Jo caprifol, det är norrlänningar som använder det. Jag hörde det i Kiruna, när jag jobbade där, och en arbetskamrat i Skåne, som kom från Sundsvall. Visserligen bara 2 ex, men tydligt nog...

Men jag är uppvuxen i Kiruna, har familj, släkt o vänner där och har aldrig hört det användas! Möjligen har det skämtats om att man någonstans i Västerbotten säger så. Inte heller har vi använt "omätt", "oåkt" m fl konstiga o-ord som tillskrivits oss norrlänningar av göta- och svealänningar

Jag trodde det var i Piteå man man använde alla såna där konstiga norrländska ord

Ä i a, ä a o å. A o ä?

Om man är från Siljanstrakten klarar man nog denna.

Jag är i den, är du också, jag är ur den?

Jag är inte från Siljan...men det kanske märks på tolkningen

Missförstår mig rätt ! kan man också säga .Alla ska vara klara över att man absolut inte kan utrycka sig korrekt på nätet du kan inte uppfatta tonfall tex eller känslor .Ord är bara ord !

Vet inte hur vanligt det är att man missförstår sig själv . Men du kanske menade "missförstå mig rätt"? Självklart kan man uttrycka sig korrekt på nätet. Precis som i annan skrift. Varför skulle man inte kunna uttrycka tonfall eller känslor med skrivna ord på korrekt svenska? Mig veterligt går det alldeles utmärkt. Om någon sen tycker att de skrivna orden bara är ord så beror det nog mer på dålig uppfattningsförmåga och läsförståelse än på att språket är korrekt.

Sen att det används ett urvattnat förenklat språk på vissa håll på nätet är en annan sak och det är ju också därifrån smiliegubbarna kommer o används istället för ord.

Kaviaaaar kommer inte från Kalles tub, det är ju sån där i burk.

Sån = sådan - helt okay att säga, varifrån man än kommer i landet.

Aha, intressant tråd! Dialekter gör mig inget, men när man använder fel ord blir jag störd. Skönt att se att det inte bara är jag. Jag måste också få lägga mig i denna tråden lite.

Som redan nämnts här så sägs ofta papper istället för pappor, socker istället för sockor, lös istället för lyste. Det skrivs ofta dem istället för de (har man svårt att veta när det ska vara "dem" så skriv "dom"). När jag gick i skolan frågade jag min svenskalärare om "ärter" - heter ju "ärtor". Hon svarade så att "ärtor" är gröna och "ärter" är gula. Dumt va! Jag kan möjligen tänka mig att "ärtväxter" benämns som "ärter" (som "örter") men deras frön är alltid "ärtor".

Jag blir mest störd på dem som säger att de "är själva" när de menar "är ensamma". En rätt stor skillnad! Nån som är "fruktansvärt söt" har jag också lite svårt för, eller "jätteliten". Och helt fel med "helt gratis" och "nästan gratis".

Det spelar faktiskt roll vad man säger och skriver - när man säger något annat än det man menar. Men som sagt, dialekter och uttal (så länge man inte säger fel som "straxt", "busshållsplats" eller "jallefall") eller stavfel av svåra ord är en annan sak och det gör mig inget.

"Ful ovana" hör man ofta....vad det nu betyder. Det heter "ful vana" eller bara "ovana".

Här köper vi egen kaviaaar och norpar inte Kalles.
Köper du burkvis med kavvviarrr fullt förståeligt att du är dödstrött på det vid det här laget och må faktiskt vara dej förlåtet att du har fastnat i "kaaaviar ". Men inte behöver du väl bli arg på oss andra som äter kavvviarrr med måtta...

Jag säger självklart papper och sockar. Finns ju dom som säger strumpor också om vanliga sockar, men det är ju fel. Strumpor är ju detsamma som nylonstrumpor.

Nu ska jag förresten klippa mej, vilket ju nästan är en lögn. Jag ska inte klippa mej, det har dom personal till. Och om jag skulle klippa mej så fick nog ändå samma personal fixa till mej efteråt.

Tappert försök, Bengalow!

Ä i a, ä a o å. A o ä?

Ä (det) i (jag) a (har), ä (det) a (har) o (hon) å (också). A (har) o (hon) ä (det)?

Variationer förekommer mellan byarna t ex ä - äd, i - ig, a - ar.

Sockar är dialektalt, det heter faktiskt sockor men icke desto mindre är även sockor en typ av strumpor. Strumpor är ett samlingsnamn kan man säga. Förr sa man långstrumpor, knästrumpor och kortstrumpor och ännu längre tillbaka hette det benkläder.

Vad du säger papper om vet jag inte men hoppas det inte är fäderna du menar.

Var inte det underbyxor...??

Strumpor har jag till vardags. Till vintern kan det hända att jag har sockor och det är sådana där tjockare stickade.
När jag ska ha finskor händer det att jag använder nylonstrumpor eller strumpbyxor.

Visst, så är det. Nu har vi ju fått in engelska uttryck i svenskan, och "socks" är ju kortstrumpor, så blir det också sockor på "svenska". Långa strumpor heter "stockings", men det har vi väl ännu inte fått in som "svenska"...eller?

Köpte "steps" häromdagen, finns mig veterligen inget svenskt namn på dessa.

Ja det kanske det var ...hosor

Men hosor är väl byxor?? ...jisses, nu blev det visst knepigt, det här...

