Om vi återgår till vargen i som det är skyddsjakt på i vårt område så har jakten förlängts fram tills den 28:e februari

I Bohuslän/Dalsland finns det varg och tråkiga händelser läser vi ofta numera om i tidningen .

I radion imorse hörde jag detta :
http://www.sr.se/vast/nyheter/artikel.asp?artikel=2632897

Vargar ska väl finnas men inte "alldeles utanför knuten " eller......

Det finns ju tyvärr alltför gott om oansvariga hundägare. Låter man hunden springa lös så kommer det att hända olycor, inte på något sätt förvånade, bara den senaste månaden har ju t ex detta skett:

http://www.nwt.se/dalsland/article464452.ece
http://www.sr.se/varmland/nyheter/artikel....artikel=2582927
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=4431494

Med risk att bli helt nergjord: varg fanns i Sverige se´n mycket långt
tillbaka!
Våra förfäder stod ut m varg--varför kan ej vi?

om man inte klarar av att det finns varg så får man väl flytta in till stan, där är det inte så troligt att det börjar kuta vargar på gatorna. hundar och får håller man rätt på, hur svårt kan det vara? låt vargen leva och föröka sig, funkar det i andra länder så funkar det här med. det är ett jäkla gnällande om varg i det här landet, folk är ju skjutgalna.

Beträffande kärrsköldpaddan. Den fanns i södra Sverige under den postglaciala värmeperioden då det var flera grader varmare här än nu. En återgång till detta klimat håller nu att ske så kanske återkommer den, nu finns den upp till norra Tyskland. En annan sköldpaddsart förkommer dock här och var, den Nordamerikanska rödkindade vattensköldpaddan fast den är utsläppt av människor som haft den som husdjur och tröttnat. Den lär dock inte klara av att föröka sig men det kanske kommer.

Beträffande vargen så borde vi kunna ha en stam här i landet, inget snack om den saken. Den kan ge sig på får men fåret är inte svenskt från början så vargen har större rätt att vara här. Att odla får är tveksamt ur miljösynpunkt eftersom dom betar för intensivt, det är bara gräset som klarar sig i längden så alla andra blommande örter dör ut.

Vildren javisst, varför skall samerna få bestämma?

Den är en ganska bra indikatorart. Den har ungefär samma klimatkrav som kärrsköldpaddan, möjligen har den lite högre krav på långa varma somrar, men där man har självförökande stammar av rödöron borde också kärrsköldpadda klara sig.
Mja, det är ju en fråga om betestryck också. Har svårt att se att får skulle vara nåt direkt problem.

Folk har en romantisk uppfattning att renskötsel är en pojke på skidor som vaktar sina tio renar, men renuppfödning idag är högintensiv industriell djurhållning, där en renägare har tusentals renar som drivs med snöskoter och helikopter, och flyttas mellan betesområden med långtradare. Vi har inte längre lämmelår i Sverige pga att miljontals renars tramp och bete har förstört vegetationen i hela fjällkedjan, och arter som fjällräv, labb, och fjälluggla, som är beroende av lämlarna har nästan helt dött ut. Till det kommer att alla arter som äter ren - dvs varg, järv, lo och till viss de örn - utrotas ur renskötselområdena.

Jag anser man borde kunna ställa miljökrav även på samer, och vill de bedriva högintensiv renuppfödning så då får de inhägna. Om, säg, 2/3 av fjällen inhägnades och veks åt renskötseln skulle det åtminstone finnas något område även i fjällen där övriga djur - vildren, varg, lämmel etc etc - kunde få leva.

Nu har jag inte lästa alla inlägg, men personligen vill jag ha varg här, och har det också. Dessutom har jag två hundar som alltid är lösa, och har haft får. Jag älskar mina hundar, men skulle fortfarande inte vilja utrota vargen om hundarna blev dödade. Dessutom, om man aldrig skulle se en varg, var skulle vargarna vara då? Hela vårat land är ju faktiskt bebott, klart att dom någongång måste synas.
Jag önskar att vargstammen blev så stor så att vi SEDAN kunde skjuta av varg, och då dom som inte är skygga, får ovanor som att riva får osv, men det är kart att en viss skyddsjakt måste finnas redan nu.

Det riktit trista är att jag känner några av dom som är med och jagar vargen i området (nåja, ditt område snarare) och dom är inte noga med att skjuta RÄTT varg. Nej, det viktigaste är att det är tiken, "så att dom inte ynglar av sig"... Och visst var det det dom lyckades med också, skjuta tiken, nu får vi hoppas att det var hon som rev får då och inte någon annan varg.

Amen!
Precis så tycker jag också!
På den skandinaviska halvön ska det finnas vargar! De hör hemma här.

