När man utövar sitt läraryrke kan man knappast kallas språkpolis.

Jag kallade inte honom för språkpolis, det var han som kallade oss andra det. Vi som skrivit i den här tråden alltså. Eller hur? Då undrade jag hur han gör som lärare när han märker att eleverna har lärt sej fel ord eller uttal.

Ja det var ju det jag svarade på. Det vore väl konstigt om han som lärare inte påtalar språkfel, i synnerhet om han undervisar i svenska språket. Men jag fattar inte vad det har med språkpolis att göra eller kasta sten i glashus..

Jag har redan nämnt att jag ofta hör "ensam" och "själv" blandas ihop, men igår fick jag två olika exempel som jag tänkte nämna, nu när den här tråden finns. Jag har pratat om vad man säger med min jobbarkompis, och ju mer man lysnar ju mer konstiga saker hör man.

En dam stod i mataffären med sin väninna och funderade på vad hon skulle välja till middag. Hon suckar och säger "Jaa, det blir svårt, för ikväll får jag äta själv". Jag tittade dit och tänkte "Vaddå, brukar du bli matad annars?" men hon menade nog att hon skulle äta ensam, för båda armarna verkade fungera, jag tror hon klarar att äta utan hjälp.

Jag jobbar i djuraffär och en kund vill köpa en fisk, hon såg helt "normal" ut, men hon säger lite konstiga saker. Hon ber om en guppy och jag visar henne akvarierna där de simmar. Jag pekar och säger "här är honorna och här är hanarna". Hon tittar på de två akvarierna och säger sen "Aaa, vad är det för skillnad?". Jag blir lite ställd, alla som sett guppy vet att hanarna har långa fenor med vackra färger och honorna är lite mer grå, skillnaden är rätt uppenbar men jag svarar i alla fall "honorna är flickor och hanarna är pojkar", jag visste inte vad jag skulle svara. Hon ber om en hane men säger sen "Om jag köper en ensam blir den själv då?". Jag frågade om hon inte hade andra fiskar i sitt akvarium, men det hade hon inte. Så ja, om man köper en fisk så blir den ju ensam. Det här var kanske inte så mycket ordfel, men passar under trådens rubrik "Vad säger du människa?"

Genom mitt jobb träffar jag på alla möjliga olika människor (alltså allt från skolungdomar till polischefer) och det är rätt ofta jag får gissa mig till vad de vill berätta. För de säger nåt annat än vad de menar. Igår, som var en riktig "orddag" och jag pratar med min jobbarkompis om ordet "läcker", för jag skrev en lapp om ett akvarium som skulle lagas, kom vi på att nåt eller nån kan vara läcker också och vi funderar över vad orden egentligen grammatiskt kallas (är "vara läcker" ett adjektiv och "den är trasig och läcker" ett adverb?). En kund hör oss och säger "Nej, jag vill inte höra. Jag är svenskalärare och har semester - dra inte igång min jobbhjärna.

Det här blev lite långt, men den här "präktiga tråden med språkpoliser" tycker jag är lite intressant ändå, vad man säger är viktigt och när man säger något annat än det man menar så blir det ju - fel. Inte konstigt att folk missförstår varandra. Jag vill lära mig säga rätt och vill gärna läsa fler inlägg här, ingen kan väl allt, men vi kan lära varann.

Fantastiskt inlägg Anna-Karin! Tackar för det! Precis sånt jag tänkte mej med den här tråden, fortsätt ni andra också.

Själv och ensam hör man ju ofta "blandas ihop". Ett annat sånt där ihopblandat uttryck man kan höra är ju tack vare och på grund av. För mej är tack vare något positivt (för det mesta iaf?) och på grund av något negativt. Nästan och knappt är också såna ord. Tror att jag nämnt dom två här förut, eller iaf i nån annan tråd. "I går hade vi knappt 28 grader i skuggan." "I går hade vi nästan 28 grader i skuggan." Det senare låter väl bättre?

Adverb eller adjektiv? Jag fick lära mig, att adjektiv förändras i plural

"Huset är vackert" -"Husen är vackra" = adjektiv (syftar på subjektet - Vackert hus)
"Huset ligger vackert"/"Husen ligger vackert" = adverb (syftar på verbet - Ligger vackert)

Med vissa undantag alltså...enligt "Svensk språklära" (Rebbe-Gullberg-Ivan)

Risk och chans hamnar också ofta i fel sammanhang.

