Härligt!

Mina ritade bilder och foton finns här:

Aqvakul, och Silos

Du märker väl hur bra Silos mår att kunna få respons för sina kontnärliga ideer och dockor och en och annan berättelse delger jag henne från min barndom och lite vitsar.

En sådan goa konstnärssjäl mår bra av det och att uppmärksamma det hela är inte svårt alls för min del, som även är konstnär och har en kreativ fantasi.
Jag tycker att man mår mycket bättre att ge positivt tillbaka, det liksom värmer hjärtat att se någon blir glad.

Jag hoppas att någon av mina kommande barnbarn kan få den sidan och ta över min atelje och allt annat en dag jag inte finns här, men jag tycker att väntan på det första barnbarn känns såååå låååång, även att dottern har gett mig lite vibbar om den saken. .... fuchian...

Grattis till lilla barnbarnet Silo!
Ännu en liten att skämma bort med fantastiska sagor!

[quote Glad!

[attachment=54114:Happy_day.jpg]

[attachment=54116:Love_1.jpg]

Det är skönt när livet för mig åter igen har blivit ljusare efter "Deppians" besök...

Vad skönt Silos Vilka glada konstverk, härliga färger

Tack ängsvädd
Det är märkligt hur smärtan kan vara förlösande,så har det alltid varit för mig.Om detta skrev jag i mitt nya tråd Mit inre.

SILOS,

jag börjar med dagens vits; ----Vet du varför det är så svårt att hitta i en lövskog?
---- Nej.
----Man ser inte ett barr och det finns inte en kotte att fråga.

När jag var ca 5 år, så hade jag hört om att nåt barn hadde blivit död och drunknat i den stora ån som vi fick åka med cyckel för att tvätta mattor på sommaren. Vi hade tvungna att ha gamla stövlar på oss i vattnet för det fanns sådana gråa odjur som hade sax istället för händer och de knep på en att man skrek, de hette visst kräftor, fick jag höra.
Vid den stora ån fanns det en sjö och det var sand och man kunde gå en bra bit innan vattnet nådde rumpan, längre än så fick jag ju inte gå och inte då när det blåste så att vågorna rullade in mot land.

Lite längre bort hade det hemska hänt med barnet. De gamle sa att man måste nog lära ungarna att simma så de inte bli rädda och kan simma i land.
Min pappa hade ju varit en sjöman och han kunde simma långt. När jag var lite mindre, fick jag ligga på hans rygg och hålla honom om halsen när han simmade iväg med mig. Jag ville ju så gärna lära mig simma, men ingen hadde tid.
Jag satt på gäsgårn och grunnade på en lösning, för jag visste att om jag grunnar ordentligt --- får jag svaret. Framför mig började storbondens veteåker när det blåste så där lagom. När jag blundade, kunde jag se det som en sjö .... Javisst, nu kom svaret! Snabbt som attan lossade jag byxorna (de var mormors gamla underbyxor med ben, men de räkte upp till halsen på mig.) jag fick ha dom för att mor tyckte att jag var värre än grisen att skita ner mig, men det tyckte ju inte jag.
Sagt och gjort! helt naken gick jag över staketet till veteåkern och blundade och gjorde simmrörelser med armarna och sprang runt. Ibland damp jag ner och det bara rykte omet, men jag upp igen och gjorde nya försök.
Plötsligt kände jag att någon drog upp mig i mina flätor och där stod den storbonden och var nästan lila i ansiktet. Han skrek för fullt, men jag vet inte hur det kom sig, jag hörde endast min mor som bad om ursäkt och niade flera gånger åt bonden. jag tvingades att niga också och be om ursäkt. då rann sinnet över och jag skrek --- fattar inte herr bonde att barn måste lära sig att simma för att inte drunkna!!!! Mamma slängde ner mig på marken och sade att nu ska jag be ursäkt, för man får inte skrika åt dom äldre.
Bonden såg så belåten ut att jag blev ändå mer arg och steg upp och sparkade honnom i knäet så att han damp ner i veteåkern, men nu gällde det livet ..... jag sprang så fort jag kunde och upp i rönnbärsträdet dit ingen annan kunde klättra upp.
Det blev rätt mörkt och jag var hungrig och rev mig för fullt för alla myggbett och andra skavanker jag fått från denna batalj.
Snart förstod jag att jag kanske få hänga i träet hela natten, så jag smög ner och gick bakom laggorn och kröp ihop hos grisen. Hon bara grymtade lite och vi makade på oss så att jag blev varm när grisen välte sin mage över min kropp. Vi var ju kompissar även att jag fick inte ha grisen fri längre, för hon skulle bli stor och slaktas till jul, men det ville jag inte veta av.
Detta var berättelsen om mitt första försök att lära mig att simma.

