Huggorm, utan bakgrund så är allt förgängligt. Kan man inte binda ihop historia med nutid, så är ju allt "shit", som ni unga brukar säga. Frågar du dig aldrig "varför?". Ägna dig åt elektricitet, det kan du säkert bra, men lämna arbetarhistoria åt andra - den har du inte en susning om.

Någon frågade vad en "arbetare" var. Gita tror jag, och i sin okunskap påstod hon, att alla var arbetare som fick lön för sitt arbete. Skitsnack! Läs "tjänstemannalagen" så får du en bättre definition. Tjänstemannen är arbetsgivarens förlängda arm, och skall leda och fördela arbetet enligt dennes instruktioner. Tjänstemän innefattas alltså inte i definitionen arbetare.

Jag erkänner villigt att jag inte är insatt i arbetarkampens historia, men däremot är jag insatt i arbetarens vardag i dag. Och jag hävdar att avståndet mellan folk och fackföreningar blir allt större. Där jag jobbar är det knappt en enda som är med i facket, och bara någon enstaka är riktigt positiva till fackföreningar.

Så du menar på fullaste allvar att inte tjänstemän arbetar inte heller företagsledare och arbetsgivare överhuvudtaget ? Undrar hur många av dina "arbetare" skulle existera utan arbetsgivare

det är skillnad på arbete och arbetare

Vi-och-dom-tänkande. Ungefär lika mycket sextiotal som fackföreningsrörelserna. Men det gäller väll att måla upp en fiende så man har något att slåss mot.

Fackföreningar är arbetarnas enda organisering som försvarar deras rättigheter. som arbetare borde man vara organiserade där.


( Det finns arbetare som organiserar sig emot facken i världen. självmordsbenägna är de bara)

Vi försvarar våra rättigheter själv. Får vi villkor vi inte kan acceptera säger vi upp oss och byter jobb.

Ja, men om du inte är organiserade får du väldigt svårt att försvara dig. Att vara organiserade är ett måste för alla yrkesgrupper. Överlevnadsstrategin kräver det.

Jag klarar mig alldeles utmärkt utan organisering, och de flesta jag känner likaså. De enda som har nytta av fackanslutning är sådana som inte kan hota med att säga upp sig, eftersom det inte skulle innebära en förlust för arbetsgivaren. Men det har lösts rätt bra med bemanningsföretagen, nu är det så att dom som kan och vill arbeta är dom som får uppdragen.

Ett arbete är mera komplext än så. Att byta arbete är bara en vinkel på det hela och de många vinklarna. Stadgorna som arbetsgivaren följer för dig är satta av facken.

Utan facken skulle det inte förvåna mig att massa framgångar tas tillbaks av arbetsgivarna av rent ekonomiska skäl.

Jag tror att en större rörlighet på arbetsmarknaden hade varit mycket positivt, men det motarbetas av facken. Av ren ekonomiska skäl borde facken läggas ner, men av humanitära skäl borde deras makt åtminstone minskas. Att det sitter en massa gubbar på jobben och slöar för att de vet att de inte kan bli avskedade är ett stort problem för både företagen och de ungdomar som nu inte får chansen att komma in på arbetsmarknaden

Och ändå minskar stadigt antalet som anser det viktigt att tåga med röda fanor år för år. För att det är så måste du väl ändå hålla med mig om.
Gita

Nu är det ju så att både språk och definitioner förändras över tid. Ditt sätt att definiera arbetare var kanske giltig en gång, men att överföra den på dagens samhälle och arbetsmarknad blir bara konstigt. T.ex skulle en undersköterska vara arbetare men inte en sjuksköterska.
Gita

Oj, du håller inte särskilt hög nivå på dina inlägg må jag säga. Vad i all världen har amerikansk ögoncreme med förstamajfirandet att göra ?
Du skulle bli betydligt mer trovärdig om du höll dig till sak och lät bli att lägga egenskaper som du inte har en aning om på dina motdebattörer.
Gita,
som lever 2010 och fortfarande tycker att känna till en händelse i Chocago 1886 faktiskt är värdelöst vetande om man inte är historiker.

Eftersom jag inte är medlem i kyrkan är 1 maj en av de få helgdagar jag firar. Så jag vill ha den kvar som en röd dag. Om man demonstrerar eller inte är väl upp till var och en. Jag skänker en tanke till alla dom som byggt upp vårt välstånd första halvan av 1900-talet.

Jag hoppas att den meningen säger du bara av misstag och inte av fientlighet mot arbetare.

