Min tanke är att vinna på Lotto eller annat valfritt idiotspel då jag ser det som orimligt att jobba sig rik med ett vanligt industriarbetarejobb och normala utgifter.
Sen behöver man ju knappast sitta ensam med en unge på gatan och den andre på kåken även om man är rik



Inget dåraktigt i det men det är lättare att investera i lyckan om man slipper väga in pengar i allt man ska göra.

Nej, men pengarna är heller ingen som helst garanti för att det inte blir så.
Det är inte bara fattiglapparnas ungar det går dåligt för.
Många barn far illa under mamma och pappas karriärer där dom är frånvarande de flesta timmar på dygnet.

Dra bort 10 000kr på de där summorna så stämmer det rätt bra för mig.

Konstig diskussion det här. Menar ni att människor som inte har ett överflöd av pengar är misslyckade?
Själv värdesätter jag annat mer än pengar.

Jag var en "lyckad" person i omgivningens ögon länge, jag hade en fin karriär, fin villa, båt, otroligt framgångsrika barn och en jättecharmig man. Jag var så inne i "karusellen" att
jag själv trodde att jag verkligen var det också, men så rasade allt när jag inte orkade längre. Jag hade stressat så mycket att jag helt enkelt tog slut och inte orkade nånting längre.
Nu flera år senare tål jag inte minsta stress längre, har ont i kroppen och orkar knappt med trädgården alls. Jag har verkligen misslyckats med att hålla balans i livet, jag har fortfarande
kvar mina fantastiska barn, villa och allt det där men det har kostat mycket och jag skulle aldrig göra på samma sätt om jag fick leva om mitt liv.

Ja, egentligen var det den frågeställningen som ligger till grund för att jag skapade tråden. Att tråden sedan svävar iväg lite har jag som TS inget emot. Det gör bara tråden ännu mer spännande tycker jag.

Usch, jag tycker egentligen så illa om ordet "misslyckas" i sådana här sammanhang och därför måste jag bara få säga att jag absolut inte tycker att du har misslyckats. Däremot har du blivit väldigt mycket klokare, även om jag tycker att det var ett ockerpris du fick betala....

Jo jag vet men nu är det tydligen också viktigt att omgivningen tycker man är lyckad...inte bara man själv. Därav min fråga.

Håller nog med om att den enda som kan avgöra om du Har lyckats är du själv.

Det sorgliga är att värderingsnormen verkar dra iväg åt det hållet och att vi är så dumma att vi låter oss luras in i det. Vem är det som tjänar på det synsättet och hela tiden försöker "hålla grytan kokande"....?

Kan du vara så snäll att sluta och jaga mej på forumet! vad jag än skriver så nog fan är du efter mej, sluta med det! jag vill skriva här utan att ha dej som en igel efter mej.

Snälla, förstör inte tråden genom att börja med en massa tjafs....

Förmodligen bara de som anser att de är förmer än andra. Det verkar som om en del inte kan känna sig lyckade om de inte får betrakta andra som misslyckade. Det ÄR sorgligt.

Det är väl snarare värderingarna som skiljer.
Jag personligen värderar inte prylar som att ha lyckats, då prylar/pengar har en tendens att "äga personer" istället för tvärt om.
Att sitta på stugtrappen/balkongen en varm sommardag med en kopp kaffe, är nog så värdefullt.

Funderar fortfarande på, hur man definierar "misslyckande"



Svarar du på ett inlägg, får du nog räkna med följdfrågor.
Det Klassas nog inte som att "jaga" någon.


Bra fråga.

Håller med och för att få göra det så krävs det pengar och frihet.
Inga pengar ingen stuga eller balkong samt inget kaffe heller för den delen.
Och utan frihet så får man sitta nån annanstans och dricka sitt eventuella kaffe.

Tror egentligen vi menar samma men utrycker oss olika.

Men värderingarna kan ta sig märkliga uttryck emellanåt.