Vilken bra berättelse du skrev,den tycker jag mycket om!

Silos,

Då förstår du att jag var en livlig och påhittig unge och när jag tänker tillbaka att vilken historia skulle jag skriva till dig, så kommer det så många minnen upp. Du får dom undan för undan, men endast de tokiga och efteråt roliga minnen.
Endast positivt och kreaktivt, och det finns gott om.

Har pysslat om här hemma och maken med sin städdille håller på att leta upp fler uppgifter, så jag får bli utan mat. Vi tar det med skoj. Om det skulle hända att jag skulle bli änka, kan jag inte ta hand om det hela och vårt bolag, men det finns människor runt om mig som kommer hjälpa mig och har fått sina instruktioner ifall att.
Man får vara glad för varje dag tillsammans.

Vår dotter har inte en enda kompis vilkas föräldrar har varit gifta sen hon föddes, och jag märker att det har påverkat hennes syn på partnerskap och hennes önskemål att få det som vi.

Ett par vitsar;
- Hur många år heter du?
- Tjuhugo.

Svensken till amerikanerna;
- Vet ni vad jorden heter på latin?
- No, tell us.

Sov gott! .... fuchian ...

Tack Fuchian!

SILOS,

Idag blir det nog bara ett par vitsar från mig;

- - Mannen kom hen från arbetet och gick fram till sin fru som stod i badrummet med bar överkropp och beundrade sina bröst.
--Vad sysslar du med då? frågade han.
--Vet du, jag var hos läkaren idag och han sa att jag har bröst som en 25-åring!
--Jaså minsann. Hade han inga kommentarer om det 50-åriga arslet du dras med?
--Nej, vi talade överhuvudtaget inte om dig.

-- Ibland är det en hårfin gräns mellan ytterligheterna.
-- Hur då?
-- Jo, först mumlar man några ord i kyrkan och så är man gift. Och sen mumlar man några ord i sömnen och så är man skild.

Kvinnan:
- Älskar du mig?
Mannen:
- Är du inte klock? Jag jobbar ju heltid.

- Hasse är en riktig toffel.
- Hur så?
- När han och hans fru skulle köpa fritidskläder åt honom kom han hem med ett köksförkläde.

Sov gott, Silos! ...fuchian...

Här tar denna sag slut!!!

Och här fortsätter sagan...
Jag kom på att jag inte kan lämna mina dockor hit utan att följa dem vart de än vill gå....

Dagen idag är svår för dockorna och mig,men vi klarar oss.
Jag har svårt att förstå medmänniskor och det har alltid varit på det viset,min konst är min räddning.

Idag skiner solen ute,men det är skuggit inomhus....

Krama dina dockor, du har solen i ditt hjärta, men låt dom inte göra dig illa! fuchian..

Silos,

Några ord på kvällskvisten.