Alla arbetarrörelsens aktivister lär sig Första maj historien som en del av motivationen för sina aktiviteter. Att tänka på de arbetare från 1886 och deras kamp för 8 timmars arbetsdag är idag lika viktigt för mänskligheten som vilken annan historisk händelse. Borttagandet av den dagen är företagens krav med den konservativa ideologin bakom sig, för de är rädda för sina dåd och dess konsekvenser.

( Om någon skulle föreslå att tanken på slutet av andra världskriget är förlegade och irrelevaant för oss, vad skulle du säga? Med all rätta säger du att de gillar Nazismen och deras dåd. Första maj och dess historia borde vi betrakta sådan. Därför kommer kravet på att Första maj tas bort på Internet, men ingen står för det IRL)

jo, så är det ju i norge nu för tiden.



att leva i nutid behöver väl inte betyda att man inte kan den historia som betytt något?

Vi kanske skulle göra helgdagar av alla dagar som historiskt betytt något

För vem annan än möjligen en del sossar samt historiker är haymarketmassakern viktig att veta något om? Inte någon skulle jag vilja påstå. Vore det en så viktig händelse som en del vill få det till så hade säkert fler känt till det.

Nej, inga nya helgdagar...

Men är det inte lite klåfingrigt att ändra i dem vi redan har.

Jag tycker fortfarande att ersättandet av annandagpingst mot nationaldagen var alldeles onödigt..

Jag förstår inte hur jag skulle kunna vara fientlig mot något som inte finns. Ditt resonomang om en arbetarklass som står mot tjänstemän, företagare och chefer är för länge sedan överspelat och kan helt enkelt inte appliceras på dagens samhälle. Det klassamhälle du målar upp finns helt enkelt inte längre, idag kan vi när som helst förflytta oss mellan olika grupper efter eget val. Vi kan byta yrke flera gånger under livet, alla som vill utbilda sig har möjlighet till detta. Vi kan helt enkelt inte placeras in i klasser.
Jag kan ta mig själv som exempel, uppväxt som som prinsessa i ett litet kungarike på landet, dvs på en bondgård där pappa var kung i sitt lilla rike, gården. Jag har under livet varvat jobb med studier. Jag har jobbat på fabriksgolvet, som lägre tjänsteman inom tillverkningsindustrin, många år som egenföretagare inom mediabranschen och nu som chef i en medelstor privat organisation.
Var i ditt klassamhälle skulle du vilja placera mig?
Gita

ja, jag kan väl tycka att datum som betytt något för ett land är viktigare än tex julhelgen.
massakern ÄR viktig, utan den skulle inte sverige se ut som det gör.
herregud ...

Det finns en språklig förbistring här, märker jag...
Arbetare och arbetstagare är inte samma sak, som en del tycks mena. Visst är det andra tider nu, och per definition, så finns inte så många arbetare som förr. Utbildning och ändring av samhället, har lett till att tjänstesektorn är så stor. Tillverkningsindustrin flyttar utomlands, och kvar blir vi tjänstemän, som skall sälja/fördela/serva dessa importvaror.
Att vissa inte har något intresse av att demonstrera för sina rättigheter på 1:a maj, är ingen anledning till avskaffande. Jag har själv inte varit med på flera år, men tycker att den stora gruppen människor som gör så, har full rätt att tillvarata möjligheten. Om något är förlegat så är det väl de kyrkliga högtiderna, som för det allra största flertalet är helt irrelevanta, i våra dagars avkristnade Sverige. Jag ställer inga krav på att dessa skall försvinna. (Jfr Hasse Alfredssons monolog "Pastor Jansson")
Någon klagade på att vi avskaffade annandag Pingst. Faktum är, att jag inte vet varför vi firade Pingst överhuvudtaget. Vi hade pingstafton och pingstdag också. Dessa finns inte i t.ex. Grekland, som är ett otroligt levande, ecklisiastiskt land. Pingst heter på engelska Penticostle, en ren översättning från grekiskans pentikosto, som betyder den femtionde. Alltså den 50:e dagen efter påskdagen. Endast den dagen firas där.

WIKI -kanske kan ge någon en hint om vad det talas om i den här tråden.

