Inte du men det finns dem som har gjort det under den tiden som jag har varit här.

Men du citerade ett svar direkt till mig, så det fick mig att tolka det som att jag ingick i dessa "de".

Ord ord ord……

.

Jaaaa, respektera trådskaparens önskan, snälla ni! Låt denna tråd vara en fredens tråd som handlar om Silos dockor.

Smaken är som baken den är delad!

Dockorna är otroligt vackra. Vilken fantasti o färgkavalkad! Hur mga har du gjort egentligen?

Åh tack! Jag tror nog att jag har gjort så där 50 dockor och dessa är enormt uppskattade,flera är sålda,några har jag givit som gåvor.Igår kväll började jag på en ny docka.
Mvh//Kyllikki

Hur lång tid tar det att göra en? De ser så personliga ut allihop så antar att du inte har ngn mall? Hur går du tillväga när du tillverkar en? Aja det är väl konstnärshemlighet;) Kul ser du ut att ha i varje fall vare sig du säljer eller inte!

Att skapa är bra!

Ja det är mkt kul med skapande. Försöker då o då med lite olika projekt men svårt när man inte har ngn att utbyta inspiration med. Synd att det inte finns ett sådant forum (skapandeforum). Skriv gärna om dockorna du lägger ut om det inte är personligt - kul att läsa om och som sagt sätter igång den egna kreativiteten att läsa om andras skapande ivf.

Silos och xlxl67,

Det är verkligen en gåva att förverkliga sina tankar/fantasier till något. Det behöver inte vara stort eller komplicerad utan det som man får lust till och sedan kan göra den också -- det är befriande och roligt.

Jag har bra erfarenhet av detta från min egen dockatelje med kompissarna. det är verkligen roligt och vi är så himla taffsiga så vi kan skratta tillsammans och åt varandra utan sura miner. Jag vet att vissa av mina dock-vänner har det jobbigt, precis som alla har periodvis, så att unna dem den bansliga glädjen löser många knutar.
Min fars tavlor har överlevt honom, för vad jag vet, har min syster sett 2 av dom på en vägg i en yrkesskola.Tyvärr har jag inte något från min farfar. Jag har själv ritat/målat hela livet med undantag av vissa pausser.....men har nu riggat upp mitt stafli och gjort några skisser att börja med.

Har också undervisat i oljemåleri gm, en kvällskurs som jag höll på 7 år, tyvärr kunde jag inte fortsätta, men då kom porslinsdockorna i mitt liv.

Handarbeten och knypperdynor "dräller" lite varstans just nu. det är ju trots allt sommar och man kan göra mer än bara renssa bland plantorna, så jag släpar med mig sont jag kan sätta mig och göra ute.

Någon har sagt att om man har fantasi och mycket planer, så blir det gjort en hel del, så något borde det ligga i det hela och se bara vad Silos skapar med sin fantasi. Inte undra på att hon och jag har en hel del att berätta och visa. Som liten satt jag hos pappa och såg på när han målade och senare fick jag blanda färger åt honom. Då kände jag av den glädjen att skapa och det har följt mig hela livet. Kan inte se nåt ont i det ...
fuchian..

Terapii

Hej Silos. Din finska blogg är såå bra. Inte för att jag förstår språket men bilderna talar för sig själva Du är duktig i allt ditt skapande och dina barnbarn måste avguda dig

Är glad!

Den var jättefin men lite läskig samtidigt fast så har jag läst din text om den. Även om jag inte alltid förstår motiven så går det att få väldigt mkt intryck av färg och form bara. Ute i naturen är jag omättlig på alla intryck som går att få med hjälp av vind, ljus, rörelser i gräs, färg/form i blommor o fjärilar/insekter...

DS Den lille till höger var en läcker liten varelse.

Vilka jättesöta klänningar du hade sytt till ditt barnbarn! (antar du hade sytt dom, förstår inte heller finska)
Anki

Ja!

jättehunden på din finska sida är så fin - du vet att den lever va?

Fin hund!

Sagan tog slut!

Nu blir även jag nyfiken....men jag hittar inte adressen till din blogg?

Lärare

Idag hämtade jag sju tapetprovkataloger til mitt pyssel.Vackra tapetprover så jag blir alldeles lycklig av att bara titta på dessa! Allting är till mitt pyssel!

Så har jag träffat mitt barnbarn,genast ropade hon:mormor,skall vi leka gurragömma?
Klart är att vi gjorde det!

Du är galet härlig.
Men mer än en timme i taget orkade jag nog inte med dig.

Hi hi..det tror jag inte heller,man skall vara ett barn för de orkar

Härligt!

Ja du Silos du har sådan skaparglädje och gör sådana härliga dockor så man blir nästan avundsjuk. Jättefina är de och vilka historier de kan berätta .