Det var en man som gick längst vid havskanten. Hans liv kändes meningslörst och han tyckte att han ville sluta sitt liv.
Vågorna rullade in åter och åter. Mannen hade stannat och såg över havet.
Han hörde att någon kom, men han vände sig inte om att se vem det var. Plötsligt kände han en hand på sin axel och var rätt irriterad och bad mannen att gå sin väg.
Sedan fortsatte han själv att gå längst vattenbrynet, men kände återligen en hand på sin axel och han blev mer arg och skakade bort den igen.

Sedan fortsatte han sakta framåt och han kände att någon gick bredvid honom. Den nykomna frågade om han kunde hjälpa honom på något vis. Mannen svarade att sköt du ditt så jag sköter mitt.
Stilla fortsatte de att gå, sida vid sida.
Mannens tankar började vandra och han undrade hur livet hade farit illa med honom. Rätt som det var började han prata och han beskrev sitt liv som en enda misslyckanden och elände. Den andre mannen frågade om att har du bett om hjälp med dina svårigheter?

Det hade han inte gjort, för en riktig karl klarar allt. Den andre undrade hur vet du det om du inte ha bett om hjälp?
Mannen ville inte ha hjälp, men han fortsatte att berätta och destå mer han berättade, destå bättre började han må. till slut kom de i slutet av stranden och mannen tackade den envise främlingen att han hade orkat lyssna på honom, för nu känns det bra och han fick mycket planer att ta itu med.

Än en gång tackade han främlingen som log till svars och frågade att var det verkligen för jobbigt att lätta sin börda?
Mannen vände sig om och skulle gå tillbaka, nu full av energi, men han stannade och frågade främlingen att hur kommer det sig att det finns endast hans fotspår i sanden?
Främlingen log och sade att jag bar dig hela vägen. Sedan var han borta. Det var en ängel som gått bredvid och burit mannen och hans bördor. Natti natti ......fuchian...

Så vackert Fuchian

Man ska inte kopiera andras texter utan att ange källan!

Bry dig inte om det du lilla gumman där!

Silos,

Hoppas du mår bättre idag.
Det jag berättade om mannen och ängeln ville jag visa dig att man behöver inte bära sina bördor själv, be om hjälp.
Jag har hört detta story nån gång. men detta var min egen tolkning av det hela, sen kvittar det vem hade skrivit nåt liknande för det brydde jag mig inte om, men ville med detta ge dig mer kraft och att du är nite ensam. Han/hon som går bredvid dig under hela ditt liv hör om du ber om något, är ledsen så vaggar han/hon dig till söms och finns till i alla situationer.

Det är gott att lära känna denna andevarelse som är given fr. Gud att bistå dig under ditt jordeliv.
Jag har haft mycket nytta av min följeslagare, han har visat mig mycket och om alla försvann ur mitt liv är jag inte rädd, jag är inte ensam, det har dom där uppe sett till. Rätt nyttig vetskap att vända sig till och vi har dissussioner om allt, men tro inte att man får svar ex. vilken häst ska jag sattsa på och ta hem en fullpott pengar. . ...Fuchian...

Fuchian!
Jag fick verkligen hjälp igår!Nya tankar kom till mig då jag bad om hjälp och du gav mig den fina berättelsen igår kväll så jag tror verkligen att vi får hjälp när vi är i nöd!
till dig min vän från Kyllikki

SILOS,

Här och nu tar det slut. mina berättelser har blivit hånade i dagens vara elak-tråd.

Har inte jag rätt att bli arg när folk behandlar mig som de gör? Det har inget med medialitet att göra, utan en medmänniska som trampas sönder i sin sorg. Om du har så lite tilltro att du tror att jag ljuger, har du gått över gränsen vad jag kan ta emot.

Ja du, du säger att detta trodde du inte om mig, men gör så blir du salig av det så det bjuder jag på.

JAG HAR TAPPAT TRON I DETTA FORUM PÅ MÅNGA SÄTT OCH NU DRAR JAG DIT JAG MÅR BRA AV.