Kan vara så ja.



Japp.
Säger som Galenskaparna "Det ska va gött att leva, annars kan det kvitta"

Det är många intressanta synpunkter här.
Jag tror inställningen till vad lyckad är har att göra med vem man är,vad man har upplevt.
Lyckad är det samma sak som lycklig? Inte enligt mej.Jag menar att man kan vara lyckad utan att vara lycklig,lycklig utan att vara lyckad,naturligtvis kan man vara både och.
Har man vuxit upp under mycket knappa förhållanden ekonomiskt,men med ett mycket bra liv i övrigt tror jag att ekonomin blir viktigare när man själv blir vuxen.Svårt det där med lyckad,men det är betydligt tryggare att veta att man kan betala sin hyra,mat varje månad.För en del är trygghet viktigt men inte för alla.
Om jag hade jobbat ihop,ärvt, vunnit eller på något annat sätt blivit rik skulle jag iallafall njuta av det,men att njuta av en solig dag kan de flesta göra,men det är klart bekymmrar man sej för hur det ska gå ihop blir det svårare.
Jag får mer och mer svårt att definiera "lyckad"

Jag med.

Jag tror det kan bero på, att man i ordet "lyckad" också lägger in värderingen "livskvalité"

Där håller jag med dig .


Men för många så innebär just mer pengar att kunna köpa saker , unna sig nöjen, resor mm. Tror inte det är så många som tänker på annat .

Hade en arbetskamrat som hade som dröm att bo på landet och odla tomater. Han insåg att han och hans fru strävade efter mer och mer pengar men de hade ingen större frihet för det.

Mer pengar gjorde att de köpte större hus , bättre bil osv. De fick inte mer pengar över.

Frihet för honom var att bo på landet och odla tomater ( måste gå med vinst iofs men ingen stor vinst) och ha mer tid för sina små döttrar. De kunde vara hemma i stället för på dagis. Det skulle också innebära att dra ner på levnadsstandarden , det var han beredd på i stället för att trampa på mer och mer i grottekvarnen.

Det brukar ju heta att man flyttar ut på landet till en mindre stressig tillvaro och bara rår sig själv....
Behövs det inga pengar då?
Man kan ju få det intrycket av diverse TV-program tycker jag.
Flytta till Skåne och bara ta det lugnt.

Jag är fan född i Skåne och bott här hela mitt liv men inte kan jag känna att jag bara kan slappna av och sätta mig ner i en solstol hela sommaren?
Jag måste göra nåt fel?

Flytta ut i landsbygden innebär rimligtvis ännu mer resor och ännu mer kostnad för det?
Har gångavstånd till ALLT här så tror en flytt till billigare hus hade blivit dyrare egentligen.
Och då bor vi redan i "billigt" hus.

Så alla som vill "koppla av" och "rå sig själva" måste vara rika från början antar jag.

Problemet är att det är dyrt i Skåne. Köper man ett hus i Norrlands inland istället så kankse det kostar en femtedel. Då kan man unna sig att sitta på altanen och spela banjo hela sommaren.

Givetvis måste man ha pengar för att förverkliga sina drömmar. Men man behöver ju inte ta i så man spricker. Lagom stora drömmar är ju lättare o billigare att förverkliga. Sedan kan man ju inte vänta på att något positivt skall händ, utan att hårt arbete o envishet ofta är det som gör drömmar verklighet. Men utan något ekonomiskt utrymme alls är det nog svårt att förverkliga det mesta idag. Själv sätter jag ribban lågt för att kunna förverkliga det överkomliga.

Jo jag såg ett funkishus i Töre för 50 000 förra året.
Hade gissningsvis kostat runt 1 miljon här beroende på läge och så.
Förmodligen 3-500 i 08.

Men i alla fall.
Nån form av inkomst måste man ha oavsett.
Om det så är av räntor, eget arbete, lönearbete eller vad som.
Sen kostar det ju som alla som bor i hus vet mer än lånen....
Mat ska man visst med ha.

