skrapar sig en smula så ojas det väldigt över flickorna, medan pojkarna uppmanas att sluta gråta, det var väl inte så farligt, etc.

Jadu Carl, när jag läste ditt inlägg så fick jag mig ett gott skratt och uppfattade det inte som om du drev om kvinnan utan snarare om våra fördomar.

Men jag kanske ska tillägga att jag är BLONDIN

Hi!
Ska genast revidera min uppfattning om blondiner. Visste inte att blondiner kunde skriva så långa meningar utan ett ända staf fäl.

Mycket vettigt inlägg! Håller med till 100%!

Min åsikt är att vissa arenor bör vara fria från könsfixering. T.e.x. så tycker jag att man på arbetsplatser måste vara extra noga med att relatera till varandra som i första hand kollegor och individer. Jag arbetade för ett tag sedan själv på en arbetsplats där det pratades omotiverat ofta om traditionellt kvinnligt och manligt i själva arbetet. Könsstereotyperna tog helt enkelt en alltför stor plats i kommunikationen och påverkade arbetet negativt.

Nu när trådstartaren (hej Carl) kommit tillbaka tyckte jag att jag också ska hoppa in igen.
Mitt "syfte" med mitt bidrag (om det nu kan betrakts så) var självklart att roa. Även om jag själv tycker att den harangen ger en liten tankeställare om förhållandet människor emellan också.

Eftersom jag mest umgås med någorlunda vuxna människor så tycker jag att frågan arv eller miljö är tämligen ointressant. Vi är alla präglade av olika kulturer eller miljöer vi kommit i kontakt med och vi måste självklart ta ansvar för vårt förhållningssätt mot andra människor oavsett vilka miljöer, kulturer och gener som präglat dem.

Hur banalt det än kan låta så anser jag att jag har lärt mig en del av den där listan. I min nuvarande relation har jag lagt ner alla försök att ändra på petitesser, som toalock och sånt , utan uppskattar honom för det som är långt viktigare. Jag har nog blivit betydligt lättare att leva ihop med och det är jag rätt glad för. Säger inte att det var toalocken som fällde tidigare relationer, men mina tankebanor bidrog absolut ("om han verkligen älskade mig så skulle han..." hur produktivt som helst ).

Om man sen tar ett större perspektiv tror jag mycket på att göra nulägesanalys innan man sätter igång med förändringar. Och min utgångspunkt är då att om vi inte är nöjda med jämställdhetsnivån som den är så måste man se hur det ser ut innan man kan åstadkomma någon ändring. Visst finns det självuppfyllande profetior, och visst kan man ibland genom att upprepa en sak tillräckligt många gånger få folk att ändra inställning. Men jag tror inte att det är den snabbaste vägen i det här fallet.

Ingrid , det du skriver håller jag med om .

Som jag redan skrivit är för mig driften med våra fördomar ett sätt att göra oss uppmärksamma på dem och ge oss en tankeställare samtidigt som man får skratta åt sig själv.

Och egentligen , vem kan säga att h*n inte har några fördomar?

Det var länge sedan jag var inne här på odla och jag förstår efter att ha läst denna tråd varför det varit ett tag sedan

Jösses, att inte kunna dra ett skämt utan att det börjas divideras på djupet om denna fråga.

Det enda jag inte kan skratta åt är att Kat använder ordet "fitta" till en flickebarn

Instämmer till fullo , vilket jag i en annan tråd för länge sedan själv sagt, att forskning och tro är samma sak.
Man utgår från en tes för att starta en forskning vilket gör att den blir objektiv.

Instämmer att dagispersonal behandlar pojkar och flickor på olika sätt. Detta står för hela samhället. MEN kanske det är så att vi behandlar dem olika för att de är olika.
Själv tyckte jag mycket synd om min son som ständigt fick sitta med dessa förbannade pärlplattor för att dagisfröknarna inte ville ha öppet till "träslöjdsrummet". De tyckte inte det var roligt själva

Min son har inte blivit en konstnär på pärlkonst JOOOOO, jag hade köpt docka och hade mitt dockhus uppställt fint men inte fasiken ville han sitta där....................han ville precis som jag när jag var liten leka med lego.jösses, jag kanske är en karl

Tillägas bör att jag blonderat mig så det kan förekomma stavfel pga den sociala påverkningen som skett sedan dess...........

Visst, men du kunde inte låta bli att kommentera. Det är ju faktiskt en ganska angelägen fråga.

hmmm jag börjar undra om jag verkligen är tjej? för jag gör inte så

Jag tror inte det här var en checklista för att kolla vilket kön man har..

nä men jag gör inte alls så, inte vissa andra "tjej" saker typ
om nån har en ny frisyr kan jag i värsta fall knappt känna igen personen i bästa fall så säger jag inget
jag säger vad jag menar och gillar inte att ljuga
(kan bli problematiskt om man är tjej och dras in i en "pröva kläder" situation på en klädbutik)
Bryr mig inte om hur jag ser ut bara det är funktionellt eller att JAG tycker om det (inte andra)
kan inte göra frisyrer, sminka mig etc
Hatar fikaraster om inte man kan få diskutera sånt jag gillar tex karate ellet te

men det ovan är också vanliga AS problem så jag är då inte ensam

(nu har jag utgått ifrån vissa steriotypa tjejsaker jag vet att alla är olika se bara på mig)

Oavsett vilken förklaringsmodell man tror på när det gäller våra könsrollsbeteenden så är det våra värderingar omkring våra könsroller som gör att det "typiskt kvinnliga" ff anses som mindre värt. Det märks väldigt tydligt i arbetslivet och den lönepolitik som finns där.

Genetiskt eller socialt - tjaa, det beror ofta på vilken utbildning man har. Själv är jag övertygad om att det mesta är social inlärning och det som är inlärt kan läras om.

Uppfostran och det omgivande samhället skapar förväntningar om hur vi bör bete oss. Att bryta mot könsrollsmönstret brukar resultera i någon form av bestraffning, det blir obehagligt.

Om nu våra könsroller är genetiskt betingade borde jag väl uppföra mig som kvinnor i t. ex. Afghanistan eller...?

Lite tjatigt kanske men jag håller också helt och fullt med dig!

Tror inte vi egentligen vet om det finns något typiskt kvinnligt eller manligt i generna för hur skulle det gå till att kolla det?

Att låta barn av båda könen uppfostras av " robotar " som inte visar några som helst känslor inför vad barnen gör skulle ju kunna vara ett sätt men vill vi det ?

Vi är alla individer och om man ser till vårt samhälle så är ju en hel del saker som tidigare var helt könsbundna numera " okönade" så visst spelar kulturen in , ingen tvekan om saken.

Tycker bara synd om alla som inte " passar in " i dagens könsroller , för vi har trots allt sådana kvar , och som p g a omgivningens " skitsnack " går omkring och mår dåligt.

Har alltid beundrat människor som är androgyna till sin personlighet och som vågar gå utanför de strikt sociala begränsningarna som våra könsroller medför. Det innebär sannolikt för individen ett rikare liv och att den personen använder mer än sin halva kapacitet.

Det finns en person här på forumet som vägrar leva efter ett strikt könsrollsmönster - som vågar visa omtanke och omsorg och medkänsla för andra människor med en genuin ödmjukhet som är beundransvärd trots att detta brukar hänföras till kvinnligt beteende - en person som jag känner stor respekt för.

Du är mycket modig Aqvakul!

Säger detsamma!