I förrgår såg vi återigen vargspår utanför vårt hus. Det är säkert som vanligt en s k vandrarvarg.
Katten har inte velat gå ut de senaste dagarna, men det beror mest på räven, som också springer runt husknuten. Särskilt på nätterna.
En gång har jag sett varg här utanför - i augusti 1997.
När jag stod i potatislandet och grävde upp potatis till middagen kom han travande förbi mig.......avstånd ca 35-40 meter. Jag kunde följa honom med blicken en lång stund. Det var fantastiskt! Jag får gåshud bara att skriva om det!
Nu finns det en björn här i området också. Nåja, ca 1 mil bort. Han sover inte på vintern för det är för varmt här. Bara korta tider ligger han i nån slags lättdvala.
Det skrämmer mig - fyyy bubblan för att möta en hungrig björn!!!
Men bara för att jag är rädd har jag ingen rätt att önska livet ur varken björnen eller nån annan.

Klart vi ska ha rovdjuren kvar i våra skogar! Det är en rikedom!!!!

Hej!
Kärrsköldpaddan anses av en del ha överlevt på Jylland så det är inte omöjligt att den skulle klara sig i Sverige också. Enstaka somrar är varma nog för att den ska kunna föröka sig. Jag funderar allvarligt på att testa.

Man behöver inte ha ren i fjällvärlden. Jag var uppe i Jokkmokk på en middag tillsammans med ett antal samer och fick lära mig att det fanns samer som hade renar året om i skogsområdena också. Om det är en annan stam eller samma som i fjällen vet jag ej. Det är lite konstigt att samerna får ha tamdjur i nationalparkerna. De borde vara resrverade för vilda djur inklusive varg. Här i sydsverige var det ganska länge sedan vi kom underfund med att det inte var någon bra ide att ha tamdjuren springande lösa i skogen.
MVH
Jan Lindgren

En bättre bild av rovdjur får man om man läser Svante Lyséns böcker "Polarnattens leende" och "Vinterpalatset". De hade sammanlagt 130 isbjörnsmöten under det året de bodde på Svalbard, och även om man skall ha respekt för isbjörnen, så upplevde de aldrig att den uppträdde aggressivt, de fick skrämma bort dem när de försökte stjäla mat, eller när de i sin nyfikenhet riskerade att förstöra något.

När Einar Sletbak bodde som fångstman på Svalbard (bara 70 km söder om den plats där Svante Lysén bodde något år innan), så hade han också väldigt många björnmöten. Och även om han var beväpnad när han gick på toaletten, så hade han inga egentliga dramatiska björnmöten.


http://www1.nrk.no/nett-tv/klipp/251810

Fåren har den egenheten att de är ganska kräsna och väljer att i första hand beta det som är gott, d v s det mesta utom gräs. Smaskiga orkidéer och många andra blommor t ex slinker ner först. Dessutom betar får väldigt tätt mot marken vilket många växter förutom gräs har svårt att tåla. Naturligtvis spelar betestrycket en stor roll men nötkreatur anses vara betydligt bättre för den biologiska mångfalden i betesmarkerna än får.



Renbetet är en rätt knepig fråga. Det pågår en debatt om huruvida överbete är ett problem eller ej. Tidigare har man trott att det varit ett problem men senare års forskningsresultat tyder på att det inte är så. Fjällen är helt klart sedan lång tid påverkat av bete från olika betesdjur, inte minst ren (sedan gammalt även t ex getter och i viss mån nötkreatur, men det har nästan helt upphört numera). Sannolikt skulle ris och lavar ta över på många platser i fjällen om betet helt upphörde, vilket inte vore bra för mångfalden. Dessutom kan de betande renarna hålla tillbaka buskar träd som annars kommer att öka på kalfjället på grund av det allt varmare klimatet. Det är till och med möjligt att det i framtiden behövs mer renbete för att motverka effekterna av klimatförändringarna i fjällen. Samtidigt kan stordriften inom renskötseln säkerligen bli ett problem. Eventuella skador beror ju inte bara på hur mycket djur som finns utan även på hur dessa sköts och var de vistas vid olika tidpunkter. Vad jag känner till så har man ännu inte kunnat dokumentera nämnvärt mycket överbete i svenska fjällen. I Finnmarka i Nordnorge har jag dock hört att man inom vissa områden tidvis haft så mycket renar att det blivit allvarligt slitage på fjällnaturen.