Högoddsare och lågoddsare blandas ofta ihop.

de o dem, var o vart är väl nåt som fler o fler tycks ha svårt att hålla isär.

Precis som det där med positiva och negativa svar på t ex labprover.

Det var ju positivt att svaret var negativt

Eftersom du skrev att vi kan lära varandra kan jag inte låta bli att påpeka att det heter: ju mer man lyssnar desto konstigare saker hör man.

...och efter kolon ska det vara stor bokstav...

Jag medger glatt att detta var ett riktigt tarvligt "språkpolisinlägg". Jag anser dock att det mycket tydligt illustrerar roten till mitt tidigare inlägg, om varför jag ogillar "språkpoliser" och att de ofta "kastar sten i glashus".
De som är glada för att anmärka på andras språk är sällan själva felfria, inte ens när de anmärker. Så fram för större tolerans! En herr Josefsson beskrev fenomenet tydligt redan för mycket länge sedan: Matt. 7:1-5

Tänkte på ett uttryck nu när jag åt frukost - att sätta sig i halsen. Helknasigt egentligen, man sätter sig ju inte i halsen. Det är ju tex smörgåsen man sätter i halsen.



Fast jag som säger och skriver mej, dej och sej kan ju sätta sej i halsen.

Har aldrig hört någon säga - "att sätta sig i halsen" eller snarare "jag satte mig i halsen".

Får man inte ens säga mej, dej och sej? Skulle det inte låta väldigt konstigt om man uttalade alla ord som de stavas? Undrar om det inte så småningom kommer att bli helt Ok att skriva talspråk, men det kanske blir svårt med tanke på alla dialekter.

Förresten skrev du egentligen och det är ett ord som många verkar ha svårt med. Ofta ser man igentligen eller ännu värre igenkligen. Vidio ser man rätt ofta också.

Så har jag aldrig sett det talesättet skrivas eller talas.

Här har det alltid varit "att sätta i halsen" :-P

Måste testa... "sätta i halsen" eller "sätta sej i halsen".... Jo jag säger nog "sätta sej i halsen".

Jag brukar säga till dom som kommer och fikar här att "ni får sätta er var ni vill utom i halsen".

Men vad säger du då Stintan om smörgåsen fastnar i halsen? Om du fortfarande kan prata då alltså.

Aqua! Det är endast vid direkt anföring, som stor bokstav användes efter kolon. För att det skall bli en direkt anföring, så skall man också använda citationstecken, och det är detta som bestämmer att det skall vara versaler.

Vid uppräkning gäller gemener...

T.ex. "Medaljerna fördelas sålunda: guld, silver och brons....".

Har heller aldrig hört att någon "sätter sig i halsen" - låter inte klokt... - man "sätter i halsen" hos mig med!

Jag säger "jag satte i halsen" - när jag hostat upp det som fastnade. "Sätta sej i halsen" låter heltokigt i mina öron. Man ger inte små barn saker dom kan sätta i halsen. Möjligen kan man säga ".....saker som kan sätta sig i halsen" men det låter fel i mina öron eftersom det är barnet som kan sätta i halsen.

Säger du "ni får sätta er var ni vill utom i halsen" till kaffegästerna låter det som att de ska krypa ner i halsen på dig ju eller vems hals du nu menar. Lite svårt att få plats tror jag.

Du har rätt!

Jag satte smörgåsen i halsen.
Smörgåsen satte sig i halsen.

Nåt av de varianterna använder jag.

Jag säger nog aldrig att jag satte nåt i halsen utan att tala om vad jag satte i halsen.

Jag trodde du menade att du aldrig hört uttrycket förut.