FUCHIAN

Fuchian!
Jag har inte velat såra dig eller sagt att du ljuger!
Och jag blir inte salig av att se att du blivit ledsen och arg!
Det enda jag nu kan göra är att önskar dig all lycka i världen!
Från Kyllikki

Silos,

jag vill inte råka i svårigheter mer än det har varit denna vecka. uppfattade ditt inlägg som en hån mot medier.

Mina berättelser till dig påpekades i den tråden som en massa svammel och lögn och det fanns en hänvisning till denna tråd där dom finns.
Att jag skulle skriva dessa för att väcka olika elaka saker, --- nej det tar jag inte emot. Jag skrev dom mest för dig och varteviga berättelse är taget ur mitt liv, om jag inte har nämnt något annat.
Små vitser har jag gott om i en bok, allt minns man ju inte, så det förstår du att jag har skrivit av dem på detta sätt.
En sak till, jag är svensk, men farmor var rysska-och farfar var fr. torneå, svensktalande. mors rötter kommer fr. norge --------- salig blanning - det är jag det.
Det gör ondare nu än innan begravningen ---- antagligen kommer sorgen nu när det inte finns mer att göra åt det. mamma ska kremeras och läggs i minneslund på kyrkogården, så någon grav kommer det inte finnas. 2 av mina syskon ville inte ha det så, men detta var mors vilja och det gäller, de får väl besöka minneslunden om de har behov av det. Jag har inte behov av varken grav eller detta, för mor är inte där, så för mig betyder det att hon kommer och hälsar på när hon kan och vill. du vet ju min inställning i dessa frågor. ---------- ännu en tom och meningslös dag framför mig... fuchian...

Hur ska du ha det med ditt ursprung fuchian?

Citat:
"I min barndom i östra Finland hörde det till" ---"mamma var i ett välsignad tillstånd när mina föräldrar flyttade fr. Helsingfors" -- "jag är svensk"

"Min mor tillhörde rysska adeln" ---"Morfar tillhörde den ryska adeln"--"mors rötter kommer fr. norge"

En annan fråga, om du nu är så svensk och gått ut skolan med högsta betyg i svenska (som du sa i en tråd) och är så språkbegåvad, hur kommer det sig då att du skriver så erbarmerligt dålig svenska emellanåt? Satte ni betygen själva?

Kanske en gatukorsning, vad vet jag? Jag fortsätter att ljuga för det har jag fått höra 511ggr, så det kan lätt bli en vana när det nämns lite vardans, så ska ni inte oroa för det så håll er till varandra som har börjat med detta. Mej gör det inget. ...fuchian...
när det

Jag ber er:sluta skriva i denna tråd!!!

Den här tråden var avsedd från början till mina dockor och nu är tråden totalt förstörd och det inte av Fuchian utan er som är efter henne!

Rätt, Silos, så har jag också uppfattat detta, men man får visst inte vara i fred någonstans, verkar det som. Detta var ju inte min mening att det skulle förstöras, utan att när jag hade hämtat mig, kunna fortsätta med det positiva och ge dig berättelser, men jag är sårad så in i vassen för dens skull att ens detta oskyldiga docktråd få finnas till glädje för fler än till dig, Silos. Så mycket hjärta har jag haft för dig hela tiden.
.....fuchian....

Jag vet vännen min och om du eller jag skulle orka skriva här så kan vi göra det.Du är mycket välkommen att skriva här dina berättelse,det vet du!

Mobben är INTE välkomna!!!!Endast OM de kan vara vänliga så är de välkomna.......



Det märkliga är att när man:jag skriver om mina sannigar så accepteras detta inte utan hånas och nedvärderas:(

Fuchian;bry dig inte om tramset och påhopp,de kan jo inte göra annorlunda!

Ber om ursäkt silos men jag förstår inte hur du kan sitta och försvara lögner.

Jag försvarar inte lögner!Jag önskar bara att Fuchian fortsätter att skriva här,du med kan skriva berättelse om du skulle vilja.