Det är väldigt mycket politik. Det finns små refugier i fjällen dit renar inte tar sig, och det är mycket lätt att se skillnaden i vegetation mot omgivande terräng. Man kan också jämföra hur det ser ut i vildrensreservaten i Norge, där rentätheten är mycket lägre pga att vildrenar inte stödutfodras.
Ett problem är att ingen verkar veta hur många tamrenar det finns. Samerna har tillstånd att ha 350000 renar, men rapporteringen verkar opålitlig - t.ex. ändrades inte antalet rapporterade renar av slaktstoppet efter Tjernobyl - och enligt en undersökning på 90-talet kan det verkliga antalet vara upp till 8 gånger högre. Jag känner inte till någon senare räkning.

Men även om de bara är 350000 innebär det ändå tramp och bete från så många 70-kilos däggdjur. Gör tankeexperimentet vad det skulle innebära att ha 350000 frigående gutefår i fjällen.

Fast det vore bra för mångfalden, eftersom ris och lavar är den naturliga vegetationen som fanns även i svenska fjäll fram till mitten på 1900-talet. Om områden undantogs från renbete skulle dessutom varg, järv, vildren, fjälluggla, fjäll-labb och fjällräv kunna återhämta sig. Plus att det finns som sagt jämförelseområden: refugier och vildrensreservaten.

Nej det tror jag inte att det är. Den forskning jag syftar på har vad jag vet bedrivits av helt fristående forskare inom FjällMISTRA.


Håller med om att vissa djur skulle må bra av att rennäringen upphörde eftersom dom jagas av renägarna. Jag försvarar inte rennäringen i sig utan renbetet som uppenbarligen är viktigt. Fast om betet sker av vildren eller tamren spelar ingen större roll så länge renarna inte blir alltför många och får röra sig någorlunda fritt. Om betet helt upphörde och ris och lavar fick breda ut sig så skulle många örter (och med dem insekter) som finns i ängsvegetationen i fjällen i dag sannolikt få svårt att klara sig i längden. I synnerhet på lägre nivåer på kalfjället.

Om vi pratar om några studier som gjordes av forskare vid Umeå universitet för sisådär två år sedan, och som kom till märkliga slutsatser som att vegetationen i fjällen hotas av trampning av småviltjägare men inte av trampning av ren, så tillåter jag mig att anse att annat än rent vetenskapliga hänsyn togs.

Är för dåligt insatt i studierna för att kunna ha någon åsikt om eventuella konstigheter. Jag är dock alltid skeptisk när man påstår att det finns dolda motiv. Vilka motiv skulle det vara och vem utövar i så fall påtryckning om att få fram vissa resultat? Oavsett detta är det dock ett faktum att fjällen är och alltid har varit påverkade av bete i någon form och en massa arter är sannolikt anpassade till betet. Om det försvinner så kommer dessa arter att få det svårt.

Jag tror inte det rör sig om påtryckningar eller medvetet fusk, utan om att förutfattade meningar och ideologi färgat val av metodik och slutsatser. Ställ dig frågan hur du förutsättningslöst skulle undersöka renbetets effekt på vegetationen i fjällen och vilka faktorer som ligger bakom fjällrävens tillbakagång och att lämmelåren numer uteblir, och läs sen artiklarna. Jag hade i alla fall inte gjort som de gjort, eller dragit de slutsatser de drar.

Fast det jag föreslår är inte att ta bort allt bete, utan att inhägna de områden där man håller tamren (för att hålla tamrenar inne och vildren, järv, och varg ute). Lämlar och hare skulle öka i antal igen, och vildren skulle få komma tillbaka. Det är självklart att vegetationen skulle förändras i de områden där tamrenar utestängdes och betestryck och trampning därmed sjönk kraftigt, men resultatet vore att vi fick tillbaks en naturtyp som idag i stort sett är försvunnen i Sverige, medan de inhägnade två tredjedelarna av fjällen, med intensiv hållning av tamren, skulle behålla dagens naturtyp.

Har alltid tyckt att vargen ska få vara ifred.
Men har börjat ändra åsikt i den frågan.
ca: 3 mil här ifrån dödade varg/ar en hund samt
tog en "tugga" på en annan men den överlevde.
Här har en varg gått rakt igenom ett centralt bostads område.
Dagen efter gick tre vargar strax utanför stan. Inte så
långt i från där mina barnbarn bor. Känns inte kul.
Så jag förespråkar skyddsjakt. Inte bara för vår skull
utan även för vargen. Annars kommer varghysterin att bli än
värre och olaga jakt öka.

Hägnade man in tamrenarna på 2/3 av fjällens yta så tror jag att risken för överbete skulle öka inom hägnen. Tror inte det skulle funka särskilt bra. Dessutom skulle väl det behövas oerhört långa stängsel för detta? Blir sannolikt mycket dyrt och svårt att underhålla.