Så egentligen i det stora hela så hade jag "sparat" 4000:- i månaden ungefär på att ha ett betalt hus.

Men det är långt ifrån mina/våra totala levnadskostnader som ligger runt 21200:- i månaden.
Exakt där men det kan kvitta
Finns lite buffert där men inte mycket.

Visst går det bo billigare på "landet" ifall man mördar sina egna djur och så men tror inte jag är rätt människa för just den biten.

Så jag hade inte varit "lyckad" som bonde heller

Jag klarar det, för att jag är pensionär och har inga tider att passa och tar min dag som jag behagar..
Livskvalité.

Tror väl fasen vi hade olika åsikter då

Kramis tebaks.

Men hallå..
Norrland är kallt och snöigt!!!
Tacka sjutton för att det är billigt...
Skåne,=ett mildare klimat, så det kostar...
Skämt åsido, tror att närheten till kontinenten (Skåne) och arbetstillfällen (Norrland) styr priserna.
Finns inga arbetstillfällen på bygden, flyttar folk och priserna på bostäder går ner.
Jag väljer nog Skåne, men inte kanske den bygd, där fabriker och jobb finns, då jag inte är beroende av den biten.

En otrolig förmån att slippa oroa sig för inkomsten, även om det är en inkomst långt under minimilön, men jag kan bo var jag vill (en avfolkningsbygd i middle of nowhere) Och ägna mig åt långkok eller annat som drar ned kostnaderna.
Men är rätt nöjd med, internet, hundar, tak över huvudet, kunna slösa på mina barnbarn och ändå leva gött. (enl. mina normer om vad som är gott)
Tror fortfarande att vi just nu,pratar om livskvalité.

Alltså är det beroende av pengar.
Sa ju det.
Varför inte hålla med?
Fruntimmer



Ungefär så jag vill ha det på ålders höst med.
Bara önskar den dagen kom imorgon....

En av de grövsta missuppfattningarna jag vet, är att likställa valfrihet med frihet.

Lycka kommer med frihet, men jag skulle inte tordas beskriva vad begreppet innebär, eftersom det är så individuellt
Valfrihet förknippar jag med en ekonomisk situation - skall jag åka till Arboga eller Tokyo...kvittar vilket.

Samma här

Lyllans er

Huvudsaken är att man är tillfreds med det man har och tycker det är alldeles fantastiskt hur livet blev ! livskvalitet kan inte mätas i pengar huvudsaken är att man har frid med sig själv och trivs med sin tillvaro då har man väl lyckats nå sitt mål Tyvär finns det människor som aldrig finner den friden och det beklagar jag av hela mitt hjärta ,alla borde få finna frid i själen och trivas med sitt liv

Märkliga uttryck? Du menar att de värderingar som skiljer sig från dina är märkliga?
utveckla gärna vad du menar.
Gita

Instämmer till fullo.
Tycker det är så tragiskt med alla rotlösa själar, som aldrig får finna den friden.
Att aldrig få känna ro i själen...

Jag hade en sådan period i mitt liv då jag var totalt vilsen !visste inte vem jag var eller vad jag gjorde här !jag gick in i den berömda "Väggen" .I dag är jag en lugn lycklig människa som innset hur mycket jag har att glädjas över ,tror mitt första barnbarn fick mig att se det positiva i livet nu har jag fyra barnbarn och ett femte på väg vilken lycka Fan vad livet är härligt om man vill det ska vara det

Beklagar att du råkade så illa ut.
Anser att du inte alls har misslyckats på något vis, men kanske föll du i fällan att tro du var oersättlig.
Nu får du bygga upp dig bit för bit, så låt det ta den tid som krävs.
Ibland lär vi oss den hårda vägen ibland den lättare vägen, men oavsett vilken väg vi tar är det en lärdom.
Lärdomar ska man inte ångra, dom formar oss till den vi är.
Kämpa på.