Silos,

Det finns ett gott hjärta i dig, men jag orkade inte mera och ville ha en paus och tänka efter hur jag vill ha det. Sedan har sorgen efter mor kommit ikapp mig och man blir känsligare för både det ena och det andra, men det varar ju ett tag och mattas av.
Jag blev så ledsen när de (mobben) gav sig på mina berättelser som jag skrev till dig som att jag matar dig med sagor och lögner.
Sagor är OK för min del, men då skulle jag nämnt det till dig i så .....fuchian .....

Dockorna har tyvärr inte fått komma ut sedan sist jag tog bilder av dem och nu är det liv i luckan så att säga:Hietanen är förbannad och återigen jagar han Lordi....

Annars så har jag varit ute med mina hundar och vi har nallat äplen på en öde tomt
http://kyllikki--kyllikki.blogspot.com/201...-och-hilda.html

Silos, det är nog så att man har bestämt sig för en modell att tycka och tänka om en person, så då hjälper inget vad man än säger.
Då är det bara att ignonera personen och gå vidare i sin egen takt. Sanningen ligger ju hos mig, inte hos stintan eller vem mer det kunde vara.
Jag bryr mig inte längre att ens ge den minsta förklaringen på sådana saker.... fuchian ....

Du har så rätt så!

Fuchian, du kan väl ägna dig åt att klistra affischer åt Reinfeldt, eller skriva ett valmanifest, där dina tankegångar om "skatteplanering" kan komma fram! "-Så här gör jag för att komma undan skatt..!" Det orkar du nog, bara du $$$$-tecken framför dig!!!

Människornas värld tilltalar mig mindre och mindre för varje dag som går och det är så trist att jag känner det på det viset!
Men jag får jo inte ha ifred denna min sagotråd...

snälla du, det orkar jag inte med, har inte tid heller, måste till spa innan vår resa och skaffa nya kläder. f..

[size="7"][/size][color=#800080]/color][attachment=54620:131.JPG]

Silos, be admin. att låsa tråden. Förstår så väl att du vill att fred ska råda i denna tråd. pm:a mig om du vill ha hjälp med att kontakta admin.

Tack ängsvädd för din omtanke,men trådet får vara öppen.De kommer till slut att tröttna att bråka här tror jag.

OK, vi får hoppas på det. Hoppas de respekterar din önskan om att de ska sluta bråka.

Var i en sagovärld i Maj vid Omberg. Gick igenom en naturberså först och kom in i ett stilla buskigt sagolandskap. En alldeles ljummen morgon. Inte en mska, inte ett ljud och vindstilla.
http://1.bp.blogspot.com/_wrju9m1JFQ0/S_wG...oU/s1600/02.jpg

Plöstligt dök denna lilla Gullvivehona upp:
http://1.bp.blogspot.com/_wrju9m1JFQ0/S_wI...eBA/s1600/2.jpg
http://1.bp.blogspot.com/_wrju9m1JFQ0/S_wI...5jk/s1600/4.jpg
http://1.bp.blogspot.com/_wrju9m1JFQ0/S_wg...0U/s1600/2a.jpg
http://4.bp.blogspot.com/_wrju9m1JFQ0/S_wI...4M/s1600/10.jpg

Efter en stund satte sig en Gullvivehane bredvid imorgongasset
http://4.bp.blogspot.com/_wrju9m1JFQ0/S_wI...R38/s1600/7.jpg

Ja det var min sagostund från verkligheten i våras...

Sådana sagostunder är bland de bästa som finns!

Ingen mening att skriva!

till/
silos och ängsvädd,

Jag skulle inte gett mig i den diskussionen igårkväll när jag är så lite underbyggd i mina politiska och ekonomiska område

En liten historia får ni;
Mamma, vet du vad det är för fiskar som ligger på ägg?
Nej, några sådana fiskar finns inte.
Jo, ansjovis.
Vi hörs .... ... fuchian...

Du och jag….

Mera att läsa på min blog.
[