För naturen tror jag att det vore mycket bättre med enbart vildren i fjällen men nu har vi ju en rennäring med gamla anor i stora delar av fjällvärlden och det måste vi förhålla oss till. Saken är ju ganska komplicerad, inte minst med tanke på samernas historia och frågan om vem som egentligen har störst rätt till dessa fjällområden.

När skadade en varg senast en människa? Jag känner då inte till något fall. Varför är många så rädda för just varg? Älgar t ex dödar ett antal människor varje år i trafiken men det är sällan någon kräver skyddsjakt på älg. Hundar är för övrigt mycket farligare än vargar. Massor av oskyldiga människor (många barn) blir bitna av hundar varje år men trots detta är det väl knappast någon som hävdar att hundar ska förbjudas? För att inte tala om människan! Hur många dör inte på grund av andra människor varje år? Människan är utan konkurrens det farligaste djuret på jorden. Det är garanterat mycket farligare att ta en kvällspromenad i Stockholm än att plocka svamp i ett vargrevir. Det enda av de stora rovdjuren som vi verkligen har anledning att vara aningen rädda för är björnen, men trots att människor faktiskt har dödats av björn under de senaste åren så är det ändå varg som folk är mest rädda för. Uppenbarligen har rädslan för varg ingen logik eller verklighetsförankring utan baseras på känslor och en tradition av varghat.

När det gäller problemen med varg som tar tamdjur, t ex får, så borde man väl kunna åtgärda det genom att hägna in betesmarkerna med ordentliga elstängsel?

Jägares hundar som blir rivna av varg anser jag vara ett pseudoproblem. Som jag ser det är jakt en fritidssysselsättning bland många andra och ska inte särbehandlas. Jägarna får helt enkelt anpassa sig efter den rådande situationen. I områden där det finns varg så bör man givetvis inte jaga med hund. Lika lite som man släpper ut hunden på en trafikerad gata där det finns risk att den blir överkörd.

Du har helt rätt i det du skriver. Även jag skulle hellre träffa en varg än en björn. Är även lyhörd för
"onormalt" beteende hos folk då jag är ute på puben.Ser även det som ett naturligt beteende. Jag är inte överspänd för det.-Tror att det skulle vara bra att det blir nytt blod i vargen.Jag tror även att innavel kan göra vargen farligare eftersom det kan medföra onormalt beteende så avliva några av dom som är för närgångna och på det viset försvara "friskt" blod. Men jag tror inte att det är naturligt för vargen att gå genom ett centralt bostadsområde,eftersom dom ses som skygga. (vissa hoppar även över elstängsel)Och att jag blir rädd, är i mina ögon "naturligt normalt" eftersom vi en gång i tiden också levde i skogen och den överlevnads instinkten finns kvar i oss. Men ok idag har vi större möjligheten att välja och värja oss på ett annat sätt. Men jag skäms inte för det jag säger och känner. Jag är mera rädd nu när vargarna och björnen kommer närmre centrum. Vi har även björnen i närheten. Jag vill inte gärna gå långt in i skogen ensam som jag gjorde förr och till för ett tag sedan. Bodde förr intill skogen.
Som parentes och helt ifrån ämnet till det här vill jag berätta några för mig helt otroliga upplevelser jag haft med älg. Vi var i skogen hamnade 2 meter från baken av en älg. Hon kände inte lukten av oss eftersom vinden inte låg på åt det hållet. Du ska veta att vi blev livrädd likaså älgkvigan eftersom vi alla blev lika överaskade. Älgen sprang fort iväg och vi kunde knappast röra oss. Även i dag kan jag känna den känslan bara jag tänker på det. Har även sett en ilsken älgtjur och hur han skrapade med klöven i vägen och fräste. Ingen rolig syn. Tur var det att vi satt i bilen. Kan även berätta den underbaraste och mest otroliga händelse som jag tror att inte många får uppleva när det gäller älgar. Hände för drygt 20 år sedan. Vi skulle åka och hämta vår son från skolan och lyckligt nog tog vi en mindre väg som gick genom skogen. Vi kommer till ett krön på vägen. Där låg det massor av älgar. kor, kalvar o tjurar om vart annat på var sida om vägen. Vi stannade men ingen av dom gjorde utfall lyfte nyfiket på huvudet och tittade men brydde sig inte. Dom bara låg där och njöt. Endast en tjur gick helt lungt runt och nosade på bilen och höll ett öga på oss. Tro det eller ej vi räknade dom till 17 st. Frågade många år senare en jägare om vi sett i syner men han sa att det förekommer men det är inte vanligt att man ser det. Han hade aldrig gjort det. Sonen fick vänta några minuter längre innan vi hämtade honom från skolan.
Vad gör man när man inte har bevis. Dom vi berättade det för kunde inte tro oss. Det var lika bra att tiga, men det var svårt för det här ville man dela med sig av. Berättade detta för en man för några år sen det skulle jag inte gjort. Du skulle sett hans blick. Den var förnedrande och full av förakt och han idiot förklarade mig men en kommentar som var fruktansvärt sårande men eftersom jag sett vad jag sett så ansåg jag att han förnedrade sig själv. Men den här upplevelsen vill jag aldrig vara utan (så den smällen tar jag). En rikedom som är oersätterlig. När jag tänker på det. Kommer alltid samma textrader upp.
-"Älgarna demonstrerar, älgarna har fått nog dom vill ha frihet här i sin egen skog".