Ja jag svarade ju på Ankis underbyxor

Hosor är byxor/benkläder. Det heter det fortfarande på danska, och även engelsk gammalform (idag är a hose=en slang, så som byxbenet såg ut - som en slang)...Att vi fortfarande pratar om "ett par byxor" hänger samman med, att det var en del för varje ben, som sedan sattes samman med ett snöre/livrem i midjan.
På skånska är hosor =strumpor...dvs det var långstrumpor på sin tid, som man fäste i livstycket. Sådana har jag faktiskt haft, när jag var liten...(jfr Pippi Långstrump!)

... och så hörde jag en på sporten igår som sa Sweitsch. Har dom inga kollegor som kan rätta dom? Eller säger dom pitscha också? Z uttalas ju ts ju... Vet väl alla människor!

Om sockor - sockar, strumpor, ja, bara man inte sätter fötterna i socker. Är inte helt ovanligt, om man hör vad folk säger.

Men nu såg jag ett annat tokigt och vanligt fel. Här i forumet. När man ska svara på inlägg så kan man läsa de "sista 10 svaren". Jaha, då får man inte svara då? Sista svaret är skrivet.
Det är väldig skillnad på "senaste" och "sista".

En annan sak: När infaller "på måndag" och "nästa måndag"? Idag är det söndag den 14:e, i morgon måndag den 15:e. Så för mig är "på måndag" den måndag som kommer närmast, alltså den 15:e och "nästa måndag" den 22:a. Men för väldigt många är "på måndag" och "nästa måndag" samma dag! (Detta insåg jag när vi hade bestämt att ha personalmöte på jobbet "nästa torsdag")

Tycker det är lite förmätet att kasta ur sig, ...vet väl alla människor! Så du går på Tso och tittar på Tsebror då.....

Nu pratade jag om Schweiz och pizza där ju Z uttalas ts. Självklart säger jag soo och sebror. Det gör väl alla människor...??

Hur uttalar schweizarna ordet?

Hur kan det vara självklart att Z uttalas på ett sätt ena gången och på ett annat en annan gång? Fråga tysken hur han uttalar zoo så får du se att ditt uttal definitivt inte gäller för alla människor.

Schwaits har jag för mig

Ja det kan man undra. Jag har ingen aning. Visst är det konstigt om det kan skilja så?

Jo, du Anna Karin Lundberg..."det sista" och "det senaste" är också ett av de ord jag fängslas av. Så är det också med "samma" och "likadan/liknande". Ett praktexempel var, när hovreportern rapporterade, att prinsessan Ditten, hade samma klänning som prinsessan Datten...bytte om i pausen?
Man förstår vad som menas, men journalister har en undermålig svenskutbildning, verkar det som.

Berith nu får jag säga som du, alla vet väl att i tyskspråkiga länder uttalar man Z som Z och inget annat

Så hur uttalas det då. Här är Z = säta en bokstav som uttalas s eller ts. Z är ju inget uttal. Dessutom är det långt ifrån alla som vet hur man uttalar ord på tyska.

I engelska, och bl.a. grekiska är z tonande/rullande, alltså inte som ett s, men ner väääzande...

Tänk att jag har glömt nästan all min skoltyska. Kanske för att jag aldrig riktigt var intresserad av språk, vilket jag ångrar nu.

Jag håller med dig. Det kan inte finnas stora krav i svenska för journalister.

CD-skiva är ett annat ord som man kan reta sig på, CD betyder compact disc så CD-skiva blir ju compact-skiva-skiva då, lite tårta på tårta mao.

Igår hörde jag två olika personer som i TV berättade att de hade växt. Alltså växt upp i Skåne. Man använder ordet "växt" om man menar en planta, men "har vuxit" var vad som menades.

Man "kan inte dra alla över samma kant" och man får ta det "proffesoriskt", andra uttryck som man hör ibland.

Och så var det "fiskarna som kräver högre lön" fast man menar nog "fiskarena".

"[...] ärvde vi en grill av min mor som var ganska fallfärdig", hörde jag på TV idag.

Något som är mer regel än undantag är att de i nyhetssändningar säger "millijarder". Mycket underligt.

Engelskt inflytande. Million, billion...

Nyheterna avnänder över huvud taget allt mer enklare ord och nästan "barnspråk". Ibland känns det som om det är P3 nyheter man fått på när det egentligen är Aktuellt.

Million hette det förr i Sverige och det är enligt Nordisk familjebok 1904 - 1926 av italienskt ursprung. Försök uttala en miljon utan att det hörs något i före j.

http://runeberg.org/nfbr/0285.html

Vi kan nog t.o.m. skylla på romarnas latrin: [jfr t. o. eng. million; av fr. million, sannol. av it. milione, eg. "stort tusen", million, till lat. mille, tusen (se MILLE), med för storingssuffixet.one (jfr BILLION, TRILLION)]

Tveksamt om jag hänger med där, i romarnas latrin....

Igår när jag googlade för att hitta nåt som jag inte kommer ihåg nu så dök det upp en sida där det beskrevs hur man drog ett sträck mellan någonting och någonting annat. Ett sträck...??

Jag har svårt för språkpoliser, ofta kastar de sten i glashus...

En freudiansk felskrivning.

Äsch, skit i det.

Men hur gör du som lärare då, om dina elever lärt sej (inte fisken) helt fel ord eller uttal? Rättar du dom inte då och förklarar vad det egentligen ska vara? Om jag inte minns helt fel så är väl dina elever ganska vuxna, och borde ju haft lärare som lärt dom rätt från början. Eller? Räknas inte det som att kasta sten i glashus...?