Visst är det???

Jaha, det är något som du vet eller är det möjligen något du vill tro? Tycker att du nedvärderar dina medmänniskor för jag tror att de flesta har betydligt mer djup än så. Och är det fel att unna sig nöjen , resor m.m.? Själv tycker jag till exempel att resor berikar livet och vidgar perspektiven. Och jag skall inte sticka under stol med att jag uppskattar vackra föremål, konst och snygga kläder.
Det kan så klart inte ersätta goda relationer, familj och barn men nu är det så att det ena absolut inte behöver utesluta det andra.


Att lyckas är väl att uppnå det man vill oberoende om det är att odla morötter i Norrlands inland, resa jorden runt, kunna köpa god konst eller något annat. Det vill säga att lyckas är väl att kunna nå sina drömmar oberoende vad man drömmer om. Att misslyckas är väl att vara bitter och avundsjuk på dem man tycker åstadkommit något bättre, tjänar mer osv.
Gita

Att gifta sig eller flytta ihop bygga hus skaffa barn och driva var sitt företag allt på en gång !plus att jag fick åka ifrån min familj för att hjälpa min mor sköta vår egen trädgård ta hand om hund och dessutom sköta min del i Unglottorna med kurser mm .I dag undrar jag hur man orkade ?ja fast jag gjorde ju inte det jag klappade ihop men reste mig igen och fick en annan syn på vad som är viktigt i livet ! Det är inte det stora och Grandiosa som är livet på en pinne !det stora är att hitta sin livsrytm och lära sig uppskatta de små sakerna i livet so tex Grodsången vid sjön på våren eller när sädesärlorna anländer efter vinten ,eller når hela "la familja"med barn och barn barn kommer hit och äter middag eller att bara umgås med dom man håller kär

Nej inte alls alltid men ibland. Jag skrev "kan ta sig...". Tror knappast jag behöver utveckla det ytterligare.

Är ni i rätt tråd nu ? verkar lite oplaserat .

Japp vi är i rätt tråd!

Grattis

Förstår inte alls vad du är ute efter, kan du inte förklara!
(Hihi... tror att jag vet ditt svar )
Gita

Japp, så ser jag det också.

Är det inte det som kallas för den Svenska avundsjukan ?Märkligt det där med pengar ! vinner du två mille på Postkorden plus en ny volvo så är du en hjälte ! men om du sliter ihop samma på hårt arbete i 25 30 år så är du en kapitalist .Säger en hel del om den svenska mentalitet !

Har du aldrig funderat över att det kanske inte är så många som är avundsjuka på dej? Inte om man hör på hur du beklagar dej över hur du och din familj fått slita och uppoffra på "vägen mot skyarna". Det kanske finns människor som inte ens känner något behov att kunna köpa/göra de saker som ni nu kan efter alla års uppoffringar.

Förklara ordet "avundsjuka" för mig.
I min värld innebär det inte att protestera mot orättvisor.
I min värld, är avundsjuka inte att tycka alla har samma värde.
I min värld är min kompis på torget, som säljer "faktum" en person jag uppskattar.
Ja han är min kompis. Ibland bjuder han på fikat ibland jag. Vi har alltid trevligt när vi möts.


Men inser att jag alltid tänker mig för när jag pratar med honom och hur jag pratar.
Frågar mycket ja visst, men denna kille kan jag diskutera med, när han inte är i missbruk



Nu har du skrivit samma inlägg med samma innebörd tre-fyra gånger.
Du har fått svar, nöj dig med det. "repeat" är lite tröttande.

Avundsjuka är när man missunnar andra att det går bra för dom ! riktiga vänner glädjs med en och ser bortanför pengar ,de ser en som den man är med eller utan pengar .

Nöj dig med vad du tror då, jag tänker inte utveckla det ytterligare.



Det var ett fasligt ekande.