Värmläning
Är det någon mer som upplevt detta?

1821. Därför borde vi vara livrädda för varg. Bäst vi skjuter bort hela den svenska vargstammen så att vi slipper vara så rädda. Så om vi ser till statistiken så är det ju inte HELT omöjligt att det sker igen. Det är väl bäst att ta det säkra före det osäkra?

Vet du om dessa älgar omedelbart blev skjutna de måste ju uppenbart vara sjuka? Alla märkningar av rovdjur visar att de inte alls är rädda för att gå nära bebyggda områden, främst nattetid. Men är det inget folk ute så kan de nog mycket väl komma nära även dagtid. Nästan alla exempel på skyddsjakt av varg är ju misslyckade, man kan ju i allmänhet inte identifiera individer. I västsverige sköts ju nyligen EN varg bara för att NÅGON/NÅGRA vargar hade dödat jakthundar, men eftersom man inte vet vilken varg som dödat hundar, och inte heller vet vilken varg man jagar, förrän den är död, så är i de allra flesta fall skyddsjakt helt meningslöst. Det är bara ett medel för naturvårdande myndigheter att lugna ner känslorna hos störda individer som annars hotar tjänstemännen.

Här är en film om lodjur i Norge, det är lodjur som jagas vid licensjakt varje år. Men trots det så tvekar inte lodjuren att röra sig nära befolkade områden, det verkar vara svårt att bota "sjukt" blod med bly?

http://www1.nrk.no/nett-tv/klipp/248062

I norra Sverige kunde man för 15 år sedan ha flockar på över 100 älgar, vintertid.

nej dom var varken sjuka eller blev skjutna. Där ser man ytterligare en som inte tror mig. Dumt av mig att skriva om det även i Natur forumet

Ja, man kan fundera över vem som är "närgången"...vad jag vet så bygger de vilda djuren inga motorvägar eller exploaterar naturmark för att bygga nya "häftiga" köpcentrum...djuren får väl liksom ta det som blir kvar - så länge det nu finns något kvar.

För något år sedan hittade jag ett rivet rådjur i min trädgård - det var lon som traskat rakt genom trädgården. Många djur rör sig i vår närhet utan att vi vet om det - knappast störda djur utan de försöker bara överleva.

Varifrån kommer denna irrationella rädsla för varg? Någon måste uppenbarligen blåsa under rädslan, någon som har ett starkt intrsse för att rädslan skall leva kvar.

Har man hund och bor i trakter där det finns varg så håller man sin hund kopplad, det gäller även områden där det finns vildsvin.

På 1980-talet var det inget konstigt med stora flockar älgar. Vintertid samlas om det är mycket djup snö, det blir lättare att gå i varandra spår. Längre söderut kunde man se flockar av älgar främst om de hade funnit något riktigt bra bete på en åker.

När man hittar en död kropp som varg gnagt på betyder inte det nödvändigtvis att vargen dödade personen i fråga.

Irrationell rädsla kallat vad du vill men när jag bodde på landet
så korsade vargen Ylva vägen neranför vårt hus och hon gick ut på isen.Maken såg henne
vid 6 tiden på morgonen då han skulle till jobbet. Barnens skolbuss
stannade vid denna vägkorsning. Irrationell rädsla?! Onaturligt att skydda och vara rädd
om sina barn????? Alla djur försöker försvara sina barn tvåbenta som fyrbenta.
Men observera jag har aldrig sagt att vargen ska utrotas.

Vilken upplevelse att få se en varg!

Klart vi alla skyddar våra barn men det finns så många andra faror att vara rädd för när det gäller barn - verkliga faror!

Varg har aldrig överfallit en skolbuss och därför är den rädslan irrationell.

Om du vill att vargen skall finnas kvar i vår natur men inte själv vill ha den så betyder det att någon annan skall ha den nära eller hur?