Kul att du ska få skapa tillsammans med barn i höst , det blir nog givande för er alla. Lycka till med det och fortsätt ha det så kul med ditt skapande.

Vilken fantastisk uppgift du fått. Lycka till.

Härligt Silos,



Silos,

Jag har fått "order" om av vissa medlemmar att inte prata med dockor och deras språk. Dessa menar att jag härmar dig och är elak mot dig och om mina barndomsberättelser får jag inte heller skriva i denna tråd för att de säger att jag ljuger massa dumheter till dig.

Det är du, silos, som får ta ställning till detta, men bli inte stressad av det, utan när du vill säga mig något så gör du det. Även att du är den stora stjärnan på himlavalvet behöver du få ha det bra, det önskar jag dig, det vet du redan.
En rolig historia kan jag berätta till dig;

Telefonen ringer och kvinnan i huset svarar;
- Ja hej, det är från kommunen. Vi ville bara meddela att er son har fått en dagisplats.
- Tyvärr måste vi tacka nej till platsen.
- Jaså, varför då?
- Han ryckte in i lumpen i måndags.

Ha det så gott! ...fr. fuchian...

Fuchian!
Du är ALLTID välkommen hit till min sagostig,det vet du!Och du får skriva så mycket du vill om hur du pratar med dockorna på deras egen språk,kom ihåg det!
Bryr dig inte om de andra som inte kan förstå sig på själssystrar och konstnärssjälar!

Natten är mörk….

Nu är Taru här….

Ja detta är intressant. Han sade också att han snodde de bästa ideerna från andra o tolkade eget sedan. Det finns en annan kubist som sade det samma om Picasso. Det tycker jag är klarsynthet och vaket att man kan lära av andra o inte se det som en nesa/kopiering. Alla gör nog likadant innerst inne men de insåg det ivf

Det skulle vara väldigt tråkigt om man inte fick ta intryck av eller snegla på hur andra skapar eller tolkar det de avbildar...och tänk vad mycket man kan lära av andra.

Kul att se Taru Du har en fantastisk fantasi, verkligen kul att se dina fantasifulla och originella dockor, tack för att du visar oss

SILOS,

Gillar Taru skarpt, vilken sötis! jag tror nog att hon hörde mig för det såg ut som hon blinkade till med ena ögat ... och jag blickade tillbaka.

Nu med allvarligare, men rolika saker. När jag började själv måla med olja, så har jag alltid varit så facinerad av naturen att det har blivit mycket av från alla årstider.
Pappa målade mest hav och båtar för han saknade trots allt det. Min mamma sa till honom att hon vill ha en blomtalva och det blev den enda blomtavlan han målade.
det blev en vacker tavla med rosor i en vas (som mamma hadde) och den målade han i smyg då mamma jobbade på kvällskift.
Hon blev glad för den och den har hängt hos henne tills nu. Jag vet inte än vem som ska ha den, men jag skulle vilja ha den för jag hjälpte ju till.

Jag har läst och samlat massa konstböcker och även målat av en del, men som ängsvädd säger, blir det inte en kopia utan en personlig tolkning av den ursprungliga.
När jag hade kvällskursserna, tog jag mina elever ut i naturen varje höst och vår och lärde dom använda sin fantasi i skapandet.
Det som var svårt för vissa, var att hålla reda på kalla och varma nyanser och övergångar, men jag är stolt än idag av mina elever för av 3 stycken blev det konstnärer som har ställt ut tavlor både i Sverige och utomlands. Dessa elever var dom jobbigaste när vi startade kurssen för de ville kopiera mig, men jag tillät inte det helt och hållet utan ville att de ska känna efter vad de vill och hur. Teckniken hade jag till deras ideer.

Nu när jag har börjat med måleriet, vill jag måla den värld som endast jag kan se, så gott det går, men ideerna är många.

Silos, ---- jag har en tanke till dig ------ har du tänkt att göra en ängladocka, eller har du det redan?

Prästen till den gamle mannen:
- Sist jag såg dig blev jag glad, för då var du nykter. Men idag gör du mig bedrövad.
- Ja, och i dag är det min tur att vara glad.

Prästen till den gamle syndaren;
- Det är aldrig för sent att bättra sig.
- Nej, jag vet, så därför väntar jag ett tag till.

Prästen till konfirmanden:
- Vad är det första vi måste göra för att få syndernas förlåtelse?
- Synda.
....fuchian ....

Tack mamamaggan!
Jag ser verkligen framemot när jag är med barnen i skolan och vi gör dockor tillsammans!
Mitt lilla barnbarn har redan börjat försöka göra dockor.Vi brukan sitta tillsammans med måla och sy,precis som hennes mamma och jag gjorde då dottern var liten och idag är hon textil konstnär.
Kyllikki

Konstens värld är underbar!

Lycka!

Grattis!