Att förneka att vi lever i ett klassamhälle är både naivt och dumt. Klassskillnaderna är kanske inte lika tydliga som för 100 år sen och det kan vara svårarare att urskolja en arbetsrklass. men klassklyftorna ökar i Sverigen sedan 70-talet och den stora klyftan är mellan de högutbildade som är fast etablerade på arbetsmarknaden och de lågutbildade som pendar mellan skitjobb och arbetslöshet. Att det skulle vara ett fritt val, och upp till var och en vilken grupp man vill tillhöra, är en nyliberal myt. Socialt arv och mer eller mindre medvetna utslagningsmekanismer har skapat ett nytt proletariat..

Det är annars gratis att utbilda sig i Sverige, man får till och med studiestöd. Är man inte nöjd med sitt skitjobb får man göra något åt saken.

Det är mest önsketänkande än verklighetsbeskrivning. det är inte antal arbetare som gör de till arbetare, utan sättet att leva (sälja sin arbetskraft).

Jag antar att vi informeras via olika källor och vi ser världen nnorlunda beroende på vilken nytta vi har av världen, vad vill vi ändrade, vad stör oss, vår syn på krig och konflikter etc.



(Föreslår att du skriver detta till hamnarbetarförbundet som just ställt krav på att Israel ska redovisa för den senaste dåden de begått.)

Fast de lågutbildade har faktiskt möjlighet att utbilda sig om de vill.
Gita

Alla klarar faktiskt inte det av diverse olika skäl..
Det är en oerhört stor skillnad mellan vilken start man får i livet..

Men visst säljer vi väl alla vår arbetskraft på ena eller andra sättet? Eller vad menar du att t.ex en tjänsteman gör.?
har du hunnit placera in mig någonstan i ditt klassamhälle, jag är lite nyfiken.
Gita


Nu är det så att genom mitt arbete har jag regelbunden kontakt med flera av våra högskolor och universitet och det är slående hur många av de mest framgångsrika unga forskarna och doktoranderna som har invandrarbakgrund. Så att påstå att alla inte har en möjlighet är ren lögn, men visst det kräver ju en hel del av individen också. Inget är ju som bekant gratis.
Gita

Ingen kan placera någon nånstans bättre än en själv. Ditt ställningstagande mot minnet av de dubbeldåden i Chicago 1886 placerar dig bland de som har väldigt hemska planer för arbetare.

Hoppas att du tänker om, för de som begått dåden verkar vara lite mera uppriktiga (/välvilliga?) i sina ställningstaganden.


(Tänk återigen på minnet av andra världskriget. Om nån säger till dig att det minnet är förlegat, vad skulle du tro? Med all rätt säger du att personen i fråga njuter av de nazistiska dåden)

Alla har inte samma möjligheter, långt därifrån..

Om man inte har ett väl utvecklat intellekt, en god hemmiljö, stöd från föräldrarna och en stark vilja - så är det utomordentligt svårt att slå sig fram till en fast position på arbetsmarknaden..

Exemplet med invandrarna säger ingenting - även där finns alla typer av förutsättningar..

På ett sätt är informationssamhället djävligare än industrisamhället. En stark position på arbetsmarknaden kräver idag i de flesta fall en högskoleexamen..

Det som krävs skulle jag säga är vilja och att man är beredd på hårt arbete för att lyckas.
Att med gapande mun sitta och vänta på de stekta sparvarna har väl aldrig varit särskilt lyckosamt.
Gita


Att dåden i Chicago inte betyder ett dugg för mig och för att första maj för mig är en dag då man firar vårens ankomst gör mig till en ond vedervärdig människa som vill "de stackars arbetarna" ont, menar du.
Tja, det är ju också ett sätt att se det hela.
Gita

Tror det är många händelser som måste samverka för att en demokrati skall utvecklas och bli stabil. Inte en enskild händelse. En av dom viktigaste är nog industrialiseringen av västeuropa o nordamerika. Så sakteliga började folk få det allt bättre och konsumtionen ökade. Dom flesta yrkesgrupper organiserade sig, och man ställde krav å arbetsgivarna. Egenligen en ganska naturlig process eftersom arbetsgivar o arbetstagare var beroende av varandra.Västeuropa samt nordamerika har ju haft en enastående utveckling sen andra världskriget. En orsak är utan tvivel att parterna på arbetsmarknaden stått för dagordningen utan att regeringar lagt näsan i allför mycket.

Så otroligt enkelt du gör för dig när du ser på omgivningen.....

arbetare=fattig=helgonförklarad=vitt.
icke arbetare=rik och girig=hinhåle själv=svart.

Tänk vad du missar många nyanser i livet!
Anki

Var det inte Nixon som sa: "-Dom som inte är med oss, är mot oss!".
Tänk så mycket han har missat i livet!!