Ibland tycker jag detta ämne svävar ut lite väl mycket men så är det ju på odla Men om vi återgår till min ursprunliga fråga - skrev kanske inte det men tänkte i min ensamhet

Vi ska ha varg här i landet - det verkar de flesta tycka men så har vi de stackars fårägarna - får ger inga större summor, hur ska de då ha råd med vargsäkra stängsel, vill Ni vara med och betala för dem?
Själv förstår jag inte varför vi ska ha varg men är vaken för alla förespråkare och vill väldigt gärna få veta vad vargen tillför mitt liv

I mina hemtrakter sköts en varg för ett par veckor sedan, men det finns minst en kvar. Den har setts av flera av mina grannar när den traskade runt på sjöisen. Undrar hur många det egentligen finns söder om deras vanliga utbredningsområde, jag tror det är betydligt fler än som sägs officiellt

Varför tror du det? Vem skulle ljuga och varför? Jag känner folk som aktivt arbetar inom naturvården med varg och andra stora rovdjur och har aldrig hört att man försöker mörka något (mer än att man inte lämnar ut uppgifter om var djuren exakt befinner sig eftersom det underlättar den illegala jakten). Tänk på att vargar ibland vandrar långa sträckor och kan hamna långt från sina "hemtrakter".

Därför att folk ser dom såpass ofta. Skulle det bara finnas en kvar i trakten som det officiellt sägs så borde det ju vara väldigt sällan någon råkar se den. Antingen passerar det väldigt många vargar förbi, eller så råkar det vara just på gränsen mellan två eller flera revir

Djurägare kan få bidrag från länsstyrelsen till stängsel mot rovdjur. Se t ex här för Västmanlands län: http://www.lansstyrelsen.se/vastmanland/am...ursstangsel.htm Och även ersättning för djur som rivits av rovdjur.

Varför måste vargen tillföra något till ditt liv för att ha rätt att existera? Måste allt i din omgivning tillföra dig något? Märkligt resonemang som känns väldigt egofixerat.

Jägare tillför inte mig någonting i mitt liv. Jag äter inte kött, jag tycker om djur och dessutom gillar jag att vistas i skogen. Det är faktiskt svårt att känna sig trygg när det springer runt en massa skjutgalna människor i skogen med skarpladdade bössor. Jag föreslår att vi helt enkelt tar bort dem. Vad skall vi ha dem till, allt de gör är ju att skada och döda en massa djur i skogen?

Majoriteten av de vargar som folk tror sig se är hundar. Precis som i många andra sammanhang ser man det man vill se snarare än det man verkligen ser. Vill man så kan till och med en pudel bli en varg (i alla fall om man är lite skumögd).

Jo det är sant, men tillräckligt mycket är verkligen varg för att det skall vara märkligt

Man skall naturligtvis inte dra 300 000 jägare över en kam, men visst är många jägare väldigt konservativa. De borde j ut ex inse att vargen tillför något positivt för jakten. Om man slutar att jaga med lösspringande hund, så blir ju jakten betydligt intressantare (jakt med lösspringande hund är förbjudet i många länder eftersom det anses vara osportsligt), och dessutom får betydligt fler jägare plats att jaga då = mera pengar till jakträttsinnehavarna. Dessutom medför ju vargen ökad biologisk mångfald, när vargen håller efter räv och lodjur så får skogshöns, hare och andra djur bättre förutsättningar.

Eftersom man inte förväntar sig att se varg så är det antagligen ännu fler vargar som tas för hundar.

Nu valde du att missförstå - självfallet menade jag vad vargen tillför oss människor i tättbebygda områden, avsåg inte speciellt min familj utan alla som lever i områden där det finns vargar som uppför sig "sjukt"

Du verkar vara väldigt aggressiv - varför??


Nu är jag såpass mycket realist att jag uppskattar att det finns jägare som ser till att det blir en balans i djurlivet - men jag håller med dig om att det skrämmer mig att träffa jägare. Många av dem är ballanserade men tyvärr finns det en hel del som fortstätter jaga trots att de är för gamla för att köra bil och som har en väldigt taskig syn - men är de jakträttsinehavare blir detta något väldigt känsligt och jag har många gånger träffat på jägare som borde stannat hemma, tror inte jag är ensam om denna uppfattningen - tyvärr

Knappast eftersom det finns så oerhört många fler hundar än vargar i detta landet. Sannolikheten att någon ska se en varg är liten även i områden där det finns förhållandevis många vargar eftersom dessa, till skillnad från hundar, vanligtvis försöker undvika människor.