Cobra-gruppens målningar tyckte jag mkt om o liknade Chagall.
Förstår att du inspireras av båda när jag ser dina alster.

Appropå olika talang/stilar så är idoghet ngt som inte får underskattas.
Michelangelo är ett bra exempel även om han var ett underbarn också.
Det tog honom nästan 2 år att bli klar med taket i Sixtinska kapellet och han höll väl nästan på dagligen.

Det är alltid intressant med bakgrunden till skapelser.

Själv har jag länge varit intresserad av bild/foto/konst men då jag återvände till naturen med kameran så fann jag oändligt med skönhetskombinationer

Grattis från mig med förresten!

Vad kul Grattis

Så härligt, barnbarn är verkligen livets efterrätt...

Silos,

Det har varit ett ståhej med allt också idag. Maken forts. att jobba också idag, men det var visst viktigt, men jag begriper mej inte och gör mitt hemmajobb,...men jag tänker på änglar ---- jag tror nog att de vill att jag målar dem också. ---- De tycker att nu räcker det med skisser utan visa människorna hur vi kan se ut---

Änglasnack ---- och ----docksnack.... huj, huj ---- det ska hinnas med.

På tal om spöken --- låt inte de känsliga dockorna höra detta ---- men egentligen är det inte så skrämmande, men du känner ju vad dina dockor klarar av ----- hoppas de får ett gott skratt.

När jag var liten och bodde i den lilla stugan där åskan kunde bränna proppskåpet så brukade min mormor Olga, bo hos oss 2-3 månader och då hjälpte jag ju henne att samla växter och några konstiga rötter.
Mormor hade svårt att gå med sina onda och gamla ben och hon hade bara en sån gammal krycka, som hon petade i alltig ----- vad det nu skulle vara bra för ---- visste jag inte då.

Den sommaren som kom, var jag 6 år gammal och till hösten skulle jag börja gå i skolan.
Mamma och mormor brukade berätta hiskerliga historier när de trodde att jag sov.
hon berättade om att åskan hadde slagit ner hos någon och träffat en gubbe och sedan fanns ingen gubbe kvar --- endast hans stövlar ---- Oooj som de skrattade åt det, men man skulle ju begravas, men hur gör man? -----Joooo, de samlade ihop skräpet runt stövlarna och begravde allt i en kista.

Prästen hade hållit ett bra tal om den gubben och önskat honom välsingelse på sin färd i himmelen, då sa hans dräng att det var gott att bli av med honom och kvickt gick det till, men stövlarna ville drängen ha för om gubben är i himmelen, så behöver han inga stövlar, men det behövde drängen....
Det blev inte klart för mig hur de gjorde med stövlarna, jag hadde somnat.

Nästa dag hade min pappa hittat på lite dumheter igen, det var han bra på. Mor hade lagt tvätten i farstun och pappa bad mig hämta ett lakan utan att nån ser det. så jag gjorde det. Pappa hade svart färg och han målade ett spökansikte på lakanet. Ucsh, det var lite otäckt ansikte, inre sådan som jag såg hos spöken.
Efter kvällsmaten brukade mormor gå på ytterdasset och det var på väg att bli lite mörkt.
Pappa paxade på sig "spöklakanet" och sade till mig att när vi är framme vid dasset så skulle jag öppna dörren och pappa skulle skrämma mormor..

Jag drog upp dörren och spöket pappa gav sig hiskerliga ord och flaxade med lakanet. mormor blev sååå rädd att hon glömde hålla fast sig när hon skrek och då kom mamma och var arg, men mormor satt fast och kom inte loss ur dasshålet.
Vi drog och slet, men däs satt hon, men att skrika åt andra började hon skratta så vi hörde hur skiten flög.

Mamma tvingade pappa att krypa under dasset på baksidan och putta på, så fick vi loss mormor till slut.
Oj. oj oooo som vi skrattade allihop utom pappa som försvann illa kvickt med sitt metspö till sjön tills det hela hade lagt sig. Pappa fick skrura rent lakanet och jag hjälpte till men färgen hadde fastnat och mamma blev arg. Efter det satte sig mormor på dasset dörren öppen eller att min syster skulle bevaka under tiden.
Mamma låtsades att vara arg, men när vi alla inte kunde hålla oss för skratt så det blev en historia som mormor sedan berättade till andra i släkten.

----Vet du varför elefanter har snablar?
----Nej.
----Därför att det är så svårt att trumpeta med svansen.
Ha en bra natt, Silos .......fuchian ....



Jag som bara väntar och väntar att få bli mormor!!!!
Min väninna säger att de är så goa, men inte hela tiden. .. fuchian ....

Tack kära vänner för gratulationer!

Och tack Fuchian för att du skriver här,det tycker jag om!
Jag önskar så att flera kom med berättelse från sina liv.

Älskar dina konstverk!

Det gläder mig!

Har lagt in bland favoriter