Hej!

Här halkar amaira in på ett bananskal igen

.
13 sidor och hundraåttiotvå inlägg i en tråd om katters eventuella mjöl(k)intolerans... Jag har faktiskt lyckats med att missa rubbet!
Tråden lockade mig inte från början - och nu orkar jag aldrig i livet läsa igenom alltsammans.
Jag läste första sidan - och min spontana reaktion var: "OJ Fenja... vilket
humör du har...
Jag fann ingenting provocerande i La Stregas inlägg, i mina ögon "pratade" hon bara, för att sedan fortsätta försöka bemöta "upptrappningen" med sin egen åsikt, dessutom med väl underbyggda argument.
(Så olika man kan se på samma sak! Fascinerande, eller hur?)
Jag gillar dig Fenja! Tycker att du är en mysig och klok tjej. Men undrar "vad är det som
händer" här? Du tar "sats från golvet" ...
Det är som om du skulle känna dig angripen... Av vaddå?
*Förstår inte*
(Du behöver inte svara mig.)
- - - (borttaget)
Är det inte allmänt känt hur vidrigt industridjuren har det?
Det är total galenskap med dessa storproduktioner av t.ex. grisar och höns.
Är det ens något att diskutera, jag menar i försvarande mening?
Att "göra något åt det" är minsann lättare sagt än gjort.
Sverige har bland de bästa djurskyddslagarna i världen, och internationellt sett har svenska djur det "bra".
Det betyder inte att de verkligen
har det bra, utan påtalar mera hur fruktansvärt vidrigt de flesta djur behandlas i resten av världen...
Det är faktiskt mardröms-scenarion!
Jag skriver "de flesta", eftersom djurindustrin med sin stordrift nog har de förhållandevis flesta djuren.
Jag är också medlem i Djurens Rätt, och det här är något jag brinner för, även om jag inte är aktiv i någon bemärkelse.
Djurens Rätt har åstadkommit många bra lagar och förändringar.
Men därifrån till att "släppa alla djuren fria" och att påstå att all djurhållning är fel, är det långt i mina ögon.
Att inte dricka mjölk, eller inte äta ägg, med hänsyftning till att det är utnyttjande av andra levande varelser - tycker
jag blir en alldeles galen vinkling.
I slutänden blir det detsamma som att höns, kor, grisar och andra domisticerade husdjur blir utrotade! Har inte också DE rätt att finnas?
Människans husdjur har kommit till, under tusentals år, via ömsesidigt behov mellan människa och djur! Det är någonting som är FINT och värdefullt! Som ger livskvalitet både till människa och djur!
Att ömsesidigt "ge och ta".
Det är inte bara människan som mår bra av relationer med djur. Även djur mår bra av relationer med människan. (När det ÄR en relation värd namnet alltså)
Det stora vansinniga "felet" har tillkommit de senaste hundra åren i och med skapandet av stordrift, där den ekonomiska vinningen styr, totalt utan hänsyn till den enskilda djurindividen.
Visst är stordriften djurplågeri, djurplågeri på avancerad nivå, djurplågeri som "den moderna människan" borde vara tillräckligt "utvecklad" för att inte tillåta.
Kan man tycka. Nu är det ju inte så...
Min åsikt är: Heder åt dig La Strega, liksom åt alla andra som kämpar för djurs och människors rättigheter!!!
Och lycka till med din vegan-hund. (Vet att det går bra. Katter är vad jag vet enbart köttätare, medan hundar och vargar har en stor del vegankost i sin naturliga diet) Du verkar vara en klok person som tar reda på fakta innan du handlar.
Vad gäller min egen åsikt och livsföring, så skiljer den sig från din La Strega, i många avseenden.
Men så är jag också uppväxt på en gård, med djur och slaktdjur och har upplevt det på nära håll. Jag förskräcks inte av
human djurhållning!!!
Jag har tagit valet att äta kött - men jag försöker vara medveten i mina val av ursprung och hantering.
Nu har jag ju inga djur själv längre, men i och med att jag har slaktat själv, så har jag också liksom "drivits" till att ta ställning. Det är ju aldrig trevligt att avliva någon.
Men om jag behöver välja, så slaktar jag hellre mina egna uppfödda kaniner, kalkoner och höns - än köper en kyckling i Konsum.
Precis som du säger La Strega, så finns även sånt som man inte ser.
Jag tog ställning för att SE och därmed TA ANSVAR. Så blev mitt val.
Om man kan äta någon som man älskar?
Mitt svar är ja. Och min devis är att även slaktdjur har rätten att växa upp med kärlek.
Jag VET hur det går till när jag avlivar mina egna djur. Den "otrevliga" delen bär JAG, inte mina djur. Flertalet av dem, vet ännu inte om att de inte går kvar hemma på stallbacken...
Än en gång, kan man äta någon man älskar?
Ja, av RESPEKT faktiskt!!! Respekt, både för livet i sig, och för den som man äter.
I vissa kulturer äter man upp sina döda anhörigas hjärta, för att få ta del av den människans visdom och mod.
Det finns många olika synsätt, och olika sätt att känna inför samma sak.
Om jag inte ätit upp mina djur, skulle jag inte haft möjlighet att låta mina barn växa upp med djur på det viset som de nu har gjort.
Till exempel har vi många gånger kläckt kycklingar i maskin i köket.
En underbar upplevelse, att följa med i utvecklingen via genomlysningslampa, och sedan kläckning. Och så att ta hand om kycklingarna, som blir nära och kära hönsvänner med tiden, som i många år håller oss med ägg.
När man kläcker kycklingar, blir ca 55% tuppar av någon anledning. Att låta alla dessa tuppar överleva, blir ... ja, ohållbart, och övergår någonstans på vägen till djurplågeri faktiskt.
Tupparna hamnade i grytan, och blev uppätna, med RESPEKT för deras livsvärde! De får en MENING, på det viset.
Eller ... ska vi (människor) helt sluta upp med att låta höns kläckas och bli till (och därmed utrotas) därför att ca hälften blir tuppar som inte går att ha? (De går inte att ha, av många olika anledningar som jag inte går närmare in på).
Och ... dessa utrotningshotade "lanthöns" ( om vi nu håller oss till höns)som entusiaster arbetar med att bevara? Är det "djurplågeri"?
Det finns så många olika sätt att se på det hela.
Det som är viktigt, tycker jag, är att verkligen SE, och välja sitt eget förhållningssätt utifrån det, oavsett vilken väg vi sedan går vidare på.
Jag äter upp mina vänner (akta er!

) men blir totalt GALEN vid varje form av tillfogat
lidande.
Däremellan sätter jag upp en gräns. Därför att, i mina ögon, är livet som det är, och det är svårt att "undkomma" det.
Jag älskar att leva, leva med respekt och respektfullhet, och delaktighet och ödmjukhet. Och kärlek. Även till min mat.
Med vänliga hälsningar/ amaira - "kärringen mot strömmen".
kram