Tack för idéer och råd, jag vill lära mig! När jag gick i skolan var jag värdelös på stavning, så dålig att jag fick ta extralektioner med speciallärare. Kanske efter det som jag blivit så intresserad av att det måste "bli rätt". Jag fattade aldrig grammatiken och har svårt att se skillnad på bokstäver. När jag började högstadiet och skulle lära mig tyska blev min tyskalärare förtvivlad över hur kass jag var, haha, jag fick byta bort tyskan mot "färg och form" (och betyget gick från en 1:a till en 5:a, så det var nog rätt val). Jag har fortfarande vissa bekymmer, men spell check i datorn har hjälpt mig jättemycket. Jag har inte blivit skrämd av att skriva trots "svårigheterna" men vill fortfarande att det blir rätt. Viktigast för mig är att man säger det man menar. Om man stavar översvämning med ett eller två M är inte så farligt, det stör mig mer om man säger "korrigerad plåt" eller "pallra upp bilen på bockar".

Jag har inte tänkt på "ju mer JU" eller "ju mer DESTO" men jag gjorde en sökning på Google på "Ju mer JU" blev det 996 000 träffar och på "Ju mer DESTO" blev det 328 000 träffar. Det betyder inte att det är "rätt" att skriva "ju mer ju" men det verkar i all fall vara vanligare. Och vid lägerelden sjunger man "ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli"... Däremot säger jag nog "ju mer desto bättre", tror jag.

Intressant tråd är det i alla fall.

Sen har vi ju det här med särskrivningar
[attachment=77645:1009785_...164167_n.jpg]

Jag har i o.f.s. inte sett ett tamt stängsel heller!!! Gudars skymning!!!

Den var riktigt kul Stintan


Anna-Karin. Jag är ganska säker på att jag lärde mig i skolan att det är rätt både att säga "ju mer ju" och "ju mer desto"

Så här skriver NE om användandet, så du har inte helt fel, Eva!

2ju konj.
• (i vissa uttr.; i konstruktion med desto, ju) i den utsträckning som det angivna skeendet pågår, den angivna handlingen utförs etc.: ~ mer man läser, desto intressantare blir det; ~ högre han kommer i karriären, desto större blir hans ambitioner
BET.NYANS: ibl. äv. desto: ju längre kvällen led, ~ oroligare blev hon

För mig hade det varit mer naturligt att använda "desto" även i sista satsen, för det är ju frågan om en slags komparation, där "ju" används i första stadiet, och "desto" i en slags ökad intensitet.

Stintan, den var underbar!
Man behöver kanske stängsel till stängslet?

Vad säger ni andra - en apelsin eller ett apelsin? Jag säger ett apelsin fast jag vet att det är fel. Har sagt det sedan jag var liten och det hänger i.

Vad säger ni om ananas i flertal då? En ananas, två ananasar? Två ananaser? Jag säger nog vilket som där...

En ananas flera ananas, likadant med kiwi...en kiwi flera kiwi.

En apelsin säger jag. Låter helknasigt att säga ett apelsin. Som att säga ett banan.

Samma här!

Men det heter väl flera ananaser och flera kiwis, om jag inte kommer ihåg helt fel. Att inte böja är väl som att säga en banan, flera banan. Valfritt antar jag, som andra uttal här i tråden.

Enligt språkrådet kan det heta både ananas och ananaser i plural. Kiwi heter enl. SAOL kiwier inte kiwis i plural. Kiwis är obest. form genetiv i singularis (för att krångla till det ytterligare ). Jag fortsätter nog att säga "jag köpte några kiwi" ändå.

Bananer är väl böjda redan från början? En apelsin heter det(den) och inga andra konstigheter.

Ja bananerna är böjda, skridskobanan däremot kan väl vara vilket som.

Såklart att det heter en apelsin. Man går väl inte fram till fruktdisken och ber om ett kilo andra konstigheter!

Många främmande ord är svåra att böja bekvämt. Eftersom vi valt att importera orden i sin ursprungliga form, i motsats till hur man gjort i Norge, så får vi stå ut med att det blir lite olika varianter på böjningsformer.

Förr lyssnade jag mycket på "Språka" på P1 och det var tydligt att professionella språkvetare ärmycket toleranta när det gäller varianter och förändringar i språket. Språket är något levande, som förändras hela tiden, och det är ofta helt omöjligt att säga vad som är rätt eller fel...

Hur böjer man "forum"? Någon som törs?

Singular, bestämd och obestämd form
Plural, dito
Genitiv singular och plural, bestämd och obestämd form

Så säger jag också - men en eller ett paraply kvittar för mig - båda funkar.