Ber om ursäkt om jag misstolkade dig, men som du uttryckte dig det gick det väl inte att tolka på något annat sätt? Om jag verkar aggressiv så är det på grund av att ditt inlägg gjorde mig en aning upprörd. I ärlighetens namn tycker jag faktiskt inte att ditt nuvarande uttalande är så mycket bättre (fast kanske jag har missförstått igen? ). Som jag ser det har allt levande ett existensberättigande alldeles oavsett vad det tillför oss människor. Man kan ju vända på frågan och undra vad vi människor tillför vargen? Det är ju faktiskt vi människor som genom att exploatera och överutnyttja resurser tränger ut de flesta andra varelser på den här planeten. Varför har vi självklar rätt att utrota andra levande varelser bara för att dom irriterar oss eller är besvärlig - eller allt som oftast bara för att dom råkar vara i vägen?

Förstår nog inte riktigt vad du syftar på med "sjukt" uppträdande hos en varg?

Innan människan hade makten att helt och hållet kontrollera fauna och flora så fanns det en balans. Innan människan existerade fanns det en balans. Naturen är inte beroende av människan för att fungera, människan är beroende av naturen för att fungera. Skillnaden som jag ser är att om naturen skötte sig självt så skulle det gå i cykler. Vilket jag inte vet varför det skulle vara negativt.

Jag "missförstod" på samma sätt. Det kvittar om du menar "vad tillför vargen dig" eller "vad tillför vargen människan", det är det tankesättet som gör att människan anser sig ha rätt att förstöra naturen och utrota arter. Flera underarter av varg har redan utrotats. Världen kanske klarar sig utan dem liksom den klarar sig utan vandringsduvor och jättealkor, men vad har vi för rätt att göra så mot en annan art? Jag måste erkänna att jag också kan bli aggressiv av att läsa sånt. Alltför ofta hör man "vad gör myggor för nytta" och liknande, underförstått "varför kan vi inte utrota dem". De sticks och jag tycker heller inte om när det kliar, men de är mat åt en massa andra arter. Man stör balansen genom att inte tillåta vissa arter. Det kanske skulle kunna bli en slags jämvikt ändå med bara, säg människor, en sorts gräs, kossor samt lite bakterier och svampar eller så. Det "behövs" kanske inga fåglar eller delfiner t.ex. Men har vi rätt att göra så? Vad skulle du tycka om de vitryggiga hackspettarna bestämde sig för att utrota människan? Nog skulle du protestera och tycka att människorna också vill finnas kvar?
Jag har märkt att du snabbt tycker att det blir off topic i den här tråden. Du får ursäkta om jag pratar om andra arter än vargen, men jag tycker det är människornas syn på världen det handlar om. Sälungar och blåmesar är söta, dem vill vi ha. Vargen och myggan känner vi oss hotade av, så dem tar vi bort.
Det finns flera argument för att bevara biologisk mångfald, bl.a. att det kan finnas ännu oupptäckta läkemedel i någon art; att det är svårt att veta hur balansen rubbas när man ingriper i naturen; att våra barnbarnsbarn också har rätt att se isbjörnar osv osv. Men personligen tycker jag att det enda argument som verkligen håller är att alla arterna har samma rätt att leva. Människor tycker att människor är viktigast, men på samma sätt tycker gulsparvar att gulsparvar är viktigast, och jag kan inte se att människan i sig (utifrån sett) skulle ha ett större värde än gulsparven.

Hej!
Jag håller med Myosotis. Vi människor behöver sannolikt inte de flesta arter som finns på jorden men vi har ändå en moralisk skyldighet att försöka bevara alla arter. ( smittkoppor? )
Rovdjuren medför dock lite speciella problem. Jag bor i en utpräglad skogsbygd. Jordbruket är i stort sett nedlagt men det finns en del idealister som fortfarande håller markbitar öppna. Betesdjuren här är hästar , får, kor och dovhjort. De flesta har mycket få djur som inte är lönsamma. Hittar man sina djur döda eller ännu värre, svårt skadade av rovdjur så är risken stor att betet upphör och det blir granåkrar av hagarna. Det skulle vara förödande för fåglar och insekter samt minska trivseln för befolkningen. Just nu så har vi lodjur som dödar i hjorthägnen. Någon kilometer från oss så har vi ett fint hjorthägn med omväxlande natur, där jag promenerar flera gånger i veckan. Lodjur har slagit till. Förhoppningsvis fortsätter man ha hjortar där eftersom hägnet används till undervisning.
Hur fårägarna kommer att reagera i vår återstår att se. De är inte realistiskt att tro att folk kommer att lägga ner stora summor på att rovdjurssäkra hagarna för ett par får. Själv är jag inte beredd att behålla mina betesdjur om risken blir för stor att hitta dem sönderbitna en morgon. Skog känns i så fall som ett bättre alternativ.