Hur man böjer "forum" beror på vem man frågar. Är inte säker på att det finns något exakt svar. Själv säger jag forum även i plural, en del säger fora.
Bestämd form borde väl vara "forumet" och obestämd "forum"
Genetiv blir då forumets resp. forumens



Man kan väl inte säga en paraply

Nej, men en paraplydrink!

Jo, det kan man visst! Enl NE: paraplyt, paraplyet eller praplyn, paraplyen. Främmande ord och namn har "egna" regler!

Enl SOAB:
APELSIN ap¹elsi⁴n /.../; best. -en; pl. -er.
PARAPLY par¹aply⁴, n. /.../; best. -et l. -t, ss. r. l. m. -n, äv. -en; pl. -er,
FORUM fω³rum², n.; i best. anv. utan slutartikel; pl. fora

Menar man då vad gäller ordet forum att man får formulera sig på annat sätt för att få bestämd form? T ex att man skriver "Jag gillar detta forum" i st f "Jag gillar forumet"?

Hittade i ett korsord KNYTER SKORNA som blev SNÖR. Är det nåt ni andra säger? Snör... "Vad gör du?" " Jag snör skorna."

Hänger inte ETT och EN, DEN och DET ihop med böjelsen -EN och -ET?

Använder men ETT, ska det vara DET och på slutet -ET men om man säger EN så är det DEN och på slutet -EN.

Som ETT äpple. DET äpplET.
Eller EN banan. DEN bananEN.

Provar man det här på apelsin, som jag vet att en del vill kalla "ett apelsin", så hör man var som blir rätt:
ETT apelsin, DET apelsinET. EN apelsin, DEN apelsinEN.
ETT paraply, DET parapylET. EN paraply, DEN paraplyEN.

Och på forum borde det väl bli ETT forum, DET forumET.

Det här kom jag på nyligt, jag läste texten på en film på TV och jämförde orden. Så slog det mig och nu känner jag mig som en svenskalärare, haha. Jag har prövat det här på en massa ord, det måste stämma. Hur man gör i flertal/plural vet jag inte, men det känns vettigt att säga att jag "läser på flera forum".

Skor har snörning (om de har skosnören, förstås) och då kan man väl snöra skorna? Jag snör på mig skidskor, i alla fall, det brukar jag nog använda.

Sparar det andra lite.

Jodå snöra kan jag hålla med om, men inte bara snör. Alltså utan a i slutet. Och knyter och snörar. Tycker snör låter helkonstigt, bättre med snörar.

Har hört att en del säger snöra på sig skorna men säger det inte själv. Snöra finns i SAOL så det är helt OK att säga "jag snör skorna".

Som sagt så säger Språkrådet följande om forum: "Vi rekommenderar oböjd plural, alltså flera forum. Jämför med ett rum, flera rum och ett album, flera album.
I ordböckerna brukar en annan pluralvariant också finnas med: fora. Det är en latinsk pluralform som vi vill avråda ifrån, eftersom den avviker från det vanliga svenska böjningsmönstret. Liksom centra missuppfattas den också ofta, och tas för singular."

Säger ni vasken eller slasken?

Det handlar alltså om diskbänken i köket, antar iaf att dom flesta har både kök och diskbänk. Den ena halvan, lite större brukar den ju vara, kallar jag diskho. Den lite mindre halvan kallar jag slasken. Vad säger ni?

Slask är ju "sörja" - jfr slaskväder.
Vask är en anordning i köket som består av disk- och avfallsho.
Min fru brukar använda avfallshon till det mesta, och sedan får jag plock upp resterna för att slänga i soppåsen: teblad, såsrester, morotsskal, svamprens m.m. När det inte rinner ner i silen, så spolar hon extra mycket...jfr att klämma på mitten av en tandkrämstub...varför göra det lätt, när man kan krångla till det!

Jag säger slaskhon.....sista utposten före slaskhinken sa vi förr och det sitter i fortfarande. I min första lägenhet fanns ingen diskho, bara en slaskho och slaskhinken tömda man sen i en tunna på gården.

Jag kan säga slasktratt, slaskho, slasken och vasken, det kvittar. Men aldrig vaskho eller vasktratt