Vill vi ha öppna, betade marker så måste vi tyvärr begränsa rovdjuren inom stora delar av Sverige. Det är inte rimligt att kräva av folk att bygga "rovdjurssäkra" hagar överallt. "Bidragen" får man bara inom vissa områden och de täcker inte hela kostnaden.
Jag förordar att vi har våra rovdjur ovanför odlingsgränsen.
MVH
Jan Lindgren

Väl talat Jan! Tidigare hade jag inte någon bestämd åsikt i rovdjursfrågan, men det där var ett argument som verkligen betydde något för mig. Att bevara det lilla som finns kvar av sveriges ängar från grandöden är långt mycket viktigare än att bevara en inavlad samt troligtvis inplanterad vargstam

Fast varför är den inavlad och varför har det "behövts" plantera in nya individer? Vargen finns till för sin egen skull och självklart skall den få fortsätta att göra det. Att den är ett rovdjur och opportunist betyder inte att den skall utrotas. Det är väl ganska uppenbart. Skall en hel arts överlevnad handla om ett fåtal människors preferenser och ekonomi?

Hej!
Det är ingen som talar om att utrota vargen. Diskussionen gäller bara var den ska finnas.

Det är lite synd om storstadsbor som inte kan få uppleva fria rovdjur. Det bör snarast årgärdas. Stockholm har Djurgården, Göteborg har Slottsskogen, Malmö har Pildammsparken. Alla är lämpliga platser för de stora rovdjuren. Där finns gott om småhundar, gäss och änder. Bytesdjuren kommer inte att räcka till utan man får släppa ut ett antal får, grisar, hästar och kor varje vecka så att lokalbefolkningen på nära håll kan få studera jakten. Det är en fin naturupplevelse att se rovdjuren börja äta på levande djur. Äldre slaktdjur är mycket billiga så projektet bör utan problem rymmas inom de kommunala budgetarna.

Eller är det så att det finns platser som inte är lämpliga för stora rovdjur? Där vi människor blir alltför störda? Eller där rovdjuren gör alltför stor skada?
MVH
Jan Lindgren

Jag vet. Det är ett dilemma. De flesta drar gränsen någonstans. Knott? Fästingar? AIDS-viruset?


Det är naturligtvis hemskt om vargar river folks renar eller får eller hjortar. Har man en stor, livskraftig vargstam kan man jaga så pass att de håller sig skygga utan att decimera antalet så mycket att de utrotas eller råkar ut för inavel. I många andra länder funkar det utmärkt, vargar och människor lever sida vid sida. Herdar och hundar skyddar betesdjuren. Jag begriper inte varför vi inte skulle kunna ha det så i Sverige också. Svaret har säkert att göra med att det "inte är lönt", i dagens samhälle kan man inte bara gå och passa sina får! Det funkar kanske i Rumänien eller Italien, men inte i Sverige. Mycket bättre då att vara arbetslös! Någon har ju testat med Maremmano Abruzzese-hundar i Sverige och jag vill minnas att det fungerade utmärkt.
Mina första höns blev tagna av räven, några år senare tog höken min tama tupp som var som en familjemedlem. Så jag förstår hur det känns även om folk sällan är lika fästa vid sina får eller ens jakthundar som jag är vid mina höns. Men jag skulle aldrig komma på tanken att kräva att alla rävar, mårdar och duvhökar ska utrotas! Varför är det så okej att hata just varg? Som någon skrev så äter de sällan skolbussar. Jag såg ett tv-programm en gång från Rumänien. När de frågade herdarna om de inte var rädda för vargarna blev de först inte förstådda och sedan utskrattade. De som lever nära vargar vet att vargar inte äter människor. Barnen kastade sten på vargar för att skrämma bort dem när de kom för nära fåren. Det finns inga fall där vilda vargar har dödat människor. Det som är farligt och som väl har hänt vid ett par tillfällen i historien är att släppa ut tama vargar som inte är rädda för människor och som har svårt att försörja sig på egen hand. De kan då gå nära folk och kanske attackera (?) eftersom de förknipper människor med mat. Var det det som hände 1821? Älgar däremot kan attackera och döda folk. Jag skulle inte vilja gå emellan mamman och kalvarna. Där jag bor finns det numera massor av vildsvin, de är också lite farliga, betydligt farligare än vargen, men jag rör mig ändå som vanligt i naturen. Björn kan vara farlig. Så varför är man rädd just för vargen som inte är farlig för människan?!

Mycket riktigt, den s k Gysingevargen som dödade flera människor i södra Gästrikland 1821 var tam och hade försvunnit från ett hägn. Den hade inte lärt sig jaga ordentligt och hade inte vilda vargars naturliga skygghet för människor. Att man är så rädd just för vargen tror jag till viss del har att göra med vad man lär sig som liten. I alla sagor är vargen en grym mördare, medan björnen alltid är en snäll nalle.

Olle